Tvillingar!?

[Raderad medlem 147980]

I dag var min man och jag och gjorde ett tidigt ultraljud, då vi ville se om allt såg bra ut med "vårt lilla Pyre" (jag är i v. 7). Vi fick bekräftelse att allt såg bra ut - med båda två! Det är alltså två små pyren där inne, som har utvecklats som de ska och har varsitt litet hjärta som pickar

Jag pendlar mellan alla möjliga känslor. Mest rädsla, chock, förnekelse, ilska. Vi hade ingen misstanke alls om att det var två pyren, även om jag nu tänker att det kanske var därför jag känt mig "så gravid" så tidigt o. s. v. Det gjorde jag inte vid tidigare graviditeter, men det var 20 respektive 18 år sedan, så jag har väl mest tänkt att jag blivit gammal och klen Men, nej, det beror förmodligen på att jag har så mycket mer hormoner den här gången!

Jag hade redan börjat arbeta med min förlossningsrädsla, och såg fram emot en "revanch" då de tidigare förlossningarna var väldigt tuffa. Nu är jag arg på Gud/ödet/min kropp/vem som helst som "bär ansvaret" - och känner som att den stundande förlossningen ryckts i från mig. Tvillingar, det innebär väl nästan alltid kejsarsnitt? Vilket förstås är okej det också, men jag hade ju sett fram emot att få en sista förlossning som jag kunde ha kontroll över! I mina tankar var det en vaginal förlossning, inget kejsarsnitt!

Och så är jag förstås rädd för allt som kan gå fel - dubbelt upp! Det är ju fortfarande så tidigt, tänk om vi förlorar en (eller båda!) av våra små tvillingar? Om allt går väl och de stannar kvar i magen, hur liten är chansen att de faktiskt stannar kvar full tid? Jag ser framför mig en extremt tidig förlossning och lång tid på neonatal, är det realistiskt?

Hur kommer jag att klara av en tvillinggraviditet? Jag har hoppats kunna hålla i gång med hundar, hästar och ridning så länge som möjligt. Det går väl inte med två bebisar i magen? Hur tidigt får jag räkna med att jag blir för otymplig för vardagen? Hur länge kommer jag att klara att jobba?

Om allt går bra och vi faktiskt får två barn - hur i hela världen ska vi klara av det?! Jag vet ju rent logiskt att mängder av föräldrar får både tvillingar och fler på samma gång, och klarar av det alldeles utmärkt. Men klarar vi av det? Hur gör man när man har två jämngamla barn?

Ni hör ju själva - massor av oro, rädsla, ilska... Alla sådana där känslor som i alla fall jag inte vill känna när jag har två små liv som gror där inne!

Att inte behålla finns inte på kartan för oss - vi älskar dem redan och är det så här vår familj är menad att se ut, så får vi lära oss hantera det helt enkelt. Jag vill nog mest bara få höra om någon annan fått tvillingar, är tvilling och kan berätta hur det är att växa upp med ett tvillingsyskon, eller på annat sätt har någon matnyttig information och/eller erfarenhet att dela med sig av.

 

[Blyger]

Grattis!
Jag har inte jättemycket erfarenhet men min kusin fick tvillingar och hade en normal förlossning

 

[julgrisen]

Grattis! Jag har tvillingar på 4 år! Kan skriva en roman om hur det är men hinner inte just nu, jag återkommer ikväll! Det jag kan säga lite snabbt är att jag hade en toppengraviditet, mådde väldigt illa i början men kunde gå fem km per dag till typ v 34, gick därefter ner till 1,5 km men kände aldrig att det var oöverstigligt. Man rekommenderar vaginal födsel om tvilling 1 ligger med huvudet ner, i min region blir man igångsatt i v 37 om de har delad moderkaka/fostersäck och v 38 om de har varsin. Jag födde mina i v 38+0 efter igångsättning, födde vaginalt och det gick fint!
Den första tiden är tuff, men gud vad man får tillbaka det sen, och vilken ynnest det är att få se dem växa upp tillsammans. Hade man fått välja om man ska få tvillingar hade jag rekommenderat det alla dagar i veckan (kanske inte om man har ett litet barn sen innan dock ).
Har du några frågor svarar jag gärna så gott jag kan, jag upplevde det väldigt hjälpsamt att vi hade vänner som fått tvillingar året innan.

