Trettioårskrisen eller Vad ska jag jobba med?

[hjärter_dam]

Såhär nåt år efter att jag fyllt 30 så verkar jag ha hamnat i den berömda trettioårskrisen och funderar mycket över vad jag vill göra med mitt liv. Jag har man och två små barn, bor i hus och vill på det stora hela inte ändra något i mitt privatliv, mer än mindre saker såsom att mobilsurfa mindre och använda den tiden till annat som känns mer meningsfullt, såsom att läsa böcker och umgås med min familj. Det som jag tror triggar krisen är att jag har ett jobb som jag inte helt och fullt trivs med och som inte känns meningsfullt, men jag har inte lyckats komma till insikt om vad jag istället ska göra, trots en hel del funderingar.

Jag är ekonomutbildad på högskola och har jobbat med detta sedan examen för knappt 10 år sedan. Jag är logisk, analytisk och snabbtänkt men inte speciellt kreativ. Tycker om att klura och fnula på problem men ogillar montona och repetitiva arbetsuppgifter. Tycker om att jobba tillsammans med andra men har också introverta sidor och behöver få vara för mig själv också.

I mitt nuvarande jobb får jag använda många av dom starka sidor jag har men inte fullt ut, jag känner mig ofta som om jag inte utnyttjar min fulla potential, mycket beroende på att arbetsdagen innehåller för mycket "slask" som skulle kunna utföras av någon annan utan krav på högskoleutbildning och insikt i helheten. Dessutom upplever jag ofta en meningslöshet i det jag gör, både att det jag gör inte spelar någon större roll för företaget men också att det mitt företag sysslar med inte är meningsfullt eller givande för mig eller andra.

Det jag söker är något som passar dom starka sidor jag har och där jag kan nyttjas fullt ut samt att det företaget jobbar med känns meningsfullt på ett eller annat sätt. Jag har svårt att sätta fingret på min defintion av meningsfulhet men något som gynnar andra människor på ett långsiktigt sätt och som nånstans gör världen lite bättre, hur klyshigt det än må låta.

I mina tankar har jag snuddat vid en hel massa saker, allt från att plugga till läkare till att starta eget, oklart med vad dock. Jag har dock kommit fram till att jag helst inte vill plugga mer.

Vad tänker ni, har ni spontant något yrke/sysselsättning som skulle passa mig? Någon annan som suttit fast i liknande funderingar? Vilka beslut tog ni och hur blev det?

 

[a1agnlju]

Såhär nåt år efter att jag fyllt 30 så verkar jag ha hamnat i den berömda trettioårskrisen och funderar mycket över vad jag vill göra med mitt liv. Jag har man och två små barn, bor i hus och vill på det stora hela inte ändra något i mitt privatliv, mer än mindre saker såsom att mobilsurfa mindre och använda den tiden till annat som känns mer meningsfullt, såsom att läsa böcker och umgås med min familj. Det som jag tror triggar krisen är att jag har ett jobb som jag inte helt och fullt trivs med och som inte känns meningsfullt, men jag har inte lyckats komma till insikt om vad jag istället ska göra, trots en hel del funderingar.

Jag är ekonomutbildad på högskola och har jobbat med detta sedan examen för knappt 10 år sedan. Jag är logisk, analytisk och snabbtänkt men inte speciellt kreativ. Tycker om att klura och fnula på problem men ogillar montona och repetitiva arbetsuppgifter. Tycker om att jobba tillsammans med andra men har också introverta sidor och behöver få vara för mig själv också.

I mitt nuvarande jobb får jag använda många av dom starka sidor jag har men inte fullt ut, jag känner mig ofta som om jag inte utnyttjar min fulla potential, mycket beroende på att arbetsdagen innehåller för mycket "slask" som skulle kunna utföras av någon annan utan krav på högskoleutbildning och insikt i helheten. Dessutom upplever jag ofta en meningslöshet i det jag gör, både att det jag gör inte spelar någon större roll för företaget men också att det mitt företag sysslar med inte är meningsfullt eller givande för mig eller andra.

Det jag söker är något som passar dom starka sidor jag har och där jag kan nyttjas fullt ut samt att det företaget jobbar med känns meningsfullt på ett eller annat sätt. Jag har svårt att sätta fingret på min defintion av meningsfulhet men något som gynnar andra människor på ett långsiktigt sätt och som nånstans gör världen lite bättre, hur klyshigt det än må låta.

I mina tankar har jag snuddat vid en hel massa saker, allt från att plugga till läkare till att starta eget, oklart med vad dock. Jag har dock kommit fram till att jag helst inte vill plugga mer.

Vad tänker ni, har ni spontant något yrke/sysselsättning som skulle passa mig? Någon annan som suttit fast i liknande funderingar? Vilka beslut tog ni och hur blev det?

Jag började plugga när jag var 32, men då hade jag inte pluggat på högskola tidigare i och för sig. Men, eftersom du nu har ekonom-utbildning så kanske det är branschen du jobbar inom som inte känns rätt. Kanske är det bara det du behöver byta ut? En grej kan ju vara att ta en fristående distanskurs inom ekonomi men med en annan inriktning. Jag tänker t ex. på lantbrukssektorn. Det är bannemig inte lätt att få tag i ekonomer som har koll på och intresse för lantbrukssektorn (jobbar själv inom lantbrukssektorn).
Eller någon annan sektor som intresserar dig.

 

[Kattennizze]

Såhär nåt år efter att jag fyllt 30 så verkar jag ha hamnat i den berömda trettioårskrisen och funderar mycket över vad jag vill göra med mitt liv. Jag har man och två små barn, bor i hus och vill på det stora hela inte ändra något i mitt privatliv, mer än mindre saker såsom att mobilsurfa mindre och använda den tiden till annat som känns mer meningsfullt, såsom att läsa böcker och umgås med min familj. Det som jag tror triggar krisen är att jag har ett jobb som jag inte helt och fullt trivs med och som inte känns meningsfullt, men jag har inte lyckats komma till insikt om vad jag istället ska göra, trots en hel del funderingar.

Jag är ekonomutbildad på högskola och har jobbat med detta sedan examen för knappt 10 år sedan. Jag är logisk, analytisk och snabbtänkt men inte speciellt kreativ. Tycker om att klura och fnula på problem men ogillar montona och repetitiva arbetsuppgifter. Tycker om att jobba tillsammans med andra men har också introverta sidor och behöver få vara för mig själv också.

I mitt nuvarande jobb får jag använda många av dom starka sidor jag har men inte fullt ut, jag känner mig ofta som om jag inte utnyttjar min fulla potential, mycket beroende på att arbetsdagen innehåller för mycket "slask" som skulle kunna utföras av någon annan utan krav på högskoleutbildning och insikt i helheten. Dessutom upplever jag ofta en meningslöshet i det jag gör, både att det jag gör inte spelar någon större roll för företaget men också att det mitt företag sysslar med inte är meningsfullt eller givande för mig eller andra.

Det jag söker är något som passar dom starka sidor jag har och där jag kan nyttjas fullt ut samt att det företaget jobbar med känns meningsfullt på ett eller annat sätt. Jag har svårt att sätta fingret på min defintion av meningsfulhet men något som gynnar andra människor på ett långsiktigt sätt och som nånstans gör världen lite bättre, hur klyshigt det än må låta.

I mina tankar har jag snuddat vid en hel massa saker, allt från att plugga till läkare till att starta eget, oklart med vad dock. Jag har dock kommit fram till att jag helst inte vill plugga mer.

Vad tänker ni, har ni spontant något yrke/sysselsättning som skulle passa mig? Någon annan som suttit fast i liknande funderingar? Vilka beslut tog ni och hur blev det?

