Trist attityd mot skolan

[Geshira]

Sv: Trist attityd mot skolan

Ett tips: skaffa dig lite mer ödmjukhet, så kanske du blir en hyfsad lärare så småningom.

Och nu ser jag ingen anledning att lägga mer energi på att tjafsa med dig.

Tack detsamma, Cilla W.
Även läkare behöver ha lite självinsikt och ödmjukhet. Ett tips, liksom...

Synd att du inte kunde lyfta diskussionen ett snäpp högre än att beröra just dig och din dotter. Förstår dock att det är lätt att grotta in sig i det som berör just en själv. Jag försökte faktiskt prata om företeelsen ur ett allmänt perspektiv, just därför skrev jag vid ett flertal tillfällen att jag inte på något sätt ansåg att ditt fall var bra skött.

Hoppas du lyssnar på dina patienter bättre än du läst mina inlägg, en tyst förhoppning från mitt håll.

 

[Geshira]

Sv: Trist attityd mot skolan

Även klassikern " OJ den ungen är det ngt fel på för så brukar inte de flesta andra göra" skapar problem.
QUOTE]

Avslutar bara med att svara på detta.
Är det inte bra att läraren reagerar när något barn sticker ut från vad som är gängse?

Hur många gånger har det inte hetat "Läraren gjorde ingenting trots att h*n borde sett att jag mådde dåligt". Är det inte bättre att larma och utreda en gång för mycket istället för en gång för lite?

Att inte kunna sitta still, t ex, kan vara ett symptom på ganska mycket, allt från en knepig familjesituation, till något medfött bokstavssyndrom, till att barnet helt enkelt är omoget och har svårt att sitta länge i skolan och arbeta utan att få röra sig. Det kan därmed spänna från något helt alldagligt, lättbotat till något svårare som borde utredas närmare.

Läraren kan bara reagera utifrån det den ser, och jag skulle väl faktiskt tycka att det är bättre om skolan reagerar och utreder en gång för mycket än en gång för lite. Kan barnet få hjälp på något sätt så är det bra FÖR BARNET. Att man då råkar trampa på föräldratår är trist, man önskar att alla förstod att man står på samma sida som de, att man vill barnets bästa.
Sedan kan det givetvis ibland bli en prestigekamp. Det bör undvikas, anser jag, men såväl lärare som föräldrar är bara människor och ibland blir det fel trots att alla vill väl.

Tänk om bägge parter kunde lyssna på varandra utifrån förutsättningen att bägge vill åt samma håll, istället för att bli förbannad eller misstänksam - vilket team det skulle bli! Att få pusselbitarna från hemmet, och hemmet får pusselbitarna från skolan och bägge tar varandra på allvar..?

 

[break_a_leg]

Sv: Trist attityd mot skolan

Läraren kan bara reagera utifrån det den ser, och jag skulle väl faktiskt tycka att det är bättre om skolan reagerar och utreder en gång för mycket än en gång för lite. Kan barnet få hjälp på något sätt så är det bra FÖR BARNET. Att man då råkar trampa på föräldratår är trist, man önskar att alla förstod att man står på samma sida som de, att man vill barnets bästa.
Sedan kan det givetvis ibland bli en prestigekamp. Det bör undvikas, anser jag, men såväl lärare som föräldrar är bara människor och ibland blir det fel trots att alla vill väl.

Tänk om bägge parter kunde lyssna på varandra utifrån förutsättningen att bägge vill åt samma håll, istället för att bli förbannad eller misstänksam - vilket team det skulle bli! Att få pusselbitarna från hemmet, och hemmet får pusselbitarna från skolan och bägge tar varandra på allvar..?

Jag håller med dig fullständigt! Man letar ju inte fel på eleverna bara för att man vill stämpla vissa barn, även om vissa föräldrar tycks tro det.

Ett barn som är i behov av särskilt stöd blir ju hjälpt ju tidigare hjälpen kommer. Som lärare har man ju målen i skolår 5 att arbeta mot, man vill ju att så många elever som möjligt ska nå dit!

 

[Rea]

Sv: Trist attityd mot skolan

Läraren kan bara reagera utifrån det den ser, och jag skulle väl faktiskt tycka att det är bättre om skolan reagerar och utreder en gång för mycket än en gång för lite. Kan barnet få hjälp på något sätt så är det bra FÖR BARNET. Att man då råkar trampa på föräldratår är trist, man önskar att alla förstod att man står på samma sida som de, att man vill barnets bästa.
Sedan kan det givetvis ibland bli en prestigekamp. Det bör undvikas, anser jag, men såväl lärare som föräldrar är bara människor och ibland blir det fel trots att alla vill väl.

