Tredje kejsarsnittet

Tualma

Trådstartare
Jag är gravid med fjärde barnet som väntas i månadsskiftet juni-juli. Det känns underbart och fantastiskt och hela familjen längtar efter att träffa den lilla bebisen.
Jag upplever inte mig själv som någon nojig människa och jag har ingen direkt ångest, MEN det faktum att det inte alltid går som förväntat är högst närvarande under denna graviditeten.
Det beror säkert på följande orsaker:
*Jag fyller 40 år i år och är således förbi mina bästa barnaalstrande år...
*Jag måste göra mitt tredje kejsarsnitt (pga. att jag gjort två snitt tidigare och då är risken för livmoderruptur i samband med sammandragningarna för stor. Dessutom föddes mina första två barn med syrebrist, den ena med akutsnitt och den andra vaginalt så planerat snitt är det absolut bästa alternativet i mitt fall) och vid det tredje snittet ökar riskerna rejält. Dock är jag enligt läkarna långt ifrån en riskpatient (frisk och normalviktig) och det finns inget som talar för att det INTE ska gå bra.
*Det är mycket som står på spel... om jag dör eller det händer något med barnet drabbar det inte bara mig och maken utan våra tre älskade barn...
*För snart två år sedan dog mitt sto och föl i samband med felläge vid fölning efter en problemfri dräktighet. Detta har påverkat mig mycket.

Ja... så ligger det till. Det vore skönt att höra om någon gjort tre kejsarsnitt och där det har gått bra, helt enkelt... Jag behöver lite peppning, tror jag. Just nu går jag och funderar på vad jag ska skriva i breven till min man och mina barn så de har något kvar från mig om jag inte klarar mig...
kramar/Tualma
 
En fd jobbarkompis till mig har fått tre barn med kejsarsnitt. De öppnade i samma ärr alla tre gånger och det gick fint varenda gång.
 
Jag har gjort fem snitt och vi har kommit levande ur det... Femte gången var väl ingen höjdare direkt eftersom jag höll på att dö. Nu kanske man inte ska skylla allt på själva antalet snitt utan min bindvävssjukdom har nog ett par fingrar med i spelet. Det som kan vara risk med flera snitt är i regel att moderkakan fäster mindre lämpligt. Exvis i gamla snittärret är ganska vanligt, även en ökad risk för föreliggande moderkaka dvs placenta praevia. Sedan kan man ju som jag råka ut för en himla massa skit med en total föreliggande placenta praevia som från början fäst (embryona alltså) i gamla snittärret och därtill en placenta increta och sammanvuxen livmoder med urinblåsa osv. Men det är väldigt ovanligt, att drabbas av accreta som är stadiet före increta är 1:2500 graviditeter/förlossningar. Alltså ännu ovanligare att drabbas av increta. Att drabbas så illa som jag gällande komplikationerna har de inte varit med om det senaste decenniet på mitt sjukhus.

Jag hade ingen som helst oro inför något snitt, inte femte heller, förrän de facto stod klart att det var som det var. Övriga fyra snitt har ur det hänseendet gått mycket bra. Förvisso en del ärrvävnad som städades bort vid tredje snittet. Min mamma är snittad 4 gånger och min moster 4 gånger. (bindvävssjukdomen) Ingen av dom har fått komplikationer öht. Då ska man ha i åtanke att denna bindvävssjukdom i sig inte uppskattar operationer.

Mamma har ett ärr, moster har två och jag har hmmmm nu måste jag tänka ;), när tvåan föddes så blev ärret fyra cm längre än efter ettan, men i samma ärr. Trean byggde på nån cm till. Vid fjärde barnet står det i journalen att de följer gamla operationssnittet men halvvägs skar de vilse, så har som en glad mun. Nu femte gången så i ena sidan löper ärren ihop, men sedan så är det ett helt nytt snitt samt ett brett och ganska fult snitt vertikalt i min högra ljumske.

