Sv: Tränsbett- hur går era hästar på det?
ja självklart. bettlöst, bomlöst och helst huvudlagslöst är ju det som gäller eller hur?
Nej, nej. Huvudlagslöst har jag för mycket kontrollbehov för. Grimma med ett grimskaft möjligen på häst man ändå kan "dressyra" under de premisserna..
Som sagt, även om målet är att hästen ska kunna svara för i princip bara tanken (och sitsen) måste man ta sig dit på något sätt.
Att hoppa upp barbacka och utan huvudlag i hagen medans hästen lugnt står och betar räknas liksom inte - då fuskar man!
har svårt att se hur ett tygel "tag" ska orsaka att hästen slänger upp huvudet.
Nu är det snarare frågan om att spjärna emot med underhalsen så mycket det går, och då automatiskt få högt huvud. Synd att jag inte har något videoklipp att visa på farsans kallblod in action - skulle vara en fin demonstration hur de kan lära sig "försvara sig" mot bettet!
Men det är sant, det är inte taget i sig, spjärnet kan komma redan från mentalt trots/motvilja och visa sig långt innan man tagit i tyglarna. Faktiskt t o m från marken om den är i den sinnesstämningen men då är det mindre vanligt.
då är det ju där problemet sitter, dvs hur ryttaren rider och inverkar, inte vilket bett den går på. i övrigt har jag svårt att se hur en häst över tygeln skulle gå mer på bogarna än en som går djupt inböjd och framtung.
Eftersom du inte verkar kunna släppa bilderna så här är ett försök till "bildbakgrund":
För det första bör man tänka på att hästen var ännu mer på hugget vid hoppning. Och den hoppades på pelham. Det den lärt sig som "form" (och kunde placera sig själv i på lång tygel på tränsbett) var högt huvud, krökt nacke och väldigt ihopkortad hals - tydlig s-kurva, väldigt ihopkortad och spänd rygg.
Det betyder att MITT fokus gällande den så kallade formen har varit att få hästen svara tvärtemot - att istället kunna länga halsen och börja kunna slappna av i ryggen och bli lite mer framåt/nedåt. För att den höga formen resulterade i väldigt sänkt rygg. Huruvida hästen går på bogarna eller inte, huruvuda den kröker på nacken eller inte har aldrig funnits med i träningsregistret.
Den andra viktiga saken som varit majoritet i träningen är att hästen måste
lyssna. Det funkar inte med en häst som väljer själv vad den vill göra med huvet i det blå så snart ryttaren hamnat på ryggen. Matte
vill inte trava i dubbelt så högt tempo som normalt i en spänd stötig springtrav i total obalans varv på varv på varv på varv.. (du fattar kanske poängen). Vilket det lätt skulle bli om man inte brydde sig om/lyckas med att ta igenom hjälperna.
För det andra så dagen när bilderna togs (för 3 månader sen eller så) övade vi på just det - att hästen själv så avslappnat som möjligt ska få lära sig ta ansvar för att hålla tempot. Tog tygeltag när det behövdes om den brassade iväg men lät den gå fritt och försökte att bara "åka med" resten av tiden. Den bilden där hästen har kortast hals är en typisk kvarleva från hästens tendens att krulla ihop sig i spänning. Fast innan jag tog något tygeltag. För att upmuntra hästen länga ut kunde jag ta ett tygeltag som hästen svarade mer framåt/nedåt på, vilket den "långa" bilden visar rätt bra som efter-bild. Hästen kunde absolut bli väldigt irriterad av att den inte fick öka på i det tempo den var invand vid och inte "spänna emot" i ryggen på samma sätt. Kunde visa sig genom att den gapade och spände sig ännu mer stundvis innan den accepterade situationen. Men kör man på den linjen filosoferar jag som att man inte kan acceptera att hästen ökar ibland, ibland inte. Med risk för att hamna bakom lod, att stundvis få en brysk inverkan om det krävs, att hästen blir "störd" i rörelsen osv. Konsekvens. Var man inte konsekvent, ja då var ju träningen helt i onödan. Ibland kunde man få säga "whoa, inte brassa iväg!" varannat steg. Ibland nästan inte alls. Ibland räckte en halvhalt då och då och bara någon enstaka påminnelse om hästen började glömma bort sig.
Sen visst, hästen hade absolut anledningar till hur den betedde sig. Inte tillräckligt stora för att jag tyckte de räckte som "ursäkt" till att göra vad man vill, men som absolut skulle kunna förklara varför det öht blivit på det sättet.
Det är möjligt att det hade gått att göra på helt andra sätt. Men det här är det som har funkat för mig.
Vi är fortfarande på väldigt basicsnivå där jag vill fokusera betydligt mindre på formen mot vad min tränare vill. Men eftersom det faktiskt går framåt, hästen har blivit betydligt trevligare för mig att rida och lugnare mentalt/mer avslappnad, mer lyhörd för bettet (och sitsen tack vare att den blir mer mottaglig för sitsen) så kan jag personligen bara se det som positivt.
Varför älta vad någon kanske hade kunnat göra annorlunda med min häst när
jag (och min/mina tränare för den delen) märker resultat? Jag har inte ångrat mig en sekund även om jag vidhåller att det här är ett undantagsfall för mig och inget jag normalt sett tycker ska behövas.
Ska jag ha en broms så ska den fungera, annars hade jag lika gärna kunnat rida huvudlagslöst. Givetvis är det upp till mig som ryttare att se till att den gör det, men det hade jag ärligt talat inte pallat med eller ens vågat för den delen med tränsbett.