Trotsig tvååring

[tigerfisken]

Skrev samma fråga på Hästahantering men fick inget svar, kanske nån här på NH har några förslag. Har inte direkt sysslat med NH men gillar "filosofin"

Har en tvåårig valack på ca 1.50. Han har alltid varit väldigt snäll och är väl egentligen fortfarande men på senare tiden (i vinter) så har han blivit sur och uppstudsig.

1. Han har vid flera tillfällen sprungit på mina två stallkamrater (vana hästmänniskor med lång erfarenhet) vid in eller utsläpp. Däremot har han aldrig gjort så mot mig, har aldrig ens försökt. Den ena tjejen äger stallet så det är mest hon som tagit ut honom och antingen jag eller den andra tjejen som tagit in honom. Jag har väl hanterat honom mest för övrigt men jag har inte gjort några större "övningar" mer än tömkört lite och påbörjat inkörning. Jag har alltså aldrig försökt att "uppfostra" honom, han har varit snäll ändå.
Varför gör han så mot dom men inte mig?

2. Han vaktar sin mat väldigt mycket, förut gick han på lösdrift med en annan valack som är fyra, min var lägst i rang och den äldre tog ofta ifrån honom maten men han var aldrig sur om jag var och petatde i den. Nu står han i box och är arg som ett bi om man går i närheten när han äter, han gör mig inget och han flyttar på sig om jag ber honom men han är sur som ättika. Dessutom så högg han efter min fyraåriga dotter när hon stod i hans hö och klappade honom. Jag såg att han inte var så förtjust och sa till henne att sluta när han åt men ungar gör ju inte alltid som man säger så hon for ju ikull i spånet (oskadd men lite skrämd), hästen fick sig en uppläxning och har inte gjort så igen men jag har helst inte dottern i boxen numera (vilket jag inte alltid hade annars heller)
Men vad gör man?, Brukar oftast låta honom äta ifred men han ska ju acceptera att jag är i boxen när han äter, ibland är man ju tvungen.

3. Han är alltid sur när man går förbi boxen, vi har inga galler så han står ju och hänger med huvudet i gången och ser ut som han ska äta upp en när man går förbi, han bits i princip aldrig men han har snappat efter en ibland när man gått förbi. Däremot om man stannar och klappar honom så gör han inget, då åker öronen fram och sen bak igen om han inte får nåt gott...

Varför har han blivit en sån surpuppa? Är det bara "tonårstrots" eller ska jag behöva ha en sån här surgris alltid???
Han är jättesnäll att borsta och pyssla med, man kan lägga på sadel och han kan dra vagn och min dotter har suttit på honom flera gånger utan att han bryr sig osv så han är oftast ingen bråkstake men det är så sorgligt att han ska vara så grinig, vill att det ska gå över, alla vill väl ha en häst som bara är glad när man kommer...

 

[Targa]

Sv: Trotsig tvååring

Delvis låter det som typiskt tonårstrots. Han respekterar dig när du hanterar honom, men han testar de andra. Att de är vana hästmänniskor, som du skriver, behöver inte betyda att de vet hur viktigt det är att lära en häst respektera människans utrymme. Det finns många vana hästmänniskor som aldrig har lärt sig att leda en häst på rätt sätt. Och det finns många vana hästmänniskor som alltid flyttar sig för hästen i stället för att lära hästen att den ska flytta sig för dom. Hoppas du förstår vad jag menar!

Träna honom mycket själv med ledövningar, flytta-undan-övningar, backa-träning mm så att han lär sig att lyssna på människan och respektera människans utrymme.

Han verkar ju lyssna bra på dig - det räckte ju med att du sa till en gång när han gav sig på din dotter.

Det där att han är sur i boxen vet jag inte om jag har någon bra förklaring på. Det kan höra ihop med att han känner sig osäker och därför tar till "storsläggan" i ett försök att visa sig starkare än vad han egentligen är. Försök ignorera det. Hantera honom precis som du brukar. Bestraffa honom inte, då blir det antagligen bara värre.

Vet inte om du har blivit så mycklet klokare av det här?

 

[zillax89]

Sv: Trotsig tvååring

bara för att folk är hästvana så vet dm inte hur dom skall hantera olika situationer utan att göra saken värre. Min kompis har sin häst på en hästgård där dom föder upp hästar, men den enda hästen som är väluppfostrad där är hennes häst. Den enda hästen som inte har några olater.
jag tror din häst är osäker, jag har en tvåråing som blir arg och sur i situationer där hon är osäker, hon har dock aldrig vågat skada mej men hon har stegrat sig mot andra som trängt sig på henne. Även om hästen behandlar dig bra så behöver alla andra också bevisa för den hästen att dom är värdiga en högre plats i rang, klart han försvarar sin position om han är osäker.
Mina hästar lyder inte en enda människa om inte dom bevisar att dom är värdiga ledarskap eller liknande, de visar klart och tydligt att dom bara lyssnar på dom som är värdiga att lyssna på.
jag är ingen expert jag bara säger vad jag tror, för jag har själv sett skillnaden på mina hästar när andra hanetar dom, det är en otrolig skillnad.

 

[El Karisma]

Sv: Trotsig tvååring

Jag kan trösta dig med att jag är i samma båt som du.

Har ett arabsto, blir 2 i vår, som grinar, tjurar och surar förtillfället.

Jag har skrivit en tråd ang detta (kolla in på grundutbildning), kanske du hittar några kloka råd där.

Mitt sto var likadan förra året ungefär denna tid. Så kanske hormonerna spelar unghästarna ett spratt. De växer ju hela tiden, likaså tänderna. Snart blir det dessutom dags för hårfällning.... Men inte är det accepterat att meja ner folk för det. Ofta vill unghästar vara lite väl närgånga har jag fått uppleva. Därmed är det viktigt att lära dem att de skall hållas på sin plats.

Vad det gäller hur man lär dem detta är en annan femma. Personligen kan jag godkänna att jag misslyckats en aning men nu har jag börjat om från början. Mitt främsta vapen är konsekvens och lugn. Det gäller att inte tappa nerverna, gör man det (som jag tidigare gjort) går hästen segrande ur duellen som följer, högst antagligen!

Håller tummarna för dig!

 

[tigerfisken]

Sv: Trotsig tvååring

Tack för alla svar. Vad jag menar med vana hästmänniskor så är dom mer inne på typ nh än vad jag hittills varit, är själv "vanlig" ryttare i grunden som nu börjat tänka mer på ledarskap osv och har tidigare mest hoppat och ridit dressyr och ska skola om till western då jag tror att det passar mig bättre. (Nu vet jag att man inte måste rida western för att praktisera nh )
Mina tidigare hästar jag har haft, en arab (köpt som tvåring) och ett halvblod (köpt som treåring) och två ridtravare (tidigare starthästar) har alla varit jättesnälla utan att jag egentligen försökt vara nån slags ledare eller egentligen har uppfostrat dom. Alla fyra har varit mer eller mindre som halvostyriga hundvalpar, väldigt snälla men lite "tramsiga". Men med den här så vet jag inte riktigt vad jag har gjort, den här gången tänkte jag att jag skulle vara lite mer noggrann i min uppfostran för att kanske kunna få fam en lite mer "stabil" häst som är trygg i sig själv och som går fram där jag ber honom. Det gör han nog kanske, han är ganska orädd, mina fyra andra har egentligen varit ganska hariga från början, blivit väldigt snälla men i sin harighet lite opålitliga (läs, vänder 180 grader för läskiga saker och tittiga på hinder)
Hur som helst så känns det som nu när jag tänker på hur jag gör och ska göra med den här så blev det bara mer krångligt och jag känner mig mer osäker. Kanske han känner det. Är inte rädd för honom men blir lite ledsen när han inte är glad och så vill jag att han ska tycka om Tinja (dottern) så jag slipper köra ut henne ur boxen, hon vill ju oxå klappa och kamma på sin häst.
Kanske jag gör för stor affär av det... Kan oxå vara det att jag är gravid i sjunde och egentligen inte är i jätteläga för att ta tag i honom just nu, vill verkligen inte bli översprungen eller sparkad i magen, kanske ska vänta tills jag är "fit for fight" igen Som det är nu så funkar han iallafall till och från hagen igen. Är bara lite grinig inne.