 

[stjarnhimmel]

Grattis!
Jag måste säga att jag tycker det är lite härligt att vi har fått följa med hela vägen från dina funderingar om ett eventuellt barn till nu. Fint!
Jag läste häromdagen en artikel om att tvillingar är vanligare när mamman är lite äldre pga det är vanligare att kroppen då släpper två ägg i menscykeln- om jag förstod det rätt. Dock gällde det förstås om det var tvåäggstvillingar. Spännande.

 

[stjarnhimmel]

Haha... efter att jag skrivit tvillingar fick jag upp massa reklam om sidor om det. På en stod det att internationella tvillingdagen är 2 februari. Alltid lär man sig något nytt!

 

[Raderad medlem 147980]

Grattis! Jag har tvillingar på 4 år! Kan skriva en roman om hur det är men hinner inte just nu, jag återkommer ikväll! Det jag kan säga lite snabbt är att jag hade en toppengraviditet, mådde väldigt illa i början men kunde gå fem km per dag till typ v 34, gick därefter ner till 1,5 km men kände aldrig att det var oöverstigligt. Man rekommenderar vaginal födsel om tvilling 1 ligger med huvudet ner, i min region blir man igångsatt i v 37 om de har delad moderkaka/fostersäck och v 38 om de har varsin. Jag födde mina i v 38+0 efter igångsättning, födde vaginalt och det gick fint!
Den första tiden är tuff, men gud vad man får tillbaka det sen, och vilken ynnest det är att få se dem växa upp tillsammans. Hade man fått välja om man ska få tvillingar hade jag rekommenderat det alla dagar i veckan (kanske inte om man har ett litet barn sen innan dock ).
Har du några frågor svarar jag gärna så gott jag kan, jag upplevde det väldigt hjälpsamt att vi hade vänner som fått tvillingar året innan.

Om jag har frågor - hur många som helst! Jag återkommer!

 

[Raderad medlem 147980]

Grattis!
Jag måste säga att jag tycker det är lite härligt att vi har fått följa med hela vägen från dina funderingar om ett eventuellt barn till nu. Fint!
Jag läste häromdagen en artikel om att tvillingar är vanligare när mamman är lite äldre pga det är vanligare att kroppen då släpper två ägg i menscykeln- om jag förstod det rätt. Dock gällde det förstås om det var tvåäggstvillingar. Spännande.

Tack, vad fint att läsa

Jag har också sett att tvillinggraviditeter är vanligare när mamman är äldre, men jag har väl ändå tänkt att det är en sådan där sak som "händer andra än mig"

 

[karamelldrottningen]

I min släkt är tvillingar något som varit vanlig förekommande. Min mormor fick tex två tvillingar x 2. Det kan väl knappast vara speciellt vanligt.
Riskerna blir ju såklart större men allt har gått bra trots för tidigt födda iaf en graviditet som jag vet om med 3 månader för tidigt. De andra har jag inte lika bra koll på. Men är vanligt att de kommer tidigare än beräknad födsel.

Grattis förresten

 

[MiaMia]

I min släkt är tvillingar något som varit vanlig förekommande. Min mormor fick tex två tvillingar x 2. Det kan väl knappast vara speciellt vanligt.
Riskerna blir ju såklart större men allt har gått bra trots för tidigt födda iaf en graviditet som jag vet om med 3 månader för tidigt. De andra har jag inte lika bra koll på. Men är vanligt att de kommer tidigare än beräknad födsel.

Grattis förresten

Vissa har hög sannolikhet att få tvillingar av ärftliga orsaker.
Min biologilärare på högstadiet delade en del info relaterad till att han fru hade det i sin släkt.

 

[Raderad medlem 147980]

I min släkt är tvillingar något som varit vanlig förekommande. Min mormor fick tex två tvillingar x 2. Det kan väl knappast vara speciellt vanligt.
Riskerna blir ju såklart större men allt har gått bra trots för tidigt födda iaf en graviditet som jag vet om med 3 månader för tidigt. De andra har jag inte lika bra koll på. Men är vanligt att de kommer tidigare än beräknad födsel.

Grattis förresten

Vi har inga tvillingar alls i min släkt, och mig veterligen finns det inga tvillingar på mannens sida heller. De här dök liksom upp bara ändå

Vad skönt att höra att det gått bra för tvillingarna i din släkt, även de som föddes för tidigt!

 

[Springer]

Jag har tvillingar. En snabb vaginal förlossning, en månad för tidigt. Det jobbiga var i början när båda var hungriga samtidigt.

 

[julgrisen]

I min släkt är tvillingar något som varit vanlig förekommande. Min mormor fick tex två tvillingar x 2. Det kan väl knappast vara speciellt vanligt.
Riskerna blir ju såklart större men allt har gått bra trots för tidigt födda iaf en graviditet som jag vet om med 3 månader för tidigt. De andra har jag inte lika bra koll på. Men är vanligt att de kommer tidigare än beräknad födsel.

Grattis förresten

Har man fått tvåäggstvillingar en gång ökar chansen/risken att man får det igen! Man kan också ha det i släkten, det förs över från mamma till dotter. Enäggs är dock enbart en slump.

 

[niardasp]

Haha, otroligt! Förlåt att jag skrattar, jag har inget ont uppsåt och har ingenting att bidra med kopplat till tvillingar men tycker det är så kul att följa din resa från är lite sugen på bebis - nja vi ska nog inte - ok vi testar men det kommer nog inte gå - oj det tog sig direkt till det blev tvillingar! Inom loppet av typ en och en halv månad

Grattis och lycka till igen! Det känns ju nästan som att detta var menat och jag förstår att du känner dig överväldigad!

 

[Raderad medlem 147980]

Haha, otroligt! Förlåt att jag skrattar, jag har inget ont uppsåt och har ingenting att bidra med kopplat till tvillingar men tycker det är så kul att följa din resa från är lite sugen på bebis - nja vi ska nog inte - ok vi testar men det kommer nog inte gå - oj det tog sig direkt till det blev tvillingar! Inom loppet av typ en och en halv månad

Grattis och lycka till igen! Det känns ju nästan som att detta var menat och jag förstår att du känner dig överväldigad!

Jag tror att jag skrev redan när jag fick reda på att jag var gravid att jag tror att Gud/ödet/högre makt skrattar gott åt mig. Gissa hur övertygad jag är om det nu?

Jag ser framför mig hur jag där i slutet av förra året började känna ett litet bebissug och yttrade orden "Tänk om vi skulle försöka få en till ändå?" och "någon där uppe" hörde, drog i en spak som satte i gång hela verksamheten i rakethastighet och hojtade ut uppmaningar om att skicka dubbel upplaga

Jag tror ju också (eller är övertygad om) att det är meningen! Det var ju så vi sa. "Är det meningen att bli en bebis, så blir det en bebis." Det går ju inte att komma och klaga nu på att vi fick det som väl var meningen Det är bara att hoppas att det är meningen att allt ska gå bra också, så att vi får inte bara en, utan två, små mirakel till hösten

 

[Fille]

Våra tvåäggstvillingar är 2,5 år! Återkommer med mera text

 

[cirkus]

Grattis!!
Jag har också tvillingar som är vuxna nu. Jag var ensam med dem från dag ett (eller månad 5 i graviditeten) du får fråga allt du vill veta

Jag säger tvillingar är en välsignelse

 

[cirkus]

Tvåäggstvillingar påverkas av en massa olika faktorer, bland annat ålder (!) ju äldre desto större chans. Enäggstvillingar är statiskt samma över alla populationer. Jag har enäggstvillingar

 

[julgrisen]

Här kommer lite mer från mig: gällande oron var jag tyvärr orolig en stor del av min graviditet men det hade jag nog varit även om det bara varit en. Jag hade ganska nyligen fått missfall innan så var väldigt nojjig lite överdrivet länge. Mina bästa tips är att ta ut föräldradagar på varsitt barn den första tiden om ni har ekonomisk möjlighet till det, vi var hemma tillsammans i fem månader och det underlättade verkligen! Sen har vi alltid delat på nätterna, vilket såklart underlättades av att amningen aldrig kom igång så vi kunde mata dem båda två. Den första tiden är tuff när de vill ha mat samtidigt och båda har samma behov hela tiden, jag kände mig konstant otillräcklig trots att vi var två föräldrar hemma, men det är ju en kort period och blir verkligen bättre! En bra grej är att försöka synka dem med sömnen och maten så man inte alltid har en vaken eller behöver mata ett barn konstant . Nåt som jag tyckte var positivt var också att min sambo blev väldigt delaktig med en gång, vi hade alltid varsitt barn i famnen och han blev lika viktig som mig direkt.

