Ulrika Fåhraeus: ”Avfärda inte ryttares upplevelser”

Ridsports gästkrönikör Ulrika Fåhraeus har lyssnat på en filosofisk diskussion om det moraliska i att tävla på hästar – och minns när hennes egen häst helt plötsligt själv valde att tävla med en hästkompis.

 

[Badger]

Om en flock med hästar galopperar eller travar i full fart under ett lopp och en kusk/ryttare ramlar av, tror du på fullt allvar att en häst som är tränad att gå i full fart med andra hästar skulle avbryta? För att använda dina egna ord, det märks att du inte haft att göra med travare eller galoppörer, eller ridit själv över ett fält i full galopp tillsammans med andra.

När jag ridit jakter och någon ramlat av gör vi halt så inte den lösa hästen ska springa iväg tillsammans med resten av fältet, så ryttaren kan få tag på den och sitta upp igen.

Tror? det har väl setts bådadera på filmer. Både hästar som anstränger sig och kör järnet och de som virrar iväg någon annanstans och de som hänger ganska många längder efter men med.

 

[skiesabove]

Våra hästar här hemma är och gör allt det där, flyttar jag mig några meter från datorn ser jag vår lilla valackflock gå runt och beta i sin sommarhage. De är i första hand våra vänner och träningspartners (både uppsuttet och med människan bredvid), vi känner dem och deras personligheter väl, vet vad de gillar och inte gillar och försöker anpassa träning och andra aktiviteter efter det. Och vi tävlar med dem - också! Jag ser ingen motsättning i detta, det är inte närvaron (eller frånvaron) av tävling som är avgörande för hur våra hästar har det, utan det är allt vi gör med dem och hur vår hästhållning generellt ser ut. Tävling är det kanske (för den häst som tävlar mest) 8-10 gånger på ett år, det är inget som definierar hästens liv (även om tävlingen också ska göras på ett bra sätt för hästen, såklart).

Du klarar det - men man behöver bara åka till vilken tävling som helst för att se att majoriteten inte klarar det. Det är många stressade hästar och många pressande människor. Det är begränsande utrustning och behov som ignoreras.

Och hästarnas liv blir begränsade av allt som följer med den kulturen, små isolerade grusrutor för skaderisk är ett exempel. Korta utevistelser till förmån för ridhus.

 

[Mia_R]

Tror? det har väl setts bådadera på filmer. Både hästar som anstränger sig och kör järnet och de som virrar iväg någon annanstans och de som hänger ganska många längder efter men med.

Så du har sett galoppörer vända och springa tillbaka mot grindarna när resten av fältet fortsätter mot mållinjen, om jockeyn ramlar av? Jag har sett en som inte slutat springa trots att de andra gått i mål och saktat av, iofs var det en unghäst så den var nog uppe i varv och drog några extra repor innan de fick stopp på den.

 

[Badger]

Så du har sett galoppörer vända och springa tillbaka mot grindarna när resten av fältet fortsätter mot mållinjen, om jockeyn ramlar av? Jag har sett en som inte slutat springa trots att de andra gått i mål och saktat av, iofs var det en unghäst så den var nog uppe i varv och drog några extra repor innan de fick stopp på den.

Nej det sa jag väl inte? Jag sa sakta av och virra iväg mot kanten eller följa efter men långsamt, flera längder bakom och hänga med i fältet. Det är väl när hästen ger gärnet och drar in i täten eller först som folk skriver om vinnarskalle, dvs inte speciellt vanligt, men händer. Jag har inte gjort ngn statistik, det är bara vad min hjärna levererar när jag tänker på det.

Min uppfattning av jockeys är dessutom att vissa av dem ger och fördelar energi åt hästen som en fjäder. Dvs att det närapå är tryggare att springa riktigt fort och kunna luta sig in i bettet med en på än springa själv med tyglarna fladdrande kring halsen.

Vidare faller de väl inte av speciellt ofta, tror egentligen inte jag sett avfallning i realtid, minns inte, och i vissa länder har de utriders som fångar in.

 

[Roheryn]

Du klarar det - men man behöver bara åka till vilken tävling som helst för att se att majoriteten inte klarar det. Det är många stressade hästar och många pressande människor. Det är begränsande utrustning och behov som ignoreras.

Och hästarnas liv blir begränsade av allt som följer med den kulturen, små isolerade grusrutor för skaderisk är ett exempel. Korta utevistelser till förmån för ridhus.

Jag är ju på de där 8-10 tävlingarna per år som jag talar om. Förvisso i en ganska isolerad bubbla eftersom det är islandshästar vi har och tävlar med, men ändå tävlingar från klubbnivå till SM. Nu ser jag ju såklart bara hur hästarna behandlas och hanteras på just tävlingarna, så vet ju inte om de går på lösdrift eller i grusruta hemma, men det mesta jag ser är väl behandlade hästar som under meetinget står i tältstallar och eventuellt tillfälliga hagar, som promeneras, handbetas etc. och i de allra flesta fall rids på ett vettigt sätt. Bland de tävlingsryttare jag känner så tycker jag hästhållningen hemmavid för det mesta är okej, det finns ju en tydlig norm i islandshästvärlden med mycket utevistelse i flock och gärna lösdrift. Det är väl möjligtvis en del hingstar som hålls enskilt (men också en del som får gå med kompis, åtminstone vid icke-betäckningsäsong).

Det jag sett som varit dåligt för hästar på tävling har varit en och annan katastrofal lastning (dock i mina ögon förvånansvärt få, kanske 3-4 stycken de senaste 10 åren), en del ryttare som rider med i mitt tycke "för mycket tryck" och/eller rider "över hästens förmåga" (dessa två är mest framträdande på ryttare på hög nivå, jämför med dressyren där jag faktiskt tycker det ser mest harmoniskt ut på nivån UNDER eliten). Då och då sker också diskningar på hästar som har märken/sår i munnen eller är skodda på ett sätt som avviker från regelverket. Självklart "dåligt" för den enskilda hästen, men ändå "bra" ur perspektivet att regelverket fungerar och att man i längden inte kommer undan med hård hand på ryttaren eller dålig skoning på hästen.

Sammanfattningsvis tycker jag inte det är så att man "bara behöver åka till vilken tävling som helst" för att se att det skulle vara dåligt för hästarna med tävling, men det kan ju vara olika i olika delar av hästvärlden, såklart.

 

[vilde]

Frågan filosofiska rummet tog upp var väl hur hästlivet för de här hästarna som tävlar på hög nivå ser ut och att det kan ifrågasättas om det är etiskt försvarbart. Håller med.

 

[skiesabove]

Jag är ju på de där 8-10 tävlingarna per år som jag talar om. Förvisso i en ganska isolerad bubbla eftersom det är islandshästar vi har och tävlar med, men ändå tävlingar från klubbnivå till SM. Nu ser jag ju såklart bara hur hästarna behandlas och hanteras på just tävlingarna, så vet ju inte om de går på lösdrift eller i grusruta hemma, men det mesta jag ser är väl behandlade hästar som under meetinget står i tältstallar och eventuellt tillfälliga hagar, som promeneras, handbetas etc. och i de allra flesta fall rids på ett vettigt sätt. Bland de tävlingsryttare jag känner så tycker jag hästhållningen hemmavid för det mesta är okej, det finns ju en tydlig norm i islandshästvärlden med mycket utevistelse i flock och gärna lösdrift. Det är väl möjligtvis en del hingstar som hålls enskilt (men också en del som får gå med kompis, åtminstone vid icke-betäckningsäsong).

