Jag letar häst. Tyvärr.

[TinyWiny]

Jag är dressyrtant på heltid så jag rider SWB (och är dessutom väldigt lång) men jag hoppas att jag en dag blir gammal nog för att vilja ha och uppskatta en islandshäst.
Träffat många väldigt trevliga, kloka och försiktiga men känsliga och med mycket rolig teknisk ridning på. Har däremot inte kollat på hur bra de är på uteritter men jämfört med SWB borde ju en islänning vara terränggående och modig?

Men de är ju små… vet inte om jag någonsin kan komma över hur små de är så det verkligen blir en sådan…

Förutom att den ska vara bra att rida ut och att den ska kunna vila och ändå vara trevlig att rida, är det några andra egenskaper som är viktiga för dig?

Jo jag kommer ständigt tillbaka till islandshästen. Dessa fantastiska hästar som aldrig kan lämna mig oberörd. Min fina jag precis har förlorat var en sådan. Inga papper men det var ingen tvekan om vad hon var. Jag vet bara inte om jag klarar av att ha en islandshäst igen. Nu är inte de så lika som fjordingarna är men jag vet inte om det hade gått eller om jag ständigt hade letat efter min fina i den nya hästen. Eller om jag hade brutit ihop varje gång jag såg hen av längtan efter min fina. Den nya har ju rätt att bli älskad för sin egen skull och ska inte vara någon ersättning för min fina.

De finns i större modeller och det verkar bli vanligare att de är uppåt 150 cm höga. Man får dock inte lura sig på deras höjd, det är väldigt mycket häst. Man ska inte heller tro att alla är som den man åker på på turridning. Det finns allt mellan volvo och ferrari inom rasen.

Jag vill ha känslighet och lyhördhet. Jag vill ha en häst med egen motor. En häst som tänker själv och som kommunicerar det och som vill kommunicera med mig. En häst där det räcker att tänka för att man är så sammanlänkande så kanske en häst som är öppen för vänskap med en människa kan vara en bra beskrivning? Som är jämbördig på det vis att hen lämnar över ansvaret till mig när det behövs och tar ansvaret själv när det behövs. Som min fina....

 

[TinyWiny]

Jag som håller på med rasen och sett många genom åren skulle säga att en morgan ofta behöver aktiveras på något sätt för att vara nöjd med tillvaron. De vill vara med sin människa och de vill jobba. Sen finns det såklart individer som är mer eller mindre, och får den mycket stimulans i hagen är den säkerligen nöjd med en lägre aktivitetsgrad i övrigt.
Lättlärda och bordercolliementalitet. En fantastiskt rolig ras att hålla på med.
Mitt äldre sto kan utan problem stå en månad och sedan ridas barbacka i skritt utan att bete sig illa, men mår bäst när hon får jobba/använda hjärnan (annars hittar hon gärna på egna uppgifter). Ungstoet rids inte än, men går då och då i töm/arbete vid hand och även där blir det långa pauser mellan varje tillfälle p.g.a. hennes ålder. Mina hästar brukar vara de som ovana pojkvänner/föräldrar får ta vid intag/utsläpp i kollektivstall, och många stallkompisar har konstaterat att deras nästa häst kommer bli en morgan.
Lättfödda, kan ofta gå barfota, brukar sätta bra vinterpäls så täcke inte behövs, låg försäkringspremie då det är en frisk ras, bra rasförening som anordnar aktiviteter. PSSM förekommer, men många uppfödare testar numera sina linjer.

Det är dock svårt att få tag i en morgan i ridhästålder, de brukar hållas hårt i eller säljas via kontakter. Jag skickar gärna kontaktuppgifter till morganägare i din närhet @TinyWiny om du vill träffa några för att bilda dig en uppfattning

Gärna

 

[TinyWiny]

Du har ju alla westernraser med har du kollat på dom?

Övervuxen new forest eller connemara? Kanske en nättare tinker?

Det känns fel för mig med westernraser. Typ som att köpa en schäfer för att ha som soffvärmare men det kanske det inte är.
Både new forest och connemara är med på listan. En nättare variant av tinker är tänkbar helt klart.

 

[Lhas]

Det känns fel för mig med westernraser. Typ som att köpa en schäfer för att ha som soffvärmare men det kanske det inte är.
Både new forest och connemara är med på listan. En nättare variant av tinker är tänkbar helt klart.

Det tycker jag inte jag har ridit både en appalosa och en quarter i engelsk ridning dom var trevliga framförallt appalosan gillade jag stabil samtidigt smidig och rolig
Dom är ju även i den storlek du söker.

 

[Roheryn]

Jag är dressyrtant på heltid så jag rider SWB (och är dessutom väldigt lång) men jag hoppas att jag en dag blir gammal nog för att vilja ha och uppskatta en islandshäst.

