gullviva
Trådstartare
Anonymt nick
Har ett barn på 13 år som har Social Fobi. Det har kommit smygande och kom starkt för ca 1 år sedan.
Orsaken är inte solklar, men alltid varit ett känsligt barn, kanske inte den mest utåtriktade och sociala men funkat fint i skola och med många hobbyer.
Bytte skola inför 4de klass, funkade fint i början men i femte klass började hen känna sig ledsen och nedstämd i skolan. Elevhälsan hade kontakt med hen och vi hade några samtal.
I sjätte klass var det en mkt stökig klass och barnet fick höra mkt fula ord, mkt stök och blev otrygg. Var redan då ngt ensam, inte utstött med ville hellre vara själv. Snabbt utvecklades det tyvärr till all hen inte vågade gå till skolan, inte prata med någon och fick mkt frånvaro.
Försökte få hjälp av bup då hen började prata om att livet var meningslöst. Att alla hatar hen, stirrar, skrattar (fast det ej är så mer än en klick som retar alla).
Även mkt osäker på sig själv, duger inte, kan inget, vill inget...
Men de ville ej ta emot hen utan fick en Psykolog kontakt på vårdcentralen. De ses 1-2ggr i månaden, pratar o får lite tips (ktb) men det så sälla o hjälper föga...
Så förra terminen var barnet inte i klassen alls... Ett par timmar om dagen orkade hen med, i ett studierum med elevstödjare och ett par andra elever (funkade med inte helt rygg där heller)
Nu började precis sjuan.. Fint sommarlov där sociala fobin märkts men varit på bra humör (annars ofta ledsen, nedstämd...)
Men redan på uppropet fick hen ångest och kunde ej gå in i klassen. Så de fösta dagarna har spenderats i studierummet... 2h om dagen.
Ett steg i taget.. Men nu börjar pressen med betyg o framtiden...
Vad gör man?
Fick mkt hemuppgifter förra terminen men det blir mkt jobb om man inte går på lektionerna.. Alla praktiska ämnen togs bort då de är jobbigast, och kan ej ha träslöjd på distans.
Anpassas studiegång funkade förra läsåret men nu ska de ju förberedas för gymnasiet...
Byta skola? Hen vill ej och blir bara rädd för tanken.. Alla hatar ju hen där med säker..
Psykolog kontakten känns inte som det räcker...
Hemma umgås vi en hel del i familjen, hen har dock det mesta av sociala livet på nätet. En barndomsvän men hen har också issues så de pratar mest på datorn.. Har en aktivitet i veckan som funkar hyfsat, går med sin barndomsvän..
Ok vad långt, söker väl mest lite stöd o råd... Säkert missat massor!
Har ett barn på 13 år som har Social Fobi. Det har kommit smygande och kom starkt för ca 1 år sedan.
Orsaken är inte solklar, men alltid varit ett känsligt barn, kanske inte den mest utåtriktade och sociala men funkat fint i skola och med många hobbyer.
Bytte skola inför 4de klass, funkade fint i början men i femte klass började hen känna sig ledsen och nedstämd i skolan. Elevhälsan hade kontakt med hen och vi hade några samtal.
I sjätte klass var det en mkt stökig klass och barnet fick höra mkt fula ord, mkt stök och blev otrygg. Var redan då ngt ensam, inte utstött med ville hellre vara själv. Snabbt utvecklades det tyvärr till all hen inte vågade gå till skolan, inte prata med någon och fick mkt frånvaro.
Försökte få hjälp av bup då hen började prata om att livet var meningslöst. Att alla hatar hen, stirrar, skrattar (fast det ej är så mer än en klick som retar alla).
Även mkt osäker på sig själv, duger inte, kan inget, vill inget...
Men de ville ej ta emot hen utan fick en Psykolog kontakt på vårdcentralen. De ses 1-2ggr i månaden, pratar o får lite tips (ktb) men det så sälla o hjälper föga...
Så förra terminen var barnet inte i klassen alls... Ett par timmar om dagen orkade hen med, i ett studierum med elevstödjare och ett par andra elever (funkade med inte helt rygg där heller)
Nu började precis sjuan.. Fint sommarlov där sociala fobin märkts men varit på bra humör (annars ofta ledsen, nedstämd...)
Men redan på uppropet fick hen ångest och kunde ej gå in i klassen. Så de fösta dagarna har spenderats i studierummet... 2h om dagen.
Ett steg i taget.. Men nu börjar pressen med betyg o framtiden...
Vad gör man?
Fick mkt hemuppgifter förra terminen men det blir mkt jobb om man inte går på lektionerna.. Alla praktiska ämnen togs bort då de är jobbigast, och kan ej ha träslöjd på distans.
Anpassas studiegång funkade förra läsåret men nu ska de ju förberedas för gymnasiet...
Byta skola? Hen vill ej och blir bara rädd för tanken.. Alla hatar ju hen där med säker..
Psykolog kontakten känns inte som det räcker...
Hemma umgås vi en hel del i familjen, hen har dock det mesta av sociala livet på nätet. En barndomsvän men hen har också issues så de pratar mest på datorn.. Har en aktivitet i veckan som funkar hyfsat, går med sin barndomsvän..
Ok vad långt, söker väl mest lite stöd o råd... Säkert missat massor!