Jag tror att man som förälder är väl medveten om ens barns fel och brister men vi är även medvetna om deras goda kvaliteér, jag tycker att du resonerar som om alla föräldrar levde i en kokong bestående av rosa drömmar och noll koll på verkligheten. Jag kan inte prata generellt för hur skolan fungerar lika lite som du kan det för det är en organisation bestående av olika individer och trots att det finns grundläggande regler och riktlinjer så skilljer det sig markant från enhet till enhet.
Det jag kan prata om är MINA erfarenheter och dom har inte varit genomgående possitiva eller ens varit för våra barns bästa, tyvärr. Kan ta som exempel den lärare som inför min dotter bestört kommenterade att " VA?!?! Bor inte din mamma och pappa tillsammans " följd av vidare utlägg till mig när jag kom för att hämta henne att " Hon beter sig MISANN INTE som ett typiskt skillsmässobarn så jag har behandlat henne som ett VANLIGT BARN".
Vilken är den pedagogiska vinsten i det?
Eller att få höra av sonens DÅVARANDE assistent " Ja jag har aldrig träffat någon som är som XXX och då är det ABSOLUT inte något positivt jag menar", hur kan det vara utvecklande för barnet att man får sådana totalt hjärndöda komentarer kastade i ansiktet.
Främjer det en god relation mellan föräldrar och lärare?
Skulle inte tro det.

 

[Snuffsan]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jag tror att man som förälder är väl medveten om ens barns fel och brister men vi är även medvetna om deras goda kvaliteér, jag tycker att du resonerar som om alla föräldrar levde i en kokong bestående av rosa drömmar och noll koll på verkligheten.

Eftersom skolan och hemmiljön skiljer sig så är barnen annorlunda hemma och i skolan. I skolan gör man dessutom en massa saker som man inte gör hemma. Därför ser lärare saker föräldrar inte sett och vise versa. Din man kan väl knappast bedömma hur bra du är och hur du fungerar på ditt jobb? Oavsett hur bra han känner dig som människa.

 

[Rea]

Sv: Trist attityd mot skolan

Eftersom skolan och hemmiljön skiljer sig så är barnen annorlunda hemma och i skolan.

Jo du det är jag faktiskt medveten om, men det betyder inte att skolan alltid är den som har rätt:smirk: .

 

[Puppan]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jo du det är jag faktiskt medveten om, men det betyder inte att skolan alltid är den som har rätt:smirk: .

Fast det är det väl ingen som påstått. Däremot sas det att föräldrarna inte heller alltid har rätt. Och det stämmer väl det med.

 

[Snuffsan]

Sv: Trist attityd mot skolan

Det skrev jag väl inte?

Inte föräldrarna heller faktiskt. Vi har just haft den klassiska historien i min dotters klass med en tjej som är elak. En liten drottning som styr och ställer och fryser ut och mobbar. Alla andra föräldrar har hört hur det är genom våra barn, deras fröken har haft samtal med flickan, de har haft gruppsamtal i klassen, det har varit extra föräldramöte. Men flickans föräldrar vägrar styvnackat att inse att deras lilla gullunge kan uppföra sig på detta sättet i grupp. Hemma är hon ju SÅ rar. Ingen ovanlig historia, tvärt om.

 

[Rea]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jo i min dotters klass finns ju också en sån "gullunge", tror jag skrivit en tråd om henne för länge sen nu när jag tänker efter, som enligt föräldrarna aldrig gör någon något illa så visst brister man som förälder men jag tycker att man brister många gånger även från skolans håll.
På tal om att skriva trådar om klass"kamrater", var det inte Mini som hade en riktig "pärla" i klassen? Hur har det löst sig? Vill mig minnas att det var väldigt tufft förra (?) julen. Eller jag kanske minns helt fel? Nåja, jag hoppas att det löst sig till det bästa för alla inblandade .

 

[Snuffsan]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jo, det var hon som har en pärla i klassen, och det har hänt massor. Men eftersom jag blivit så utskälld för att jag lämnar ut min familj när jag skriver om min dotter och om min pappa och våra problem, så väljer jag numera att inte skriva om något som händer mig. Jag kommenterar bara andras liv och funderingar numera som du kanske lagt märke till. Ni andra kan skriva om era liv, men för mig gäller tydligen andra regler, så jag har lagt locket på.

Inlägget här ovanför om klassen var ett misstag, och jodå, jag har redan fått gliringar om det.

 

[Rea]

Sv: Trist attityd mot skolan

... så väljer jag numera att inte skriva om något som händer mig. Jag kommenterar bara andras liv och funderingar numera som du kanske lagt märke till. Ni andra kan skriva om era liv, men för mig gäller tydligen andra regler, så jag har lagt locket på.

Inlägget här ovanför om klassen var ett misstag, och jodå, jag har redan fått gliringar om det.

Meeeeeen, jag som garvar bara jag ser en höna nuförtiden tack vare dig , kan inte förstå problemet i att du skulle få skriva om och hur du vill, alla andra gör ju det?

Nå ja, gliringsutdelare brukar bära på en massa egna problem och det är därför dom har ett behov av att slå på andra istället, synd att det ska gå ut över dig kan jag ju tycka.

 

[Snuffsan]

Sv: Trist attityd mot skolan

Får och får, det är inte regler och moderatorer som säger något. Det är vissa som tydligen inte tål att jag skriver så jag avstår. Jag kommenterar som sagt bara andras liv numera. Jag skrev en tråd om min pappa i julas och om hur jag upplevde hans sjukdom, och det skulle jag inte gjort. Hur man kan hänga ut en gammal människa på det sättet osv. Hur jag har mage att berätta om hur hemskt jag hade det med honom. Det var ju inte vad jag behövde så nej tack. Jag får fortfarande kommentarer om det.