Träning av valp (utbruten från Valp 2018)

[_Taggis_]

Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller egentligen inte passar under den ursprungliga trådrubriken.
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.

Apropå detta med yla, skälla osv började jag fundera lite kring detta.

Min valp är väldigt verbal, det är även rasen som sådan. Hon har olika pip-, gurgel-, gnäll- och skälljud osv som hon gärna använder sig av. Jag tycker det är trevligt med en pratglad hund och jag gör ingen sak av det utan brukar svara och ha nåt sorts samtal med henne. Skälla däremot ignorerar jag konsekvent, eftersom jag bor i lgh och inte vill ha klagomål från grannarna på sikt..
Har använt en sprayflaska första veckan på de hysteriska skällandena tex vid mat. Då blir hon ju liksom blockerad och det går inte att ignorera bort. Det har nu blivit bra med det, hon piper och far omkring men det får hon göra, det stör ingen. Sedan är det ögonkontakt innan hon får mat. Funkar klockrent.
Skällandet för att få igång mig att leka däremot det ignorerar jag - vänder mig bort och är tyst och passiv tills hon är tyst. Gör detta konsekvent i alla lägen och jag upplever att poletten trillat ner. De ggr hon kan kontrollera sig gör hon andra ljud istället för att få uppmärksamhet...

Sen kommer missnöjesskällandet. Tex när jag går ut med soporna. Då inväntar jag bara en tyst stund och går sedan in genom dörren. Det ska aldrig löna sig att skälla och leva om.
Däremot undrar jag lite om hur jag ska tänka med missnöjesskällande i tex stallet... Jag brukar knyta fast henne utanför boxen då jag mockar, eftersom jag inte vill att hon äter upp all skit innan jag hunnit mocka eller att hon råkar vara i vägen för någon. Hon är alltså 2-3 meter från mig och ser mig hela tiden, dvs inte ensam. Jag lämnar nåt mjukt att sitta på och nån grej att sysselsätta sig med. Men hon börjar alltid efter en liten stund att skälla och pipa, verkligen dramaqueen-skäll och gnäll. Mkt missnöjd.
Hon gjorde samma sak i bilen första veckorna men jag tycker nu sedan en vecka tillbaka att detta upphört. Hon kan pipa lite när vi åker men sen sover hon i regel, eller är tyst. Hon har vant sig och jag tänker att hon bör väl vänja sig vid detta i stallet också... Så jag har kört på ignorera-stilen. Dvs jag låter henne sitta där och skälla, det stör ingen annan än mig. När hon är tyst pratar jag med henne lite lugnt, och jag går aldrig fram och knäpper lös henne om hon inte är tyst. Jag hoppas att detta skällande med tiden ger sig.

Vi gick igenom detta med just skällande på valpkursen. Hur man bör tolka olika skall och vad dom betyder samt agera därefter. Jag fyar henne aldrig när hon skäller utan om det är boffande talar jag bara om att jag har sett och vi struntar i detta. Då har hon ju liksom talat om nåt för mig, och det är ju bra. Skäller hon för nån vi möter ute så väntar jag bara ut henne, gör ingen grej av det utan sitter på huk och säger på nåt lugnt sätt att detta är inget att gapa om. Hon är ju valp och måste få var lite osäker ibland. Jag hoppas detta går över med ålder och mognad.

Hur hanterar ni skällande i olika situationer?

 

[Monstermom]

Apropå detta med yla, skälla osv började jag fundera lite kring detta.

Min valp är väldigt verbal, det är även rasen som sådan. Hon har olika pip-, gurgel-, gnäll- och skälljud osv som hon gärna använder sig av. Jag tycker det är trevligt med en pratglad hund och jag gör ingen sak av det utan brukar svara och ha nåt sorts samtal med henne. Skälla däremot ignorerar jag konsekvent, eftersom jag bor i lgh och inte vill ha klagomål från grannarna på sikt..
Har använt en sprayflaska första veckan på de hysteriska skällandena tex vid mat. Då blir hon ju liksom blockerad och det går inte att ignorera bort. Det har nu blivit bra med det, hon piper och far omkring men det får hon göra, det stör ingen. Sedan är det ögonkontakt innan hon får mat. Funkar klockrent.
Skällandet för att få igång mig att leka däremot det ignorerar jag - vänder mig bort och är tyst och passiv tills hon är tyst. Gör detta konsekvent i alla lägen och jag upplever att poletten trillat ner. De ggr hon kan kontrollera sig gör hon andra ljud istället för att få uppmärksamhet...

Sen kommer missnöjesskällandet. Tex när jag går ut med soporna. Då inväntar jag bara en tyst stund och går sedan in genom dörren. Det ska aldrig löna sig att skälla och leva om.
Däremot undrar jag lite om hur jag ska tänka med missnöjesskällande i tex stallet... Jag brukar knyta fast henne utanför boxen då jag mockar, eftersom jag inte vill att hon äter upp all skit innan jag hunnit mocka eller att hon råkar vara i vägen för någon. Hon är alltså 2-3 meter från mig och ser mig hela tiden, dvs inte ensam. Jag lämnar nåt mjukt att sitta på och nån grej att sysselsätta sig med. Men hon börjar alltid efter en liten stund att skälla och pipa, verkligen dramaqueen-skäll och gnäll. Mkt missnöjd.
Hon gjorde samma sak i bilen första veckorna men jag tycker nu sedan en vecka tillbaka att detta upphört. Hon kan pipa lite när vi åker men sen sover hon i regel, eller är tyst. Hon har vant sig och jag tänker att hon bör väl vänja sig vid detta i stallet också... Så jag har kört på ignorera-stilen. Dvs jag låter henne sitta där och skälla, det stör ingen annan än mig. När hon är tyst pratar jag med henne lite lugnt, och jag går aldrig fram och knäpper lös henne om hon inte är tyst. Jag hoppas att detta skällande med tiden ger sig.

Vi gick igenom detta med just skällande på valpkursen. Hur man bör tolka olika skall och vad dom betyder samt agera därefter. Jag fyar henne aldrig när hon skäller utan om det är boffande talar jag bara om att jag har sett och vi struntar i detta. Då har hon ju liksom talat om nåt för mig, och det är ju bra. Skäller hon för nån vi möter ute så väntar jag bara ut henne, gör ingen grej av det utan sitter på huk och säger på nåt lugnt sätt att detta är inget att gapa om. Hon är ju valp och måste få var lite osäker ibland. Jag hoppas detta går över med ålder och mognad.

Hur hanterar ni skällande i olika situationer?

Sprutar du vatten på valpen om hon skäller, och menar att du inte fyar?!

Jag ser skällande som kommunikation och hanterar det därefter. Jag ignorerar inte eller väntar ut, utan försöker göra något åt orsaken istället. Om det är i ett läge där jag anser skällande vara olämpligt så vill jag lära in ett alternativt beteende som leder till den önskade konsekvensen istället.

När det gäller skällande på andra så använder jag BAT-principer. När det gäller vaktskall så accepterar jag att jag frivilligt skaffat mig en vaktande ras - ungefär som man får göra om man skaffat sig en skällande ras...

Din valp är ingen dramaqueen! Hon är en bebis.

 

[Elementary]

Hur hanterar ni skällande i olika situationer?

Watson är väldigt verbal, speciellt med tanke på att bedlingtons generellt är mycket tysta.
Avleda, avleda och avleda är våran princip.

När han skäller och "gnisslar" för att han exempelvis vill in till köket (som har babygrind) när husse fixar med Sherlocks päls avleder vi på olika sätt beroende på lite olika saker. Jag kan ibland locka bort honom och ibland slänger husse ut godisar i hallen så fort han blir tyst vilket han snabbt blir om man pratar lugnt med honom, och nu är det sällan han gör annat än sitter snällt och väntar.

När han skäller på Sherlock för att Sherlock har gått och lagt sig i sängen (som han bara tror att han kan hoppa upp på ibland tydligen ) så säger vi "app-app" vilket vi så att säga lärt in som en avledande grej. Vi kan säga app-app när han står och skäller på Sherlock så slutar han och kommer till oss istället, ofta har han då släppt det hela innan han ens kommer fram, och vi säger bara "braaa" och så går han och letar upp nån leksak eller lägger sig helt självmant. Funkar även om han tex går mot en sko eller ska sno en handduk eller nåt, säger man app-app så släpper han det och tar kontakt eller gör nåt han får göra, beroende på situation. Skulle säkert funka lika bra att ropa hans namn men det bara blev såhär.

Han skällde när vi la upp mat förut men det slutade han med jättefort. Vi pratade lugnt, sa "neeej" och belönade så fort han blev tyst genom att släppa ner godis till honom medan vi fortsatte lägga upp maten.

Men jag har ju inte alls dina problem med skällande när han är ensam eller är uppbunden eller så eftersom vi aldrig hamnar i den situationen. Jag skulle dock inte bara ignorera om det vore så. Skällandet när du går ut med soporna säger ju att hon inte är redo att vara ensam på det sättet. Skällandet när hon inte får vara runt fötterna på dig i stallet säger ju också att hon inte är bekväm. Det måste ju gå att hitta nåt som är roligt nog för henne att göra medan du sysslar med ditt. Aktivitetsleksak fylld med gottigt?

 

[Bexzor]

Hur hanterar ni skällande i olika situationer?

Nu är visserligen min hund inte valp längre, men han har bara skällt (och skäller) när något är fel och vi inte är i närheten. Tex grodor i hundgården, grävling i trädgården. Dvs för att larma att något är fel på hans område.

Det uppmuntrar vi eftersom vi vill ha en gårdshund som vaktar/larmar. Är någon av oss i närheten så larmar han via skvallermetoden.

 

[_Taggis_]

@Monstermom Ja jag använde en vattenspruta för att bryta förtrollningen, likväl som man kan skramla med en burk, klappa plötsligt i händerna eller annat. Det är sånt jag fått lära mig är snälla metoder som bryter förtrollningen. Men jag kan ha lärt mig fel. Ser inte hur detta är att fya? Jag kallar det avleda. Fya för mig är att gräla och bråka på valpen.
Tom min hundpsykolog på valpkursen klappar i händerna för att bryta beteenden på hundar som liksom fastnat i att tokskälla. Belönar sedan hunden. Är sådant en hård metod menar du och hur gör du då istället?

Ja klart att skall är kommunikation. Precis som jag skrev. Men om jag inte vill premiera skällande så måste jag ju på nåt vis få hunden att förstå att det inte lönar sig? Och om hon skäller och det leder till att jag direkt hittar på nåt jätteskoj som avledning så kommer hon ju antagligen att fortsätta skälla för att få göra nåt jätteskoj. Jag inväntar istället att hon slutar skälla, sedan gör vi nåt jätteskoj. Belönar tystnad.
Jag ser det som samma grej som att bli stilla och tråkig om valpen biter i tex byxben. När den slutat bita - belöning och leksak.

Hur jobbar du med att göra nåt åt orsaken istället för att tex ignorera skällande? Innan det hänt. Skäller aldrig din hund? Mkt intressant för en vanlig dödlig att veta hur proffs gör. Det är säkert samma för mig med hund som det är för oerfarna hästägare med hästar. Eftersom jag är skickligare på hästar så avläser jag situationer långt innan de har hänt och undviker således många bekymmer. Det händer tex inte att mina hästar går över mig, är svårlastade och liknande. Saker som jag ser som vardagsbekymmer för somliga.
Med hund är jag inte lika erfaren och därför är jag intresserad av att lära mig.

 

[_Taggis_]

@Elementary Nja, få saker är lika intressant som att vara med i knät. Typ. Idag belönde jag med att kasta godis till henne varje gång hon slutade skälla. Då får hon söka godis en stund och får även en belöning. Men det får inte skällandet att upphöra i sig. Hon har en aktiveringsleksak hemma, ska prova ta med den imorgon och se om det blir skillnad. Eller ge henne ett kaninöra. Annars får hon väl sitta i ryggsäcken nån vecka till, hon är trygg i den men inte jättenöjd med att inte få vara med på backen, men hon skäller iaf inte. Bara piper ibland.

 

[Monstermom]

@Monstermom Ja jag använde en vattenspruta för att bryta förtrollningen, likväl som man kan skramla med en burk, klappa plötsligt i händerna eller annat. Det är sånt jag fått lära mig är snälla metoder som bryter förtrollningen. Men jag kan ha lärt mig fel. Ser inte hur detta är att fya? Jag kallar det avleda. Fya för mig är att gräla och bråka på valpen.
Tom min hundpsykolog på valpkursen klappar i händerna för att bryta beteenden på hundar som liksom fastnat i att tokskälla. Belönar sedan hunden. Är sådant en hård metod menar du och hur gör du då istället?

Ja klart att skall är kommunikation. Precis som jag skrev. Men om jag inte vill premiera skällande så måste jag ju på nåt vis få hunden att förstå att det inte lönar sig? Och om hon skäller och det leder till att jag direkt hittar på nåt jätteskoj som avledning så kommer hon ju antagligen att fortsätta skälla för att få göra nåt jätteskoj. Jag inväntar istället att hon slutar skälla, sedan gör vi nåt jätteskoj. Belönar tystnad.
Jag ser det som samma grej som att bli stilla och tråkig om valpen biter i tex byxben. När den slutat bita - belöning och leksak.

Hur jobbar du med att göra nåt åt orsaken istället för att tex ignorera skällande? Innan det hänt. Skäller aldrig din hund? Mkt intressant för en vanlig dödlig att veta hur proffs gör. Det är säkert samma för mig med hund som det är för oerfarna hästägare med hästar. Eftersom jag är skickligare på hästar så avläser jag situationer långt innan de har hänt och undviker således många bekymmer. Det händer tex inte att mina hästar går över mig, är svårlastade och liknande. Saker som jag ser som vardagsbekymmer för somliga.
Med hund är jag inte lika erfaren och därför är jag intresserad av att lära mig.

Jag skulle kunna tänka mig att klappa i händerna för att få uppmärksamhet om hunden är upptagen med något alltför intressant, på samma sätt som jag skulle kunna tänka mig att göra med ett barn. Lika lite som jag skulle hälla vatten på ett lekande barn skulle jag använda vattenspruta på en valp. (Skramla med en burk låter också för mycket för mig, större risk att man skrämmer än får uppmärksamhet och om man inte når fram utan det verkar det bra mycket bättre att helt sonika gå och hämta valpen från vad det nu är som är så spännande.) Skulle det handla om något slags bryskt klappande så nej.

Obehag är obehag.

Det händer att Totoro fastnar i något beteende (sällan skälla, det ligger inte för honom så mycket, men det händer det med), det beror i så fall på att han är alldeles för uppe i varv, är för trött, har fått för många intryck, behöver kissa, eller något annat. Det är en ventil för ett inre tryck. Jag stoppar beteendet, på det sätt som är lämpligast i situationen. Tex som @Elementary skrev genom att kasta ut godis, eller ta fram en leksak, eller springa till dörren, sätta mig med honom i famnen, osv. Han behöver något, det är för att jag inte sett och fyllt det behovet i tid som han "blir jobbig". Han jävlas inte, eller överdriver.

För det mesta är Totoros go to-beteende att bita mig till blods, så ignorera hade inte funkat ändå, men ens om det hade gått med honom så hade jag inte velat göra det. Om jag är orolig för att förstärka ett dumt beteende så får jag se till att vi inte ofta hamnar i det läget helt enkelt, när det väl har hänt så har det hänt. (Jag är inte orolig för att förstärka beteenden som är i praktiken tryckventiler. Han kommer att lära sig andra sätt att hantera frustration och press när han är äldre - han är fysiskt för liten/ung för att ha så många alternativ än - och även sätt att kommunicera sina behov innan det går så långt.)

Att förekomma innan det går så långt är givetvis optimalt, lyckas jag inte så hanterar jag läget som det är. Han är inte i skick att tränas ändå när det gått så långt. Jag tycker att vad du beskrivit i dina senaste inlägg är mycket hårda metoder, ja. Jag har för mig att din valp är i ungefär samma ålder som min, lite drygt tre månader? Eller rent av yngre? Det är "småbarn" och du verkar ha gigantiska förväntningar på henne.
(Med det sagt tycker jag inte det är ok att använda vattenspruta på en äldre hund heller, eller faktiskt att ignorera den fastbunden...)

 

[Elementary]

Och om hon skäller och det leder till att jag direkt hittar på nåt jätteskoj som avledning så kommer hon ju antagligen att fortsätta skälla för att få göra nåt jätteskoj. Jag inväntar istället att hon slutar skälla, sedan gör vi nåt jätteskoj. Belönar tystnad.

Jag ser inte avledning som belöning. När vi avleder Watson från Sherlock så har han ju inte fått det han var ute efter med sitt skällande.
När han skäller för att få vara med och dansa runt fötterna på en medan man pysslar med den andra hunden och får leta godis i hallen så har han inte fått komma fram som han ville.

@Elementary Nja, få saker är lika intressant som att vara med i knät. Typ. Idag belönde jag med att kasta godis till henne varje gång hon slutade skälla. Då får hon söka godis en stund och får även en belöning. Men det får inte skällandet att upphöra i sig. Hon har en aktiveringsleksak hemma, ska prova ta med den imorgon och se om det blir skillnad. Eller ge henne ett kaninöra. Annars får hon väl sitta i ryggsäcken nån vecka till, hon är inte jättenöjd med det heller men hon skäller iaf inte. Bara piper ibland.

Tänkte aktiveringsleksaken som tex fylld med fryst jättegottigt eller nåt kladd som lite mild mjukost eller så, som verkligen blir krångligt att få ut men mycket belönande och värt att kämpa för. Eller om kaninörat är såpass intressant så funkar ju kanske det.
Tränar ni uppbindningsituationen hemma? Alltså genom att stänga undan henne eller binda fast henne en bit bort i en miljö som är tryggare (antar jag) än stallet.

 

[Monstermom]

För övrigt, @Taggis

"Du får inte binda din hund inomhus. Om du behöver dämpa en stökig hund kan du hålla den i koppel en stund. Om du behöver begränsa hundens rörlighet en lite längre tid kan du sätta upp galler eller på annat sätt inhägna ett område. Inhägnaden måste vara lika stor som boxutrymmet för den aktuella hunden.

Utomhus får hundar inte vara bundna ständigt. Detta gäller även om du använder löplina. Det är inte tillåtet att låta hunden vara bunden mer än två timmar och du måste se till så att den inte skadas. Valpar under sex månader får bara vara bundna under kortare stunder."
http://www.jordbruksverket.se/amnes...rdudinhund.4.207049b811dd8a513dc80001977.html (kan man inte länka längre? eller missar jag helt knappen?)

Och @Elementary för den delen - jag håller med om tanken, det är generellt bra att träna svåra saker i en bekant miljö först! Men inte något att uppmuntra till när det gäller just detta kanske.

 

[Elementary]

För övrigt, @Taggis

"Du får inte binda din hund inomhus. Om du behöver dämpa en stökig hund kan du hålla den i koppel en stund. Om du behöver begränsa hundens rörlighet en lite längre tid kan du sätta upp galler eller på annat sätt inhägna ett område. Inhägnaden måste vara lika stor som boxutrymmet för den aktuella hunden.

Utomhus får hundar inte vara bundna ständigt. Detta gäller även om du använder löplina. Det är inte tillåtet att låta hunden vara bunden mer än två timmar och du måste se till så att den inte skadas. Valpar under sex månader får bara vara bundna under kortare stunder."
http://www.jordbruksverket.se/amnes...rdudinhund.4.207049b811dd8a513dc80001977.html (kan man inte länka längre? eller missar jag helt knappen?)

Och @Elementary för den delen - jag håller med om tanken, det är generellt bra att träna svåra saker i en bekant miljö först! Men inte något att uppmuntra till när det gäller just detta kanske.

Ah! Jag tyckte ju att jag mindes nåt om att det är olagligt att binda fast hundar (exempelvis att det förr så vanliga otyget att ha hunden i löplina på tomten hela dagarna även om man inte ens var hemma ) men hade för mig att det var okej under uppsikt och kort stund som det ju tydligen är ute. Men visste inte att det var skillnad mellan inomhus och utomhus! Bra att du informerar.

 

[_Taggis_]

@Elementary Jag tror att vi inte har samma situationer som er, dels är jag ensam och jag har ingen annan hund eller nånting annat som är intressant. Min valp är mest kring mig, om hon inte väljer att ligga kvar i soffan eller gå in i badrummet och lägga sig på mattan. Vi får helt enkelt inte såna tillfällen när hon tex vill till nån annan hund som pysslas med i annat rum, och jag har heller ingen som då kan avleda henne så jag kan göra annat. Som man ibland måste göra även i lägen då valp inte råkar sova. Tex gå på toa, duscha eller packa saker klart för jobbet. Däremot har jag alltid en aktiveringsleksak redo för liknande situationer, jag har ett spretigt tuggben där man kan smeta mjukost och tar ett tag att äta rent, ett "ufo" där man sätter in godis och hunden får klura ut hur godiset kommer ut, eller så gör jag egna med tex mjölkpaket. Jag brukar även gömma godis i lägenheten eller på jobbet och då får hon i uppdrag att leta godis och jag passar på att göra annat. Funkar även bra på så vis att hon blir trött istället för varvar över vilket resulterat i att hon numera sällan varvar över öht.
Ska ta med dessa godisleksaker till stallet som sagt.

Ja vi har gjort lite kompostgalleravgränsningar hemma. När jag behövde skura och inte ville ha valp i moppen. Då på liknande vis med leksak/godis/mat men det är samma resultat tyvärr. Har nog helt enkelt gått för snabbt fram, tur det bara är senast dagarna vi talar om. Då borde hon inte ha blivit traumatiserad. Göra om och göra rätt helt enkelt. Och ha ett ostädat hem

@Monstermom Just uppbindningen har jag fått som tips på valpkursen, eftersom jag är ensam och inte har nån som kan hjälpa mig att träna tex att jag går iväg från valpen. Hade faktiskt ingen aning om att det inte var tillåtet inomhus (och vad är inomhus, allt under tak? Stallet är ett utestall som är öppet) Tur det bara rör sig om några dagar som sagt. Jag har tex i stallet tänkt det som en säkerhetsåtgärd att min valp inte ska hinna få i sig hiskeliga mängder hästskit och bli sjuk, eller riskera att bli trampad av andras hästar då jag behöver göra mina sysslor och inte kan ha 3 armar eller fullt fokus på vart hon är. Vill poängtera att det handlar om mockning, det tar 4-5 minuter. Inte 2 timmar.

Jag tror som sagt att oavsett man väljer att kalla det hårda metoder eller ej, så är det funderingar om på vilket sätt jag kan få en hund som är van vid saker i god tid. Jag har fått lära mig så och jag har lyssnat på erfaret hundfolk. Jag frågade tex en uppfödare jag besökte, hur jag skulle tänka kring ensamhetsträning. Hen sa att i princip från den dag man tar hem valpen så måste man normalisera att matte ibland går ifrån. Annars får man problem. Detta var en uppfödare som haft kennel i 30-40 år ska tilläggas, och dessutom är utbildad instruktör (och av en annan ras än den jag köpte, så ingen behöver kasta skit på nån här där världen är liten). Samma sak med att från dag ett inte låta hunden skälla inomhus om man bor i lägenhet. Då har jag fått dessa tips om vatten, skrammel eller klappa i händer som avledning. Det finns som sagt många olika grenar av hundträning. Precis som med hästar. Det handlar imo sällan om att någon medvetet vill vara taskig mot sitt djur utan om att man söker kunskap och är mån om ett gott resultat.

Ja, jag tar lite illa vid mig av att du anser att jag brukar mkt hårda metoder mot min valp. Och ffa har gigantiska förväntningar på den. Det enda jag har är förhoppningar om att inte få problem med vardagen. Jag kan mkt väl släpa runt henne i ryggsäck i tre månader till om så krävs, men om det leder till en hund som börjar ensamhetstränas för sent så vill jag ju inte göra det. Därav att jag frågar och söker kunskap. Jag vill bara att det ska bli en hund som är trygg och lättsam för mig och alla i omgivningen.
Jag har en del imo odrägliga hundar i min närhet och jag bävar för att min ska bli en sådan. Därav min ambition att fostra den i tid för att slippa ha en vuxen hund som har problem, känns mkt lättare att göra rätt från början.

 

[Monstermom]

@Elementary Jag tror att vi inte har samma situationer som er, dels är jag ensam och jag har ingen annan hund eller nånting annat som är intressant. Min valp är mest kring mig, om hon inte väljer att ligga kvar i soffan eller gå in i badrummet och lägga sig på mattan. Vi får helt enkelt inte såna tillfällen när hon tex vill till nån annan hund som pysslas med i annat rum, och jag har heller ingen som då kan avleda henne så jag kan göra annat. Som man ibland måste göra även i lägen då valp inte råkar sova. Tex gå på toa, duscha eller packa saker klart för jobbet. Däremot har jag alltid en aktiveringsleksak redo för liknande situationer, jag har ett spretigt tuggben där man kan smeta mjukost och tar ett tag att äta rent, ett "ufo" där man sätter in godis och hunden får klura ut hur godiset kommer ut, eller så gör jag egna med tex mjölkpaket. Jag brukar även gömma godis i lägenheten eller på jobbet och då får hon i uppdrag att leta godis och jag passar på att göra annat. Funkar även bra på så vis att hon blir trött istället för varvar över vilket resulterat i att hon numera sällan varvar över öht.
Ska ta med dessa godisleksaker till stallet som sagt.

Ja vi har gjort lite kompostgalleravgränsningar hemma. När jag behövde skura och inte ville ha valp i moppen. Då på liknande vis med leksak/godis/mat men det är samma resultat tyvärr. Har nog helt enkelt gått för snabbt fram, tur det bara är senast dagarna vi talar om. Då borde hon inte ha blivit traumatiserad. Göra om och göra rätt helt enkelt. Och ha ett ostädat hem

@Monstermom Just uppbindningen har jag fått som tips på valpkursen, eftersom jag är ensam och inte har nån som kan hjälpa mig att träna tex att jag går iväg från valpen. Hade faktiskt ingen aning om att det inte var tillåtet inomhus (och vad är inomhus, allt under tak? Stallet är ett utestall som är öppet) Tur det bara rör sig om några dagar som sagt. Jag har tex i stallet tänkt det som en säkerhetsåtgärd att min valp inte ska hinna få i sig hiskeliga mängder hästskit och bli sjuk, eller riskera att bli trampad av andras hästar då jag behöver göra mina sysslor och inte kan ha 3 armar eller fullt fokus på vart hon är. Vill poängtera att det handlar om mockning, det tar 4-5 minuter. Inte 2 timmar.

Jag tror som sagt att oavsett man väljer att kalla det hårda metoder eller ej, så är det funderingar om på vilket sätt jag kan få en hund som är van vid saker i god tid. Jag har fått lära mig så och jag har lyssnat på erfaret hundfolk. Jag frågade tex en uppfödare jag besökte, hur jag skulle tänka kring ensamhetsträning. Hen sa att i princip från den dag man tar hem valpen så måste man normalisera att matte ibland går ifrån. Annars får man problem. Detta var en uppfödare som haft kennel i 30-40 år ska tilläggas, och dessutom är utbildad instruktör (och av en annan ras än den jag köpte, så ingen behöver kasta skit på nån här där världen är liten). Samma sak med att från dag ett inte låta hunden skälla inomhus om man bor i lägenhet. Då har jag fått dessa tips om vatten, skrammel eller klappa i händer som avledning. Det finns som sagt många olika grenar av hundträning. Precis som med hästar. Det handlar imo sällan om att någon medvetet vill vara taskig mot sitt djur utan om att man söker kunskap och är mån om ett gott resultat.

Ja, jag tar lite illa vid mig av att du anser att jag brukar mkt hårda metoder mot min valp. Och ffa har gigantiska förväntningar på den. Det enda jag har är förhoppningar om att inte få problem med vardagen. Jag kan mkt väl släpa runt henne i ryggsäck i tre månader till om så krävs, men om det leder till en hund som börjar ensamhetstränas för sent så vill jag ju inte göra det. Därav att jag frågar och söker kunskap. Jag vill bara att det ska bli en hund som är trygg och lättsam för mig och alla i omgivningen.
Jag har en del imo odrägliga hundar i min närhet och jag bävar för att min ska bli en sådan. Därav min ambition att fostra den i tid för att slippa ha en vuxen hund som har problem, känns mkt lättare att göra rätt från början.

Du kommer alltid att få olika - diametralt motsatta - råd. Som du själv skriver, det finns väldigt olika övertygelser angående vad som är rätt och fel när det gäller hund. Jag tycker du får hitta din egen övertygelse och lyssna på de vars målsättning matchar din egen.

Ja, jag anser att du brukar hårda metoder. Du frågade mig specifikt om jag ansåg att det var så. Andra kommer att säga att de är supermjuka eller rentav mesiga, och du borde ta i mer. Du kommer inte att få ett svar, du måste välja vilken väg du vill gå själv.

Att tex förvänta sig att en liten valp ska sitta uppbunden utan att protestera medan du gör andra saker anser jag är att kräva väldigt mycket ja. Överhuvudtaget tycker jag du verkar väldigt resultatfokuserad på lång sikt utan att tänka så mycket på valpens egen upplevelse i nuet. Jag vill ha kontakt, glädje och trygghet med min valp, så får vi bygga vad jag behöver på den grunden när den är stark nog. Jag försöker träna massor av olika saker med honom, allt från fåniga trick på impuls till viktigare saker som måste funka i livet, men det är med inställningen att funkar det så funkar det och funkar det inte så är det inte mer med det här och nu. Han är pytteliten, om något i träningen inte funkar så fattas det något som behövs för att det ska funka. Det kommer med ålder, bättre grunder, något annat han måste lära sig först, eller något annat. Det kommer inte med tvång.

Ja, vissa saker "måste" funka, men jag kan inte tvinga honom till något (skulle inte vilja heller om jag på något sätt hade möjligheten). Min fundamentala riktlinje är att han har rätt att ha egen vilja och egna behov, han är en helt unik individ, vi ska lära oss funka ihop istället för att han ska formas in i min mall. (Och ansvaret ligger på mig, som är en vuxen, planerande människa som fattat beslutet att köpa honom.) Och han har rätt att ha roligt, inte bara göra det roligt för mig... Det guidar mina val på både kort och lång sikt. Det guidar mina val när jag ger råd om andras träning. Andra tränare utgår från mallar och tvång. (Och det finns förstås fler än två varianter.) Hur man än väljer så kommer många andra anse att man gör fel - det sitter garanterat folk och läser det jag skriver nu och anser att jag är helt ute och cyklar (månghundraårigt erfarna om man slår ihop dem, med diverse titlar ), det har jag inga problem med. En sak som jag tror vi alla är överens om är att man kan inte träna på alla sätt samtidigt, man måste i någon mån välja.

 

[Daylight]

@Elementary Jag tror att vi inte har samma situationer som er, dels är jag ensam och jag har ingen annan hund eller nånting annat som är intressant. Min valp är mest kring mig, om hon inte väljer att ligga kvar i soffan eller gå in i badrummet och lägga sig på mattan. Vi får helt enkelt inte såna tillfällen när hon tex vill till nån annan hund som pysslas med i annat rum, och jag har heller ingen som då kan avleda henne så jag kan göra annat. Som man ibland måste göra även i lägen då valp inte råkar sova. Tex gå på toa, duscha eller packa saker klart för jobbet. Däremot har jag alltid en aktiveringsleksak redo för liknande situationer, jag har ett spretigt tuggben där man kan smeta mjukost och tar ett tag att äta rent, ett "ufo" där man sätter in godis och hunden får klura ut hur godiset kommer ut, eller så gör jag egna med tex mjölkpaket. Jag brukar även gömma godis i lägenheten eller på jobbet och då får hon i uppdrag att leta godis och jag passar på att göra annat. Funkar även bra på så vis att hon blir trött istället för varvar över vilket resulterat i att hon numera sällan varvar över öht.
Ska ta med dessa godisleksaker till stallet som sagt.

Ja vi har gjort lite kompostgalleravgränsningar hemma. När jag behövde skura och inte ville ha valp i moppen. Då på liknande vis med leksak/godis/mat men det är samma resultat tyvärr. Har nog helt enkelt gått för snabbt fram, tur det bara är senast dagarna vi talar om. Då borde hon inte ha blivit traumatiserad. Göra om och göra rätt helt enkelt. Och ha ett ostädat hem

@Monstermom Just uppbindningen har jag fått som tips på valpkursen, eftersom jag är ensam och inte har nån som kan hjälpa mig att träna tex att jag går iväg från valpen. Hade faktiskt ingen aning om att det inte var tillåtet inomhus (och vad är inomhus, allt under tak? Stallet är ett utestall som är öppet) Tur det bara rör sig om några dagar som sagt. Jag har tex i stallet tänkt det som en säkerhetsåtgärd att min valp inte ska hinna få i sig hiskeliga mängder hästskit och bli sjuk, eller riskera att bli trampad av andras hästar då jag behöver göra mina sysslor och inte kan ha 3 armar eller fullt fokus på vart hon är. Vill poängtera att det handlar om mockning, det tar 4-5 minuter. Inte 2 timmar.

Jag tror som sagt att oavsett man väljer att kalla det hårda metoder eller ej, så är det funderingar om på vilket sätt jag kan få en hund som är van vid saker i god tid. Jag har fått lära mig så och jag har lyssnat på erfaret hundfolk. Jag frågade tex en uppfödare jag besökte, hur jag skulle tänka kring ensamhetsträning. Hen sa att i princip från den dag man tar hem valpen så måste man normalisera att matte ibland går ifrån. Annars får man problem. Detta var en uppfödare som haft kennel i 30-40 år ska tilläggas, och dessutom är utbildad instruktör (och av en annan ras än den jag köpte, så ingen behöver kasta skit på nån här där världen är liten). Samma sak med att från dag ett inte låta hunden skälla inomhus om man bor i lägenhet. Då har jag fått dessa tips om vatten, skrammel eller klappa i händer som avledning. Det finns som sagt många olika grenar av hundträning. Precis som med hästar. Det handlar imo sällan om att någon medvetet vill vara taskig mot sitt djur utan om att man söker kunskap och är mån om ett gott resultat.

Ja, jag tar lite illa vid mig av att du anser att jag brukar mkt hårda metoder mot min valp. Och ffa har gigantiska förväntningar på den. Det enda jag har är förhoppningar om att inte få problem med vardagen. Jag kan mkt väl släpa runt henne i ryggsäck i tre månader till om så krävs, men om det leder till en hund som börjar ensamhetstränas för sent så vill jag ju inte göra det. Därav att jag frågar och söker kunskap. Jag vill bara att det ska bli en hund som är trygg och lättsam för mig och alla i omgivningen.
Jag har en del imo odrägliga hundar i min närhet och jag bävar för att min ska bli en sådan. Därav min ambition att fostra den i tid för att slippa ha en vuxen hund som har problem, känns mkt lättare att göra rätt från början.

Jag tänker som så, vad vill du uppnå med att exempelvis spruta vatten på valpen? Jag hade också slutat att göra vad jag gjorde om någon sprutade vatten på mig från ingen stans, men jag hade inte haft nått förtroende för den personen i fortsättningen utan det hade skapat ett obehag för mig. Hade jag varit du hade jag börjat fundera på vad att spruta vatten faktiskt säger valpen? På vilket sätt stärker det eran relation genom att du gör så?
I mina ögon är det inte ett konstruktivt sätt att hantera en situation på. Absolut, du får säkert hunden att sluta skälla, men det hade den nog gjort om den hade fått en elstöt också. (även om ett vattensprut är betydligt trevligare) Min erfarenhet är att det är bättre att lära in ett annat beteende, i början när min skällde sa jag exempelvis till henne att sitta istället vilket per automatik också fick henne att vara tyst för hon fokuserade på något annat. Även att slänga ut godis får hunden att vara tyst.

 

[Elementary]

@Elementary Jag tror att vi inte har samma situationer som er, dels är jag ensam och jag har ingen annan hund eller nånting annat som är intressant. Min valp är mest kring mig, om hon inte väljer att ligga kvar i soffan eller gå in i badrummet och lägga sig på mattan. Vi får helt enkelt inte såna tillfällen när hon tex vill till nån annan hund som pysslas med i annat rum, och jag har heller ingen som då kan avleda henne så jag kan göra annat. Som man ibland måste göra även i lägen då valp inte råkar sova. Tex gå på toa, duscha eller packa saker klart för jobbet. Däremot har jag alltid en aktiveringsleksak redo för liknande situationer, jag har ett spretigt tuggben där man kan smeta mjukost och tar ett tag att äta rent, ett "ufo" där man sätter in godis och hunden får klura ut hur godiset kommer ut, eller så gör jag egna med tex mjölkpaket. Jag brukar även gömma godis i lägenheten eller på jobbet och då får hon i uppdrag att leta godis och jag passar på att göra annat. Funkar även bra på så vis att hon blir trött istället för varvar över vilket resulterat i att hon numera sällan varvar över öht.
Ska ta med dessa godisleksaker till stallet som sagt.

Ja vi har gjort lite kompostgalleravgränsningar hemma. När jag behövde skura och inte ville ha valp i moppen. Då på liknande vis med leksak/godis/mat men det är samma resultat tyvärr. Har nog helt enkelt gått för snabbt fram, tur det bara är senast dagarna vi talar om. Då borde hon inte ha blivit traumatiserad. Göra om och göra rätt helt enkelt. Och ha ett ostädat hem

Förstår att det blir väldigt annorlunda när man är själv. Dessutom är min hund rätt mycket äldre än din om din är jämnårig med @Monstermom s Totoro. Watson blev fem månader idag och jag minns knappt hur det var att ha honom för en månad sen. Jag vet bara att han blivit någorlunda uthärdlig nu.

Kan du testa ännu godare gottisar?

 

[linnsan]

@_Taggis_ Om du vill träna på uppbindning så kan du väl göra det korta stunder? Alltså. Gå en meter bort, tillbaka - ge godis, upprepa några gånger. Gå sen två meter bort - tillbaka - godis. Upprepa. Gå två meter bort, vänta en sekund - gå tillbaka - godis. Osv osv. Jag tycker det har varit effektivt. Det bästa är ju om hunden aldrig går igång i skall då det lätt kan bli ett sätt för hunden att sen fortsätta uttrycka sin frustration. Dvs, du kanske råkar träna hunden till att skälla när den blir frustrerad istället för det du vill att den gör. Och måste du lämna hunden där någon minut så ge något gottigt att tugga på? Märker du att valpen går igång ändå, försök lära in ett brytkommando och belöna rikligt. Så blir det iaf inte så att hunden fastnar i sitt skällande.

Jag tycker inte du har varit superhård. Men att spruta vatten känns sådär på en liten valp. Men förmodligen är hunden inte förstörd () och man lär ju sig under tiden. Förstår att det inte är helt lätt när folk säger olika och man själv är ny. Jag har också testat olika tips på mina hundar framförallt när jag var yngre som jag inte skulle göra idag...

 

[Sofie.S]

@Monstermom Att tycka att det är för mycket begärt sv en valp att sitta bunden en stund tycker jag verkligen inte är för mycket begärt! Ebbot sitter bunden i lekparken medan barnen leker och han sitter även bunden i/utanför stallet när sådana situationer uppstår då han inte kan vara med av säkerhetsskäl. Jag tycker att det är viktigt att träna passivitet med valpen, jag vill inte ha en vuxen hund som svansar runt fötterna på mig jämt och ständigt. Sen är det väl självklart att man inte bara binder valpen - det r ju träning för att komma dit och att valpen känner sig trygg i det.
Ebbot lägger sig och väntar tills jag är klar och det har krävts träning.

 

[_Taggis_]

@Monstermom Ja, så är det. Man får olika svar och så är det med allt. Därför frågar jag runt. Sen får man välja en linje, givetvis, precis som med hästarna. Dock pågår ju livet samtidigt som dessa råd skall utvärderas, och ibland får man helt enkelt tänka till och tänka om och inse att ja det blev ju lite tokigt och hoppas att det inte gett några bestående men. Vilket jag har svårt att tro just i detta. Möjligen att det fördröjer nån process men jag hoppas och tror att en hund inte blir förstörd för livet för att den satt kopplad i stallgången 3-5 minuter i 3 dagar av sitt liv när den var 13 veckor... Och ändrar mig det gör jag, annars skulle jag inte fortsätta skriva och fråga och ffa inte rannsaka mig

Allt är relativt. Hörde en härom veckan säga, utan att skämmas, "den här valpen blir inte tyst när jag vrider om örat på den, det blev min förra, så jag tycker denna är svår att bestraffa". Jag höll på att tappa hakan. Och självklart känns det inte kul att höra att jag själv då brukar hårda metoder. Men att ta illa vid sig är bara min reaktion. Det betyder inte att jag blir arg på den som säger det åt mig, utan att jag inser att detta var inte bra, gör om och gör rätt. Jag är rädd om min hund helt enkelt, och det är viktigare för mig vad jag gör av det än att jag själv känner mig lite dum som lyssnat på att prova en sådan metod utan att tänka att det faktisk inte är konstruktivt...

Att tex förvänta sig att en liten valp ska sitta uppbunden utan att protestera medan du gör andra saker anser jag är att kräva väldigt mycket ja. Överhuvudtaget tycker jag du verkar väldigt resultatfokuserad på lång sikt utan att tänka så mycket på valpens egen upplevelse i nuet.

Ja, vissa saker "måste" funka, men jag kan inte tvinga honom till något (skulle inte vilja heller om jag på något sätt hade möjligheten). Min fundamentala riktlinje är att han har rätt att ha egen vilja och egna behov, han är en helt unik individ, vi ska lära oss funka ihop istället för att han ska formas in i min mall. (Och ansvaret ligger på mig, som är en vuxen, planerande människa som fattat beslutet att köpa honom.) Och han har rätt att ha roligt, inte bara göra det roligt för mig...

Fast jag varken förväntar mig eller kräver att hon ska kunna sitta uppbunden utan att protestera? Jag förväntar mig inte heller att en valp ska vara helt oberörd av att klippa klor innan den lärt sig det. Eller kunna gå i koppel från födsel utan att ha lärt sig hur. Öht förväntar och kräver jag ingenting av ett djur som är helt rå och outbildad, jag skulle tex aldrig förvänta mig att en oinriden häst går att rida på. Det är tråkigt att det framstått som så.
Jag förväntar mig en reaktion på allt man gör, varesig den är positiv eller negativ, klart valpen har rätt till sin reaktion oavsett vad. Jag ser det däremot som att jag vill hitta ett sätt att hon ska kunna göra såna saker och acceptera dem, och jag ställer frågor för att lära mig hur jag ska tänka och göra för att komma dit. Och hur man ska börja och när. För jag tänker också att man kan inte ha valpen helt ohanterad och sedan tro att den bara per automatik ska fungera i alla förekommande situationer som vuxen. Däri ligger mitt resultatfokus. Om det sedan visar sig att jag börjat för tidigt och för svårt, fine, då får jag backa och göra om och göra rätt. Inget mer med det.

Att man ska jobba som ett team och att hunden ska ha nöje av att vara med mig som matte ser jag som så självklara saker så det har jag inte ens tagit upp i mina inlägg. Jag är så pass rationell att det nog uppfattas mer robotlikt än det är. Jag ser ingen poäng i att ta upp alla tusen saker som jag bara tar för självklart. Så är jag i övrigt också. Det finns säkert nån bokstavskombination för det.
Att jag är resultatfokuserad i mina inlägg här är inte samma sak som att jag inte tänker på hur valpen fungerar här och nu. Det går ju lite hand i hand med hur den blir sen. Och ja det fokuserar jag på, eftersom jag har skräckexempel i min närhet på hur det kan bli. Tex hund som inte kan vara ensam, hund som inte kan vara annat än hemma, hund som inte kan vistats bland folk, hund som inte kan gå i koppel... Jag vill inte att min valp blir nåt av det där.
Jag skriver inte på forum för att chittchatta om dagens sitt-träning som gick utmärkt och efterföljdes av en massa godis och "duttiduttiputteplutt" utan jag skriver om saker jag funderar på och hur jag ska hantera situationer som uppstår som jag inte är helt tillfreds med. För att lära mig.

 

[Tonto]

@Monstermom Att tycka att det är för mycket begärt sv en valp att sitta bunden en stund tycker jag verkligen inte är för mycket begärt! Ebbot sitter bunden i lekparken medan barnen leker och han sitter även bunden i/utanför stallet när sådana situationer uppstår då han inte kan vara med av säkerhetsskäl. Jag tycker att det är viktigt att träna passivitet med valpen, jag vill inte ha en vuxen hund som svansar runt fötterna på mig jämt och ständigt. Sen är det väl självklart att man inte bara binder valpen - det r ju träning för att komma dit och att valpen känner sig trygg i det.
Ebbot lägger sig och väntar tills jag är klar och det har krävts träning.

Beror ju på hur gammal valpen är också?

 

[_Taggis_]

@Daylight Med vatten ville jag bryta en förtrollning. Ett litet uppvaknande så vi kunde kommunicera annat. Och jag behöver inte fundera på vattengrejen längre eftersom jag inte haft nåt behov av att utöva den de senaste 2,5 veckorna. Hon kan nu andra saker helt enkelt, och kommer sällan i det modet att hon bara tokskäller. Förmodligen för att vi gör annat innan det tillståndet inträder.
Jag använde detta inomhus för att jag inte vill störa grannar och få gnäll från hyresvärden. Tex när hon skäller i andra situationer som jag nämnt, använder jag inte vatten. Det känns inte lika bråttom att få tyst på henne där utan jag upplever att jag har större utrymme att reflektera över situationen.

Men det är helt klart en poäng att fundera kring vad man vill uppnå med det man gör. En sund tanke i det mesta

@Elementary Det kan jag säkert hitta på. Jag har varit restriktiv med godis eftersom hon varit lite känslig i magen. Jag har därför inte velat experimentera så mkt utan gett sånt jag vet funkar. Men nu är det säkert läge att börja prova med tuggisar och annat gött.

@linnsan Tack för konkret och konstruktiv tips och övning. Ska börja med det.

Ja det är svårt att sålla. Även om det inte är min första hund, men kanske också just därför. Jag missade en del saker med min första egna hund, och jag är nu så väldigt mån om att göra detta så mkt bättre så att det möjligen blir för mkt fokus på hur jag Inte vill att det ska bli. Istället för att ta det lite lugnt så tänker jag att om jag inte börjar i tid kommer det bli för sent...
Och så är det så mkt jag känner att jag måste göra... det ska läras in klicker...det ska läras gå fint i koppel...det ska läras sitt, ligg, stå...det ska ringtränas...det ska tränas i daglig hantering som klippas klor, kolla tänder, pottränas...det ska socialtränas, miljötränas, följas med i vardagen... Jag känner att jag hinner inte med ens hälften av allt som man ska göra med sina valpar innan de kommit in i slyngelåldern och man ska ha en grund. Samtidigt ska valpen ta det lugnt och inte tränas alls emellanåt
Men det är som du säger, och handlar om erfarenhet. Med hästarna är jag inte alls lika benägen att lyssna på alla tips jag får. Jag kan tillräckligt mkt själv, och är faktiskt den som får hjälpa andra. Med hund är jag mera rookie.

 

[Monstermom]

@Monstermom Ja, så är det. Man får olika svar och så är det med allt. Därför frågar jag runt. Sen får man välja en linje, givetvis, precis som med hästarna. Dock pågår ju livet samtidigt som dessa råd skall utvärderas, och ibland får man helt enkelt tänka till och tänka om och inse att ja det blev ju lite tokigt och hoppas att det inte gett några bestående men. Vilket jag har svårt att tro just i detta. Möjligen att det fördröjer nån process men jag hoppas och tror att en hund inte blir förstörd för livet för att den satt kopplad i stallgången 3-5 minuter i 3 dagar av sitt liv när den var 13 veckor... Och ändrar mig det gör jag, annars skulle jag inte fortsätta skriva och fråga och ffa inte rannsaka mig

Allt är relativt. Hörde en härom veckan säga, utan att skämmas, "den här valpen blir inte tyst när jag vrider om örat på den, det blev min förra, så jag tycker denna är svår att bestraffa". Jag höll på att tappa hakan. Och självklart känns det inte kul att höra att jag själv då brukar hårda metoder. Men att ta illa vid sig är bara min reaktion. Det betyder inte att jag blir arg på den som säger det åt mig, utan att jag inser att detta var inte bra, gör om och gör rätt. Jag är rädd om min hund helt enkelt, och det är viktigare för mig vad jag gör av det än att jag själv känner mig lite dum som lyssnat på att prova en sådan metod utan att tänka att det faktisk inte är konstruktivt...



Fast jag varken förväntar mig eller kräver att hon ska kunna sitta uppbunden utan att protestera? Jag förväntar mig inte heller att en valp ska vara helt oberörd av att klippa klor innan den lärt sig det. Eller kunna gå i koppel från födsel utan att ha lärt sig hur. Öht förväntar och kräver jag ingenting av ett djur som är helt rå och outbildad, jag skulle tex aldrig förvänta mig att en oinriden häst går att rida på. Det är tråkigt att det framstått som så.
Jag förväntar mig en reaktion på allt man gör, varesig den är positiv eller negativ, klart valpen har rätt till sin reaktion oavsett vad. Jag ser det däremot som att jag vill hitta ett sätt att hon ska kunna göra såna saker och acceptera dem, och jag ställer frågor för att lära mig hur jag ska tänka och göra för att komma dit. Och hur man ska börja och när. För jag tänker också att man kan inte ha valpen helt ohanterad och sedan tro att den bara per automatik ska fungera i alla förekommande situationer som vuxen. Däri ligger mitt resultatfokus. Om det sedan visar sig att jag börjat för tidigt och för svårt, fine, då får jag backa och göra om och göra rätt. Inget mer med det.

Att man ska jobba som ett team och att hunden ska ha nöje av att vara med mig som matte ser jag som så självklara saker så det har jag inte ens tagit upp i mina inlägg. Jag är så pass rationell att det nog uppfattas mer robotlikt än det är. Jag ser ingen poäng i att ta upp alla tusen saker som jag bara tar för självklart. Så är jag i övrigt också. Det finns säkert nån bokstavskombination för det.
Att jag är resultatfokuserad i mina inlägg här är inte samma sak som att jag inte tänker på hur valpen fungerar här och nu. Det går ju lite hand i hand med hur den blir sen. Och ja det fokuserar jag på, eftersom jag har skräckexempel i min närhet på hur det kan bli. Tex hund som inte kan vara ensam, hund som inte kan vara annat än hemma, hund som inte kan vistats bland folk, hund som inte kan gå i koppel... Jag vill inte att min valp blir nåt av det där.
Jag skriver inte på forum för att chittchatta om dagens sitt-träning som gick utmärkt och efterföljdes av en massa godis och "duttiduttiputteplutt" utan jag skriver om saker jag funderar på och hur jag ska hantera situationer som uppstår som jag inte är helt tillfreds med. För att lära mig.

Vad jag menar med att du framstår som långsiktigt resultatinriktad är att du inte verkar tänka på valpens reaktion som något annat än något att "ta sig igenom". Hon måste sluta protestera för att du ska gå tillbaka och släppa lös henne, eller öppna dörren och gå in till henne, osv. Istället för att tänka att oj så svårt det tydligen var för henne, och inte kräva att hon ska göra "rätt" för att det jobbiga ska upphöra. Du skrev att hon var en dramaqueen vilket gjorde lite ont att läsa, ärligt talat.

Men jag försöker inte säga att jag tror att du är något ont troll som hatar valpen och vältrar dig i hennes olycka! Men ibland är man helt enkelt inte överens och andra gånger kanske man kan bidra med något som hjälper.

Det finns ingen anledning att utsätta valpen för obehag för att den ska komma över det, inte som jag kan komma på i alla fall. När Totoro var riktigt liten (första veckan ungefär) så klippte jag hans klor när han sov, och när han var vaken lärde jag honom grunderna i frivillig hantering. Som ett exempel, jag menar att det finns alternativ till saker som ibland - eller bland vissa - framställs som något självklart otrevligt som valpen bara ska lära sig att uthärda för sånt är livet. Jag ser ingen anledning att sätta valpen i en situation han inte klarar av och försöka tvinga igenom honom till slutet för att det ska gå. (Han väger 16 kg och är typ gjord av tänder så det hade varit en dålig strategi ändå. ) Att han protesterar mot något ser jag som ett misslyckande i mitt träningsupplägg, inte som ett tillfälle att tvinga igenom det tänkta resultatet. Är du med på hur jag menar, eller har jag nått gränsen av trötthet där jag inte lyckas formulera mig alls längre?

Jag vill inte att min valp ska bli ett elände heller, men det jobb man gör idag måste handla om idag. Dvs vad han faktiskt kan och vill göra här och nu. Inte ett ständigt undvikande av framtida faror som lägger sig över oss som ett ont moln. Det kommer garanterat att vara saker som går totalt snett! Pga misstag jag gör, pga hans personlighet, pga shit happens ute i världen, pga något annat. Han är inte magisk, han kommer att bli en hund med styrkor och brister precis som alla andra... Jag har ingen idealbild av allt han måste uppnå eller en skräckbild av allt han måste undvika. Det känns inte som att det skulle tillföra något gott för oss alls?

@Monstermom Att tycka att det är för mycket begärt sv en valp att sitta bunden en stund tycker jag verkligen inte är för mycket begärt! Ebbot sitter bunden i lekparken medan barnen leker och han sitter även bunden i/utanför stallet när sådana situationer uppstår då han inte kan vara med av säkerhetsskäl. Jag tycker att det är viktigt att träna passivitet med valpen, jag vill inte ha en vuxen hund som svansar runt fötterna på mig jämt och ständigt. Sen är det väl självklart att man inte bara binder valpen - det r ju träning för att komma dit och att valpen känner sig trygg i det.
Ebbot lägger sig och väntar tills jag är klar och det har krävts träning.

Är inte din valp typ ett halvår? Våra är 13 veckor... Jag tränar "passivitet" med Totoro också, men det bygger på frivillighet. Han är inte tvingad att vara på sin plats, vi tränar på att han ska vilja vara där utan fysiska hinder för honom att gå därifrån. När det funkar bra är inte tex en bur eller uppbindning något stort steg, men även det bygger för mig på frivillighet.