Tömkörningstråd!

Ni som har starka hästar, eller hästar som kan bli starka i skogen, vad har ni för tömsättning/bett?

Man är ju skitstark med långa tömmar, det kanske behövs någon annan typ av pusselbit? Om hästen är stressad, osäker, svår att få kontakt med, jagar upp sig eller liknande tex.
 
Ni som har starka hästar, eller hästar som kan bli starka i skogen, vad har ni för tömsättning/bett?
På min som kan balla ur och kasta sig hejdlöst har jag gramansättning för att ha någon chans, dvs han är inte stark i normalläge sas.
Så här fäster jag: tömmarna från mina händer genom låg ring på sidan, genom bettringen vidare till högt fäste på gjorden. Då upplever jag att han inte blir så låst i huvudet och jag kan rama in baken på ett bra sätt. Om jag inte hade haft gramansättning så hade jag tappat honom 10 ggr om, har varit många situationer där det varit väldigt nära men jag lyckats reda ut det tack vare gramansättning. Jag prioriterar att kunna tömköra i skogen då det är bra mentalträning för min spökiga häst framför en bättre tömsättning sas.
Men det ställer stora krav på att jag är jätte noga med eftergiften dvs ta förhållning tex och sedan direkt eftergift så tömmen verkligen slakar.
 
På min som kan balla ur och kasta sig hejdlöst har jag gramansättning för att ha någon chans, dvs han är inte stark i normalläge sas.
Så här fäster jag: tömmarna från mina händer genom låg ring på sidan, genom bettringen vidare till högt fäste på gjorden. Då upplever jag att han inte blir så låst i huvudet och jag kan rama in baken på ett bra sätt. Om jag inte hade haft gramansättning så hade jag tappat honom 10 ggr om, har varit många situationer där det varit väldigt nära men jag lyckats reda ut det tack vare gramansättning. Jag prioriterar att kunna tömköra i skogen då det är bra mentalträning för min spökiga häst framför en bättre tömsättning sas.
Men det ställer stora krav på att jag är jätte noga med eftergiften dvs ta förhållning tex och sedan direkt eftergift så tömmen verkligen slakar.
Jag använder också oftast gramansättning. Och rakt bett.
 
Tömkörde en elevs häst igår och dog nästan på kuppen. Inte för att häst var dum utan för att jag i n t e är i fysisk form att springa som en gnu bakom gigantisk dressyrhäst. Men men. Häst blev väldigt fin och vi hittade traven jag var ute efter!
Screenshot_20230815_132328_Gallery.webp
 
Jag tömkör flera av stallets hästar numera (privatstall) och har verkligen fördjupat min kunskap och teknik, vilket är riktigt kul. Det är mestadels ponnyer jag tömkör samt min egna 3 åring och en förvuxen connemara. Men föredrar helt klart dessa mindre hästar än när jag fick äran att tömköra grannstallets 180-ish dressyrhäst. Hade knappt en suck när han brallade iväg :angel: men fick till slut lite kommunikation oss emellan.
Är ju inte fel med alla gratis motion man får :)

Kör mest med enkel tömsättning (i översta eller andra ringen beroende på häst) Har en fjording som just nu har gramaninspänning på yttertömmen. Eller så använder jag min extrarem på insidan när jag vill få igenom mer ställning/ledande tömtag. Fungerar fin fint
 
Jag tömkör ju också rätt mycket. Igår blev det ett kort men effektivt pass över galoppbommar och sedan skrittade vi av i skogen och efter grusvägen. Han var väldigt lugn och avslappnad även på de de ställen där han tycker det är läskigt och valde att fortsätta förbi vår infart och bort mot grannarna. Gick bra till dess att han fick syn på grannens får som han inte sett tidigare då jag valt att hålla mig åt andra hållet 😅🙈
Tror han blev två dm högre och såg ut som en belgian blue när han spände upp sig så mycket han bara kunde.
När vi sedan vände hemåt var det med väldigt raska steg och jag var sjöblöt i svett av att ha försökt ömsom bromsa och ömsom hänga med i tempot!
När vi tillslut svängde in på vår väg så började han andas igen och kunde återgå till ett mer normalt skrittempo och vi var lila trötta båda två när vi kom till stallet 😄

7C7ADACD-8868-4AEC-8B62-EE357C1732D5.webp
 
Jag blev sparkad rätt illa vid tömkörning i slutet av februari och sedan har det inte blivit något mer. Skulle vilja komma igång igen men känner ett visst motstånd, lite rädd antar jag. Jag tror egentligen inte att hon skulle sparka mig igen, men ändå är det svårt att komma över osäkerheten. Jag tror det till viss del beror på att jag inte minns olyckan och därför inte vet varför hon sparkade eller ens varför jag befann mig på väldigt olämpligt ställe..