Där kom ju en av de fördomarna vi har pratat om i den andra tråden
Jag har velat ha och uppskattat islandshästar sen jag var 10 år.... Har aldrig ägt någon annan ras och kommer inte göra det heller - det är inte en fråga om ålder utan om vad man uppskattar.

Träffat många väldigt trevliga, kloka och försiktiga men känsliga och med mycket rolig teknisk ridning på. Har däremot inte kollat på hur bra de är på uteritter men jämfört med SWB borde ju en islänning vara terränggående och modig?

Ska man generalisera väldigt så är islandshästar både modigare och bättre på att klara olika typer av terräng än SWB, ja. Och det är klart lättare att ta sig runt i skogen på en häst som är C- eller D-ponny i mankhöjd än en som är 170+

Med det sagt så har många islandshästar rejält med framåtbjudning och en del ryttare som är vana vid annat kan tycka det är läskigt. Andra tycker det är skitkul!

Men de är ju små… vet inte om jag någonsin kan komma över hur små de är så det verkligen blir en sådan…

Jag har ju alltid gillat att de är relativt små, trots att jag själv är ganska lång (174 cm), men jag skulle ju tro att man även som inbiten "storhästryttare" vänjer sig så småningom. Det svåraste brukar vara balansen - som vuxen ryttare på islandshäst påverkar du hästens tyngdpunkt mycket mer än på en normalstor SWB. Det gör ju såklart vikthjälper effektivare, men gör ju också att man har lättare att oavsiktligt få hästen ur balans.

Och alla är inte pyttesmå. Min häst är 145+ med djup bål, kraftiga ben och är ganska högrest med förhållandevis lång hals. Hans kroppsbyggnad gör att mina långa ben "försvinner" och jag känner mig inte alls stor på honom.

Förutom att den ska vara bra att rida ut och att den ska kunna vila och ändå vara trevlig att rida, är det några andra egenskaper som är viktiga för dig?

Inte en fråga till mig såklart, men jag skulle inte rekommendera islansdshäst till TS eller till någon annan som inte på riktigt har intresse för gångartsridningen. Inte så jag tycker att man måste tävla eller så, men intresset för gångarterna behöver nog finnas där, annars blir de nog lätt bara till besvär.

 

[Roheryn]

Jo jag kommer ständigt tillbaka till islandshästen. Dessa fantastiska hästar som aldrig kan lämna mig oberörd. Min fina jag precis har förlorat var en sådan. Inga papper men det var ingen tvekan om vad hon var. Jag vet bara inte om jag klarar av att ha en islandshäst igen. Nu är inte de så lika som fjordingarna är men jag vet inte om det hade gått eller om jag ständigt hade letat efter min fina i den nya hästen. Eller om jag hade brutit ihop varje gång jag såg hen av längtan efter min fina. Den nya har ju rätt att bli älskad för sin egen skull och ska inte vara någon ersättning för min fina.

Aha, visste inte att du haft islandshäst tidigare!

Jag kommer aldrig att byta ras, de har så många egenskaper (och gångarter!) som jag uppskattar. Och de kan ju som du säger vara väldigt olika varandra, så tror inte riktigt det är risk för samma sak som med en fjordhäst, att du skulle gå och leta efter "din" häst i den nya. Välj annan färg, annat utseende, hitta en individ som du gillar men som är olik den du haft!

De finns i större modeller och det verkar bli vanligare att de är uppåt 150 cm höga. Man får dock inte lura sig på deras höjd, det är väldigt mycket häst. Man ska inte heller tro att alla är som den man åker på på turridning. Det finns allt mellan volvo och ferrari inom rasen.

Jag vill ha känslighet och lyhördhet. Jag vill ha en häst med egen motor. En häst som tänker själv och som kommunicerar det och som vill kommunicera med mig. En häst där det räcker att tänka för att man är så sammanlänkande så kanske en häst som är öppen för vänskap med en människa kan vara en bra beskrivning? Som är jämbördig på det vis att hen lämnar över ansvaret till mig när det behövs och tar ansvaret själv när det behövs. Som min fina....

Hela sista stycket är en perfekt beskrivning av islandshästen, så som man vill ha rasen!

 

[Habina]

Där kom ju en av de fördomarna vi har pratat om i den andra tråden
Jag har velat ha och uppskattat islandshästar sen jag var 10 år.... Har aldrig ägt någon annan ras och kommer inte göra det heller - det är inte en fråga om ålder utan om vad man uppskattar.


Ska man generalisera väldigt så är islandshästar både modigare och bättre på att klara olika typer av terräng än SWB, ja. Och det är klart lättare att ta sig runt i skogen på en häst som är C- eller D-ponny i mankhöjd än en som är 170+

Med det sagt så har många islandshästar rejält med framåtbjudning och en del ryttare som är vana vid annat kan tycka det är läskigt. Andra tycker det är skitkul!