Jag hade precis som du redan en högskoleutbildning bakom mig och hade ett jobb jag inte trivdes med riktigt. Så jag valde att helt byta bransch till något jag tyckte var meningsfullt, jag pluggade igen på universitet och det har jag aldrig ångrat. Nu har jag ett jobb jag verkligen trivs med fast det är lågbetalt och inom den fruktade vården, hör och häpna.

 

[TheRedLightning]

Jag har alltid undrat vad den berömda 30-årskrisen varit för något. Är själv över 30, och har inte upplevt någon kris. Däremot har jag känt mig lite deppig, har inga barn, ingen partner, knappt vänner, har dock ett jobb jag trivs med och tar en dag i taget och försöker göra saker som jag trivs med. Har aldrig sett det som någon kris, för 6 år sedan sadlade jag om rätt bokstavligen och började plugga igen, för att byta yrke.
Finns inget att förlora på att plugga, det finns alltid saker att falla tillbaka på om det skulle visa sig att det inte blev som man tänkt sig osv.

 

[nickan1]

@hjärter_dam kanske försöka få jobb inom en biståndsorganisation? De behöver väl också ekonomer och en sån organisation har ju som mål att använda sina pengar så bra som möjligt för att hjälpa människor. Om det är just det du känner att du saknar.

 

[Seabaz]

Kolla de olika områdena kring logistiker.
Jag jobbade ett tag som export logistiker för ett företag. Det var utmanande på ett roligt sätt att planera transport för varor över hela världen och med deadlines, fraktmått, kontakt med fraktbolag och mottagare.

Lönen var bra med.
Jag brukade själv packa eller vara med och packa varorna men det var nog mest för att företaget började som ett mindre familjeföretag och alla fick hjälpas åt där det behövdes om man hade tid över

Logistiker är en bred yrkesbenämning och det finns många olika typer av logistiker.

Min första tanke när jag läste ditt inlägg

 

[Cattis_E]

Såhär nåt år efter att jag fyllt 30 så verkar jag ha hamnat i den berömda trettioårskrisen och funderar mycket över vad jag vill göra med mitt liv. Jag har man och två små barn, bor i hus och vill på det stora hela inte ändra något i mitt privatliv, mer än mindre saker såsom att mobilsurfa mindre och använda den tiden till annat som känns mer meningsfullt, såsom att läsa böcker och umgås med min familj. Det som jag tror triggar krisen är att jag har ett jobb som jag inte helt och fullt trivs med och som inte känns meningsfullt, men jag har inte lyckats komma till insikt om vad jag istället ska göra, trots en hel del funderingar.

Jag är ekonomutbildad på högskola och har jobbat med detta sedan examen för knappt 10 år sedan. Jag är logisk, analytisk och snabbtänkt men inte speciellt kreativ. Tycker om att klura och fnula på problem men ogillar montona och repetitiva arbetsuppgifter. Tycker om att jobba tillsammans med andra men har också introverta sidor och behöver få vara för mig själv också.

I mitt nuvarande jobb får jag använda många av dom starka sidor jag har men inte fullt ut, jag känner mig ofta som om jag inte utnyttjar min fulla potential, mycket beroende på att arbetsdagen innehåller för mycket "slask" som skulle kunna utföras av någon annan utan krav på högskoleutbildning och insikt i helheten. Dessutom upplever jag ofta en meningslöshet i det jag gör, både att det jag gör inte spelar någon större roll för företaget men också att det mitt företag sysslar med inte är meningsfullt eller givande för mig eller andra.

Det jag söker är något som passar dom starka sidor jag har och där jag kan nyttjas fullt ut samt att det företaget jobbar med känns meningsfullt på ett eller annat sätt. Jag har svårt att sätta fingret på min defintion av meningsfulhet men något som gynnar andra människor på ett långsiktigt sätt och som nånstans gör världen lite bättre, hur klyshigt det än må låta.