Någon som har kloka tips kring hur man kan komma igång igen när man varit med om ngt otäckt?

Jag har ju tömkört min häst jättemycket tidigare. Känns tråkigt att tappa det arbetet, även om det såklart inte är en nödvändig grej..
 
Jag blev sparkad rätt illa vid tömkörning i slutet av februari och sedan har det inte blivit något mer. Skulle vilja komma igång igen men känner ett visst motstånd, lite rädd antar jag. Jag tror egentligen inte att hon skulle sparka mig igen, men ändå är det svårt att komma över osäkerheten. Jag tror det till viss del beror på att jag inte minns olyckan och därför inte vet varför hon sparkade eller ens varför jag befann mig på väldigt olämpligt ställe..

Någon som har kloka tips kring hur man kan komma igång igen när man varit med om ngt otäckt?

Jag har ju tömkört min häst jättemycket tidigare. Känns tråkigt att tappa det arbetet, även om det såklart inte är en nödvändig grej..
Kan du kanske be någon leda hästen medan du tömkör? Alt longera hästen samtidigt som du tömkör? Skulle hon dra iväg eller det händer något är det en extra trygghet att ha en extra lina på hästen. Personen i linan behöver ju inte göra något speciellt egentligen, bara följa med bredvid dig. Vartefter du får tillbaka självförtroendet kan ni börja koppla bort linan. Du kanske också kan be någon annan tömköra hästen första delen av passet och sen själv ta över tömmarna när hon har hunnit blåsa av den värsta energin och är lite lagom trött?
 
Kan du kanske be någon leda hästen medan du tömkör? Alt longera hästen samtidigt som du tömkör? Skulle hon dra iväg eller det händer något är det en extra trygghet att ha en extra lina på hästen. Personen i linan behöver ju inte göra något speciellt egentligen, bara följa med bredvid dig. Vartefter du får tillbaka självförtroendet kan ni börja koppla bort linan. Du kanske också kan be någon annan tömköra hästen första delen av passet och sen själv ta över tömmarna när hon har hunnit blåsa av den värsta energin och är lite lagom trött?
Jag är inte rädd att hon ska ha överskottsenergi eller liknande, jag blev sparkad på rakt spår i slutet av passet och min bästa gissning är att hon blev sur och sparkade om jag tex gick på med pisken.. Tror inte det skulle hjälpa att någon annan leder eller liknande, men kanske att jag kan kolla om någon annan kan tömköra första gången.
 
Jag blev sparkad rätt illa vid tömkörning i slutet av februari och sedan har det inte blivit något mer. Skulle vilja komma igång igen men känner ett visst motstånd, lite rädd antar jag. Jag tror egentligen inte att hon skulle sparka mig igen, men ändå är det svårt att komma över osäkerheten. Jag tror det till viss del beror på att jag inte minns olyckan och därför inte vet varför hon sparkade eller ens varför jag befann mig på väldigt olämpligt ställe..

Någon som har kloka tips kring hur man kan komma igång igen när man varit med om ngt otäckt?

Jag har ju tömkört min häst jättemycket tidigare. Känns tråkigt att tappa det arbetet, även om det såklart inte är en nödvändig grej..
Hur långa tömmar har du? Går det att vara riktigt "ur vägen" i början?
 
Precis, så du får igång dig själv lite igen :)
Jag var med om en olycka när jag körde min ena ponny, tog rätt lång tid med de hjärnspökena..
Ja det är nog klokt. Släppa tanken på att göra så mkt reellt arbete utan mest jogga på långa tömmar tills modet kommer tillbaka. Och börja använda hjälm vid tömkörning😇
 
Jag är inte rädd att hon ska ha överskottsenergi eller liknande, jag blev sparkad på rakt spår i slutet av passet och min bästa gissning är att hon blev sur och sparkade om jag tex gick på med pisken.. Tror inte det skulle hjälpa att någon annan leder eller liknande, men kanske att jag kan kolla om någon annan kan tömköra första gången.
Aha okej, iom att du skrev att du inte minns olyckan så tänkte jag bara utifrån ett ganska vanligt scenario när hästen far iväg/kastar sig och man blir skadad i samband med det. Tycker att @Blyger hade ett bra tips med extra långa tömmar så du hamnar utanför sparkradien sas.
 
