Unghäst eller inte?

[__Ida__]

Vilka fördelar ser ni med att köpa en unghäst? Nackdelar? Har ni köpt en unghäst men samtidigt inte haft vanan/kunskaper med att äga en unghäst förut? Är nyfiken på hur det ser ut hos dem som haft sin häst sedan den var ung.

 

[Freyr]

jag köpte min pålle, en islandshäst valack, som 5-åring. Islandshästar rids ju in som 4-5 åringar och han var sutten på och kunde gå fram och stanna samt svänga höger och vänster, men inget annat.
Jag lärde mig enormt mycket av att rida honom vidare. Då hade jag nog inte riktigt kunskapen att rida honom rätt, det har jag märkt senare och endel fel har jag gjort på vägen, men han blev bra i alla fall! Men jag skulle aldrig ha klarat det (i alla fall inte så bra) utan alla runt omkring mej som hjälpte till!!! Jag hade förmånen att gå en hästskötarutbildning då och ridläraren gav mej många värdefulla tips och råd och sedan har jag haft stor hjälp av islandshästinstruktörer på olika håll!
Jag skall nu sälja min valck och köpa en ny häst och det skall definitivt vara en oinriden unghäst!!!

/Malin

 

[__Stilett__]

min ena häst fick jag som drygt 2 åring.
den andra köpte jag som föl.

nej jag hade ingen erfarenhet av egen häst tidigare.
(förutom en 4 åring jag hade på prov en kort tid)
dock hade jag gått unghästkurser och ridit in unde ruppsikt av tränare. jag hade säkerligen köpt en unghäst ändå.
Lite vana fick man även att som första häst få en travare som var körd som skulle skolas om till ridhäst, dessutom kunde jag inte ett jota själv (självlärd) och denna tävlades i ridklasserna sedan.
Min nuvarande unghäst red jag in, och har tävlat tom LA dressyr. (han har precis fyllt 6 år) han är även tävlas tom 1.10 hopp men då av sin medryttare

 

[kopparberg]

Nackdelen är ju att man måste ha mer kunskap både i hantering och ridning om man skaffar unghäst.
Eller ha ngn man kan ta hjälp av ofta.

Fördelarna är ju att man får "forma" hästen själv.
På min häst som jag haft sedan han var ett, slipper jag en massa fasoner som min andra häst hade befäst REJÄLT innan jag köpte honom som 7-åring.
Min yngre häst ifrågasätter ju inte alls sådant han aldrig har fått göra.

Jag har iofs en hel del erfarenhet av unghästar sedan många år, men hästen jag har nu var min första egna unghäst.
Men fortsättningsvis kommer jag att köpa unghästar i stället för "färdiga" hästar.

 

[panzy]

har en kompis som har haft sin fjordkorsning sen han föddes. Hon är självlärd, började ta lektioner i våras och har sen dess tag ca 4-5 lektioner. Hästen är jätteduktig, hon också... och de har verkligen jättebra kontakt...

 

[kopparberg]

Visst kan det funka. Många har ju en naturlig fallenhet för att kunna hantera hästar rätt.
Men jag skulle gissa att din kamrat även har en STOR portion ödmjukhet? Och VILL lära mer, och inte hårdnackat anser "jag vet bäst" hela tiden?

Men rent generellt så skulle jag INTE rekommendera ngn med ingen unghästerfarenhet att skaffa en unghäst, och sedan "laborera" helt själv.
Men givetvis finns det ju undantag även i det fallet, ngt som ju din kamrat bevisar.

 

[Kokopelli]

Jag köpte Kokopelli när han var sex månader och det har varit mitt livs grej att ha en häst från att den var så ung. Jag vill inte för allt i världen vara utan den erfarenheten men jag vet inte om jag skulle göra en sådan resa en gång till?
Det är mycket jobb!!!!
Det har med Kokopelli som är en ganska tuff och stökig Quarter varit både svett och tårar ibland och det gäller att ha en GOD erfarenhet av ridning och olika sorters hästar i botten.

Unghästar är INGET för nybörjare. Har man en god erfarenhet i övrigt av många typer av hästar måste ju nån vara den första unghästen om man säger så.

