KungTulle
Trådstartare
Jag ar på bibblan igår och roade mig med att läsa genom några av hästtidningarna där.
Men GUD vad jag blir TRÖTT på alla lyxreportage. Sida efter sida med vita staket, nybyggda ridhus, stora ljusa lyxga stallar med breda gångar och mässingsknoppar på boxarna. Allting självklart i tip top skick och ytterst praktiskt och välplanerat.
Hästarna har inte en lerfläck.
Ryttarna bor antingen i nybyggda stora villor, rejält tilltagagna lantbruk eller herrgårdar, slott och liknande.
Man kör runt i stora dragbilar med mycket krom och lädersits. Hästtransporterna ska vi inte tala om....
Det finns inte en häst på bild som inte har stamtavlor ner till 1812 och kostar så mycket pengar att ägarna borde ha dom inlåsta i bankfacket pga stöldrisken..
Självklart är ryttarna framgångsrika, hästägarna också.
Men det här är ett relativt nytt fenomen verkar det? Jag har ju hållit på med hästar i över 30 år nu och vad jag minns var det bara för en 5-10 år sedan mycket mer reportage om NORMALA hästfolk. Dvs visserligen duktiga på vad dom gjorde, fina uppfödare, skickliga tävlingsryttare, ambitiösa ponnyekipage..... men betydligt mera jordnära och med lera på stövlarna, och med stallar och anläggningar som visserligen var välskötta men absolut inte i lyxklass!
Min uppfattning är att reportagen förr handlade om människor som man kunde se upp till och beundra MEN där man ändå hade en känsla av att även EN SJÄLV skulle kunna åstadkomma något liknande md en massa arbete och litet jäklar anamma!!!!
Inte som i dagens hästtidningar att de omskrivna är närmast stormrika levande gudar i ouppnåeliga tempel?
Numera får man ju mindervärdeskomplex bara man öppnar en hästtidning ju....
Missförstå mig rätt nu.... jag har 4 hästar ( och ett föl på gång), egen liten gård, ja t om dragbil och släp....jag har själv det mesta jag behöver när det gäller min lilla hästhobby och mina hästar ( nordsvenskar) är ståtliga nog för att få även garvade hästkarlar att oohha och ahhha.
Men jag saknar liksom realismen i tidningarna. Den vardagliga lunken i höstleran, förtreten när hösilagebalen glidit ner självklart BAKOM den andra så att det blir svårt att köra in dagens hösilage. Fantasin när man måste lösa att ordna en ny grind och nya pengar inte anländer förrän om 2 veckor etc etc.
Jag vill ha lite James Herriot liknande reportage!!!!!
/KT
Men GUD vad jag blir TRÖTT på alla lyxreportage. Sida efter sida med vita staket, nybyggda ridhus, stora ljusa lyxga stallar med breda gångar och mässingsknoppar på boxarna. Allting självklart i tip top skick och ytterst praktiskt och välplanerat.
Hästarna har inte en lerfläck.
Ryttarna bor antingen i nybyggda stora villor, rejält tilltagagna lantbruk eller herrgårdar, slott och liknande.
Man kör runt i stora dragbilar med mycket krom och lädersits. Hästtransporterna ska vi inte tala om....
Det finns inte en häst på bild som inte har stamtavlor ner till 1812 och kostar så mycket pengar att ägarna borde ha dom inlåsta i bankfacket pga stöldrisken..
Självklart är ryttarna framgångsrika, hästägarna också.
Men det här är ett relativt nytt fenomen verkar det? Jag har ju hållit på med hästar i över 30 år nu och vad jag minns var det bara för en 5-10 år sedan mycket mer reportage om NORMALA hästfolk. Dvs visserligen duktiga på vad dom gjorde, fina uppfödare, skickliga tävlingsryttare, ambitiösa ponnyekipage..... men betydligt mera jordnära och med lera på stövlarna, och med stallar och anläggningar som visserligen var välskötta men absolut inte i lyxklass!
Min uppfattning är att reportagen förr handlade om människor som man kunde se upp till och beundra MEN där man ändå hade en känsla av att även EN SJÄLV skulle kunna åstadkomma något liknande md en massa arbete och litet jäklar anamma!!!!
Inte som i dagens hästtidningar att de omskrivna är närmast stormrika levande gudar i ouppnåeliga tempel?
Numera får man ju mindervärdeskomplex bara man öppnar en hästtidning ju....
Missförstå mig rätt nu.... jag har 4 hästar ( och ett föl på gång), egen liten gård, ja t om dragbil och släp....jag har själv det mesta jag behöver när det gäller min lilla hästhobby och mina hästar ( nordsvenskar) är ståtliga nog för att få även garvade hästkarlar att oohha och ahhha.
Men jag saknar liksom realismen i tidningarna. Den vardagliga lunken i höstleran, förtreten när hösilagebalen glidit ner självklart BAKOM den andra så att det blir svårt att köra in dagens hösilage. Fantasin när man måste lösa att ordna en ny grind och nya pengar inte anländer förrän om 2 veckor etc etc.
Jag vill ha lite James Herriot liknande reportage!!!!!
/KT
Senast ändrad: