Tualma
Trådstartare
Jag är gravid med fjärde barnet som väntas i månadsskiftet juni-juli. Det känns underbart och fantastiskt och hela familjen längtar efter att träffa den lilla bebisen.
Jag upplever inte mig själv som någon nojig människa och jag har ingen direkt ångest, MEN det faktum att det inte alltid går som förväntat är högst närvarande under denna graviditeten.
Det beror säkert på följande orsaker:
*Jag fyller 40 år i år och är således förbi mina bästa barnaalstrande år...
*Jag måste göra mitt tredje kejsarsnitt (pga. att jag gjort två snitt tidigare och då är risken för livmoderruptur i samband med sammandragningarna för stor. Dessutom föddes mina första två barn med syrebrist, den ena med akutsnitt och den andra vaginalt så planerat snitt är det absolut bästa alternativet i mitt fall) och vid det tredje snittet ökar riskerna rejält. Dock är jag enligt läkarna långt ifrån en riskpatient (frisk och normalviktig) och det finns inget som talar för att det INTE ska gå bra.
*Det är mycket som står på spel... om jag dör eller det händer något med barnet drabbar det inte bara mig och maken utan våra tre älskade barn...
*För snart två år sedan dog mitt sto och föl i samband med felläge vid fölning efter en problemfri dräktighet. Detta har påverkat mig mycket.
Ja... så ligger det till. Det vore skönt att höra om någon gjort tre kejsarsnitt och där det har gått bra, helt enkelt... Jag behöver lite peppning, tror jag. Just nu går jag och funderar på vad jag ska skriva i breven till min man och mina barn så de har något kvar från mig om jag inte klarar mig...
kramar/Tualma
Jag upplever inte mig själv som någon nojig människa och jag har ingen direkt ångest, MEN det faktum att det inte alltid går som förväntat är högst närvarande under denna graviditeten.
Det beror säkert på följande orsaker:
*Jag fyller 40 år i år och är således förbi mina bästa barnaalstrande år...
*Jag måste göra mitt tredje kejsarsnitt (pga. att jag gjort två snitt tidigare och då är risken för livmoderruptur i samband med sammandragningarna för stor. Dessutom föddes mina första två barn med syrebrist, den ena med akutsnitt och den andra vaginalt så planerat snitt är det absolut bästa alternativet i mitt fall) och vid det tredje snittet ökar riskerna rejält. Dock är jag enligt läkarna långt ifrån en riskpatient (frisk och normalviktig) och det finns inget som talar för att det INTE ska gå bra.
*Det är mycket som står på spel... om jag dör eller det händer något med barnet drabbar det inte bara mig och maken utan våra tre älskade barn...
*För snart två år sedan dog mitt sto och föl i samband med felläge vid fölning efter en problemfri dräktighet. Detta har påverkat mig mycket.
Ja... så ligger det till. Det vore skönt att höra om någon gjort tre kejsarsnitt och där det har gått bra, helt enkelt... Jag behöver lite peppning, tror jag. Just nu går jag och funderar på vad jag ska skriva i breven till min man och mina barn så de har något kvar från mig om jag inte klarar mig...
kramar/Tualma