Jag letar häst. Tyvärr.

[Nepenthe]

Jo jag kommer ständigt tillbaka till islandshästen. Dessa fantastiska hästar som aldrig kan lämna mig oberörd. Min fina jag precis har förlorat var en sådan. Inga papper men det var ingen tvekan om vad hon var. Jag vet bara inte om jag klarar av att ha en islandshäst igen. Nu är inte de så lika som fjordingarna är men jag vet inte om det hade gått eller om jag ständigt hade letat efter min fina i den nya hästen. Eller om jag hade brutit ihop varje gång jag såg hen av längtan efter min fina. Den nya har ju rätt att bli älskad för sin egen skull och ska inte vara någon ersättning för min fina.

De finns i större modeller och det verkar bli vanligare att de är uppåt 150 cm höga. Man får dock inte lura sig på deras höjd, det är väldigt mycket häst. Man ska inte heller tro att alla är som den man åker på på turridning. Det finns allt mellan volvo och ferrari inom rasen.

Jag vill ha känslighet och lyhördhet. Jag vill ha en häst med egen motor. En häst som tänker själv och som kommunicerar det och som vill kommunicera med mig. En häst där det räcker att tänka för att man är så sammanlänkande så kanske en häst som är öppen för vänskap med en människa kan vara en bra beskrivning? Som är jämbördig på det vis att hen lämnar över ansvaret till mig när det behövs och tar ansvaret själv när det behövs. Som min fina....

Rocky mountain horse (sorry tjat) men de ska du inte missa
De töltar, jättecoola redan från start när man rider in dem.

 

[SiZo]

Visst finns det det! Jag har haft äran att ha en här hemma under många år och vi älskade varandra på marken men på ryggen passade vi inte ihop alls. Dottern däremot, det var hennes häst, de passade som handen i handsken och med henne var han verkligen så som jag beskriver min fina. Jag oroade mig aldrig när de var ute ensamma för jag visste att han tog väl hand om henne. Med mig stod han på bakbenen några gånger och vi, jag och hästen, kom fram till att det var från marken vi var bäst. Det är ju det där med kemi. Finns den så funkar det, annars inte.

Visst är det fascinerande att man kan ha sån otroligt kontakt på marken, och så hänger det inte med upp på ryggen?!
Men, bara för att det var så med den individen så behöver det ju inte bli så med nästa. OM en guldkantad arab skulle dyka upp i närheten, tveka inte att titta och känna efter. Men åk kanske inte land o rike runt för en så ojämn ras, tänker jag.

 

[Roheryn]

Rocky mountain horse (sorry tjat) men de ska du inte missa
De töltar, jättecoola redan från start när man rider in dem.

Har bara sett denna ras i filmklipp på facebook, men baserat på det lilla har jag utnämnt Rocky Mountain till "rasen jag skulle ha om jag inte hade islandshästar" De ser så otroligt trevliga och häftiga ut med jättefin tölt!

 

[BornAgain]

Visst är det fascinerande att man kan ha sån otroligt kontakt på marken, och så hänger det inte med upp på ryggen?!
Men, bara för att det var så med den individen så behöver det ju inte bli så med nästa. OM en guldkantad arab skulle dyka upp i närheten, tveka inte att titta och känna efter. Men åk kanske inte land o rike runt för en så ojämn ras, tänker jag.

Jag tänkte också arab - men som sagt var, de som är något och är hyfsat väl ridna, de säljs mycket sällan.

Hur tråkigt det än låter - jag skulle också titta mer på individ än ras om jag var TS. Sedan kanske det är roligt att åka till uppfödare av lite udda raser och de kan ju ha Hästen, men det kan bli en lång väntan innan en lämplig till exempel Rocky Mountain kommer på annons. Om man nu inte kärar ner sig i någon ras och börjar nörda ner sig i den medan man letar. Men då blir ju hästrasen i sig en ny hobby.

Med TS:s kravprofil handlar det också om vad man har för plånbok. En stabil connemara som tar väl om hand om sin ryttare är ju en väldigt attraktiv häst, åtminstone om den är under 148. Samtidigt kan TS:s häst mycket väl vara någon av alla dessa blandningar som folk tillverkat för att deras sto är så snällt (men att åka på de annonserna är väldigt jobbigt - all hästhållning man ser då är inte bra och man möter en och annan liten häst som man vill "rädda")

 

[Nepenthe]

Har bara sett denna ras i filmklipp på facebook, men baserat på det lilla har jag utnämnt Rocky Mountain till "rasen jag skulle ha om jag inte hade islandshästar" De ser så otroligt trevliga och häftiga ut med jättefin tölt!