Jag har ju alltid gillat att de är relativt små, trots att jag själv är ganska lång (174 cm), men jag skulle ju tro att man även som inbiten "storhästryttare" vänjer sig så småningom. Det svåraste brukar vara balansen - som vuxen ryttare på islandshäst påverkar du hästens tyngdpunkt mycket mer än på en normalstor SWB. Det gör ju såklart vikthjälper effektivare, men gör ju också att man har lättare att oavsiktligt få hästen ur balans.

Och alla är inte pyttesmå. Min häst är 145+ med djup bål, kraftiga ben och är ganska högrest med förhållandevis lång hals. Hans kroppsbyggnad gör att mina långa ben "försvinner" och jag känner mig inte alls stor på honom.

Inte en fråga till mig såklart, men jag skulle inte rekommendera islansdshäst till TS eller till någon annan som inte på riktigt har intresse för gångartsridningen. Inte så jag tycker att man måste tävla eller så, men intresset för gångarterna behöver nog finnas där, annars blir de nog lätt bara till besvär.

Det här riktar sig även till @JohannaB Nåt jag märkt (ok, nu har jag fjordhäst, men gäller även islandshäst) när jag ridit ut är att fjordhästen har tjockare hud än swb. När jag och en kompis red genom ett risbuskage, så resulterade det i lite ruggade päls (sommarpäls) på min fjording, medan hennes swb fick rispor med blodvite. Det är för mig ett stort plus för islandshäst, de är mycket häst men de är tåliga och hållbara på ett helt annat sätt.

Min nästa häst blir förmodligen en islandshäst, men mtp att jag har en unghäst nu (som jag lär dras med i 20-30 år) så kommer nästa häst förmodligen i samband med min pensionering... Med det sagt löser jag det just nu med att rida på ridskola på just islandshästar.

 

[Habina]

Just ja @JohannaB Du har ju ridit Ariel. Kände du dig stor på henne? Flera av de islandshästar jag rider på ridskolan känns som att rida henne storleksmässigt.

 

[JohannaB]

Just ja @JohannaB Du har ju ridit Ariel. Kände du dig stor på henne? Flera av de islandshästar jag rider på ridskolan känns som att rida henne storleksmässigt.

Ja jag var JÄTTESTOR på henne ju
Hon gjorde det bra men det ÄR mååååånga cm och kilogram skillnad mellan henne och mina giganter
Skillnad på den tiden jag hade fullblodet, hon var en mycket mindre häst på alla sätt och jag red ju ponny länge för att jag älskade de individerna (Welsh) men det är för vad jag rider just nu betydligt mer praktiskt att ha en stor häst för min storlek liksom.
Kan ju bli annat bara jag blir lite äldre

 

[JohannaB]

Jag måste bara säga att jag INTE letar häst alls, har två stycken som borde vara i tävlingskondition så jag rider så mycket jag hinner och klarar och de kommer heller aldrig att säljas om inget konstigt inträffar

Och jag har ju lite erfarenhet av islandshäst, är därför jag gillar dem med.
Absolut finns det olika individer, men det gör det ju med alla hästar. Men från mitt perspektiv, de hästar jag har just nu mot en ”median islandshäst” så ÄR de betydligt mindre men också betydligt lättsammare (både i hantering/att fodra/att få att överleva) än mina SWB.
Det jag gillar med islänningen (median hästen) är just känsligheten, energin (även om det finns alla sorter där med men det gör det ju hos SWB med), den tekniska ridningen (likt dressyren jag gör nu). Rent fysiskt tror jag också att en skröpligare Johanna skulle göra illa sig mindre med en islänning, och också att rörelserna skulle vara ”kroppsvänligare” därför tänker jag att det kanske någon gång i framtiden ändå är där jag kommer att hamna?

Men just nu är jag nöjd med mina SWB och ska hinna ”slita ut dem” och kanske ha någon till sådan innan jag funderar på att växla bana.

 

[Nikan]

En av de mjukaste och mest följsamma hästar jag ridit var en islandshäst. Jag brukar kalla islandshästar för turbo-nallar, mitt halvblod hade inte en chans att hänga med när dom drog igång. Men tror också mycket på att du behöver hitta mera rätt individ än ras. Mitt svenska halvblod var en sån som kunde stå i dagar och sen ändå tog det lugnt, inte rädd för mycket, smart som tusan och mycket humör, men väldigt snäll. Fy sjutton vad jag saknar henne.

 

[Ninnurur]

Jag har en. Bästa hästen. Självklart är de lättfödda och man måste såklart ha koll på intaget. Min är inte fet (skulle aldrig kunna ha det på mitt samvete att låta en häst bli fet) trots vila då och nu eftersom jag har koll på intaget. Inga problem alls.

