Sv: Tränarfilosofi - är det fel att lirka med hästen?
Min enda idé om tanken att hästen "vinner" om den lirkas med är väl om situationen som sådan tydligt grundar sig i att hästen gör något oönskat och det inte korrigeras. Kanske ännu mer om det är ett beteende som tidigare korrigerats men som nu gås en omväg runt.
Min häst som exempel har lätt för att stanna upp och inte ta drivning. Låter jag honom stanna och låtsas som att inget hänt så går han fram för skänkeln efter en väldigt kort stund igen. Men, de där stoppen ökar lavinartat när han väl fått stanna en gång. Det handlar om att stanna upp flera gånger direkt samma ridtur jämfört med att bara av misstag råkat stanna i princip en gång vart annat år.
Själv är jag en utpräglad valackmänniska. Stoiga ston är jag totalt värdelös med på alla plan, hingstiga hingstar funkar möjligtvis från ryggen. Men precis som Lovisa så är det supersupersuperviktigt för mig att kräver jag något av hästen så ska jag omedelbart ha (rätt) respons. Det är i princip en dödssynd att inte lyda, det är mitt säkerhetstänk helt enkelt. Jag vägrar sitta på en häst som inte håller sig åt sidan när vi möter en bil, som inte håller sig på vägen när vi rider ut med diken eller staket, som inte går rakt fram mellan skaklarna i vagnen osv. Olyckor händer så lätt utan att blanda in sådana aspekter oxå.
Således förklarar jag detta det första jag gör med en ny häst och i mina ögon är det bättre ju tidigare hästen ifrågasätter för oftast behöver man bara vara tydlig med att på detta sättet är det och sedan blir det inte några stora diskussioner. Vilket leder till att man typ direkt kan återgå till att vara glad, snäll och förlåtande matte för både hästen och jag vet att krävs det så lyder pålle och inget obehagligt händer, vilket framförallt hästen blir trygg och positivt inställd av att veta.
Så vill jag att mitt hästliv ska fungera. Jag hade känt mig helt utelämnad om jag visste att det fanns situationer jag inte reddeut och var tvungen att lirka/fjäska mig ur eller gå runt. Visst, jag har dålig koll på min häst om det är andra hästar närvarande och jag skulle tex aldrig utsätta varken honom eller mig för tex en jaktritt i högt tempo innan vi båda blivit tryggare i större hästsamlingar men det är ju en situation man aldrig hamnar i om man inte aktivt väljer det. Och dessutom har vi ett väl inarbetat system för att få pålle ner på jorden om han av andra anledningar försvinner upp i det blå (tex mindre hästgrupper som när man åker på träning) så alla situationer vi kan lyckas hamna känner vi nog båda att vi har en grundtrygghet att falla tillbaka på. Det fick vi svart på vitt senast för någon månad sedan när det kom tre lösa hästar som vi fick jaga i full galopp utmed motorvägen. Hästen min är rätt rädd för andra hästar men när han behövde stå still då jäklar stod han still och även om han i superstirrigt tillstånd jagades i en galopp han normalt blir rädd för sin egen skugga av så var det aldrig tänkbart att han inte skulle lyssna tillbaka när det krävdes. Det fanns liksom inte på varken hans eller min karta utan vi löste situationen tillsammans för det var vad som krävdes, punkt slut.
För övrigt så reagerade stallkompisens häst likadant, den kan vara nog så het och "arabig" men i grunden har den nog ett liknande förhållande till sin matte och den gjorde bara sitt jobb rakt av utan någon som helst diskussion.
Diskussionen som uppstår med en ny behöver dock inte på något vis drivas igenom med spön eller dylikt, verkligen inte. Det individanpassas ju. Med min egna så är det väl stoppen beskrivna ovan som vill viss del måste hållas efter men det handlar ju snarare om att ha hästen framför skänkeln. Det har aldrig hänt att han stannat och inte gått förbi något eller liknande.
