evis
Trådstartare
Jag har ju alltid velat påstå att vår lilla Tyska Mittelspitz är "så lätt att ha å göra med". Vilket visserligen är sant, hon ÄR lätt att ha att göra med, det ÄR inga särskilda problem och hon har alltid varit någorlunda lätttränad. Men jag har ju övht inte så stor erfarenhet av hundar och har inte så mycket att jämföra med heller. Vi har gått grundlydnadskurs med henne och hon har skött sej riktigt fint.
Men nu har då min far fått för sej att ställa ut sin jämthund, en 3-årig tik. Denna, mycket charmiga och snälla, hund har sedan hon var 6 mån i princip levt sitt liv i hundgården - förutom på hösten då när hon varit ut på jakt under några månader. Tragiskt visst, men det är inte min hund - det är min fars, och det finns tydligen inget som kan få min far att ändra på sin "hundhållning".
Nå, i brådrasket så fick ju då JAG uppgiften att få henne någorlunda ok att gå i koppel med... Tjo... Hon har alltid tidigare pullat som en tok - i princip dragit runt med både far och andra som försökt ha henne i koppel. Det enda kommando hon kunnat sej hon var valp är sitt - det lärde jag och min syster in.
Men så har vi jobbat en del, mest inne på köksgolvet, dels med kontaktövningar och dels med att gå fot (med ögonkontakt). Samt finslipat lite på sittandet, övat in ligg och även jobbat en del med "stanna".
Och jag är helt förbluffad! Vilken fantastisk hund!
Vi har idag gått några vändor runt gräsmattan med konstant ögonkontakt, hon går så vackert bredvid mej och ser ut som "jag gör allt du säger och dubbelt så mycket, kom igen, säg vad jag ska göra, säg vad jag ska göra".
Är det SÅ det ska vara att jobba med hunden?
Minna (mellanspetsen) må vara duktig, men denna entusiasm och "aktiva underkastelse" har jag nog aldrig träffat på hos Minna - förutom möjligtvis när man har en LEKSAK i handen (och då försvinner entusiasmen om man håller på för länge utan att hon får busa). Jämthunden verkar göra det för att hon tycker det är förbaskat roligt att bara göra som man vill.
Men visst, utkonkurrerad kommer Minna aldrig bli. Hon HAR en i princip obefintlig jaktinstinkt och det är förbaskat smidigt, särskilt när hon är med på ridturer eller när vi är på våra promenader. Därtill är Minna väldigt flockbunden på så vis att hon avskyr att bli lämnad ensam.
Jämthunden är väldigt självständig och släpper man lös henne i skogen så är hon borta på två millisekunder - JAGA glöder det i ögonen. Säkerligen skulle det vara bättre med träning - jag tror nog att hon visst skulle kunna lära sej när det är jakt på gång och när hon INTE får jaga, men riktigt så simpel som Minna (utan jaktinstinkt) lär hon väl aldrig kunna bli..
Nåja, hade pojkvännen inte varit allergisk så hade jag nog glatt tagit en valp efter den där jämthunden... Verkligen ROLIGT att jobba med en så intelligent hund.
Enda problemet jag har och har haft är att hon ska vara så förbaskat underlägsen - innan vi får in flytet så är "gå fot i koppel" mycket svårt, hon far iväg lite åt fel håll och jag säger Bella, kolla hit och hon kryper nästan ihop och lägger sej osv. Det är först när jag jobbat med att se väldigt inbjudande och "försiktig" ut som hon börjar fatta att hon KAN gå bredvid mej och inte BEHÖVER "krypa" bredvid mej.
Men nu har då min far fått för sej att ställa ut sin jämthund, en 3-årig tik. Denna, mycket charmiga och snälla, hund har sedan hon var 6 mån i princip levt sitt liv i hundgården - förutom på hösten då när hon varit ut på jakt under några månader. Tragiskt visst, men det är inte min hund - det är min fars, och det finns tydligen inget som kan få min far att ändra på sin "hundhållning".
Nå, i brådrasket så fick ju då JAG uppgiften att få henne någorlunda ok att gå i koppel med... Tjo... Hon har alltid tidigare pullat som en tok - i princip dragit runt med både far och andra som försökt ha henne i koppel. Det enda kommando hon kunnat sej hon var valp är sitt - det lärde jag och min syster in.
Men så har vi jobbat en del, mest inne på köksgolvet, dels med kontaktövningar och dels med att gå fot (med ögonkontakt). Samt finslipat lite på sittandet, övat in ligg och även jobbat en del med "stanna".
Och jag är helt förbluffad! Vilken fantastisk hund!
Vi har idag gått några vändor runt gräsmattan med konstant ögonkontakt, hon går så vackert bredvid mej och ser ut som "jag gör allt du säger och dubbelt så mycket, kom igen, säg vad jag ska göra, säg vad jag ska göra".
Är det SÅ det ska vara att jobba med hunden?
Minna (mellanspetsen) må vara duktig, men denna entusiasm och "aktiva underkastelse" har jag nog aldrig träffat på hos Minna - förutom möjligtvis när man har en LEKSAK i handen (och då försvinner entusiasmen om man håller på för länge utan att hon får busa). Jämthunden verkar göra det för att hon tycker det är förbaskat roligt att bara göra som man vill.
Men visst, utkonkurrerad kommer Minna aldrig bli. Hon HAR en i princip obefintlig jaktinstinkt och det är förbaskat smidigt, särskilt när hon är med på ridturer eller när vi är på våra promenader. Därtill är Minna väldigt flockbunden på så vis att hon avskyr att bli lämnad ensam.
Jämthunden är väldigt självständig och släpper man lös henne i skogen så är hon borta på två millisekunder - JAGA glöder det i ögonen. Säkerligen skulle det vara bättre med träning - jag tror nog att hon visst skulle kunna lära sej när det är jakt på gång och när hon INTE får jaga, men riktigt så simpel som Minna (utan jaktinstinkt) lär hon väl aldrig kunna bli..
Nåja, hade pojkvännen inte varit allergisk så hade jag nog glatt tagit en valp efter den där jämthunden... Verkligen ROLIGT att jobba med en så intelligent hund.
Enda problemet jag har och har haft är att hon ska vara så förbaskat underlägsen - innan vi får in flytet så är "gå fot i koppel" mycket svårt, hon far iväg lite åt fel håll och jag säger Bella, kolla hit och hon kryper nästan ihop och lägger sej osv. Det är först när jag jobbat med att se väldigt inbjudande och "försiktig" ut som hon börjar fatta att hon KAN gå bredvid mej och inte BEHÖVER "krypa" bredvid mej.