 

[Raderad medlem 147980]

Jag måste bara säga tack till er som delat med er av era (eller närståendes) tvilling-erfarenheter! Så skönt att ingen (än så länge) berättat om hur hemskt allt kan bli, hur jobbigt det är och hur fruktansvärd jag är som inte enbart är jublande glad

Just nu har jag frågor och funderingar om i stort sett allt. Rent praktiska saker, som hur gör man? Har man en säng till båda, eller två? Vad för vagn är bra? Jag har nyss (!) förstått att det finns två sorters tvillingvagnar, så dålig koll har jag

Tankar om graviditeten. Hur mycket extra kontroller går man på? Hur stor blir man? Hur går en tvillingförlossning till, och om det alls går att föda vaginalt - hur klarar man det två gånger på raken?

Får man sova alls de första åren med tvillingar? Orkar, och hinner, man med något annat i livet (hundar, hästar, familj och vänner)? Kan man amma tvillingar, hur gör man det?

Räcker man till? Eller kanske snarare, hur gör man för att räcka till? Hur vet man att man ger båda barnen tillräckligt?

Vilka risker är större med tvillingar? Vad kan/bör/ska jag själv göra nu, för att ge de två små pyrena så goda chanser som möjligt? När vågar jag "pusta ut" och lita på att allt går bra? Hur länge kan man vara aktiv med allt "som vanligt"? Hur stor är sannolikheten att jag behöver vara sjukskriven senare i graviditeten? När bör jag berätta för chefer och kollegor att jag dels är gravid, tillika väntar tvillingar?

Hur får man plats? Hur mycket mer plats krävs för två bebisar, än för en? Bör de dela rum, eller få varsitt rum så tidigt som möjligt?

Och så sådana här helt ologiska och onödiga saker att oroa sig för nu när de är som små jelly beans Men, hur gör man med kläder? Dubbel uppsättning av allt? Hur väljer man namn till tvillingar? Bör tvillingar gå i samma förskolegrupp, samma klass i skolan o. s. v?

Jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt, med alla dessa tankar som snurrar Tur att vi tog i lite extra när vi köpte ny bil i höstas, i alla fall!

 

[julgrisen]

Jag måste bara säga tack till er som delat med er av era (eller närståendes) tvilling-erfarenheter! Så skönt att ingen (än så länge) berättat om hur hemskt allt kan bli, hur jobbigt det är och hur fruktansvärd jag är som inte enbart är jublande glad

Just nu har jag frågor och funderingar om i stort sett allt. Rent praktiska saker, som hur gör man? Har man en säng till båda, eller två? Vad för vagn är bra? Jag har nyss (!) förstått att det finns två sorters tvillingvagnar, så dålig koll har jag

Tankar om graviditeten. Hur mycket extra kontroller går man på? Hur stor blir man? Hur går en tvillingförlossning till, och om det alls går att föda vaginalt - hur klarar man det två gånger på raken?

Får man sova alls de första åren med tvillingar? Orkar, och hinner, man med något annat i livet (hundar, hästar, familj och vänner)? Kan man amma tvillingar, hur gör man det?

Räcker man till? Eller kanske snarare, hur gör man för att räcka till? Hur vet man att man ger båda barnen tillräckligt?

Vilka risker är större med tvillingar? Vad kan/bör/ska jag själv göra nu, för att ge de två små pyrena så goda chanser som möjligt? När vågar jag "pusta ut" och lita på att allt går bra? Hur länge kan man vara aktiv med allt "som vanligt"? Hur stor är sannolikheten att jag behöver vara sjukskriven senare i graviditeten? När bör jag berätta för chefer och kollegor att jag dels är gravid, tillika väntar tvillingar?

Hur får man plats? Hur mycket mer plats krävs för två bebisar, än för en? Bör de dela rum, eller få varsitt rum så tidigt som möjligt?

Och så sådana här helt ologiska och onödiga saker att oroa sig för nu när de är som små jelly beans Men, hur gör man med kläder? Dubbel uppsättning av allt? Hur väljer man namn till tvillingar? Bör tvillingar gå i samma förskolegrupp, samma klass i skolan o. s. v?

Jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt, med alla dessa tankar som snurrar Tur att vi tog i lite extra när vi köpte ny bil i höstas, i alla fall!

Jag känner verkligen igen mig med exakt dessa frågor . Här kommer en roman:
Jag antar att det var för tidigt nu för att kunna se om de hade samma eller varsin fostersäck och hur många moderkakor? För det är det som mycket av riskerna handlar om, störst risk för de som delar både fostersäck och moderkaka och minst risk för de som har varsin av båda som mina hade. Jag trodde länge att det innebar att de är tvåäggs men så behöver det inte vara, mina är enäggstvillingar. Det är en ökad risk för havandeskapsförgiftning och graviditetsdiabetes och jag fick äta trombyl ganska länge därför. Från v 32 (tror jag) var jag på tillväxtultraljud varannan vecka och hade också fler tider hos MVC än vid en enlingsgraviditet.
Det är vanligt att bli sjukskriven i slutet för att undvika att de föds för tidigt, jag blev sjukskriven i v 28 tror jag, pga långa dagar med pendling och ett väldigt psykiskt krävande arbete. Jag mådde som tidigare sagt väldigt bra fysiskt, gick upp 30 kg men höll igång ganska bra med långa promenader långt in i graviditeten. Från v 30 ungefär såg jag höggravid ut men sen blev jag inte sådär jättemycket större (är min upplevelse i alla fall ).
Våra delade spjälsäng det första halvåret men tyckte aldrig om att ligga precis intill varandra (en av dem la alltid armen i den andras ansikte) så först trängde vi ner varsitt babynest åt dem i sängen och sen sov de med en sovorm mellan sig, i slutet låg de skavfötters på diagonalen för att få plats. Därefter köpte vi en till spjälsäng.
Gällande sömn har våra sovit ganska okej tror jag, den första tiden var det inte mycket sömn men så kan det ju vara med en enling också. Den tuffaste tiden var när vi skulle väcka dem för att äta hela tiden och det tog en timme att mata dem. I perioder har det varit tuffa nätter när de vaknat om varandra men på det stora hela beror det nog mest på vilken typ av barn man får och det kan man ju aldrig veta. En av våra har alltid sovit mer oroligt än den andra men det är fascinerande att de typ aldrig vaknat av den andras skrik, de sover fortfarande igenom den andras mardrömmar och kräkningar och skrikande.

En tvillingförlossning är ju lite speciell, det är alltid en barnmorska inne i rummet under hela tiden, det var tryggt tycker jag, från att de tog hinnorna tills barnen var ute var vi aldrig ensamma. Under själva förlossningen är det fullt med folk, två barnmorskor, två läkare och två ”barnpersonal” tror jag de kallades. Jag fick uppfattningen att de alltid vill att man föder liggandes på rygg för att de ska kunna ha koll på tvilling 2 under tiden men vet inte om det är olika i olika regioner. Det skiljer en timme och 18 minuter på mina så det var ju lite som att göra allt igen med barn nummer två, men samtidigt fick jag en paus utan värkar mellan dem så det var inte bara jobbigt.

Gällande kläder behövs det helt overkligt mycket , särskilt när de blir äldre och sliter på dem. Jag köper typ bara begagnat nu för tiden. Vi har valt att aldrig klä dem i likadana kläder för att det känns viktigt att andra runt dem ser skillnad på dem och att man ändå visar att de är två olika personer. Av samma skäl har vi valt att inte döpa dem till för lika namn och inte samma första bokstav. Vi har brottats en del med frågan om olika förskoleavdelningar, just nu går de på samma vilket är en stor trygghet för dem samtidigt som de absolut mest är med varandra så jag tror det finns fördelar att dela på dem också, särskilt om en av dem är mer beroende av den andra. Vi har inte bestämt riktigt hur vi ska göra när de flyttar upp en avdelning, är lite inne på att dela dem då eftersom det är mycket att vara med varandra 24/7. Samtidigt saknar de alltid varandra om den andra är borta, men jag tror på att göra dem till självständiga individer, de klumpas ju lätt ihop till ”tvillingarna” av andra.
Gällande rum delar våra, vi har fler rum som vi tänker att de ska ta när de blir äldre men än så länge vill de sova i samma rum och då är det ju rätt smidigt.

Räcka till är ju svårt, men på samma sätt som om man har två barn i olika åldrar tänker jag. När de var små blev det ofta att jag tittade på ett barn och pratade med det andra för att liksom samspela med båda hela tiden. Något vi kan bli bättre på är att ta dem på egentid med en förälder, vi försöker göra det då och då men borde göra det oftare. Jag tyckte det tuffa när de var små var att det aldrig riktigt blev det där mysiga att sitta och bara lugnt kunna gosa med ett barn för jag kände hela tiden att jag måste kunna göra precis likadant med det andra barnet också. Där är det ju skönt om man kan vara två föräldrar som delar på det.
Även detta blir ju dock bättre med tiden, nu är det lättare att ta en stund här och där med varje barn, och de leker så otroligt med varandra att jag snarare känner mig överflödig än otillräcklig nu för tiden .