Jag skriver som alla andra, antingen är det hälsan som inte är på topp, och ja de kan vara glada och pigga vid vissa moment och vara med besvärade vid andra (eller bara att det märks tydligare för människan som på intet sätt är tankeläsare), eller så trivs inte hästen med uppgiften. Om en häst inte trivs med uppgiften beror det oftast antingen på att man begär om för mycket och har orealistiska förväntningar på hästens förmåga att ge det svar man vill ha, eller så ber man om det på fel sätt. Man gör uppgiften tråkigare genom att tjata med skänkeln, man håller hårt i tygeln för att hästen stängt av och lägger sig i handen, man använder grova eller felaktiga hjälper och tar i lite extra när den önskade responsen uteblir, utan att verkligen våga skärskåda sig själv och fråga om man verkligen gör uppgiften lätt och kul, ger beröm och motiverar, samt "håller käften" med sina hjälper däremellan så hästen inte överbelastas av ständiga hjälper från hand, säte och skänkel.
Jag har under mina år varit med om ett antal hästar som börjat kicka vid galoppfattning på ett icke-glatt, icke-busigt sätt. I flera fall har det vid utredning visat sig finnas bakknä/bäckenproblematik på hästar som varken tränare eller duktiga ryttare reagerat på som "orena". I ett annat fall var det nacken som spökade.
En av mina egna hästar och jag gick igenom detta med galoppen och ja, det var ett sto, men könet var inte vårt problem. Jag var vårt problem, min ridning och den vägledning jag fick av en tränare av attityden "du kan inte bara be henne snällt om hon inte svarar, kicka till, ta i så du får en reaktion". Med andra ord hade vi tappat allt vad god ridning heter och min snälla häst försökte säga att jag vill göra rätt men det här går inte. Jag var ung och oerfaren och önskar verkligen att jag vetat bättre, att min tränare vetat bättre. Vi fick till det till sist och hade en sjysst relation där jag fick en glad kompis, men först efter att jag bättrat mig.