S
Syrsa
När, om någonsin, "tokrusar" era hundar?
Vad jag undrar över egentligen är om ni låter dem tokspringa som vildar någon gång, var detta isf sker, hur länge ni låter dem hålla på och hur de ser ut när de gör det?
Har ni någon favoritplats för spring?
Hur ofta får era hundar springa sådär "okontrollerat"? (Menar inte okontrollerat, men "hur som helst"...typ, äh ni fattar!)
Hur håller de svansen, huvudet, öronen?
Hur länge orkar de?
Brukar de göra något speciellt? Typ följa spår, springa i cirklar, rulla sig, slå kullerbyttor?
Jag är på jakt efter det verkliga SPRINGET, inte lufsandet eller jakten med det bestämda målet.
Jag har en teori om att min valp, när han är på gränsen till övertrött, tokrusar med svansen i en speciell "båge" och bakbenen i extra långa skutt.Öronen liksom högt uppdragan på skallen. "Som en rem utefter marken" stämmer verkligen för dessa tillfällen. Då är det fånga in och hålla om som gäller!
(Men tänk om han inte alls är övertrött utan bara jätteglad, och så avbryter jag det? Då känner jag mig taskig? Shit att det alltid ska vara så svårt att veta och hamna rätt med valpen!!)
Annars springer han egentligen aldrig omkring om det inte finns en kompis att jaga. Han har alltid ett mål, nosen i backen eller så lufsar han bara i närheten av mig.
Ska bli roligt att höra hur ni funderar över detta med (era) hundars tokrus!
/Syrsa
Vad jag undrar över egentligen är om ni låter dem tokspringa som vildar någon gång, var detta isf sker, hur länge ni låter dem hålla på och hur de ser ut när de gör det?
Har ni någon favoritplats för spring?
Hur ofta får era hundar springa sådär "okontrollerat"? (Menar inte okontrollerat, men "hur som helst"...typ, äh ni fattar!)
Hur håller de svansen, huvudet, öronen?
Hur länge orkar de?
Brukar de göra något speciellt? Typ följa spår, springa i cirklar, rulla sig, slå kullerbyttor?
Jag är på jakt efter det verkliga SPRINGET, inte lufsandet eller jakten med det bestämda målet.
Jag har en teori om att min valp, när han är på gränsen till övertrött, tokrusar med svansen i en speciell "båge" och bakbenen i extra långa skutt.Öronen liksom högt uppdragan på skallen. "Som en rem utefter marken" stämmer verkligen för dessa tillfällen. Då är det fånga in och hålla om som gäller!
(Men tänk om han inte alls är övertrött utan bara jätteglad, och så avbryter jag det? Då känner jag mig taskig? Shit att det alltid ska vara så svårt att veta och hamna rätt med valpen!!)
Annars springer han egentligen aldrig omkring om det inte finns en kompis att jaga. Han har alltid ett mål, nosen i backen eller så lufsar han bara i närheten av mig.
Ska bli roligt att höra hur ni funderar över detta med (era) hundars tokrus!
/Syrsa