Transfemsplaining (utbruten från Försöker hitta en ny identitet)

Jag förstår inte riktigt vad hon pratar om.
Första punkten, ...WPATH utgår inte från att trans är en personlighetsstörning påhittad av nazister.
Vem utgår från att det är en personlighetsstörning påhittad av nazister?
Punkt två....WPATH utgår inte ifrån att antalet transpersoner ska minimeras.
Vem utgår från att antalet transpersoner ska minimeras?
Punkt tre....WPATH rekommenderar transvård grundad i vetenskap och beprövad erfarenhet till ungdomar, istället för att förbjuda den med konstaterandet att då tar fler transpersoner livet av sig.
Vem vill förbjuda transvården?
Jag fattar noll.
Däremot fattar jag det som kommer sen, det är lika tydligt som idiotiskt. Självklart ska människor med rätt kompetens ha inflytande över transvården, särskilt de som är trans själva.

Jag håller inte med. Det är inte transpersoner som ska bestämma om transvården. Det är kunniga medicinska experter på området. Precis som att cancerpatienter inte bestämmer hur cancervården ska skötas. Det ska medicinska experter göra!

Om transvården ska få acceptans får den inte styras av ideologi utan av medicinska fakta. Jag ser tyvärr väldigt mycket ideologi i debatten om transvård.
 
Min oro gällande transvården är att unga människor som mår dåligt inte får hjälp med det som får dem att må dåligt i grunden. Att det ska finnas ett antal vars dåliga mående inte kom från transsexualitet, utan från andra psykiska besvär och tonåringens förvirring över den egna identiteten. Jag säger inte att trans inte finns. Det finns. Men man måste säkerställa att man behandlar rätt patienter. Transvård betyder ju en påverkan på fertiliteten. Är det nåt ett barn ska få bestämma om? Vem tusan vet vem de är och om de vill ha barn när de själv är barn/tonåring? När jag var 15 år sa jag ALDRIG BARN! när jag var 25 år ville jag inget hellre än att få ett barn. Tänk om jag när jag var 15 år hade tillåtits fatta beslut om sånt som negativt hade påverkat min fertilitet trots att jag hade en fullt frisk kropp? Det om något hade fått mig att otroligt dåligt 10 år senare när jag blivit vuxen kommit fram till hur jag vill leva mitt liv.

Det är så mycket mer komplicerat än "tillåt transvård, annars tar de livet av sig". Det är det där med att göra ingrepp på barn som har friska fungerande kroppar som skaver för många tror jag. Det är iaf där det skaver för mig. Jag vill veta att de barn som ges den behandlingen fortfarande om 20 år kommer tycka att det var en bra idé. Barn/tonåringar är inte färdiga mentalt.
 
Min oro gällande transvården är att unga människor som mår dåligt inte får hjälp med det som får dem att må dåligt i grunden. Att det ska finnas ett antal vars dåliga mående inte kom från transsexualitet, utan från andra psykiska besvär och tonåringens förvirring över den egna identiteten. Jag säger inte att trans inte finns. Det finns. Men man måste säkerställa att man behandlar rätt patienter. Transvård betyder ju en påverkan på fertiliteten. Är det nåt ett barn ska få bestämma om? Vem tusan vet vem de är och om de vill ha barn när de själv är barn/tonåring? När jag var 15 år sa jag ALDRIG BARN! när jag var 25 år ville jag inget hellre än att få ett barn. Tänk om jag när jag var 15 år hade tillåtits fatta beslut om sånt som negativt hade påverkat min fertilitet trots att jag hade en fullt frisk kropp? Det om något hade fått mig att otroligt dåligt 10 år senare när jag blivit vuxen kommit fram till hur jag vill leva mitt liv.

Det är så mycket mer komplicerat än "tillåt transvård, annars tar de livet av sig". Det är det där med att göra ingrepp på barn som har friska fungerande kroppar som skaver för många tror jag. Det är iaf där det skaver för mig. Jag vill veta att de barn som ges den behandlingen fortfarande om 20 år kommer tycka att det var en bra idé. Barn/tonåringar är inte färdiga mentalt.
Jag håller med dig. För mig är det en väldigt komplex fråga.
 
