TRÖTT av att umgås med partner?

[kossankaj]

Jag har googlat men inte funnit något.
Det är så att när jag umgås med en pojkvän så blir jag trött och orkar inte med resten av livet.
All energi går åt till honom, och det har alltid varit så med olika pojkvänner.

Jag har aldrig bott med någon för jag har aldrig känt att jag skulle klara att umgås och dela livet så mycket.
Jag mår som allra bäst när jag är ensam i vardagen, när jag sköter jobb, häst, hundpromenader, lite träning på gym.
Om jag umgås med min kille blir jag jättetrött, och orkar inte ens gå en promenad.
Blir seg i hela kroppen ,både när han och jag umgås och det sitter i ungefär ett dygn efter.

Överlag är jag en ensamvarg och trivs bäst själv i vardagen, men har mycket vänner och bekanta ändå, och när jag väl umgås är jag pigg och glad och håller ofta ihop många vänner, är ofta den som bjuder till fest och bjuder vänner, samt hittar på en del.
Och det umgänget blir jag inte lika trött av, men det håller sig till en kväll då och då.

Undrar helt enkelt om det finns någon annan som är som mig?
Känner mig väldigt annorlunda som inte vill umgås med min kille särskilt ofta eller "göra allt med honom".

 

[Singoalla]

Du är aboslut inte ensam, det är ganska vanligt att folk vill ha mycket egentid. Min sambo var så innan vi träffades, han hade svårt att få reltioner att funka då han gärna ville vara ensam mycket och ville definitivt inte sova tillsammans med andra. Jag har fler bekanta, en 60 + som har en relation där de bor isär och träffas kanske 2 dagar i veckan. Det gäller bara att hitta någon som är likadan själv!

Däremot kan det ju vara bra att fundera på varför du blir trött? I de relationer jag har haft så har jag FÅTT energi av att umgås med mina pojkvänner. Jag är avslappnad, kan prata ut om saker som tynger mig och få stöttning och tröst. Bli lite ompysslad när det behövs. Då laddar jag om och kan ta mig an nästa dags utmaningar. Kan du sätta fingert på vad det är med umgänget som utmattar dig?

 

[mino]

Det låter lite ospecifikt det hela, kan du reflektera lite mer över exakt vad det är du tycker är jobbigt? En möjlighet är ju tex att du söker dig till narcissister som är ganska energikrävande? Eller är det blotta närvaron av en annan människa som stör dig? Eller är det fysisk närhet? Förväntningar på att ni aktivt ska umgås?

 

[kossankaj]

Ja om jag ändå visste vad som gör mig så trött och utmattad av att umgås med pojkvänner, har klurat på det i alla år , och kommer inte fram till något svar=/
Jag har varit ihop med killar med olika personligheter, både sånna som är lika och olika mig, men det är alltid så att jag blir så fruktansvärt trött av att umgås med dom, får nästan ont i hela kroppen.
Vill bara ligga på soffan efteråt, orkar inte ens laga mat.

Annars har jag mycket energi, har både häst att rida , hundar att gå långpromenader med, samt tränar på gym.
Så jag är aktiv annars, blir en väldig kontrast.

 

[EmmaBovary]

Här är en till som är som du inte just gällande pojkvänner specifikt, men människor överlag (där ju pojkvänner ingår). Jag blir så utmattad att jag inte orkar med speciellt mycket umgänge. Har inga tips att ge, för jag har inte funnit någon lösning på problemet, ville bara säga att du inte är ensam.

 

[Hagens_Zorba]

Jag är likadan, och jag vet varför.
Jag är sönderstressad och har mkt ångest. När jag är själv så blir det som en försvarsmekanism att göra allt i 180 km/h.
Då mår jag ok. Skulle jag slöa skulle jag må SKIT. (Vilket iof kanske är sunt när man är sönderstressad).
När jag va med min kille blev jag stressad för att allt gick långsamt (han är normal, jag hyper).
Så det var väl mer att när jag va med han kände jag efter, det var jobbigt, blev paralyzerad.

Så jag dumpade honom, i hopp om att hitta mig själv.
Funkade de? Neeeeeee. Nu är jag paralyzerad FAST jag är själv, och det gör mig tokig.
Saknar han och gråter varje dag.

Lite oklar analys av mig själv som säkerligen går att utveckla, behöver ju inte alls va likadant för dig!

 

[Poxz]

Jag tänkte säga att du nog är introvert rätt och slätt, men det stämmer ju inte riktigt med att du orkar umgås med andra människor i så hög grad ändå. Fast det klart, det kan ju vara mer "ytligt" umgänge med vänner och djupare med en partner.

http://introvert.se/att-vara-introvert/

 

[Centaur]

Konstigt. Du verkar introvert men det är då vanligare att man mår bra av att umgås med en enda när och kär person, det man blir trött av är festar, många vänner samtidigt, vara social med främlingar etc.

Jag är introvert, HSP och på det så är jag kroniskt (fysiskt) sjuk. Min energi är med andra ord tidvis icke existerande, i bästa fall låg. Jag blir JÄTTETRÖTT av att gå på fest och umgås med vänner, trots att jag inte har några ytliga bekantskaper alls utan det handlar om nära vänner som jag haft i många många år. Är väldigt roligt just då men efteråt behöver jag flera dagar att hämta mig. Men min pojkvän däremot, han GER mig energi! Och det har varit samma med alla pojkvänner som jag varit riktigt kär i. De lyfter mig och jag dem så att vi båda mår bättre tillsammans än var för oss.

Jag kan inte låta bli att undra om du verkligen är kär i din pojkvän om du tycker det är så himla jobbigt att vara med honom men kompisar går utmärkt. Låter som det är någon obalans i ditt förhållande som gör att du inte mår bra. Ett förhållande går alltid upp och ner med bra och dåliga dagar/perioder men om jag kände att jag mår mer dåligt än bra av min pojkvän så hade jag gjort slut. Så som du beskriver ska det ju inte vara, att det känns ansträngd och som ett krav och en stress som får dig att må dåligt.

Tror du skulle må bra av att gå till en psykolog och reda ut varför du känner så. Antigen är det något i ditt psyke som skapar problem för dig i intima kontakter eller så är du ihop med människor som inte är rätt för dig.

I ett förhållande så skall man överlag känna att 1+1=100, att förhållandet lyfter en, att man blir glad och mår bra av att vara i det.

 

[FannyN]

Känner du att du kan vara dig själv när du är med honom? Kan ni greja med egna saker fast ni är tillsammans? Vill han ha mycket uppmärksamhet?

 

[tanten]

Känner du att du kan vara dig själv när du är med honom?

Min tanke också.
Slappnar du av med honom eller känner du att du måste vara alert på något sätt?

För egen del vet jag att jag blir alldeles överdrivet bekräftande, överslätande och buffrande tillsammans med en man.

Jag följer mitt mönster från barndomen då det låg på mig att se till att mina föräldrar var vid gott humör och inget oroade. Tycker jag om någon mycket blir jag sådan. Skrattar åt hans skämt, leder in samtalet på "bra" ämnen och gör allt för att den jag är med ska må bra.

 

[kossankaj]

Jag är likadan, och jag vet varför.
Jag är sönderstressad och har mkt ångest. När jag är själv så blir det som en försvarsmekanism att göra allt i 180 km/h.
Då mår jag ok. Skulle jag slöa skulle jag må SKIT. (Vilket iof kanske är sunt när man är sönderstressad).
När jag va med min kille blev jag stressad för att allt gick långsamt (han är normal, jag hyper).
Så det var väl mer att när jag va med han kände jag efter, det var jobbigt, blev paralyzerad.

Så jag dumpade honom, i hopp om att hitta mig själv.
Funkade de? Neeeeeee. Nu är jag paralyzerad FAST jag är själv, och det gör mig tokig.
Saknar han och gråter varje dag.

Lite oklar analys av mig själv som säkerligen går att utveckla, behöver ju inte alls va likadant för dig!

Åh vad jobbigt för dig=/
Jag är också sån som person som alltid är igång

 

[kossankaj]

Jag tänkte säga att du nog är introvert rätt och slätt, men det stämmer ju inte riktigt med att du orkar umgås med andra människor i så hög grad ändå. Fast det klart, det kan ju vara mer "ytligt" umgänge med vänner och djupare med en partner.

http://introvert.se/att-vara-introvert/

Ja Exakt!
Jag har funderat på om jag är introvert många gånger, men jag är inte det, är väldigt social och har lätt för att kallprata och umgås med människor när det behövs.
Men ja det är ju inte riktigt så att jag hänger med vänner och bekanta på samma sätt som en pojkvän.
Mina ära vänner och bekanta träffar jag några timmar då och då.

 

[kossankaj]

Konstigt. Du verkar introvert men det är då vanligare att man mår bra av att umgås med en enda när och kär person, det man blir trött av är festar, många vänner samtidigt, vara social med främlingar etc.

Jag är introvert, HSP och på det så är jag kroniskt (fysiskt) sjuk. Min energi är med andra ord tidvis icke existerande, i bästa fall låg. Jag blir JÄTTETRÖTT av att gå på fest och umgås med vänner, trots att jag inte har några ytliga bekantskaper alls utan det handlar om nära vänner som jag haft i många många år. Är väldigt roligt just då men efteråt behöver jag flera dagar att hämta mig. Men min pojkvän däremot, han GER mig energi! Och det har varit samma med alla pojkvänner som jag varit riktigt kär i. De lyfter mig och jag dem så att vi båda mår bättre tillsammans än var för oss.

Jag kan inte låta bli att undra om du verkligen är kär i din pojkvän om du tycker det är så himla jobbigt att vara med honom men kompisar går utmärkt. Låter som det är någon obalans i ditt förhållande som gör att du inte mår bra. Ett förhållande går alltid upp och ner med bra och dåliga dagar/perioder men om jag kände att jag mår mer dåligt än bra av min pojkvän så hade jag gjort slut. Så som du beskriver ska det ju inte vara, att det känns ansträngd och som ett krav och en stress som får dig att må dåligt.

Tror du skulle må bra av att gå till en psykolog och reda ut varför du känner så. Antigen är det något i ditt psyke som skapar problem för dig i intima kontakter eller så är du ihop med människor som inte är rätt för dig.

I ett förhållande så skall man överlag känna att 1+1=100, att förhållandet lyfter en, att man blir glad och mår bra av att vara i det.

Oj ja då är vi inte lika gällande det
Låter härligt med pojkvänner som ger energi iaf

Jo jag håller med om att det ska inte kännas så här, är så trött på detta.
Borde kanske leva som singel resten av livet bara.
DE dagar jag är själv mår jag bra och har mitt liv, och de dagar jag är med min pojkvän har jag ångest=/
Jag tycker om honom samtidigt som han mest känns som ett påtvingat måste att umgås med.
Han är sån som kan sitta i soffan flera dagar och tar inga egna initiativ, vi har inte speciellt mycket att prata om och ja det är tyvärr bara tråkigt att vara med honom för det mesta=/

Dock så har den här tröttheten funnits i alla mina förhållanden ,oavsett vad killarna haft för personlighet och hur aktiva de själva varit .(herregud låter som jag avverkat killar på löpande band, men det är bara 4 )
Jag blir helt matt i kroppen och orkar ingeting när och efter jag varit med en pojkvän.

Är ett sånt mysterium=/

 

[kossankaj]

Känner du att du kan vara dig själv när du är med honom? Kan ni greja med egna saker fast ni är tillsammans? Vill han ha mycket uppmärksamhet?

Ja jag kan vara mig själv, men jag känner att han skulle passa bättre med en klängigare tjej, som vill umgås hela tiden och är nöjd med att ligga i tv soffan så att säga
Hm nej han gör ingenting direkt, ochag orkar inte göra någonting när jag är med honom som sagt, har ingen energi alls då=/
Hanvill ha väldigt mycket uppmärksamhet, tjatat mycket och ä väldigt på och tycker om närhet vilket jag bara gör i viss mån, tycker inte om att ligga på varandra när man ska sova och sitter hellre i ena soffhörnet än att ligga flera timmar brevid honom.

 

[kossankaj]

Min tanke också.
Slappnar du av med honom eller känner du att du måste vara alert på något sätt?

För egen del vet jag att jag blir alldeles överdrivet bekräftande, överslätande och buffrande tillsammans med en man.

Jag följer mitt mönster från barndomen då det låg på mig att se till att mina föräldrar var vid gott humör och inget oroade. Tycker jag om någon mycket blir jag sådan. Skrattar åt hans skämt, leder in samtalet på "bra" ämnen och gör allt för att den jag är med ska må bra.

Är så svårt at säga, men uppenbarligen slappnar jag ju av på något vis eftersom jag blir helt förstörd i kroppen, men samtidigt så känner jag mig oerhört stressad av att umgås med pojkvän, bara ligga inne några gör mig galen, tycker jag slösar tiden, får dåligt samvete över långpromenaden jag kunde tagit tex

Jaha oj okej, ja det sätter sina spår.

 

[Azalea]

Hanvill ha väldigt mycket uppmärksamhet, tjatat mycket och ä väldigt på och tycker om närhet vilket jag bara gör i viss mån, tycker inte om att ligga på varandra när man ska sova och sitter hellre i ena soffhörnet än att ligga flera timmar brevid honom.

När jag läser det här tänker jag att det inte är så konstigt att du blir trött..?

 

[lil-sis]

Ja Exakt!
Jag har funderat på om jag är introvert många gånger, men jag är inte det, är väldigt social och har lätt för att kallprata och umgås med människor när det behövs.
Men ja det är ju inte riktigt så att jag hänger med vänner och bekanta på samma sätt som en pojkvän.
Mina ära vänner och bekanta träffar jag några timmar då och då.

Men att du kan umgås med folk "ytligt" betyder inte att du inte är introvert.

 

[FannyN]

När jag läser det här tänker jag att det inte är så konstigt att du blir trött..?

Nej det tänker jag också. Jag har lätt för att bli utmattad. Jag får lägga störst andel av kraften jag har på att orka jobba heltid av naturliga skäl. I mina relationer är det viktigt att få vara helt mig själv. Vara helt tyst utan att utan att behöva fölrklara att jag inte är sur samt ha egentid även om vi är hemma båda. Då stänger jag in mig i syrummet eller lägger mig och läser och slösurfar. Alltså en självgående trygg partner är ett måste. Jag har testat den typen som du beskriver och jag blir helt slut även om vi har trevligt och är kära. Trötthet och symtom på ohälsa kommmer rätt snart.

 

[Tarnin]

Du kan vara en högkänslig personlighet.

http://aspekt.nu/2013-03-21/hogkanslig-personlighet/

 

[Sar]

Är så svårt at säga, men uppenbarligen slappnar jag ju av på något vis eftersom jag blir helt förstörd i kroppen, men samtidigt så känner jag mig oerhört stressad av att umgås med pojkvän, bara ligga inne några gör mig galen, tycker jag slösar tiden, får dåligt samvete över långpromenaden jag kunde tagit tex

Jaha oj okej, ja det sätter sina spår.

Som jag läser det kan du inte vara dig själv riktigt i umgänget med pojkvännen ( annars hade du ju gått på den där långpromenaden när du hade lust att göra den!). Varför kan du inte leva ditt liv trots att han är med? Vill han inte följa med på promenad får han väl sysselsätta sig själv tills du är tillbaka?!