Det jag sett som varit dåligt för hästar på tävling har varit en och annan katastrofal lastning (dock i mina ögon förvånansvärt få, kanske 3-4 stycken de senaste 10 åren), en del ryttare som rider med i mitt tycke "för mycket tryck" och/eller rider "över hästens förmåga" (dessa två är mest framträdande på ryttare på hög nivå, jämför med dressyren där jag faktiskt tycker det ser mest harmoniskt ut på nivån UNDER eliten). Då och då sker också diskningar på hästar som har märken/sår i munnen eller är skodda på ett sätt som avviker från regelverket. Självklart "dåligt" för den enskilda hästen, men ändå "bra" ur perspektivet att regelverket fungerar och att man i längden inte kommer undan med hård hand på ryttaren eller dålig skoning på hästen.

Sammanfattningsvis tycker jag inte det är så att man "bara behöver åka till vilken tävling som helst" för att se att det skulle vara dåligt för hästarna med tävling, men det kan ju vara olika i olika delar av hästvärlden, såklart.

Det blir lite whataboutism här, och jag är rätt säker på att du förstod att jag inte menade islandshästtävlingar utan hopp, dressyr, trav, och galopp.

Men även med islandshästarna så finns väl en del av den debatten: avla mot flashighet vs hållbarhet, användande av skarpa bett, och tunga ryttare. Där det finns pengar att tjäna (sälja vinnande hästar eller avkommor dyrt) så börjar folk prioritera pengarna över djuret.

 

[Roheryn]

Det blir lite whataboutism här, och jag är rätt säker på att du förstod att jag inte menade islandshästtävlingar utan hopp, dressyr, trav, och galopp.

Om du säger "vilken tävling som helst" så utgår jag från att du menar det, alltså inkluderar ALLA, även t.ex. western, island, WE osv. Men jag har även varit i t.ex. Falsterbo utan att omedelbart se en massa hemskheter (men då har jag valt att t.ex. hellre se unghästdressyr än högre nivåer, eftersom jag tycker det är trevligare och roligare att titta på).

Men även med islandshästarna så finns väl en del av den debatten: avla mot flashighet vs hållbarhet, användande av skarpa bett, och tunga ryttare. Där det finns pengar att tjäna (sälja vinnande hästar eller avkommor dyrt) så börjar folk prioritera pengarna över djuret.

Det finns både debatter och även avarter av olika slag inom islandshästsporten och -aveln också såklart (även om jag personligen tycker att både aveln och sättet att träna hästar förbättrats väldigt mycket under de 40-45 år jag ridit islandshäst). Men ja, det finns dåliga sätt att rida och tävla islandshäst också, precis som jag skrev - alltså det där med att rida med "för mycket tryck" och att rida hästen över dess förmåga. Vilka bett som får användas är numera (sedan 2 år, tror jag om jag minns rätt) starkt begränsat till att i princip bara inkludera tränsbett, islandsstång, pelham och de snällare typerna av bettlöst (alltså inte "vanligt" hackamore).

Men jag tror inte det spelar så stor roll vad jag säger, du har uppenbarligen uppfattningen att tävling inte alls går att kombinera med god hästvälfärd. Och jag tror tvärtom - att vi "kommer åt" avarterna bättre genom just tävlingsgrenarna och vad vi tillåter och inte tillåter där. Jag är inte alls övertygad om att det vore bättre för hästarna om vi såg till att det inte gick att tjäna pengar på dem.

 

[the_connemara]

Frågan filosofiska rummet tog upp var väl hur hästlivet för de här hästarna som tävlar på hög nivå ser ut och att det kan ifrågasättas om det är etiskt försvarbart. Håller med.

Ja jag pallade inte lyssna om på avsnittet men hakade verkligen inte alls upp mig på det som verkar dominerat debatten på sociala medier efteråt. Tvärtom tyckte jag det var upplyftande att få mer utvecklade resonemang kring "vardagshästlivet" osv, tyckte inte rubrikerna spelade innehållet så himla bra.