Mitt råd är att du tar upp med bm om din oro och att de kollar extra noga på RUL om hur moderkakan sitter. Sitter den lågt så kommer du bli kontrollerad med ul igen runt v 30 för att se hur den ligger, oavsett om du snittas eller inte. För sitter den lågt dvs helt föreliggande så måste man vara lite mer med på tåget om det blir blödningar vilket inte är helt ovanligt i slutet av graviditeten (hände mig -följde skolboken på en fullständig placenta praevia ;) ).

Jag var högriskpatient.

Risken att något ska gå fel så barn eller moder dör är väldigt, väldigt liten. Tre snitt är dessutom inte speciellt ovanligt nuförtiden.

Kram
 
En bekant har fött fyra barn med kejsarsnitt, utan komplikationer. Annars är "rekomendationen" här i Österrike max tre kejsarsnitt sen blir riskerna för stora.
 
@ameo har väl gjort fyra kejsarsnitt?
(om jag inte drömt det)
Stämmer bra det.
Utan några problem.
Vid första snittet gjordes L-snitt villet enligt läkare skulle öka risken för ruptur och därför gjorde att jag inte skulle få föda vaginalt. Vid tredje konstaterades att livmoderväggen var tunn, så jag frågade extra i början av fjärde graviditeten om det var högriskläge. Men nejdå, det skulle det inte vara.
Jag valde att sterilisera mig i samband med fjärde snittet (då jag fyllt 40) men enligt läkaren hade det absolut inte funnits några hinder för mig att göra ytterligare fler snitt...
 
En gammal bekant har sju barn och alla är födda med snitt eftersom hennes bäcken är för smalt så bebisen kan omöjligt komma igenom. När hon hade fått sjätte barnet sa läkaren att hon borde nog inte skaffa fler barn eftersom livmodern var så tunn men det kom en liten sladdis till och även det gick bra. Hon har inte haft några komplikationer.

En kompis har gjort fyra kejsarsnitt. Efter tredje barnet hade de bestämt att de inte skulle ha fler barn och eftersom hon hade fått ett mindre bråck vid snittet opererades ett nät in efter hennes försäkran att de inte skulle ha fler barn. Det var ingen brådska med operationen utan om de hade velat ha ett barn till så skulle de bara väntat med operationen tills nästa barn var fött. Nu blev det en liten hoppsan och även fjärde kejsarsnittet gick utan problem trots att hon då hade ett nät som förstärkning inopererat i magen.

Jag förstår din tanke med att skriva brev till barnen och till din man. Jag har faktiskt gjort det inför mindre operationer. Inte för att jag inte trodde att jag skulle överleva utan för att det helt enkelt kändes bra för mig.

Önskar dig/er lycka till :)
 
Ett stort och varmt tack till alla er som svarat! Särskilt tack till @Girasol och @ameo som så frikostigt delat med sig av sina egna erfarenheter. Jag är riktigt rörd! Det var precis det här jag behövde, verkliga exempel på där det har gått bra att ta fram och läsa när det behövs.
Jag har gått igenom både ett akutsnitt och ett planerat snitt och det har gått bra, jag är påläst och välinformerad och har haft mycket informativa läkarsamtal. Jag har även gjort fyra ul. inklusive rul. under denna graviditeten och allt ser bra ut (i samband med cellprov, förberedande inför fosterdiagnostik samt i samband med fosterdiagnostik). Men statistik och riskbedömning är ju bara siffror så era berättelser som komplement väger mycket tungt hos mig.
Stor kram till er alla!
 
Och jag som varken snittats eller känner de som gjort flera, vill bara hälsa från uppvaket att alla alla snittmammor mått väl när de åkt till BB med sina små!

Även de som blött mycket eller fått andra komplikationer, de har bara stannat lite längre. Så min statistik säger att det ytterst ytterst sällan går dåligt, även om det är snitt 3-4-5 :)
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag har två barn, den äldre blir 11 år i år och den yngre fyller alldeles snart 4 år. Båda mina graviditeter har varit jobbiga, den...
Svar
3
· Visningar
2 538
Senast: Bexzor
·
Övr. Barn I snart 10,5 år har jag burit mina känslor inombords, tryckt undan dom med ett leende om att barnet trots allt mådde bra. Men allt...
2
Svar
32
· Visningar
4 340
Senast: Tramptass
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp