"träning" av unga hästar

[SiZo]

Nu håller jag på med islandshästar, så det skiljer sig uppenbarligen en hel del..

Standard, och "normen", är att skicka iväg fölen/unghästarna till stor flock. Hingstar och valacker till hingstflock och ston till stoflockar, alternativt att stoet får gå kvar i sin "födelseflock" om hästen är född i flock.
Hanteringen av dom unga hästarna är INGENTING, utöver verkning ett par gånger per år, vaccination 1 gång/år och hantering vid chipmärkning/registrering.
Dom kollas av dagligen så ingen är skadad men det tas inte på grimma, leds omkring eller liknande. Vid flytt till och från sommarhagar drivs dom antingen lösa eller körs i grupper i stort släp. Dom lastas då lösa.
Unghästarna som ska ridas in stallas upp på hösten som 3 åringar (i många fall väljer man att rida in senare än det dock..) DÅ börjar den vardagliga träningen. Grimma tas på, ledträning, stå uppbunden, borsta, kratsa hovar osv. Sen börjar inridningen och det tar oftast inte mer än 2-3 veckor innan man rider själv utan ledare, både i paddock och ut med sällskap.

Jag har aldrig varit med om komplicerade unghästar som kommer på inridning som fått växa upp enligt ovan. Alla hästar jag mött på (långt över 150st) har alla varit nyfikna, lättlärda och alldeles lagom känsliga! DÄREMOT har vi haft ett sto på inridning som var riktigt tuff mot oss människor. Hon försökte flytta på oss genom att trycka sig emot en, hotade genom att lyfta benen mot en, nafsade efter en osv. Hon växte upp hemma hos sin uppfödare, i en hage med sin mamma med daglig hantering redan från födseln..

JAG kommer alltid att föredra flockuppfött med så lite kontakt med människor som det absolut är möjligt men det är utifrån MINA erfarenheter. Andra har andra erfarenheter och väljer att göra annorlunda.

Fast alltså, tycker du att det på riktigt är rimligt att det tar 2-3 veckor innan man kan rida utan ledare?
Jag rider alltid mina själv, och rider alltså utan ledare från första turen, oftast så rider jag även ut första turen och både travar och skrittar. Det är i regel inga som helst problem, iaf inte hittills.

Det märks att man har lite olika bild av vad som är snabbt. Skulle det ta mig 3 veckor innan jag kunde rida ut så skulle jag seriöst fundera på vart på vägen jag hade gjort fel.

 

[Mia_R]

Jag har aldrig varit med om komplicerade unghästar som kommer på inridning som fått växa upp enligt ovan. Alla hästar jag mött på (långt över 150st) har alla varit nyfikna, lättlärda och alldeles lagom känsliga! DÄREMOT har vi haft ett sto på inridning som var riktigt tuff mot oss människor. Hon försökte flytta på oss genom att trycka sig emot en, hotade genom att lyfta benen mot en, nafsade efter en osv. Hon växte upp hemma hos sin uppfödare, i en hage med sin mamma med daglig hantering redan från födseln..

JAG kommer alltid att föredra flockuppfött med så lite kontakt med människor som det absolut är möjligt men det är utifrån MINA erfarenheter. Andra har andra erfarenheter och väljer att göra annorlunda.

Där tror jag personligen att största felet var att hon var en "trädgårdsuppfödning" och kanske inte så mycket hanteringen i sig. Min ena som förlorade sin mamma tidigt och som först nappades, drack ur hink och fick gå tillsammans med mitt andra sto första tiden för att de skulle knyta an var en liten slyngel i hagen, han hade ju ingen annan att leka med än "mamma" eller de som gick in i hagen. De tendenserna försvann direkt de släpptes ihop med de andra stona och fölungarna på betet, inte en enda gång att han försökte klättra på folk när han hade jämnåriga att brottas med istället och han är väldigt lätt att hantera, trängs aldrig, hotar inte, varken bits eller sparkas och har aldrig gjort.

 

[Stereo]

Jag blir som vanligt smått allergisk när man kallar felhanterade hästar "överhanterade". Det är en helvetes skillnad!

Det här har du så 100% rätt i och jag borde verkligen tänka mer på vilka termer jag använder.

KL-ish:
Gah, idag hinner jag inte skriva långa svar och det irriterar mig! Jäkla jobb. Tycker det är så intressant att läsa allas inlägg.

 

[lilleknodd2]

Fast alltså, tycker du att det på riktigt är rimligt att det tar 2-3 veckor innan man kan rida utan ledare?
Jag rider alltid mina själv, och rider alltså utan ledare från första turen, oftast så rider jag även ut första turen och både travar och skrittar. Det är i regel inga som helst problem, iaf inte hittills.

Det märks att man har lite olika bild av vad som är snabbt. Skulle det ta mig 3 veckor innan jag kunde rida ut så skulle jag seriöst fundera på vart på vägen jag hade gjort fel.

"Ledare" som i att någon håller i linan vid longering sker 2-3 första gångerna hästen har ryttare på ryggen. Sen är "ledaren" med enbart från marken och hjälper till med att förtydliga t.ex. svängar med hjälp av hur denne placerar sig på ridbanan.
Och 2-3 veckor (beroende på individ) från första gången dom står på box i sitt liv tills du kan rida i alla gångarter både i paddock och utomhus utan att någon hjälper till tycker jag är relativt snabbt.
Ha i åtanke att dessa hästar inte är hanterade eller påbörjade alls innan .. Aldrig haft bett i munnen, aldrig sadel på ryggen osv. Lite skillnad från en som haft bett och "tränats" inför inridningen i 2 år...

 

[lilleknodd2]

Där tror jag personligen att största felet var att hon var en "trädgårdsuppfödning" och kanske inte så mycket hanteringen i sig. Min ena som förlorade sin mamma tidigt och som först nappades, drack ur hink och fick gå tillsammans med mitt andra sto första tiden för att de skulle knyta an var en liten slyngel i hagen, han hade ju ingen annan att leka med än "mamma" eller de som gick in i hagen. De tendenserna försvann direkt de släpptes ihop med de andra stona och fölungarna på betet, inte en enda gång att han försökte klättra på folk när han hade jämnåriga att brottas med istället och han är väldigt lätt att hantera, trängs aldrig, hotar inte, varken bits eller sparkas och har aldrig gjort.

Så är det säkert, men det är den enda erfarenheten jag har av häst som hanterats innan inridning.
Som sagt, mina erfarenheter. "Vettiga och erfararna" avlare och personer som skaffar unghäst av just våran ras låter dom i regel enbart gå i stor flock med MINIMAL hantering första 3 åren, så jag har aldrig stött på en häst vid inridning som varit hanterad från födseln när vi fått dessa på inridning så jag kan inte säga något om det handlade om felhantering eller bara hantering i sig.

 

[Karoliten]

Så är det säkert, men det är den enda erfarenheten jag har av häst som hanterats innan inridning.
Som sagt, mina erfarenheter. "Vettiga och erfararna" avlare och personer som skaffar unghäst av just våran ras låter dom i regel enbart gå i stor flock med MINIMAL hantering första 3 åren, så jag har aldrig stött på en häst vid inridning som varit hanterad från födseln när vi fått dessa på inridning så jag kan inte säga något om det handlade om felhantering eller bara hantering i sig.

Nyfiken på vilken ras?

 

[Mia_R]

Nyfiken på vilken ras?

Islänningar, stod i första inlägget.

 

[Karoliten]

Så är det säkert, men det är den enda erfarenheten jag har av häst som hanterats innan inridning.
Som sagt, mina erfarenheter. "Vettiga och erfararna" avlare och personer som skaffar unghäst av just våran ras låter dom i regel enbart gå i stor flock med MINIMAL hantering första 3 åren, så jag har aldrig stött på en häst vid inridning som varit hanterad från födseln när vi fått dessa på inridning så jag kan inte säga något om det handlade om felhantering eller bara hantering i sig.

Intressant att de är enkla o rida in. Sambon min är hovslagare skor många islänningar, bla uppfödda som du säger med minimal hantering, de är INTE enkla att verka o sko, men det är kanske han som gör de "tama"

 

[Grazing]

Intressant att de är enkla o rida in. Sambon min är hovslagare skor många islänningar, bla uppfödda som du säger med minimal hantering, de är INTE enkla att verka o sko, men det är kanske han som gör de "tama"

Samma erfarenhet här, dom som stått i stallen jag stått i har då inte varit enkla med den uppväxten. Tvärtom har ägaren fått lägga enormt mycket tid på att hantera hästen. Då har en del ändå vart importer från island. Jag tror inte alls på det att dom inte ska hanteras mer än nån enstaka gång i veckan, man måste inte göra mycket med en unghäst men iallafall ta in den, binda upp den och lyfta fötter och borsta av tycker jag är viktigt.

 

[SiZo]

"Ledare" som i att någon håller i linan vid longering sker 2-3 första gångerna hästen har ryttare på ryggen. Sen är "ledaren" med enbart från marken och hjälper till med att förtydliga t.ex. svängar med hjälp av hur denne placerar sig på ridbanan.
Och 2-3 veckor (beroende på individ) från första gången dom står på box i sitt liv tills du kan rida i alla gångarter både i paddock och utomhus utan att någon hjälper till tycker jag är relativt snabbt.
Ha i åtanke att dessa hästar inte är hanterade eller påbörjade alls innan .. Aldrig haft bett i munnen, aldrig sadel på ryggen osv. Lite skillnad från en som haft bett och "tränats" inför inridningen i 2 år...

Den tiden kan kortas ner till 3 ridpass om hästen var mer hanterad från början, förutsatt att hästen har så pass bra galopp att den är kapabel att galoppera på bana.

Nej jag föredrar mitt sätt. Dels för att jag gärna vill ha en bra relation med hästen innan jag hoppar upp. Men det är ju lite skillnad på amatörer som jag är och om man rider in väldigt många hästar. De jag rider in ämnar jag ju att behålla. Och egentligen är det inte alls viktigt att det går fort, men det är viktigt att det känns okomplicerat, redan från första sekunden jag sitter på hästen. Därför lägger jag nog mer tid på grunden innan jag hoppar upp än många andra. I realitet så när jag väl hoppar upp så är hästen redan "inriden". Det är bara ryttaren som är det nya i princip. Så jag behöver ingen ledare, hästen behöver inte longeras eller få hjälp med styrningen från marken. Den kan redan såna saker.

Och framförallt kanske så är jag noga med att lära dem att bock, hopp och skutt INTE är tillåtet när man arbetar, innan jag hoppar upp.

 

[lilleknodd2]

Den tiden kan kortas ner till 3 ridpass om hästen var mer hanterad från början, förutsatt att hästen har så pass bra galopp att den är kapabel att galoppera på bana.

Nej jag föredrar mitt sätt. Dels för att jag gärna vill ha en bra relation med hästen innan jag hoppar upp. Men det är ju lite skillnad på amatörer som jag är och om man rider in väldigt många hästar. De jag rider in ämnar jag ju att behålla. Och egentligen är det inte alls viktigt att det går fort, men det är viktigt att det känns okomplicerat, redan från första sekunden jag sitter på hästen. Därför lägger jag nog mer tid på grunden innan jag hoppar upp än många andra. I realitet så när jag väl hoppar upp så är hästen redan "inriden". Det är bara ryttaren som är det nya i princip. Så jag behöver ingen ledare, hästen behöver inte longeras eller få hjälp med styrningen från marken. Den kan redan såna saker.

Och framförallt kanske så är jag noga med att lära dem att bock, hopp och skutt INTE är tillåtet när man arbetar, innan jag hoppar upp.

Som sagt, alla är olika.

Jag har dock mött EN islänning som bockat och haft sig. Av mer än 150st.

 

[lilleknodd2]

Intressant att de är enkla o rida in. Sambon min är hovslagare skor många islänningar, bla uppfödda som du säger med minimal hantering, de är INTE enkla att verka o sko, men det är kanske han som gör de "tama"

Vi är alltid med vid verkning och skoning. 2 åringarna brukar kunna vara buffliga, men lär sig snabbt. 3 åringarna kan man behöva stå bredvid vid första hammarslagen på sömmarna. Aldrig varit med om att det varit några problem.

 

[lilleknodd2]

Samma erfarenhet här, dom som stått i stallen jag stått i har då inte varit enkla med den uppväxten. Tvärtom har ägaren fått lägga enormt mycket tid på att hantera hästen. Då har en del ändå vart importer från island. Jag tror inte alls på det att dom inte ska hanteras mer än nån enstaka gång i veckan, man måste inte göra mycket med en unghäst men iallafall ta in den, binda upp den och lyfta fötter och borsta av tycker jag är viktigt.

Att det är importer från island spelar ju ingen roll?
På vilken sätt har dom varit svåra att hantera???

 

[Karoliten]

Att det är importer från island spelar ju ingen roll?
På vilken sätt har dom varit svåra att hantera???

Vid skoningen/verkningen har de minst sagt svårt o stå still , ena rodeon faktiskt

 

[Grazing]

Att det är importer från island spelar ju ingen roll?
På vilken sätt har dom varit svåra att hantera???

Nej det spelar ingen roll vart dom kommer ifrån om dom är uppvuxna på liknande sätt. Många vill ju gärna påstå att islänningar är så enkla och jag har nästan bara sätt motsatsen hos dom som vuxit upp utan någon direkt hantering.

Dom har varit allmänt svåra, istadiga och fruktansvärt envisa och inte det minsta följsamma. Det har krävts enormt mycket tålamod och envishet hos ägarna. Min erfarenhet är att islänningar är ofta fruktansvärt envisa och bestämda hästar och inte alltid helt lätta att ha att göra med. Dom som jag träffat på har dock blivit väldigt trevliga och trygga efter mycket jobb med dom.

 

[nullo-modo]

Vid skoningen/verkningen har de minst sagt svårt o stå still , ena rodeon faktiskt

Har samma erfarenhet, ryggdödare är vad det är.
Oavsett ras som vuxit upp under minimal hantering.

 

[Lobelia]

Nej det spelar ingen roll vart dom kommer ifrån om dom är uppvuxna på liknande sätt. Många vill ju gärna påstå att islänningar är så enkla och jag har nästan bara sätt motsatsen hos dom som vuxit upp utan någon direkt hantering.

Dom har varit allmänt svåra, istadiga och fruktansvärt envisa och inte det minsta följsamma. Det har krävts enormt mycket tålamod och envishet hos ägarna. Min erfarenhet är att islänningar är ofta fruktansvärt envisa och bestämda hästar och inte alltid helt lätta att ha att göra med. Dom som jag träffat på har dock blivit väldigt trevliga och trygga efter mycket jobb med dom.

Hur stor erfarenhet har du av islänningar? Det låter som du beskriver en helt annan ras. Jag har träffat på många och visst finns det knepiga individer. Jag har stött på ett fåtal skygga och svårfångade, några med spatt som varit svåra att sko pga av fysiska problem och några bortskämda plåsterlappar ( alla svenskfödda), en i det närmaste livsfarlig ( trädgårdsuppfödning) men absoluta lejonparten har varit lättsamma och följsamma att hantera.

Nu är min erfarenhet baserad på stall med stor andel islandshästar, både privata flera ridskolor med islandshästar och så några arrangörer av långturer på Island ( dvs flockar 25-80 hästar). Inte en enda stämmer in på din erfarenhet.

En stor andel av islandshästarna i Sverige är uppväxta mer eller mindre som @lilleknodd2 beskriver. De svenskfödda kanske med lite mer hantering men mest en variation på temat och de utlandsfödda i stort sett alla som beskrivingen.

 

[Hedinn]

Intressant att de är enkla o rida in. Sambon min är hovslagare skor många islänningar, bla uppfödda som du säger med minimal hantering, de är INTE enkla att verka o sko, men det är kanske han som gör de "tama"

Samma erfarenhet här, dom som stått i stallen jag stått i har då inte varit enkla med den uppväxten. Tvärtom har ägaren fått lägga enormt mycket tid på att hantera hästen. Då har en del ändå vart importer från island. Jag tror inte alls på det att dom inte ska hanteras mer än nån enstaka gång i veckan, man måste inte göra mycket med en unghäst men iallafall ta in den, binda upp den och lyfta fötter och borsta av tycker jag är viktigt.

Det blir ju en annan känslighet, såklart, och är man inte van vid den och kan hantera den på ett bra sätt är det klart att det blir svårare. Jag har ju till stor del samma erfarenhet som @lilleknodd2 både med föl, unghästar, verkning/skoning, inridning och allt möjligt. Vet man hur man ska ta den typen av hästar är de så extremt mycket lättare att ha att göra med än de okänsliga. En person som inte vet det får ju såklart problem dock, för det är ju hästar som kan reagera på väldigt små rörelser, kroppsspråk osv, så man behöver ha en väldigt bra balans mellan "försiktighet" och tydlighet för att hästen ska känna sig trygg med en.

Sen är det individer även där, jag har varit inblandad i inridning av hästar med exakt samma uppväxt hela vägen, där vissa varit rena "barnponnyer" och stentrygga i sig själva och allt runt omkring från tredje ridturen och andra varit mindre trygga i sig själva och mer reaktiva på det mesta som händer. Jag föredrar den sistnämnda alla dagar i veckan, då det är väldigt mycket lättare att få dem att jobba med mig och lita på mig istället för att i första hand lita på sig själva. Och de är generellt lättare att få genom mindre "onödig" hantering.

 

[Karoliten]

Det blir ju en annan känslighet, såklart, och är man inte van vid den och kan hantera den på ett bra sätt är det klart att det blir svårare. Jag har ju till stor del samma erfarenhet som @lilleknodd2 både med föl, unghästar, verkning/skoning, inridning och allt möjligt. Vet man hur man ska ta den typen av hästar är de så extremt mycket lättare att ha att göra med än de okänsliga. En person som inte vet det får ju såklart problem dock, för det är ju hästar som kan reagera på väldigt små rörelser, kroppsspråk osv, så man behöver ha en väldigt bra balans mellan "försiktighet" och tydlighet för att hästen ska känna sig trygg med en.

Sen är det individer även där, jag har varit inblandad i inridning av hästar med exakt samma uppväxt hela vägen, där vissa varit rena "barnponnyer" och stentrygga i sig själva och allt runt omkring från tredje ridturen och andra varit mindre trygga i sig själva och mer reaktiva på det mesta som händer. Jag föredrar den sistnämnda alla dagar i veckan, då det är väldigt mycket lättare att få dem att jobba med mig och lita på mig istället för att i första hand lita på sig själva. Och de är generellt lättare att få genom mindre "onödig" hantering.

Känsliga explosiva hästar är sambo van vid. Det är nog inte det som är problemet. Problemet är att det inte gjorts någon hantering innan. Han kommer dit o ska sko /verka en häst ingen tagit på benen. Du gör ett grundjobb på marken innan du hoppar upp. Det gör en stor skillnad!

 

[Görel]

Känsliga explosiva hästar är sambo van vid. Det är nog inte det som är problemet. Problemet är att det inte gjorts någon hantering innan. Han kommer dit o ska sko /verka en häst ingen tagit på benen. Du gör ett grundjobb på marken innan du hoppar upp. Det gör en stor skillnad!

Jag vet hovslagare som själva vill lyfta benen på ett föl första gången p g a erfarenhet av ägare som gjort fel och därmed skapat en spänning i hästen som lett till krångel. Så det går att se från flera vinklar.