Kokopelli var för övrigt min allra första häst som jag ägde men jag har haft på foder och varit medryttare i många år på olika hästar.

Fördelen är att jag nu har en kille som är mycket speciell och präglad på mig. Idag har han dessutom gått från att vara en bröttel-pelle till en mycket sansad häst.
Jag vet också vad han gått igenom och är det nåt som krånglar finns det ingen annan att skylla på än mig eftersom jag har gjort ALLT själv från första sadlingen, tränsningen, ridningen, lastningen etc...

Frid Kokopelli Mana

 

[Snorpan]

Jag köpte min häst som föl utan jättemycket unghästkunskaper. Hon är nu tre år och generellt sätt tycker jag det går jättebra. Givetvis har vi svackor där jag starkt tvivlar på vad jag håller på med och bara vill sätta mig ner och böla... men så kan man ju känna med vuxna hästar också.
Jag har dock tagit hjälp av många runt omkring mig och på söndag ska vi på vår första ridlektion!

Det viktigaste, tycker jag, är att ta hjälp och vara väldigt lyhörd.

/Snorpan

 

[caballus]

Jag satsade på att köpa en unghäst. Den var visserligen riden innan, hade ju gått löp, men kunde nada och det var sannerligen ingen fördel i sammanhanget för att säga så.

Detta passade mig dock perfekt då jag lärde mig rida in hästar redan innan jag vart byxmyndig, då med travare och diverse ponnyer. Och det var väldigt nyttigt att veta. Hade nog aldrig köpt en unghäst annars.

 

[Iza]

Jag hade ridit på ridskola, haft foderhästar, tävlat och gått diverse utbildningar innan de egna hästköpen. Båda mina två egna hästar köptes när de var unghästar. Den nuvarande var inte inriden.

Den hästen var 3 år när han köptes, idag är han 9 år. En av fördelarna är att jag har kunnat forma honom som jag vill och vi har utvecklats tillsammans. Men denna häst har även varit svår, en herre med mycket egen vilja och humör. Sen har han varit lite senare än sina jämnåriga i utveckligen. Han växte länge (3 år = 160 till 6 år 168 cm) och var i växtperioderna oridbar. Galoppen var även svår/omöjlig tills han var runt 6 år.

Nu efter dessa år tillsammans så har jag kommit dit jag egentligen ville vara från början. Men vid den tidpunkten räckte inte ekonomin till att köpa en lite mer färdig häst.

När jag får frågan om jag skulle göra om det, så vet jag inte direkt svaret. De unga åren har ju trots allt sin charm, men jag skulle trots allt inte vilja göra om det med den hästen jag har idag (trots att jag älskar honom över allt annat). En lite lättare häst som inte är så "hård i huvudet"och tuff. Då skulle jag mycket väl tänka mig att göra det.

Men det viktigaste av allt är att ta hjälp av instruktör samt mera erfarna ryttare/hästmänniskor och att man är öppen i sinnet och vill lära sig.

Idag så är denna häst på väg uppåt i sin utveckling. Vi gör framsteg för varje ridtimme. Jag hoppas och vill tror att det som vi har legat efter under de lite yngre åren tar vi igen nu istället.

 

[Splittan]

Vet en som köpte en unghäst som hon inte klarade av.
Just för att han hade lite mycket temperament samt att var outbildad.
Det tog ett litet tag innan hon insåg att honn var tvungen att lära hästen ALLT!
Desutom så började hästen pröva henne, vilket slutade med att hon inte vågade rida den.

När man köper en unghäst så ska man vara väl medveten att man måste läga mkt jobb på hästen.
Det kan vara svårt att inse att den inte kan någonting alls, desutom så kommer de i trottsålder och kan bli ganska så jävliga (inte alla).

Är man själv inte så van (någon gång måste vara den första med en unghäst) så ser man till att ha folk till hands som man kan fråga om råd och få hjälp utav.

Känner man att man vet vad man ger sig in på och har folk att be om råd, så ser jag inget hinder att skaffa en unghäst.

