Haukur
Trådstartare
Jag köpte världens snällaste finaste å underbaraste islandssto tillsammans med mamma för exakt ett år sedan. Hon var väl mest mammas häst men jag red henne nästan jämt då mamma haft dåligt med tid/ont i ryggen.
I februari i år började helvetet. Efter tre akuta besök av distriktaren kördes stoet ner till strömsholm, efter en vecka där bukopererades hon. Då upptäcktes sammanväxningar av tarmen som uppkommit av perforering, hon hade trligtvis ätit något vasst eller liknande... Dessa delades på. Mot alla odds överlevde hon (hjärtat stanna under operation). Men som sann isis hon var så vantrivdes hon med att stå i en box, i ett främmande stall, utan sina hästkompisar å glo på väggarna hela dagarna å dessutom ha ont i magen. Hon blev deprimerad å vägrade äta, magsår kom som ett brev på posten. Tre dagar efter en lyckad operation var hon i det närmaste utdömd
Vi åkte ner för att hälsa på henne å för att diskutera med vet vad som kunde göras. Hästen var psykiskt död när vi kom dit, hon hälsade knappt på oss... Jag gick ut en sväng med henne då jag genast förstog att d var boxvistelsen som knäckt henne, hon blev som en annan häst! Hon åt ALLT hon fick tag i, hon kelade å gnäggade åt hästar i hagar... hela hästen sken upp å hon hade fått livsgnistan tillbaka. Vi rådgjorde med djurskötare och kom överens om att dom skulle ta tid på sig å gå ut med henne minst en kvart om dagen. Hon började äta och fick komma hem redan tre dagar senare (1 vecka efter operation). Pencillin (7 dar) och losec (14 dar) skrevs ut. Boxvila 5 veckor därefter korta promenader och sjukhage. Hästen blev friskare och friskare för varje dag och dom 50 kg underhull börjades sakta men säkert tas igen. 2 dagar efter losecbehandlingens slut var hästen akut dålig igen, strömsholm nästa, där kom det fram att vet. skrivit ut en för kort kur losec, att hon borde fått 30 dar, magsåret hade alltså gått upp igen... Vet ville skriva ut losec 10 dar till men jag krävde 25 vilket jag tillslut fick. Efter avslutad losecbehandling var hästen frisk.
Så smångingom satte jag igång henne, då kom nästa bakslag. Ca en vecka efter att hon återförenats med flocken kom hon in från hagen, blockhalt på ett bakben... En skada som dock snabbt var övergående. Jag började skritta igen... 2 veckor senare regnade det något alldeles fruktansvärt å jag bestämmde mej för att låta henne stå inne under natten (går normalt på lösdrift). Morgonen därpå stog hon å tittade ut över boxdörren, med ett ögonlock i två delar :smirk: *suck*, strömsholm igen (efter distriktarens ordination) och efter ett evigt knåpande var ögaonlocket var lagat, ren bonntur att ögat inte skadats. Hemma igen, hage utan träd, ögondroppar två ggr/dag i 10 dar. Ådrog sig även en lättare ögoninflamation på andra ögat då hon inte kunde ha flughuva...
OK, nu va d väl inge mer? Jodå, i samråd med vet bestämde vi oss för att ge damen ett sabatsår, vet tyckte d kunde vara lämpligt att bli mamma. Stoet skickades till hingst och kom hem en månad senare.... Med ett svullet ben.. senare konstaterades av vet att det var en skada på gaffelbandet +att hon inte var dräktig *suck*
Jag skulle dock rida lite lätt så längs svullnaden inte blev värre...
Idag (ca en mån efter skadan) kom jag ut å skulle rida lite lätt, bara för att upptäcka att hon skurit sig på frambenet, ett V-format jack ca 4 cm långt, 3 mm djupt.... Samråd med vet, tvätta riktigt rent och linda med vetflex.. Hoppas d blir bra...
Kalaset har hittills kostat drygt 70 000, försäkringsbolaget har betalat 60 000...
Fråga: Är detta slumpen, otur eller bara ödet? Har hon gjort sitt nu eller är det dags å börja om från början?
Är d fler som har otursförföljda hästar?
Ska tillläggas att detta är en mycket försiktig dam och jag är mycket chockad över att det är hon som råkat ut och inte min vilde klumpige unghäst som rätt va d är springer in i ett träd eller så
I februari i år började helvetet. Efter tre akuta besök av distriktaren kördes stoet ner till strömsholm, efter en vecka där bukopererades hon. Då upptäcktes sammanväxningar av tarmen som uppkommit av perforering, hon hade trligtvis ätit något vasst eller liknande... Dessa delades på. Mot alla odds överlevde hon (hjärtat stanna under operation). Men som sann isis hon var så vantrivdes hon med att stå i en box, i ett främmande stall, utan sina hästkompisar å glo på väggarna hela dagarna å dessutom ha ont i magen. Hon blev deprimerad å vägrade äta, magsår kom som ett brev på posten. Tre dagar efter en lyckad operation var hon i det närmaste utdömd
Vi åkte ner för att hälsa på henne å för att diskutera med vet vad som kunde göras. Hästen var psykiskt död när vi kom dit, hon hälsade knappt på oss... Jag gick ut en sväng med henne då jag genast förstog att d var boxvistelsen som knäckt henne, hon blev som en annan häst! Hon åt ALLT hon fick tag i, hon kelade å gnäggade åt hästar i hagar... hela hästen sken upp å hon hade fått livsgnistan tillbaka. Vi rådgjorde med djurskötare och kom överens om att dom skulle ta tid på sig å gå ut med henne minst en kvart om dagen. Hon började äta och fick komma hem redan tre dagar senare (1 vecka efter operation). Pencillin (7 dar) och losec (14 dar) skrevs ut. Boxvila 5 veckor därefter korta promenader och sjukhage. Hästen blev friskare och friskare för varje dag och dom 50 kg underhull börjades sakta men säkert tas igen. 2 dagar efter losecbehandlingens slut var hästen akut dålig igen, strömsholm nästa, där kom det fram att vet. skrivit ut en för kort kur losec, att hon borde fått 30 dar, magsåret hade alltså gått upp igen... Vet ville skriva ut losec 10 dar till men jag krävde 25 vilket jag tillslut fick. Efter avslutad losecbehandling var hästen frisk. Så smångingom satte jag igång henne, då kom nästa bakslag. Ca en vecka efter att hon återförenats med flocken kom hon in från hagen, blockhalt på ett bakben... En skada som dock snabbt var övergående. Jag började skritta igen... 2 veckor senare regnade det något alldeles fruktansvärt å jag bestämmde mej för att låta henne stå inne under natten (går normalt på lösdrift). Morgonen därpå stog hon å tittade ut över boxdörren, med ett ögonlock i två delar :smirk: *suck*, strömsholm igen (efter distriktarens ordination) och efter ett evigt knåpande var ögaonlocket var lagat, ren bonntur att ögat inte skadats. Hemma igen, hage utan träd, ögondroppar två ggr/dag i 10 dar. Ådrog sig även en lättare ögoninflamation på andra ögat då hon inte kunde ha flughuva...
OK, nu va d väl inge mer? Jodå, i samråd med vet bestämde vi oss för att ge damen ett sabatsår, vet tyckte d kunde vara lämpligt att bli mamma. Stoet skickades till hingst och kom hem en månad senare.... Med ett svullet ben.. senare konstaterades av vet att det var en skada på gaffelbandet +att hon inte var dräktig *suck*
Jag skulle dock rida lite lätt så längs svullnaden inte blev värre...
Idag (ca en mån efter skadan) kom jag ut å skulle rida lite lätt, bara för att upptäcka att hon skurit sig på frambenet, ett V-format jack ca 4 cm långt, 3 mm djupt.... Samråd med vet, tvätta riktigt rent och linda med vetflex.. Hoppas d blir bra...
Kalaset har hittills kostat drygt 70 000, försäkringsbolaget har betalat 60 000...
Fråga: Är detta slumpen, otur eller bara ödet? Har hon gjort sitt nu eller är det dags å börja om från början?
Är d fler som har otursförföljda hästar?
Ska tillläggas att detta är en mycket försiktig dam och jag är mycket chockad över att det är hon som råkat ut och inte min vilde klumpige unghäst som rätt va d är springer in i ett träd eller så