 

[JohannaB]

Ryttaren släpper på tygel och press och slappnar av när den är över mållinjen. Mållinjen är väl väldigt ofta på ungefär samma ställe, framför läktaren i alla fall. Kanske passeras två gånger i vissa race men det händer ganska sällan.

Så hästar är ju inte dummare än att de vet vilken häst som springer först (och om det är de själva som gör det), de vet när de är klara för ryttaren slutar "rida", de vet var ryttaren normalt slutar "rida" de kanske rent av ser och känner igen målstolparna. Dessutom kommer praktiskt taget alltid upploppet efter andra gången de löper en kurva och ryttaren berättar när det kommer. Vissa hästar kan säkert koppla att om de hade nosen först så får de mycket uppmärksamhet, krans och lite godis och klapp i vinnarcirkeln och många står och hurrar runt dem.

Jag skulle absolut inte betrakta det som omöjligt att en häst som vinner ganska ofta kan begripa dessa sammanhang och få en positiv känsla av dem. Jag kan också betrakta det som fullt rimligt om en annan häst fattar och inte gillar och en tredje häst bara bryr sig nada, och att det inte vore helt omöjligt om den som fick ut ngt av det vann mer ofta och därför fick fler föl.

Jag kan inte se att detta skulle vara ett omöjligt sammanhang för en häst att koppla. De kan ju lära sig dressyrprogram och att man vill byta galopp i mitten av en 8 (irriterande nog ) varje gång efter att man gjort det bara en gång.

Nej absolut kan hästen förstå det.
Belöning förstärker ett beteende, och minskning av påverkan likaså. Det vet vi att hästar kan förstå.
Men från att förstå det, X gör att jag får morot och Y gör att det slutar smackas på mig, så tror jag på riktigt inte att hästen förstår att den VINNER.

Det är vi som kan bli besvikna över att vara tvåa, jag tror inte hästen bryr sig. Däremot kan de ju känna av vår besvikelse eller märka att moroten uteblir men det är saker vi kan påverka (ge moroten ändå).

Jag tror vi är överens om ovanstående så jag skriver det mest för att hålla i tråden av att det inte är hästarnas val att tävla, att en resultatlista inte spelar roll för dem, men att de kommer ställa upp (liksom de gör med hovslagare, veterinär, transportering, inridning) utan att förstå nyttan med det så länge vi ser till att upplevelsen är åtminstone okej och gärna behaglig OCH vi har tränar och förberett dem stegvis för det.
Hästar är fantastiska djur

 

[Badger]

Nej absolut kan hästen förstå det.
Belöning förstärker ett beteende, och minskning av påverkan likaså. Det vet vi att hästar kan förstå.
Men från att förstå det, X gör att jag får morot och Y gör att det slutar smackas på mig, så tror jag på riktigt inte att hästen förstår att den VINNER.

Det är vi som kan bli besvikna över att vara tvåa, jag tror inte hästen bryr sig. Däremot kan de ju känna av vår besvikelse eller märka att moroten uteblir men det är saker vi kan påverka (ge moroten ändå).

Jag tror vi är överens om ovanstående så jag skriver det mest för att hålla i tråden av att det inte är hästarnas val att tävla, att en resultatlista inte spelar roll för dem, men att de kommer ställa upp (liksom de gör med hovslagare, veterinär, transportering, inridning) utan att förstå nyttan med det så länge vi ser till att upplevelsen är åtminstone okej och gärna behaglig OCH vi har tränar och förberett dem stegvis för det.
Hästar är fantastiska djur

Hästar är helt fantastiska

Tänker att det är väl vi som lägger så mycket vikt vid om man förstår om man vinner (resultatlista, text, siffror) eller inte och att det är tävlingens mål. Eller vissa av oss. Tänker att det är många som tävlar för att de vill utvecklas mot egna mål inte nödvändigtvis vinna en viss klass. Det är roligt och belönande att ha stöd i sin utveckling helt enkelt. Även människan som inte vinner kanske delar med sig av en lyckokänsla. Dvs byt ut vinna resultatlista mot vinna känsla i magen.

Med det sagt så finns rimligen också ett slags stöd i "vinna" "lycka" känslan även i andra däggdjur än människan. Vi är ju alla däggdjur tillsammans och om vi verkar utveckla ett slags kamplust som även i vissa fall kan visas i barns lekar kan säkert detsamma finnas i andra flocklevande däggdjur. Lek är någonting vi alla har gemensamt och i många basala lekar ingår ett slags "vinna" "förlora" spel på en mild nivå i sin mest basala mening och även turtagning, nu jagar du, nu jagar jag. En sorts leklust som sedan kanske hos en vuxen häst dämpas av ett slags tryck att om man blir totalt utmattad kan det vara farligt, men en människa förser med trygghet. Nosen först känslan som säkert kan finnas hos många däggdjur och förstärkas genom att dela känslan och få belöning.

Det känns som att diskussioner om vad hästar passar för och inte passar för ofta hamnar på en logisk tankenivå. De förstår inte logiken bakom detta. Det är inte logiskt att de skulle "vilja" ha andra känslor än "gräs nu". De kan inte resonera ut det här eller det där. Om människan i tusentals år avlat på en vilja att samarbeta med människa/leka med människa, så ingår det kanske också bland möjliga positiva känslor.

https://www.scientificamerican.com/blog/guest-blog/so-you-think-you-know-why-animals-play/

Play also seems to help feral horses. Youngsters that kick up their heels a lot are more likely to reach their first birthday than foals that are disinclined to horse around (14). Of course, it’s hard to separate the effects of play from the benefits of good nutrition (since well-fed critters play more than lean ones), but one study has managed to do it.

You see when a baby animal experiences stress, its brain changes so that it’s subsequently less sensitive to stress hormones. This means that, as an adult, the critter recovers more rapidly after a hair-raising experience (21). And we know that play (which normally consists of exciting ‘flight or fight’ behaviors) activates the same neurochemical pathways as stress (22). So maybe young animals are using play to prime or fine-tune their own stress response.

Researchers teased apart the factors that promoted this brain growth and found that sensory stimulation and arousal (even together) couldn’t increase cortical growth unless they were coupled with interactive behavior (i.e. play or training). And it was play that had the biggest impact; in fact, the more a young rat played, the more rapidly its brain grew (23).

 

[Badger]

Hästar är helt fantastiska

Tänker att det är väl vi som lägger så mycket vikt vid om man förstår om man vinner (resultatlista, text, siffror) eller inte och att det är tävlingens mål. Eller vissa av oss. Tänker att det är många som tävlar för att de vill utvecklas mot egna mål inte nödvändigtvis vinna en viss klass. Det är roligt och belönande att ha stöd i sin utveckling helt enkelt. Även människan som inte vinner kanske delar med sig av en lyckokänsla. Dvs byt ut vinna resultatlista mot vinna känsla i magen.

Med det sagt så finns rimligen också ett slags stöd i "vinna" "lycka" känslan även i andra däggdjur än människan. Vi är ju alla däggdjur tillsammans och om vi verkar utveckla ett slags kamplust som även i vissa fall kan visas i barns lekar kan säkert detsamma finnas i andra flocklevande däggdjur. Lek är någonting vi alla har gemensamt och i många basala lekar ingår ett slags "vinna" "förlora" spel på en mild nivå i sin mest basala mening och även turtagning, nu jagar du, nu jagar jag. En sorts leklust som sedan kanske hos en vuxen häst dämpas av ett slags tryck att om man blir totalt utmattad kan det vara farligt, men en människa förser med trygghet. Nosen först känslan som säkert kan finnas hos många däggdjur och förstärkas genom att dela känslan och få belöning.

Det känns som att diskussioner om vad hästar passar för och inte passar för ofta hamnar på en logisk tankenivå. De förstår inte logiken bakom detta. Det är inte logiskt att de skulle "vilja" ha andra känslor än "gräs nu". De kan inte resonera ut det här eller det där. Om människan i tusentals år avlat på en vilja att samarbeta med människa/leka med människa, så ingår det kanske också bland möjliga positiva känslor.

https://www.scientificamerican.com/blog/guest-blog/so-you-think-you-know-why-animals-play/

So next time you’re lounging on the sofa watching the telly and those cute little lion cubs come on, just ignore the silly commentary and know that you’re witnessing one of Mother Nature’s mightiest of mysteries.

Ponnies verkar ju verkligen älska tex Mounted games.

Och när rent av en krönika i Scientific American beskriver lek som

(which normally consists of exciting ‘flight or fight’ behaviors)

Så påminner ju lek väldigt mycket om tävling. Som också brukar bestå i exalterande varianter av flight och fight. I så fall kan en häst visst förstå leken fly i flock, så i alla fall mounted games med hästar och agility med hundar borde absolut kunna koppla in i djurs känsloregister för lek.

Eller tänker vi att agility som hundtävling borde förbjudas för att hundarna inte kan förstå om de vinner?

 

[tuaphua]

Tycker det är intressant att så många säger att hästen "tycker det är kul", att hästen "njuter av uppmärksamheten och applåder" osv. Vilka beteenden visar hästen för er som gör att ni drar den slutsatsen?

Det kan säkert vara så att hästarna gillar att göra det som de är avlade för, på samma sätt som en vallhund gillar att valla. Men, jag tycker ofta man ser hästar som verkar väldigt stressade där ägarna säger att hästen är glad för att den har öronen framåt. Precis på samma sätt som att en hund enligt många automatiskt är glad för att den viftar på svansen. Jag tror många människor saknar kunskap om att tolka beteenden hos sina djur och istället väljer att lita på sin magkänsla, som tyvärr inte alltid stämmer så bra. Säger verkligen inte att det är så överallt hela tiden, men kan ju vara bra att ha i åtanke.

Jag har bara varit med om en häst som uppskattat just publik och applåder. Och det kan ju mycket väl vara något hans människa lärt honom uppskatta och inte vara medfött. Omedvetet eller medvetet.
Min egen häst bryr sig inte om sånt på något positivt vis. Som yngre hade han väl mer blivit skraj. Men visst hade det säkert gått att lära in. Går ju att lära dem så mycket, både medvetet och omedvetet.
Däremot tycker han om sitt jobb eftersom han får känna sig duktig. Och när de får känna sig duktiga, förstådda, trygga etc så kan det ju vara så att det funkar lika om det är på tävlingsplatsen eller hemma. Och då kan de ju tycka om tävling. Även om det inte är ett koncept de greppar liksom.

Jag håller med om att det ofta kan feltolkas, hästens sätt/energi etc.
Jag kollade tex en häst i lina iom att den vurpat i hagen rejält när jag såg. Så jag ville se hur hästen rörde sig. Den såg lite låst ut oliksidigt. Hästen brallade rejält i linan några gånger och någon, som ändå rider svårklass, utbrast att "det är så kul när de är så glada!". Hästen kände av låsningarna och brallade för att det inte kändes bra. Jag såg absolut ingen glad häst - tvärtom! Jag tyckte det var mycket tydligt att hästen var obekväm, rejält dessutom.
Sen fick kiro fixa och hästen brallade inte när jag sedan kollade efter. Och var dessutom coolt villig igen vid jobb sen, som normalt.
Sånt är inte direkt ovanligt. Eller att stress tolkas som glädje för att hästen varvar upp vid olika saker.
Sen kan det givetvis vara så att hästen tycker saker är kul och varvar upp av förväntan etc.

 

[Sirap]

Nu är du nere och petar på individnivå, jag vet flertalet halvblod som tänder på nolltid och verkligen inte fungerar att rida i grupp i galopp med andra hästar då de inte är tränade för det hur bra de än fungerar att rida t ex fälttävlan med.

Det handlar inte om flykt när en häst väljer att följa med gruppen på en jakt om ryttaren ramlar av. En häst som skenar flyr. Mitt fullblod som gått löp var aldrig några problem att galoppera ute med andra hästar, hon la sig i det tempo jag önskade. Mitt halvblod som jag vunnit jakt med brukade hoppa iväg på bakbenen varje gång det var tally ho men skrittade snällt på långa tyglar när vi hade transportsträcka och skulle pusta eller stå stilla på uppställningarna. Andra hästar hetsade upp sig så de varken kunde stå stilla eller kunde helt plötsligt dra iväg åt ett helt annat håll än resten av fältet.

Mmmm, mitt halvblod (dressyrstammad) gick gärna och strosade längst bak när vi skrittade ut i grupp. Men när det blev trav eller galopp bad jag alltid om att få vara först, för han blev väldigt jobbig annars... skulle bara om. Han älskade för övrigt att visa upp sig också. Kom det in folk på läktaren i ridhuset så riktigt kände man hur han "växte" och verkligen gick igång på att de tittade på honom.

 

[JohannaB]

Eller tänker vi att agility som hundtävling borde förbjudas för att hundarna inte kan förstå om de vinner?

Exakt, jag tycker det blir farligt om vi börjar försöka bevisa att vi tävlar med hästar för HÄSTENS skull. Det gör vi inte, och det ger inte mer ”social licens to operate” att envist försöka bevisa att hästar gillar att vinna tävlingar.
För försöker vi påstå att hästen gillar att vinna blir det också givet att utebliven vinst blir en negativ upplevelse och alla utom segraren kommer vara besvikna
Likaså skulle, om hästen gillar att vinna/vara bäst, det göra att de hästar som mår bäst är de på högsta nivå. Jag vägrar tro det och tänker att nivå på prestation inte spelar någon roll för hästen.

Däremot så absolut kan hästar njuta av tävlingsmoment, inte för att vinna men för att de gillar att använda sina kroppar, samarbeta med oss och göra roliga saker. Kan vi visa DET och hur vi arbetar med det inom ridsporten så tror jag att publiken kommer ge oss SLO även framåt.

 

[Roheryn]

Exakt, jag tycker det blir farligt om vi börjar försöka bevisa att vi tävlar med hästar för HÄSTENS skull. Det gör vi inte, och det ger inte mer ”social licens to operate” att envist försöka bevisa att hästar gillar att vinna tävlingar.
För försöker vi påstå att hästen gillar att vinna blir det också givet att utebliven vinst blir en negativ upplevelse och alla utom segraren kommer vara besvikna
Likaså skulle, om hästen gillar att vinna/vara bäst, det göra att de hästar som mår bäst är de på högsta nivå. Jag vägrar tro det och tänker att nivå på prestation inte spelar någon roll för hästen.

Däremot så absolut kan hästar njuta av tävlingsmoment, inte för att vinna men för att de gillar att använda sina kroppar, samarbeta med oss och göra roliga saker. Kan vi visa DET och hur vi arbetar med det inom ridsporten så tror jag att publiken kommer ge oss SLO även framåt.

Håller helt med dig, oerhört vettigt inlägg! Jag kan tro att vissa hästar inom kapplöpningssporter "gillar att vinna" och även anstränger sig för att komma före de andra hästarna, men den delen går ju helt bort när det gäller alla former av tävling där ekipagen tävlar ett och ett. Där måste vi istället få hästen att gilla själva aktiviteten och samspelet med ryttaren, precis som du säger!

 

[vilde]

Jag är helt övertygad om att många hästar kan absolut tycka om att göra saker tillsammans med människor och att tävla, även när det är individuellt, det är inte där problemet ligger utan det handlar om hur hårt man driver det.