Själv köper vi oinridna unghästar för att de är billigare, det är roligt att utbilda, oftast oförstörda.
Men det gäller att ha ett "öga" så att man hittar det man söker! bla bra psyke, talang m.m

 

[strumpan]

Jag köpte min häst när hon var 3år.
Hon är nu 11år.Hade ridit på ridskola samt var medryttare till en .
Att köpa en unghäst som är oinriden kan medföra en del brutna kroppsdelar(AJJJ vad ont det gjort) men det vi har gått igenom tillsammans vill jag inte ha ogjort. Hade det vare i dag vill jag nog påstå att jag skulle köpt en läromästare som 1:a häst.Men oj så mycket man lär sig av varandra.

 

[skumpan2000]

Min var fyra och knappt hanterad, dessutom ett bitchigt sto så vi har/har haft våra fajter! Våran relation har hela tiden byggt på respekt och i och med at vi är ganska lika som individer så har allt knallat på rätt så bra! I och med att hon var helt grön så har jag ju fått henne precis som jag vill, det arbetet håller ju iof på hela livet! Nu hade ju allt varit betydligt enklare om jag fick henne när hon var ett och inte fyra eftersom hon nu blivit lite för mkt vildhäst och inte umgåtts så mkt med människor! Det tog ett bra tag innan vi fick förtroende för varandra och nu är vi verkligen bästa vänner!

Att få forma hästen själv är ju helt fantastiskt och nästa pålle kommer absolut bli en unghäst! Sen är det ju mkt mer arbete men det är det värt! Sen gäller det ju att man vågar be om hjälp oxå. Jag rider regelbundet för tränare för att veta hur jag gör för att få min häst att prestera maximalt!

 

[**BORTTAGEN**]

fördelen är ju att man kan forma unghästen utefter hur man själv vill ha sin häst inriden=)
nackdelen är att det dröjer många år innan man kan börja rida på allvar!

 

[Xeline]

Jag har köpt 5 stycken unghästar. De har varit ridna såpass att man sitta upp och sitta av samt styra. De två senaste var det mina döttrar som red in innan vi köpte dem - så det var bara att fortsätta. I vilket fall som helst så har vi ständig tillgång mycket god hjälp av kunniga människor.

Jag tycker att det är en fördel med unghästar att ingen annan gjort en massa fel med dem, man vet vad de är utsatta för och vad de gjort och inte gjort. Men att säga att man formar dem....nje...

Att sedan rida yngre hästar är också en fördel att de svarar upp direkt om man gör rätt och visar tydligt nr man gör fel. Medan äldre hästar kan ha väldigt överseende med ryttarens fel och brister - men det är ju på gott och ont det med.

 

[Yrja]

Min häst skulle fylla fem när jag köpte honom. Oinriden travhäst var han då.

Jag ville ha en unghäst för det första för att jag vill att den ska hålla länge. Sen tycker jag att det är ganska viktigt att få "forma" hästen lite själv. Rida in den själv, se den utväcklas och komma framåt.
Oftast så är unghästar också mer motagliga för nya saker. "Det är svårare att lära gammla hundar sitta". Dom fastnar gärna i gammla rutiner och mitt sätt att hålla hästen är lite anurlunda än vad många andra gör.
Därför ville jag ha en häst att börja om från början med.
Nackdelar vet jag inte riktigt. Dom är ju oftast inte lika "säkra" som äldre hästar då dom inte upplevt så mycket än och nya, okända saker kan ju vara lite läskiga. Tror dock att människan kan ge hästen så pass mycket trygghet från sig själv att det inte blir några problem.

När jag köpte Frodo var han min första egna häst. Kan hålla med om att man ska köpa en läromästare i början och att jag kanske skulle ha försökt få mer erfarenhet av unghästar innan. Men det har aldrig varit några problem. Innan hade jag "ridit in" minst en häst och pysslat mycket med unghästar så jag var inte helt oerfaren. Hade ju också mycket folk runt omkring mig som jag kunde ta hjälp av.

