Om det är till någon tröst så har vi alla våra grejer som vi funkar annorlunda än andra i och som vi blir provocerade av hur andra skriver om. Själv funkar jag inte så som normen säger att man ska gällande mornar och blir lite ledsen när det hyllas att träna på morgonen som om det skulle vara bättre träning än vi som tränar på kvällen. Särskilt ledsen blir jag när det beskrivs som slött att "ligga och dra sig" på morgonen (som jag läste in i inlägg 195 t ex) eller att det är ett dåligt karaktärsdrag man borde jobba bort. Men vi har alla våra triggerpunkter och jag inser ju att alla som skriver så inte menar att JAG är en slö eller dålig människa och försöker att bara bortse från sådana inlägg. Om de inte skriver att det är slött och dåligt rätt ut förstås, men ofta är det ju jag som läser in lite för mycket och tar åt mig på ett sätt som inte var menat.
Alltså jag hänger inte med nu, jag tar åt mig lite för jag har skrivit både inlägg 195 och 1195 i tråden och jag antar att det är det senare du refererade till?
Jag kan inte se att det i den här tråden läggs värderingar öht kring hur och när folk väljer att träna? Snarare tycker jag att det är en peppande tråd där det är stort utrymme för att vi alla har olika förutsättningar och inriktningar. Vissa är mer inriktade på prestation och andra nöjda med att ta sig ut och få in en rutin. Själv pendlar jag däremellan beroende på övriga livet.
Det känns lite konstigt om vi inte ska kunna lufta nåt öht med rädsla för att kliva på någons ömma tå. Isåfall blir det ju aldrig en diskussionstråd alls. Min uttryckta oförmåga att ta det lugnt på morgonen har ju öht ingenting att göra med värderingar om hur andra gör. Det var bara ett konstaterande att såhär ser min vardag ut. Kan inte för min del förstå hur det kan uppfattas som att det jag menar är att det är slött att ligga och dra sig?
För egen del hade jag snarare önskat att jag inte behövde komma igång på morgonen. Men jag har såna ångestproblem så om jag inte kickar igång dagen så fastnar jag i mina onda tankespiraler och blir handlingsförlamad. Som nu tex då jag är ensam med min hund som är halvkass och varken ska motionera hårt eller lämnas ensam, sitter jag fast i ett dilemma där mitt mående är katastrofalt både mentalt och kroppsligt. Och jag kan inte göra nåt åt det ens utan det är som vanligt bara att gilla läget och släcka bränder och ta hand om sig själv i sista hand...