Jag håller inte med. Det är inte transpersoner som ska bestämma om transvården. Det är kunniga medicinska experter på området. Precis som att cancerpatienter inte bestämmer hur cancervården ska skötas. Det ska medicinska experter göra!

Om transvården ska få acceptans får den inte styras av ideologi utan av medicinska fakta. Jag ser tyvärr väldigt mycket ideologi i debatten om transvård.
Det är ingen patientorganisation på det viset utan yrkesverksamma, den består främst av professionella experter även om andra får vara med (men utan rätt att rösta) både patienter och sponsorer. Och syftar till att ta fram standardiserad vård.
https://en.wikipedia.org/wiki/Stand...alth_of_Transgender_and_Gender_Diverse_People

Och om du missat det så ser vården det som viktigt med patienter som är involverade numera, speciellt om man behöver få den under en lång tid. Det är inte ideologi - det är patientsäkerhet.
 
Min oro gällande transvården är att unga människor som mår dåligt inte får hjälp med det som får dem att må dåligt i grunden. Att det ska finnas ett antal vars dåliga mående inte kom från transsexualitet, utan från andra psykiska besvär och tonåringens förvirring över den egna identiteten. Jag säger inte att trans inte finns. Det finns. Men man måste säkerställa att man behandlar rätt patienter. Transvård betyder ju en påverkan på fertiliteten. Är det nåt ett barn ska få bestämma om? Vem tusan vet vem de är och om de vill ha barn när de själv är barn/tonåring? När jag var 15 år sa jag ALDRIG BARN! när jag var 25 år ville jag inget hellre än att få ett barn. Tänk om jag när jag var 15 år hade tillåtits fatta beslut om sånt som negativt hade påverkat min fertilitet trots att jag hade en fullt frisk kropp? Det om något hade fått mig att otroligt dåligt 10 år senare när jag blivit vuxen kommit fram till hur jag vill leva mitt liv.

Det är så mycket mer komplicerat än "tillåt transvård, annars tar de livet av sig". Det är det där med att göra ingrepp på barn som har friska fungerande kroppar som skaver för många tror jag. Det är iaf där det skaver för mig. Jag vill veta att de barn som ges den behandlingen fortfarande om 20 år kommer tycka att det var en bra idé. Barn/tonåringar är inte färdiga mentalt.
Så du föredrar skräckexempel där 14 åringar tar livet av sig pga. att de inte fått könsbekräftande vård som stopphormoner för att de POTENTIELLT kan skapa biverkningar som påverkar fertiliteten? För de allra flesta kommer puberteten igång normalt när man slutar med dem, och vill man sedan få hormonterapi gå vidare med kirurgi så kan man få fertilitetsbevarande behandling så det är möjligt att få barn i framtiden (typ frysa ned spermier och ägg).

Det låter som att det är du som är ideologisk nu, inte transvården (att kalla den ideologi är förresten en vanlig hundvissla i anti-transkretsar).
 
Så du föredrar skräckexempel där 14 åringar tar livet av sig pga. att de inte fått könsbekräftande vård som stopphormoner för att de POTENTIELLT kan skapa biverkningar som påverkar fertiliteten? För de allra flesta kommer puberteten igång normalt när man slutar med dem, och vill man sedan få hormonterapi gå vidare med kirurgi så kan man få fertilitetsbevarande behandling så det är möjligt att få barn i framtiden (typ frysa ned spermier och ägg).

Det låter som att det är du som är ideologisk nu, inte transvården (att kalla den ideologi är förresten en vanlig hundvissla i anti-transkretsar).

Har du inga andra argument än "transition annars självmord"?

Jag vill inte att transition ska förbjudas. Bara att vården säkerställer att patienten inte kommer ångra sig och att eventuella andra psykiska besvär ska behandlas först innan transition påbörjas. Så att patienten är mentalt kapabel att fatta ett beslut som hen kommer behöva leva med resten av livet.
 
Har du inga andra argument än "transition annars självmord"?

Jag vill inte att transition ska förbjudas. Bara att vården säkerställer att patienten inte kommer ångra sig och att eventuella andra psykiska besvär ska behandlas först innan transition påbörjas. Så att patienten är mentalt kapabel att fatta ett beslut som hen kommer behöva leva med resten av livet.
Noterade du resten av texten? Att transvård för unga inte är så svart-eller vit som du målade upp. Det är klart att professionen ser till eventuella andra psykiska besvär också, och inte låter vem som helst som funderar lite löst på att de kanske är trans som får den.
 
Ja, det är därför specialiserad vårdpersonal ger den vården med den frågan i åtanke

Frågan är om ett barn överhuvudtaget är kapabel att fatta det beslutet. Vi har åldersgränser för väldigt många saker som vi anser att barn/tonåringar inte är kapabla att bestämma själva. T.ex. tatuera sig. Det är ett mycket mindre ingrepp och ångrar man sig är det bara estetiskt. Ändå finns en åldersgräns. Man kan säkert argumentera liknande dina argument för transvård om en ung tjej som tycker att hon har för små bröst och mår dåligt över det. Som känner att hon inte kan vara sig själv och känner sig okvinnlig med för, enligt henne, för små bröst. Hur dåligt ska hon må över det för att tillåtas en bröstförstoring betald av staten? Eller säger man åt henne att lära sig leva med det och ordna det för egna pengar när hon fyllt 18 år? Var går gränsen för vilka ingrepp ett barn ska få besluta om på sin friska kropp?

Som sagt, transvård ska finnas, men jag tycker att det är en väldigt svår och komplex fråga när det gäller barn och unga som inte är myndiga. En vuxen ska däremot få bestämma över sin egen kropp!
 
Det sker nåt slags granskning av stopphormoner till barn och ungdomar, delvis som effekt av Uppdrag granskning etc. De som utför det här i Sverige verkar som jag skrev i något inlägg göra avvägningar som är märkliga baserat på vilka studier som de lutar sig på respektive förkastar. Det kokar väl ned till vad Pozar avslutar sin text med: ” Hade vården kunnat hjälpa Molly med det, nu när stopphormoner för att tillfälligt pausa puberteten har blivit svårare att få? När fler behöver vård? När kraven på evidens och forskning blir hårdare men underlagen saknas, och när etiken sätter stopp för efterfrågade studier?"

Och WPATH = The World Professional Association for Transgender Health
Jo alltså jag känner till att transvården i Sverige är som den är ffa för unga. Det var mer dom specifika frågorna i texten jag inte begrep.

Jag tycker Irena Poznars text var jättebra och tydlig.
 
Frågan är om ett barn överhuvudtaget är kapabel att fatta det beslutet. Vi har åldersgränser för väldigt många saker som vi anser att barn/tonåringar inte är kapabla att bestämma själva. T.ex. tatuera sig. Det är ett mycket mindre ingrepp och ångrar man sig är det bara estetiskt. Ändå finns en åldersgräns. Man kan säkert argumentera liknande dina argument för transvård om en ung tjej som tycker att hon har för små bröst och mår dåligt över det. Som känner att hon inte kan vara sig själv och känner sig okvinnlig med för, enligt henne, för små bröst. Hur dåligt ska hon må över det för att tillåtas en bröstförstoring betald av staten? Eller säger man åt henne att lära dig leva med det och ordna det för egna pengar när hon fyllt 18 år? Var går gränsen för vilka ingrepp ett barn ska få besluta om på sin friska kropp?

Som sagt, transvård ska finnas, men jag tycker att det är en väldigt svår och komplex fråga när det gäller barn och unga som inte är myndiga. En vuxen ska däremot få bestämma över sin egen kropp!
För att nyansera lite först: när jag var 15 så började jag med p-piller, vilket inte är helt ovanligt. Någon tjej på samma lilla högstadium fick göra en bröstförminskning pga. stora problem med ryggen. Sedan är det ingen under 18 som får göra en bröstförstoring av kosmetiska skäl. Det är 18 årsgräns för hormonbehandling med testosteron/östrogen (innan tror jag att det var 16 årsgräns) för transpersoner också, och för kirurgi också. Stopphormoner kan man få i undantag när man är yngre. För barn kan en del av den könsbekräftande vården vara rent social och går inte bara ut på att "ändra kroppen".
 