 

[Agraff]

Jag har för några månader sen köpt min första unghäst, en två-åring, hbl. Helt fantastiskt måste jag säga!!! Underbar att hantera och det är så kul att få följa hans utveckling. Men vi har våra diskussioner, men hittintills verkar det väldigt lovande måste jag säga. Jag har haft häst under flera år, men när jag sålde den senaste, sa en kompis till mig att jag borde köpa en unghäst för att det är så roligt. Och jag kan bara hålla med. Men det tar tid, engagemang och envishet. Och jag har en mycket bra instruktör som ska rida in honom och köra in honom också. Min tränare tömkör honom också två gånger i veckan nu. Om du är intresserad av unghäst, och det är den första, ska du givetvis köpa en väl hanterad, mycket hanterad häst med bra grundtemparemnt. Och räkna med att det tar en massa tid. Nackdelen är väl den enda att man inte kan rida än! Men den tiden kommer ju...

 

[Milosari]

något som kan vara svårt med att köpa unghäst är att det krävs mkt kunskap för att se om det blir en "bra" individ eller ej! om du nu valt att köpa en yngre häst, se då till att ha med dig någon som verkligen kan, eller köp en visad häst. så att du vet vad du får. trots mina 15 års ridvana och 3 år på hästgymnasiet bollerup (där met finns massor av unghästar) skulle jag aldrig kunna skilja en riktigt bra individ från en hyfsad. men, som andra har sagt (eller kanske inte ): det är jättekul med unghästar... och det finns så mycket mer än bara ridning! körnig är skoj och det kan man börja med tidigt, precis som diverse cirkuskonster, "skrämselträning" mm

 

[saxen]

Fördelarna med att ta en unghäst är att den är billigare och du kan forma hästen till det du vill.

Nackdelarna är nästan hur många som helst..

Men är man inte rädd för att lägga ner blod svett och tårar så har man en intressant tid framför sig. Och det bästa av allt är att man får en enorm erfarenhet om hästar i allmänhet.

Jag tog min ena häst när hon var ett år. Det är en bruksnordis "som har hela huvudet fullt med skit"
Hon hittar på det mest egendomliga saker, som man sen får brottas med om det inte är önsvärda beteenden.

Men den allra största nackdelen med en unghäst är all väntan. Väntan på att den dagen skall komma när man skördar frukterna av allt arbete.

Idag är hon fyra år och saker och ting börjar så sakta falla på plats. Nu när jag haft henne i tre år, då börjar jag känna att det var värt allt jobb.

Men jag tänker mig för väldigt noga nästa gång .... Det är inte självklart att jag kommer att ta en unghäst igen.

 

[Kassiopeja]

Tycker du tänker helt fel när du skriver så här:
"Men den allra största nackdelen med en unghäst är all väntan. Väntan på att den dagen skall komma när man skördar frukterna av allt arbete."
Alla dagar med unghästen, från första klivet till första tävlingen till exempel, eller varför inte första rena galoppombytet är ju en enda räcka av "skördande av frukterna av allt arbete"! Givetvis blandat med en hel sabla jättemassamängd (eget ord! ) med ARBETE också. Men OJ! vad kul det är!

Min första häst hittade jag när jag fick chansen att gå en unghästkurs på den pyttelilla arabhästridskola där jag gick och red just då. Under en termin var jag ute och tränade hästen 6 dgr/vecka, givetvis under stuteri/ridskoleägarinnans överinseende. När hästen så var inriden av mig så tog jag henne på foder och senare köpte jag henne. Inga överraskningar vid mitt första hästköp alltså och vi har verkligen SUPERkontakt mitt sto och jag. (Min prinsessa är snart 12 år nu... )
Sen dess har jag ridit in 3 hästar åt andra och ska snart rida in mitt andra egna arabsto (som är köpt som 2½-åring). Det jag har lärt mig under de här tio åren är minst tiofalt mer än jag lärde mig på 15 år på ridskola.
Dock vill jag också säga att jag har alltid sagt att EN GÅNG I LIVET ska jag köpa en FÄRDIG häst som redan har det jag vill ha, men risken är nog överhängande att det får bli när jag passerat 60 själv och inte orkar träna unghästar längre. Särskilt när man redan har egna potentiella unghästproducenter stående i stallet därhemma...