Jag måste få skryta över min donna!
22 mars blev hon då skadad, löshoppade, rev, slog antagligen upp bommen på senan som då blev skadad trots tjocka senskydd. Hagvila i 2 månader, och sedan återbesök. Bara öppna transporten och gå rakt in, väl på kliniken skrotar hon runt lite och nöpplar gräs i väntan på att vi ska få komma in. När vi blir inropade så får vi skritta och trava på gången, senan blir ordentligt klämd och känd på, sen in i undersökningsrummet för UL. Inget lugnande alls, utan hon står som ett ljus. Senan ser fin ut så vi får åka hem och komma igång försiktigt. Rakt in i transporten och rulla hemåt.
Jag som är ganska gravid nu vill inte (vill och vill, klart jag vill, men vill inte riskera något med bebis) rida men jag tar ut henne på en promenad dagen efter. Hon sköter sig klockrent, då har hon stått parkerad i hagen i två månader. Vi tar en vända någon dag senare också, sen har jag en tjej som ska rida henne åt mig som skrittar ut en sväng med stallkompisen, och någon dag senare skrittar hon ut själv på henne, absolut inget bekymmer, över huvud taget! Hon traskar på som vanligt i sitt trygga och lugna mak med öronen spetsade framåt.
Alltså, är det lagligt att en häst är så här schysst och okomplicerad?!
Lägg till att hon flyttade hit i slutet av oktober. Barfota och spruckna fötter och en hovslagare som flyttade från ena dagen till den andra så vi behövde leta ny hovis och lappa ihop hovarna och få på skor först innan vi kunde börja rida. I december blir jag gravid och mår skitdåligt fram tills februari/mars så hon rids sporadiskt, i början av mars mår jag bättre och börjar rida regelbundet igen, för att i slutet på mars blir hon skadad och hamnar på hagvila och har stått fram tills nu, sen är det bara att promenera/hoppa upp och hon gör det som om det vore i går!
Jag älskar min häst, mer och mer för varje dag som går!