I mina tankar har jag snuddat vid en hel massa saker, allt från att plugga till läkare till att starta eget, oklart med vad dock. Jag har dock kommit fram till att jag helst inte vill plugga mer.

Vad tänker ni, har ni spontant något yrke/sysselsättning som skulle passa mig? Någon annan som suttit fast i liknande funderingar? Vilka beslut tog ni och hur blev det?

Något företag eller myndighet som arbetar med något som många har nytta av varje dag?
Titta efter tjänster inom kommun, landsting, kollektivtrafik eller annan samhällsservice?

 

[tara]

Såhär nåt år efter att jag fyllt 30 så verkar jag ha hamnat i den berömda trettioårskrisen och funderar mycket över vad jag vill göra med mitt liv. Jag har man och två små barn, bor i hus och vill på det stora hela inte ändra något i mitt privatliv, mer än mindre saker såsom att mobilsurfa mindre och använda den tiden till annat som känns mer meningsfullt, såsom att läsa böcker och umgås med min familj. Det som jag tror triggar krisen är att jag har ett jobb som jag inte helt och fullt trivs med och som inte känns meningsfullt, men jag har inte lyckats komma till insikt om vad jag istället ska göra, trots en hel del funderingar.

Jag är ekonomutbildad på högskola och har jobbat med detta sedan examen för knappt 10 år sedan. Jag är logisk, analytisk och snabbtänkt men inte speciellt kreativ. Tycker om att klura och fnula på problem men ogillar montona och repetitiva arbetsuppgifter. Tycker om att jobba tillsammans med andra men har också introverta sidor och behöver få vara för mig själv också.

I mitt nuvarande jobb får jag använda många av dom starka sidor jag har men inte fullt ut, jag känner mig ofta som om jag inte utnyttjar min fulla potential, mycket beroende på att arbetsdagen innehåller för mycket "slask" som skulle kunna utföras av någon annan utan krav på högskoleutbildning och insikt i helheten. Dessutom upplever jag ofta en meningslöshet i det jag gör, både att det jag gör inte spelar någon större roll för företaget men också att det mitt företag sysslar med inte är meningsfullt eller givande för mig eller andra.

Det jag söker är något som passar dom starka sidor jag har och där jag kan nyttjas fullt ut samt att det företaget jobbar med känns meningsfullt på ett eller annat sätt. Jag har svårt att sätta fingret på min defintion av meningsfulhet men något som gynnar andra människor på ett långsiktigt sätt och som nånstans gör världen lite bättre, hur klyshigt det än må låta.

I mina tankar har jag snuddat vid en hel massa saker, allt från att plugga till läkare till att starta eget, oklart med vad dock. Jag har dock kommit fram till att jag helst inte vill plugga mer.

Vad tänker ni, har ni spontant något yrke/sysselsättning som skulle passa mig? Någon annan som suttit fast i liknande funderingar? Vilka beslut tog ni och hur blev det?

Jag tänker klassikern lärare. Arbetsgemenskapen är min tro och erfarenhet är bra. Dvs folk har kompetens, lust och tid att prata med varandra på fikarasten etc. Lärare är generellt intresserade av människor eftersom de valt att lära ut. Sen är de gnälliga men inser nog nu att #metoo-mässigt har de det bra.

 

[hjärter_dam]

Jag började plugga när jag var 32, men då hade jag inte pluggat på högskola tidigare i och för sig. Men, eftersom du nu har ekonom-utbildning så kanske det är branschen du jobbar inom som inte känns rätt. Kanske är det bara det du behöver byta ut? En grej kan ju vara att ta en fristående distanskurs inom ekonomi men med en annan inriktning. Jag tänker t ex. på lantbrukssektorn. Det är bannemig inte lätt att få tag i ekonomer som har koll på och intresse för lantbrukssektorn (jobbar själv inom lantbrukssektorn).
Eller någon annan sektor som intresserar dig.

Det är min tanke just nu, att byta bransch men hålla mig inom liknande tjänst, för att känna efter var det är skon klämmer. Att plugga för att bredda kompetensen är inte alls en dum tanke, tack!

 

[hjärter_dam]

@hjärter_dam kanske försöka få jobb inom en biståndsorganisation? De behöver väl också ekonomer och en sån organisation har ju som mål att använda sina pengar så bra som möjligt för att hjälpa människor. Om det är just det du känner att du saknar.

Det är absolut ett alternativ, tack!

 

[hjärter_dam]

Kolla de olika områdena kring logistiker.
Jag jobbade ett tag som export logistiker för ett företag. Det var utmanande på ett roligt sätt att planera transport för varor över hela världen och med deadlines, fraktmått, kontakt med fraktbolag och mottagare.

Lönen var bra med.
Jag brukade själv packa eller vara med och packa varorna men det var nog mest för att företaget började som ett mindre familjeföretag och alla fick hjälpas åt där det behövdes om man hade tid över

Logistiker är en bred yrkesbenämning och det finns många olika typer av logistiker.

Min första tanke när jag läste ditt inlägg

Min ekonomutbildning är faktiskt inriktad på logistik så jag har testat på den, både som speditör och med mer intern logistik, sen gled jag över på ekonomspåret. Logistiken lockar faktiskt inte så mycket just nu, men den finns ju alltid där om jag skulle bli sugen igen.

 

[hjärter_dam]

Något företag eller myndighet som arbetar med något som många har nytta av varje dag?
Titta efter tjänster inom kommun, landsting, kollektivtrafik eller annan samhällsservice?

Den tanken har slagit mig och jag sökte faktiskt ett jobb inom kommunal sektor i våras, som jag fick men tackade nej till av olika anledningar. Tyvärr har jag vissa fördomar om kommunal och statlig verksamhet, som att tempot är lägre, att det sker mindre förändring och utveckling och att alla beslutsvägar är långa och tröga, kombinerat med eviga budgetnedskärningar, men jag inser också att det knappast gäller överallt.

 

[hjärter_dam]

Jag tänker klassikern lärare. Arbetsgemenskapen är min tro och erfarenhet är bra. Dvs folk har kompetens, lust och tid att prata med varandra på fikarasten etc. Lärare är generellt intresserade av människor eftersom de valt att lära ut. Sen är de gnälliga men inser nog nu att #metoo-mässigt har de det bra.

Lärare tror jag tyvärr inte skulle passa mig men jag hyser högsta respekt för alla som tar sig an den utmaningen.

 

[Cattis_E]

Den tanken har slagit mig och jag sökte faktiskt ett jobb inom kommunal sektor i våras, som jag fick men tackade nej till av olika anledningar. Tyvärr har jag vissa fördomar om kommunal och statlig verksamhet, som att tempot är lägre, att det sker mindre förändring och utveckling och att alla beslutsvägar är långa och tröga, kombinerat med eviga budgetnedskärningar, men jag inser också att det knappast gäller överallt.

Jobbar inte kommunalt eller statligt, men ändå närliggande det inom kollektivtrafik. Så jag kan inte säga något om hur illa det där där men jag tror du är inne på rätt spår om att det varierar.
Det gör det ju även inom olika företag i samma bransch....

 

[WBanna]

Den tanken har slagit mig och jag sökte faktiskt ett jobb inom kommunal sektor i våras, som jag fick men tackade nej till av olika anledningar. Tyvärr har jag vissa fördomar om kommunal och statlig verksamhet, som att tempot är lägre, att det sker mindre förändring och utveckling och att alla beslutsvägar är långa och tröga, kombinerat med eviga budgetnedskärningar, men jag inser också att det knappast gäller överallt.

Dina fördomar stämmer bra med verkligheten.

 

[Hippocampus]

Har du funderat på säkerhet, krisberedskap eller liknande?

 

[Myrten]

Dina fördomar stämmer bra med verkligheten.

Nej, det gör de faktiskt inte. Har ingen erfarenhet av kommunal verksamhet men har arbetat statligt i ett par omgångar i livet. En under ganska många år (ca 10) vid universitetet och där är tempot definitivt inte lågt och utveckling är en del av jobbet. Mitt andra statliga jobb var på myndighet och där var budgeten ett långt mindre problem än inom den privata verksamhet jag arbetar nu.

Med det vill jag säga att man definitivt inte ska dra all statlig verksamhet över en kam och jag gissar att det samma gäller den kommunala.

 

[Hippocampus]

Elle

Dina fördomar stämmer bra med verkligheten.

Eller inte? Jag jobbar i kommunal verksamhet sen 8 år tillbaka. Tempot är inte lågt, det är fullt upp hela tiden och många tjänster skulle behöva ha fler resurser för att hinna. Jag är en av de. Jag är ensam i ett verksamhetsområde och jag skulle kunna jobba 24/7 365 dagar om året och ändå inte hinna.

Även o vägarna kan kännas långa är det så att jobba i ett "demokratiskt företag", jag tycker alla borde jobba i en kommun nångång i livet för att få insikt hur ett demokratiskt system fungerar och vad man faktiskt röstar på. Nedskärningar, visst, men det blir det när alltid alla val handlar om mindre skatt, mindre skatt = vi som jobbar får det sämre. Vi lever på skattepengar för att kunna utföra ett jobb som handlar om att kunna erbjuda skola, hemtjänst, räddningstjänst, fritid osv.
Som tjänsteman i en politik organisation måste du ha på fötter när du lämnar in ett ärende, det fungerar inte med ett halvkasst underlag och inte någon kunskap, för du kanske vill ha samma pengar som tjänstemannen innan eller efter dig vid en föredragning...

Allt är inte röda rosor i en kommun såklart, lönen är en nackdel för många (även mig). När jag tänker att jag ska söka privat så kommer samtidigt tanken att kommun är ändå spännande, det handlar om att "ta hand om" kommunens invånare, inte bara företagsanställda. Det är så mycket större ansvarsområde, mer spännande på nåt sätt.

 

[Cattis_E]

Elle


Nedskärningar, visst, men det blir det när alltid alla val handlar om mindre skatt, mindre skatt = vi som jobbar får det sämre. Vi lever på skattepengar för att kunna utföra ett jobb som handlar om att kunna erbjuda skola, hemtjänst, räddningstjänst, fritid osv.
Som tjänsteman i en politik organisation måste du ha på fötter när du lämnar in ett ärende, det fungerar inte med ett halvkasst underlag och inte någon kunskap, för du kanske vill ha samma pengar som tjänstemannen innan eller efter dig vid en föredragning...

Allt är inte röda rosor i en kommun såklart, lönen är en nackdel för många (även mig). När jag tänker att jag ska söka privat så kommer samtidigt tanken att kommun är ändå spännande, det handlar om att "ta hand om" kommunens invånare, inte bara företagsanställda. Det är så mycket större ansvarsområde, mer spännande på nåt sätt.

Och med tanke på hur långa vägar det bitvis varit på mina arbetsplatser tror jag att de säkerligen är längre inom olika företag ibland också.

Nedskärningar som bara för i alla fall mig och mina kollegor att skaka på huvudet gjordes här också, och det blev så pass fel att de tvingades återanställa en stor del.

Så att slopa kommunal och statlig sektor på grund av fördomar tycker jag är dumt @hjärter_dam
Sök tjänster du tror kan passa och strunta i vilken sektor de är.
Du bör snarare gå på din känsla för jobbet, uppgifterna och det du vet om eventuell arbetsgrupp i ditt val.
Och det är en känsla jag inte tror du har förrän efter eventuell intervju..