Jag håller inte med. Det är inte transpersoner som ska bestämma om transvården. Det är kunniga medicinska experter på området. Precis som att cancerpatienter inte bestämmer hur cancervården ska skötas. Det ska medicinska experter göra!

Om transvården ska få acceptans får den inte styras av ideologi utan av medicinska fakta. Jag ser tyvärr väldigt mycket ideologi i debatten om transvård.
Fast i det här fallet handlar det ju om att medicinska experter som är trans är uteslutna om inte jag misstolkat.
 
Frågan är om ett barn överhuvudtaget är kapabel att fatta det beslutet. Vi har åldersgränser för väldigt många saker som vi anser att barn/tonåringar inte är kapabla att bestämma själva. T.ex. tatuera sig. Det är ett mycket mindre ingrepp och ångrar man sig är det bara estetiskt. Ändå finns en åldersgräns. Man kan säkert argumentera liknande dina argument för transvård om en ung tjej som tycker att hon har för små bröst och mår dåligt över det. Som känner att hon inte kan vara sig själv och känner sig okvinnlig med för, enligt henne, för små bröst. Hur dåligt ska hon må över det för att tillåtas en bröstförstoring betald av staten? Eller säger man åt henne att lära sig leva med det och ordna det för egna pengar när hon fyllt 18 år? Var går gränsen för vilka ingrepp ett barn ska få besluta om på sin friska kropp?

Som sagt, transvård ska finnas, men jag tycker att det är en väldigt svår och komplex fråga när det gäller barn och unga som inte är myndiga. En vuxen ska däremot få bestämma över sin egen kropp!
Problemet är väl att de allra flesta kroppar genomgår en pubertet som ger permanenta förändringar utan att den som bor i kroppen hinner bli vuxen och godkänna det först. Transvården av barn går som jag förstått det ut på just att bromsa det förloppet, så att barnen hinner bli vuxna och kunna fatta mer permanenta beslut om sina kroppar. Jag har inte sett någon argumentera för operativa ingrepp på transbarn?
 
Har du inga andra argument än "transition annars självmord"?

Jag vill inte att transition ska förbjudas. Bara att vården säkerställer att patienten inte kommer ångra sig och att eventuella andra psykiska besvär ska behandlas först innan transition påbörjas. Så att patienten är mentalt kapabel att fatta ett beslut som hen kommer behöva leva med resten av livet.
du tar upp "transition annars självmord", Har du en aning hur nära det är verkligheten?
Har du det, har du en blekaste vilken smärta det är när det går upp för dig vad puberteten kommer och du kommer att bli vad du inte vill vara. Kan du greppa det? Jag undra om du kan, för det är en mardröm.

Sen så vill de säkerställa att du inte ångrar dig. det är få som ångrar sig.
Siffrorna är ca
MTF <1%
FTM <1%-2%
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8099405/
https://www.gendergp.com/detransition-facts/

Medans föräldrar ångrar sig runt 8% att de skaffade barn. Ska de gå till en psykolog först innan de tar ett stort beslut?
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8294566/

Medan folk som får kirugi ångrar sig som man uttryker det.
"Among the 73 patient studies, 57.5% examined patients with a cancer diagnosis, with breast (26.0%) and prostate (28.8%) cancers being most common. Interestingly, self-reported patient regret was relatively uncommon with an average prevalence across studies of 14.4%"
https://www.researchgate.net/public..._Review_of_Patient_and_Physician_Perspectives
14,4%!

Faktum är att transition har den lägsta ångerprosenten bland alla som lyckas att gå igenom den. för det är så många hinder.

Argumentet att säkerställa att pasienten inte kommer ångra sig är förlegat och det är bara till för att dra ut på prossesen så att man kan försöka få personen att ångra sig.
 