Ah, kul att du redan har en! vi har inte haft dem så länge, den ena kom för ett år sedan och den andra före sommaren. Båda överviktiga vid ankomst och det går långsamt att få ner dem tyvärr.

 

[TinyWiny]

Ah, kul att du redan har en! vi har inte haft dem så länge, den ena kom för ett år sedan och den andra före sommaren. Båda överviktiga vid ankomst och det går långsamt att få ner dem tyvärr.

Ja och långsamt ska det ju gå. Att banta fort är farligt och det är en av orsakerna till att jag aldrig skulle låta mina bli överviktiga. Blir de sjuka och rasar i vikt är risken att de dör även om grundsjukdomen går att bota eftersom så mycket gifter släpps ut i kroppen när de går ner fort.

 

[Ninnurur]

Ja och långsamt ska det ju gå. Att banta fort är farligt och det är en av orsakerna till att jag aldrig skulle låta mina bli överviktiga. Blir de sjuka och rasar i vikt är risken att de dör även om grundsjukdomen går att bota eftersom så mycket gifter släpps ut i kroppen när de går ner fort.

Ja såklart, det jobbas långsiktigt. Men det går oerhört långsamt

 

[TinyWiny]

Ja såklart, det jobbas långsiktigt. Men det går oerhört långsamt

Mycket möjligt att deras rörelser förbättras när de blivit normalviktiga också. Är det fett i vägen kan man ju inte röra sig på samma sätt som när det är fritt fram.

 

[malacogott]

Morgan är en ras jag var lite inne på för många år sedan. Sedan kom min finaste in i mitt liv och den rasen glömdes bort. Hur är de i temperament osv?

Jag har ridit ut morganhäst mycket. Steget är mjukt, stort och rasen är snäll och trevlig. Kan stå utan att bli krutdurk och även stabil i psyket. Kan rekommenderas. Eller quarterhäst. De är snarlika.

 

[skiesabove]

.

Jag vill ha känslighet och lyhördhet. Jag vill ha en häst med egen motor. En häst som tänker själv och som kommunicerar det och som vill kommunicera med mig. En häst där det räcker att tänka för att man är så sammanlänkande så kanske en häst som är öppen för vänskap med en människa kan vara en bra beskrivning? Som är jämbördig på det vis att hen lämnar över ansvaret till mig när det behövs och tar ansvaret själv när det behövs. Som min fina....

Hmmm men är det inte arab eller lusse/pre du beskriver?

 

[TinyWiny]

Hmmm men är det inte arab eller lusse/pre du beskriver?

Möjligt att endel är sådana men de araber jag har träffat har det inte varit rätt typ av eller vad man ska säga. Den jag beskriver är ju min fina. Hon var islandshäst.

 

[SiZo]

Möjligt att endel är sådana men de araber jag har träffat har det inte varit rätt typ av eller vad man ska säga. Den jag beskriver är ju min fina. Hon var islandshäst.

Araberna är ju väldigt olika. Aveln är fri och det medför att man verkligen måste titta på individnivå eller vara mycket duktig på stamtavlor på araber och veta vilka linjer som ger vilket temperament och på så sätt gissa sig fram lite. Jag har haft individer som har passat in på din beskrivning väldigt bra.

Det finns otroligt trevliga araber, men det finns också en hel del araber som jag inte skulle ta i med tång om jag så fick dem gratis. Men, araber säljs sällan inridna, så redan där faller de ju bort från att ens fundera på för din del. Det ligger dock en del D-ponnyer ute nu, men jag har ingen aning om deras temperament.

 

[TinyWiny]

Araberna är ju väldigt olika. Aveln är fri och det medför att man verkligen måste titta på individnivå eller vara mycket duktig på stamtavlor på araber och veta vilka linjer som ger vilket temperament och på så sätt gissa sig fram lite. Jag har haft individer som har passat in på din beskrivning väldigt bra.

Det finns otroligt trevliga araber, men det finns också en hel del araber som jag inte skulle ta i med tång om jag så fick dem gratis. Men, araber säljs sällan inridna, så redan där faller de ju bort från att ens fundera på för din del. Det ligger dock en del D-ponnyer ute nu, men jag har ingen aning om deras temperament.

Visst finns det det! Jag har haft äran att ha en här hemma under många år och vi älskade varandra på marken men på ryggen passade vi inte ihop alls. Dottern däremot, det var hennes häst, de passade som handen i handsken och med henne var han verkligen så som jag beskriver min fina. Jag oroade mig aldrig när de var ute ensamma för jag visste att han tog väl hand om henne. Med mig stod han på bakbenen några gånger och vi, jag och hästen, kom fram till att det var från marken vi var bäst. Det är ju det där med kemi. Finns den så funkar det, annars inte.