Ja, de är väldigt fräcka lånats ut till turridning och ibland kan man få se dem på falsterbo el liknande sammanhang.
Eller besöka hos uppfödare

 

[Oh_really]

Jag tänkte också arab - men som sagt var, de som är något och är hyfsat väl ridna, de säljs mycket sällan.

Hur tråkigt det än låter - jag skulle också titta mer på individ än ras om jag var TS. Sedan kanske det är roligt att åka till uppfödare av lite udda raser och de kan ju ha Hästen, men det kan bli en lång väntan innan en lämplig till exempel Rocky Mountain kommer på annons. Om man nu inte kärar ner sig i någon ras och börjar nörda ner sig i den medan man letar. Men då blir ju hästrasen i sig en ny hobby.

Med TS:s kravprofil handlar det också om vad man har för plånbok. En stabil connemara som tar väl om hand om sin ryttare är ju en väldigt attraktiv häst, åtminstone om den är under 148. Samtidigt kan TS:s häst mycket väl vara någon av alla dessa blandningar som folk tillverkat för att deras sto är så snällt (men att åka på de annonserna är väldigt jobbigt - all hästhållning man ser då är inte bra och man möter en och annan liten häst som man vill "rädda")

Jag hade ju araben Galishimo innan jag hade min nuvarande welsh cob. Araben red jag in och ägde i 11 år. Enda anledningen till att han inte såldes, eller var till salu, var att jag uppriktigt var rädd att han skulle skada en ny ryttare med sin reaktivitet. Medryttare var inte heller på kartan. Folk flög av som vantar när han nitade, tvärvände och duckade. Folk hade ingen naturlig instinkt att flytta fötterna för att slippa bli trampade om han var på väg att skygga. Själv lärde jag mig vilka situationer jag behövde vara uppmärksam på, så jag klarade mig fint. Men sälja, nej. Det var tills döden skilde oss åt... (vilket den gjorde med en allvarlig kolik) Jag backar till och med när jag ser på en annons att en häst är 25% arab...


Jag vet att araber är olika, hans helsyster var väldigt stabil i jämförelse, men att få ha en stabil welsh cob som Ares efter en häst som Galishimo var mentalt som att kliva ut ur en torktumlare och lägga sig under ett duntäcke. Nu kan jag ha haft tur med min cob då vissa här beskriver dem som reaktiva och besvärliga. Visst kan jag se att min welsh cob är lite känsligare än vissa andra unghästar i samma ålder, men det är ändå inte ens 5% av vad Galishimo bjöd på när han levde. (Må hans älskade lilla vänliga reaktiva själ vila i frid. )

 

[Ninnurur]

Jag har en hippologkompis som föder upp Nokotas och har varit med och tagit dem till Sverige. De verkar himla trevliga!

 

[miumiu]

New forest?

 

[TinyWiny]

Visst är det fascinerande att man kan ha sån otroligt kontakt på marken, och så hänger det inte med upp på ryggen?!
Men, bara för att det var så med den individen så behöver det ju inte bli så med nästa. OM en guldkantad arab skulle dyka upp i närheten, tveka inte att titta och känna efter. Men åk kanske inte land o rike runt för en så ojämn ras, tänker jag.

Det är det verkligen! Det har dessutom varit så med varenda arab jag har träffat. Jag hängde på ett arabstuteri som liten och förälskade mig såklart i rasen och på marken är det klockrent med alla men på ryggen bara knas. Jag har funderat så mycket på vad det kan bero på men har inte kommit fram till något.
Nej så är det såklart. Jag letar ju individ.

 

[TinyWiny]

Jag tänkte också arab - men som sagt var, de som är något och är hyfsat väl ridna, de säljs mycket sällan.

Hur tråkigt det än låter - jag skulle också titta mer på individ än ras om jag var TS. Sedan kanske det är roligt att åka till uppfödare av lite udda raser och de kan ju ha Hästen, men det kan bli en lång väntan innan en lämplig till exempel Rocky Mountain kommer på annons. Om man nu inte kärar ner sig i någon ras och börjar nörda ner sig i den medan man letar. Men då blir ju hästrasen i sig en ny hobby.

Med TS:s kravprofil handlar det också om vad man har för plånbok. En stabil connemara som tar väl om hand om sin ryttare är ju en väldigt attraktiv häst, åtminstone om den är under 148. Samtidigt kan TS:s häst mycket väl vara någon av alla dessa blandningar som folk tillverkat för att deras sto är så snällt (men att åka på de annonserna är väldigt jobbigt - all hästhållning man ser då är inte bra och man möter en och annan liten häst som man vill "rädda")

Så är det såklart. Det jag ville med tråden var just att få lite input om olika raser. Sedan är det alltid individen oavsett om det är en rondellkorsning eller renrasig med tjusiga papper. Jag bryr mig inte om sådant överhuvudtaget. Det är vad jag ser som är viktigt.

Förr var de som var övervuxna jättebilliga. Så är det inte nu. De verkar vara riktigt eftertraktade. Det är ju synd för mig men kul att fler har upptäckt vilken lagom storlek det är.

Ja fy. Jag blir så ledsen över all hemsk ridning och alla feta hästar. Varför tar inte folk hand om sina djur? Varför sitter de och sågar/drar ihop hästen? Varför piskar de fram en häst som uppenbarligen inte mår väl? Det är så ledsamt.
Hade jag haft obegränsat med tid, pengar och yta hade jag haft många hästar nu.

 

[Sassy]

Vet inte hur lätt de är att få tag i här, men låter som att du skulle haft en sån där cob som de rider showklasser på i Storbrittanien, de större. De ska vara avlade för att vara ytterst behagliga ”damhästar”, hörde en engelsk kommentator beskrivs det som att det var prästens häst. De såg så himla trevliga ut! Mjuka som smör, genomstabila med fin, lagom gång.

Heter de bara cob? Låter ju som en trevlig typ av häst!

Jag har ridit ett par olika Irish draught, och det är en otroligt trevlig hästmodell om man vill ha en allroundhäst i cobmodell med "rejält psyke". Många är runt 155, och rör sig väl genom kroppen men inte så stort, om det är en begriplig beskrivning? Har motor ute, men drar inte iväg för minsta lilla. De jag har träffat har varit otroligt vänliga och intresserade av att "göra saker tillsammans", snarare än att ha ett stort arbetsbehov varje dag.

 

[Fibusen]

Det du beskriver är i princip min häst (som givetvis inte är till salu). Hon är en irländare med okänd härstamning, men av allt att döma är hon en Irish Cob eller en Irish Cob-korsning. Min köpte jag osedd genom en bekant som importerat många hästar under åren, vilket naturligtvis är en chansning, men det blev väldigt bra för mig. Jag har förstått att cobbarna ofta är enkla och "lagom" hästar.

Min förra häst (Irish cob) var exakt också så. Helt cool i allt, världens tryggaste och snällaste.

TS, kolla på cobbar!

 

[Ramona]

Det känns fel för mig med westernraser. Typ som att köpa en schäfer för att ha som soffvärmare men det kanske det inte är.
Både new forest och connemara är med på listan. En nättare variant av tinker är tänkbar helt klart.

Fast du måste skilja på en reiningavlad häst och en pleasureavlad häst. Jag har en quarter av ranchstam och en welsh cob x, men jag har fått upp connemaror i flera år. Ska jag ha en sådan du vill ha så hade jag valt quartern eller connemaran. Quartern har lätt det bästa temperamentet jag varit med om och jag är hooked.

Min welsh cob är precis sådär som folk säger, reaktiv, skvättig, vänder på en 5-öring och drar ifall någonting är farligt och ALLTING är farligt. Hemma på gården är hon världens ök, skulle passa på vilken tråkig ridskola som helst, men ute är hon mer eller mindre farlig. Jag gillar inte att rida ut på henne så jag betalar en granntjej att göra det medan jag rider på quartern. Men du kan ställa henne på gången och rycka manen, klippa hovskägg, pilla i evigheter och hon står bara och hänger. Händer ingenting. Jag släpper lite på säkerheten med den hästen på gången för hon är så himla snäll. Bra medhovslagaren etc etc. Vaccinerar henne i hagen tex. Men rid inte ut på henne...

Det ska också tilläggas att jag saknar min haflinger såååå himla mycket. Han var precis såsom du beskriver. Kunde stå i 3 veckor och man kunde skritta ut på lång tygel utan att det hände någonting. Ville man hoppa en dag var han game på det, ville man rida långtur var det great, osv. Inget som helst komplicerad utan bara lätt att ha med att göra oavsett vad man gjorde.