ponnysnack
Trådstartare
Jag bor ute på landet med min sambo, en liten villa precis vid en grusväg.
Då hade vi inga egna hästar, men 2 hundar.
Förra vintern gick jag ut med ena hunden på en lång skogspromenad, och gick då förbi en övergiven kohage ett par 100 meter ifrån huset. Lite längre in stod det en häst. Ett stort flugskimmel, säkert över 180 cm. Tjock vinterpäls, dåligt behandlade hovar och mager. Jag kunde inte se någon vattenhink eller något hö i närheten. Jag gick bort till hästen i hagen, klappade lite på den och gick sedan tillbaks hem för att prata om det med min sambo. Lite senare gick vi ytterligare bort till hagen med båda hundarna, hästen stod på precis samma ställe. Klockan var runt 19:00 på kvällen, konstigt nog hade ingen tagit in hästen trots snöstormen. Dock fanns det varken ett hus eller stall i närheten. Vi lät hästen vara och beslöt oss för att komma tillbaka nästa dag. Vi tittade till hästen i ett par dagar och sedan tog vi föregivet att hästen var övergiven.
Vi byggde upp en liten lösdrift/vindskydd i hagen så att hästen hade någonstans att krypa in.
Min sambos gamle mor och far bor också på landet, fast runt om lite lantligare miljö en vad vi gör. De har både får och höns.
Vi bad honom om en stor och rund höbal. Vi hjälptes åt att ställa den inne i lösdriften/vindskyddet. Vi ställde även en vattenhink i hagen. Hästen stod och tuggade lugnt och tacksamt.
Eftersom att det var mitt i vintern var det rätt kallt, så vi köpte ett brunrutigt vintertäcke med hals och en grimma tillsammans med ett grimskaft som vi hängde på staketet.
Våren började närma sig och vi beslöt oss för att köpa riktigt foder så att han kunde börja ta sig lite.
Vi gick då in på Granngården och köpte både havre och betfor. Han fick då 0,5l havre, 0,5l betfor och några morötter på morgonen då jag åkte till jobbet, och sent på eftermiddagen då jag kom hem från jobbet.
Det gick några veckor, och det började bli dags att flytta till en riktig anläggning.
Vi fick stallplats i ett tävlingsstall, där hästen fick lära känna andra hästar och hade det varmt och skönt om kvällarna. Mycket kärlek och utevistelse.
Idag är hästen inte alls mager, han äter som han ska och mår helt enkelt bra.
Nu får han 2 kg hö vid morgonfodring, går i gräshage om dagarna och 2kg hö vid intag, och 1 liter betfor, 1 liter Granngården Orginal Pellets och 6kg hö vid kvällsfodring. Han longeras utav mig 3 dagar per vecka, samt blir riden i paddocken 2 dagar per vecka. Han har även fått väldigt fina hovar. En frisk och sund häst helt enkelt, som jag nu står som ägare på.
Tycker ni jag gjort rätt?
Enligt mig själv tycker jag att jag gjort rätt, jag har räddat en häst som jag nu står som ägare på.
Men vad tycker ni? Tycker ni att det låter konstigt?
Då hade vi inga egna hästar, men 2 hundar.
Förra vintern gick jag ut med ena hunden på en lång skogspromenad, och gick då förbi en övergiven kohage ett par 100 meter ifrån huset. Lite längre in stod det en häst. Ett stort flugskimmel, säkert över 180 cm. Tjock vinterpäls, dåligt behandlade hovar och mager. Jag kunde inte se någon vattenhink eller något hö i närheten. Jag gick bort till hästen i hagen, klappade lite på den och gick sedan tillbaks hem för att prata om det med min sambo. Lite senare gick vi ytterligare bort till hagen med båda hundarna, hästen stod på precis samma ställe. Klockan var runt 19:00 på kvällen, konstigt nog hade ingen tagit in hästen trots snöstormen. Dock fanns det varken ett hus eller stall i närheten. Vi lät hästen vara och beslöt oss för att komma tillbaka nästa dag. Vi tittade till hästen i ett par dagar och sedan tog vi föregivet att hästen var övergiven.
Vi byggde upp en liten lösdrift/vindskydd i hagen så att hästen hade någonstans att krypa in.
Min sambos gamle mor och far bor också på landet, fast runt om lite lantligare miljö en vad vi gör. De har både får och höns.
Vi bad honom om en stor och rund höbal. Vi hjälptes åt att ställa den inne i lösdriften/vindskyddet. Vi ställde även en vattenhink i hagen. Hästen stod och tuggade lugnt och tacksamt.
Eftersom att det var mitt i vintern var det rätt kallt, så vi köpte ett brunrutigt vintertäcke med hals och en grimma tillsammans med ett grimskaft som vi hängde på staketet.
Våren började närma sig och vi beslöt oss för att köpa riktigt foder så att han kunde börja ta sig lite.
Vi gick då in på Granngården och köpte både havre och betfor. Han fick då 0,5l havre, 0,5l betfor och några morötter på morgonen då jag åkte till jobbet, och sent på eftermiddagen då jag kom hem från jobbet.
Det gick några veckor, och det började bli dags att flytta till en riktig anläggning.
Vi fick stallplats i ett tävlingsstall, där hästen fick lära känna andra hästar och hade det varmt och skönt om kvällarna. Mycket kärlek och utevistelse.
Idag är hästen inte alls mager, han äter som han ska och mår helt enkelt bra.
Nu får han 2 kg hö vid morgonfodring, går i gräshage om dagarna och 2kg hö vid intag, och 1 liter betfor, 1 liter Granngården Orginal Pellets och 6kg hö vid kvällsfodring. Han longeras utav mig 3 dagar per vecka, samt blir riden i paddocken 2 dagar per vecka. Han har även fått väldigt fina hovar. En frisk och sund häst helt enkelt, som jag nu står som ägare på.
Tycker ni jag gjort rätt?
Enligt mig själv tycker jag att jag gjort rätt, jag har räddat en häst som jag nu står som ägare på.
Men vad tycker ni? Tycker ni att det låter konstigt?