Kan du verkligen inte förstå att det är viktigt?
Att du inte bryr dig är folk helt jävla ointresserade av.
Dels så var det en fråga och dels så var det ett synliggörande av att vi som inte känner behov av antingen eller verkligen inte räknas i debatten.
Avsaknad av behov av könstillhörighet är den sort som verkligen ingen varken begriper eller räknar med.
Att kräva att jag skall begripa känslan är som att kräva av en man att den skall begripa att någon vill känna sig kvinnlig eller tvärt om.

Så det är verkligen Män, kvinnor och vi andra.
Det måste till varje pris delas upp på ett eller annat sätt.

Och om man som jag inte passar in i den binära mallen så skall man ha skit.
Här på Bukefalos likväl som i verkliga livet.
Du kan byta fack så länge som det är flicka eller pojke.
Det går att förstå.
Men att stå utanför dessa fack är tydligen helt obegripligt.
 
Hade ni som som har problem (till viss del iaf) med att transkvinnor inte har en ciskvinnas levda erfarenhet pga. manliga privilegier kunnat acceptera någon som Molly om hon fått leva längre? https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/EQggPK/molly-14-stod-i-ko-till-transvarden-tog-sitt-liv
Ok. Jag är väl en av dem som har någon sorts problem med transkvinnor som tar plats som riktigt tröttsamma cismän och förklarar för kvinnor hur det är att vara kvinna. Kanske särskilt om transitionen påbörjades rätt nyligen och personen är medelålders, och som man varit mycket privilegierad.

Det gör inte din fråga mindre anmärkningsvärd.

Dels för att mina funderingar INTE handlar om att "acceptera" dessa personer. Att jag ser ett problem i ett specifikt sammanhang har inget att göra medom jag "accepterar" personerna ifråga.

Dels för att du använder ETT BARN för att driva en poäng! Ett barn som inte fick hjälp som barnet uppenbarligen hade behövt. Hur har de mage?
 
Frågan är om ett barn överhuvudtaget är kapabel att fatta det beslutet. Vi har åldersgränser för väldigt många saker som vi anser att barn/tonåringar inte är kapabla att bestämma själva. T.ex. tatuera sig. Det är ett mycket mindre ingrepp och ångrar man sig är det bara estetiskt. Ändå finns en åldersgräns. Man kan säkert argumentera liknande dina argument för transvård om en ung tjej som tycker att hon har för små bröst och mår dåligt över det. Som känner att hon inte kan vara sig själv och känner sig okvinnlig med för, enligt henne, för små bröst. Hur dåligt ska hon må över det för att tillåtas en bröstförstoring betald av staten? Eller säger man åt henne att lära sig leva med det och ordna det för egna pengar när hon fyllt 18 år? Var går gränsen för vilka ingrepp ett barn ska få besluta om på sin friska kropp?

Som sagt, transvård ska finnas, men jag tycker att det är en väldigt svår och komplex fråga när det gäller barn och unga som inte är myndiga. En vuxen ska däremot få bestämma över sin egen kropp!
Är inte problemet att när man är vuxen är det försent? Då har kroppen redan utvecklats, irreversibelt, åt fel håll om man är trans.
 
Har du det, har du en blekaste vilken smärta det är när det går upp för dig vad puberteten kommer och du kommer att bli vad du inte vill vara. Kan du greppa det? Jag undra om du kan, för det är en mardröm.
Jag kan.
Jag ville nämligen inte ha någon könstillhörighet alls.
Så att bli föst av naturen in i den kvinnliga normen har varit oerhört plågsamt.
Att flickor är på ett sätt och pojkar på ett annat sätt när jag bara ville vara jag.

Att få slippa könstillhörighet borde vara lättare än det är i dag.
Att få skjuta på puberteten är i det läget det minsta man kan göra.
 

Liknande trådar

Relationer Hej, jag skriver under anonymt nick på grund av ett mycket personligt problem. Jag skulle verkligen behöva era råd kring hur jag och min...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
13 024
Senast: Anonym_85
·
Övr. Hund Västgötska Brukskarlsklubben :devil: :devil: :devil: :devil: Till dig som tänkt skaffa karl...
Svar
7
· Visningar
1 887
Senast: oseriös
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp