Det är inte frågan om att mer stöd än hästen vill ge. Förstår att du fick en stressad häst om du våldförde dig på hästen på det viset. Det är heller aldrig frågan om att tvinga eller stressa fram något. Utan man lockar och leker fram det man vill ha. Allt är på ”lätta tömmar.” I början är det dock inget finlir utan man får vara tydlig med vad man önskar. Jämför en grön unghäst och en häst som går medelsvår. ”Grovheten” på hjälperna är helt olika. Dessutom är inte stöd egentligen rätt ord för det jag söker utan snarare ett jämt sug i ytter (eller egentligen ett jämt sug i båda tömmarna, men här var det frågan om specifikt en häst som tappade suget på framförallt yttertömmen).
Som jag skrev i ett av mina inlägg så är positionen och även kroppsspråket en novell för sig. Det går inte bara att sammanfatta i några få meningar.
Överlag gillar jag inte att ge förslag på hur man tömkör så här eftersom tömkörning är ett så oerhört stort och ”färgrikt” samspel mellan häst och människa. Dessutom är kunskapsgraden i tömkörning så otroligt varierande. De flesta slänger bara på ett par tömmar och så ”tömkör” de. Diskussionen blir då på en helt annan nivå än när det är någon som aktivt tagit tömkörningslektiomer i flera år. Jag pratar om hjälpgivningen på ett sätt med min dotter som ridit i ett år och på ett helt annat sätt med min tränare som ridit i 60 år.
Okej. Jag läste "tappar man hästen på ytter så tar man i ytter tills man får ett stöd igen, att hästen kommer gå mycket ytterställd i början och gå kors och tvärs över ridbanan". Det var vad som inte fungerade för min häst i alla fall. Och det var fortfarande inte jag som tömkörde utan olika tränare som jag uppfattade som ett bra komplement att ta hjälp av med tömkörning eftersom jag i grunden gillar det men är för ovan själv.
Jag ville som sagt bara ge en alternativ bild eftersom det jag läste in i ditt inlägg är det enda jag sett utöver den jag har hjälp av nu