Aha okej, iom att du skrev att du inte minns olyckan så tänkte jag bara utifrån ett ganska vanligt scenario när hästen far iväg/kastar sig och man blir skadad i samband med det. Tycker att @Blyger hade ett bra tips med extra långa tömmar så du hamnar utanför sparkradien sas.
Nej jag förstår! Jag minns inte så vet egentligen inte, men det är det troligaste scenariot jag har kunnat tänka ut baserat på hur jag känner min häst😊
 
Jag blev sparkad rätt illa vid tömkörning i slutet av februari och sedan har det inte blivit något mer. Skulle vilja komma igång igen men känner ett visst motstånd, lite rädd antar jag. Jag tror egentligen inte att hon skulle sparka mig igen, men ändå är det svårt att komma över osäkerheten. Jag tror det till viss del beror på att jag inte minns olyckan och därför inte vet varför hon sparkade eller ens varför jag befann mig på väldigt olämpligt ställe..

Någon som har kloka tips kring hur man kan komma igång igen när man varit med om ngt otäckt?

Jag har ju tömkört min häst jättemycket tidigare. Känns tråkigt att tappa det arbetet, även om det såklart inte är en nödvändig grej..
Tänker att avstånd är nyckeln. Börja med att dubbellongera på volt och ta henne allteftersom ut på raka spår. Jag är nära nog aldrig på ett avstånd dör hästen kan nå att sparka mig. Det går att jobba både samling och sidförande på behörigt avstånd. Är aldrig närmare än jag är på bilden ovan med en häst jag är minsta osäker på. Dio kan jag vara närmare men honom litar jag på och har heller inte sånt tryck att han skulle få för sig att sparka.
 
Tänker att avstånd är nyckeln. Börja med att dubbellongera på volt och ta henne allteftersom ut på raka spår. Jag är nära nog aldrig på ett avstånd dör hästen kan nå att sparka mig. Det går att jobba både samling och sidförande på behörigt avstånd. Är aldrig närmare än jag är på bilden ovan med en häst jag är minsta osäker på. Dio kan jag vara närmare men honom litar jag på och har heller inte sånt tryck att han skulle få för sig att sparka.
Vi hade lite strul med styrningen på volt i vintras, men hoppas det har blivit ”nollställt” under tiden 😅
Jag brukar inte heller vara på sparkavstånd men vet inte om hon kanske stannade upp eller liknande så att jag plötsligt råkade befinna mig närmare än jag borde varit. Får se till att ha extra marginaler!

Har aldrig någonsin varit rädd att hon skulle sparka mig vid tömkörningen, eller göra mig illa på ngt annat sätt. Har tömkört när hon varit vild och galen utan att känna mig osäker, men plötsligt händer det..
 
Vi hade lite strul med styrningen på volt i vintras, men hoppas det har blivit ”nollställt” under tiden 😅
Jag brukar inte heller vara på sparkavstånd men vet inte om hon kanske stannade upp eller liknande så att jag plötsligt råkade befinna mig närmare än jag borde varit. Får se till att ha extra marginaler!

Har aldrig någonsin varit rädd att hon skulle sparka mig vid tömkörningen, eller göra mig illa på ngt annat sätt. Har tömkört när hon varit vild och galen utan att känna mig osäker, men plötsligt händer det..
Eller testa ännu närmare? Jag brukar använda en graman som korta timmar för att kunna gå nära och jobba vid sidvärtes bland annat. Ambres blir lätt så överambitiös och tar alla hjälper ggr 1000 när jag försöker göra sånt på långa tömmar men nära funkar bättre :up:
 

Liknande trådar

Träning Nu är det här en rent teoretisk fråga (gällande hästens träning), eftersom hästen det gäller bara är den hästen jag rider på lektioner 1...
Svar
1
· Visningar
1 717

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Storlek på rastgårdar?
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp