Tjejen som aldrig kunde bestämma sig!

[Jozze]

Jag känner så väl igen det där med att man inte vill "svika" barnen. Jag jobbar sedan tre terminer på en skola, och fram för allt två av mina elever började noja redan vid terminsstart att jag kanske inte kommer tillbaka i höst. Min första termin var det flera elever som bönade och bad om att jag skulle komma tillbaka efter sommaren (då jobbade jag bara 25% och hade inga planer på att jobba heltid). Det är jobbigt, för det blir så personligt. Fördelen för dig, kan jag tänka, är att du har yngre barn som säkert lättare "glömmer" och som inte i förväg kan ge dig lika mycket samvetskal som de 10- till 13-åringar som jag fått det av.

Kollegerna däremot är vuxna och bör ha lärt sig att golk byter jobb och att det förvisso är tråkigt, men livet går vidare.

För övrigt är jag också en dålig "hoppare": jag klamrar mig gärna fast. Mitt ena syskon är lite likadan, kom vi fram till i går när vi pratade om jobb, medan vårt andra syskon lättare tar nya chanser och risker.

 

[Fraggel_Tess]

Jag känner så väl igen det där med att man inte vill "svika" barnen. Jag jobbar sedan tre terminer på en skola, och fram för allt två av mina elever började noja redan vid terminsstart att jag kanske inte kommer tillbaka i höst. Min första termin var det flera elever som bönade och bad om att jag skulle komma tillbaka efter sommaren (då jobbade jag bara 25% och hade inga planer på att jobba heltid). Det är jobbigt, för det blir så personligt. Fördelen för dig, kan jag tänka, är att du har yngre barn som säkert lättare "glömmer" och som inte i förväg kan ge dig lika mycket samvetskal som de 10- till 13-åringar som jag fått det av.

Kollegerna däremot är vuxna och bör ha lärt sig att golk byter jobb och att det förvisso är tråkigt, men livet går vidare.

För övrigt är jag också en dålig "hoppare": jag klamrar mig gärna fast. Mitt ena syskon är lite likadan, kom vi fram till i går när vi pratade om jobb, medan vårt andra syskon lättare tar nya chanser och risker.

Det har varit lite rulijans sista året med personal nu så en del barn säger "Du ska väl inte försvinna" och den tar ju sig rätt in i hjärtat därför tänkte jag ett adjö vid ett terminsslut blir lättare. Jag är så lojal att jag är korkad tror jag. Men nu har jag satt ett datum då jag säger upp mig.

 

[aiquen]

Jag måste byta arbetsplats. Jag kan inte vara kvar i höst. Tror nog det skulle ta kål på mig eller familjen faktiskt. Jag känner ju inom mig och genom nära att förändring måste ske. Funderade ett tag på omplacering i nuvarande kommun, men känner det är ungefär likadant överallt. Jag älskar ju egentligen yrket i sig och borde ge det en chans i en annan kommun.

Men känner du så har du ju verkligen ingen anledning att tveka om du har chans på ett annat jobb. Det är en omställning att byta jobb, men med tanke på hur mycket tid man tillbringar på jobbet är det såklart viktigt att man trivs, och som det låter på dig kan det ju knappast bli värre vad du än byter till.

Efter samtalet du hade med förvaltningschefen hade jag inte tvekat, för att inte sumpa chansen. Jag tycker det var schyst av dem att ta det här mötet för att berätta läget innan det är för sent.

 

[Fraggel_Tess]

Men känner du så har du ju verkligen ingen anledning att tveka om du har chans på ett annat jobb. Det är en omställning att byta jobb, men med tanke på hur mycket tid man tillbringar på jobbet är det såklart viktigt att man trivs, och som det låter på dig kan det ju knappast bli värre vad du än byter till.

Efter samtalet du hade med förvaltningschefen hade jag inte tvekat, för att inte sumpa chansen. Jag tycker det var schyst av dem att ta det här mötet för att berätta läget innan det är för sent.

Ja det var inte så allvarligt som det låter. Utan de ville veta t.ex. varför jag sökte för ett år sedan men sedan tackade nej. Då hade jag nyligen klivit in i ett förtroendevalt uppdrag som jag fick under ansökningstiden och kände då att jag måste ge det en chans. Oavsett vad så kommer jag säga upp mig nu på mitt nuvarande. Jag tänker tänka på mig själv.

Svaren här hjälper en att tänka i olika synvinklar. Jag måste tänka på mig själv! Inte mitt nuvarande jobb!

 

[Lampan]

Jo egentligen är det bara att byta...men det känns liksom ett svek mot kollegor och "de små människorna".

Du sviker dig själv och din egen familj om du stannar och mår dåligt.
Byt jobb!

 

[Sponsorn]

Jag tycker absolut att du ska ta chansen då det de närmaste åren troligen är rätt lätt att byta igen pga den låga arbetslösheten. Saknas folk överallt.

Sen en reflektion eftersom jag själv rekryterar. Hade jag haft en person som återtagit eller tackat nej två gånger så hade framtida ansökningar sorterats bort direkt. Oavsett kompetens och erfarenhet. För mycket röd tid helt enkelt.

 

[Cattis_E]

Ett ord: Byt

Varför inte prova? Som många säger går det att byta vidare pom det inte passar, eller till och med byta tillbaka.

Vill du framåt? Eller vill du alltid ha det som du har nu?
Om du tycker jobbet nu har nackdelar stora nog att söka annat så vill du väl egentligen byta?
Annars hade du inte sökt.

Jag "hoppade" just.
En flykt från en ohållbar arbetssituation gjorde just att jag begärde omplacering till ett operativt jobb med skiftgång. Det var oväntat men hittills verkar det väldigt bra, utom de dagar det känns som jag "aldrig" kommer lära mig allt.
Men det är mer en självförtroendegrej framkommen av min "historik" som på ett sätt liknar dina stressproblem (orkar inte gå in på allt nu men vet inte hur mycket du minns från trådar här).

Du tror inte det ligger någon självförtroendesvaghet bakom din tveksamhet?

 

[Fraggel_Tess]

Ett ord: Byt

Varför inte prova? Som många säger går det att byta vidare pom det inte passar, eller till och med byta tillbaka.

Vill du framåt? Eller vill du alltid ha det som du har nu?
Om du tycker jobbet nu har nackdelar stora nog att söka annat så vill du väl egentligen byta?
Annars hade du inte sökt.

Jag "hoppade" just.
En flykt från en ohållbar arbetssituation gjorde just att jag begärde omplacering till ett operativt jobb med skiftgång. Det var oväntat men hittills verkar det väldigt bra, utom de dagar det känns som jag "aldrig" kommer lära mig allt.
Men det är mer en självförtroendegrej framkommen av min "historik" som på ett sätt liknar dina stressproblem (orkar inte gå in på allt nu men vet inte hur mycket du minns från trådar här).

Du tror inte det ligger någon självförtroendesvaghet bakom din tveksamhet?

Självförtroendet har jag inget fel på numera. Har haft stort uppdrag i styrelse mm och kan mina saker. Tror det dåliga självförtroendet försvann väl den dagen jag tog körkortet! Men jag är rädd för träffa väggen igen om det blir mycket nya grejer. Jag har hittat en bra balans, men om jag åker på en dunderförkylning så kost och motion hamnar i obalans kommer mitt "gamla" jag fram i ett par dagar.

Jag har bestämt mig för att sluta på mitt nuvarande. Det har jag berättat för mina närmsta kollegor så det inte finns någon återvändo. Jag ger förskolläraryrket en chans i en annan kommun och hoppas på förbättring. Som det är nu är det ohållbart! Ökade barngrupper, mindre personaltäthet, personal som låter sitt humör gå ut över oss andra osv, en osäker ledare som vänder kappan efter vinden. Nackdelarna är många.

Nu ska jag bara välja vilken arbetsplats som är bäst i den nya kommunen. Jag har fått tre förslag av en chef och ska träffa en annan chef i samma kommun nu på torsdag. Förvaltningschefen sa att jag har arbete om jag vill det är bara att jag ska ta något av förslagen i princip. Ska återkoppla 24/4 med cheferna.

 

[bettysmatte]

Nu ska jag bara välja vilken arbetsplats som är bäst i den nya kommunen. Jag har fått tre förslag av en chef och ska träffa en annan chef i samma kommun nu på torsdag. Förvaltningschefen sa att jag har arbete om jag vill det är bara att jag ska ta något av förslagen i princip. Ska återkoppla 24/4 med cheferna.

Guldläge, med andra ord... !

 

[Cattis_E]

Självförtroendet har jag inget fel på numera. Har haft stort uppdrag i styrelse mm och kan mina saker. Tror det dåliga självförtroendet försvann väl den dagen jag tog körkortet! Men jag är rädd för träffa väggen igen om det blir mycket nya grejer. Jag har hittat en bra balans, men om jag åker på en dunderförkylning så kost och motion hamnar i obalans kommer mitt "gamla" jag fram i ett par dagar.

Jag har bestämt mig för att sluta på mitt nuvarande. Det har jag berättat för mina närmsta kollegor så det inte finns någon återvändo. Jag ger förskolläraryrket en chans i en annan kommun och hoppas på förbättring. Som det är nu är det ohållbart! Ökade barngrupper, mindre personaltäthet, personal som låter sitt humör gå ut över oss andra osv, en osäker ledare som vänder kappan efter vinden. Nackdelarna är många.

Nu ska jag bara välja vilken arbetsplats som är bäst i den nya kommunen. Jag har fått tre förslag av en chef och ska träffa en annan chef i samma kommun nu på torsdag. Förvaltningschefen sa att jag har arbete om jag vill det är bara att jag ska ta något av förslagen i princip. Ska återkoppla 24/4 med cheferna.

Bra!
Har du varit på alla arbetsplatserna på besök?

 

[Fraggel_Tess]

Bra!
Har du varit på alla arbetsplatserna på besök?

Jag känner igen de flesta platserna sedan tidigare i min utbildning, men har även kurskamrater som arbetar på dem. En har jag besökt nyligen och en går dottern på nu, men slutar till sommaren. Det som får mig att välja handlar om arbetssätt. T.ex storarbetslag är något jag inte vill arbeta med och framförallt där man arbetar strikt efter klockan. Exempelvis att kl 0900 ska barnen ut för nästa grupp ska in. Jag är som sådan att jag vill låta barnen vara i sina processer och klockan får inte styra för mycket Det blir en stress för barnen och pedagogerna. Jag vill kunna ge barnen goda förutsättningar både för den pedagogiska verksamheten och den fria leken. I förskolan idag är det alldeles för många "bryt" för barn. Så jag tror att i slutet står det mellan två arbetsplatser att välja emellan.

 

[EmmaN]

Ledarskapet har sina brister. Man säger en sak och gör en annan sak. Varit mycket ruljans på personal det sista. Varför jag stannar? Barnen och personalen de få bra som är kvar.

Jag jobbar också i skola och ska byta jobb i höst. Jag är inte på något vis säker på att jag kommer att tycka att det är bättre på mitt nya jobb men jag tänker att med tanke på hur många tjänster det finns och hur många som byter jobb hela tiden så är jag helt säker på att jag kan komma tillbaka om jag vill! Prova!! =)

 

[Fraggel_Tess]

Jag jobbar också i skola och ska byta jobb i höst. Jag är inte på något vis säker på att jag kommer att tycka att det är bättre på mitt nya jobb men jag tänker att med tanke på hur många tjänster det finns och hur många som byter jobb hela tiden så är jag helt säker på att jag kan komma tillbaka om jag vill! Prova!! =)

Ja jag ska prova

 

[farin]

Jo egentligen är det bara att byta...men det känns liksom ett svek mot kollegor och "de små människorna".

Nu har jag sett att du ska byta jobb, jättebra!! Men jag vill ändå kommentera det här, kanske något att ta med dig (eller för någon annan) att ta med framöver.

Du kan - och ska - ta ansvar för det som är ditt att ansvara för. Du ska se till att ta hand om dig själv och ge dig själv de bästa förutsättningarna för att göra ett bra jobb, på jobbet, utan att det påverkar dina förutsättningar att vara den du vill för din familj och dig själv.

Det som inte är ditt att ta ansvar för, t ex ledarskapet som gör att arbetsplatsen inte fungerar optimalt, ska du inte ta på dig. Lägg ansvaret där det hör hemma och ta ansvar för det som är ditt.

Allt för många tar ansvar och mår i förlängningen dåligt över saker, situationer som de inte har mandat att påverka. Det är bortkastad energi som de flesta av oss behöver till mer konstruktiva saker. Jag tror tyvärr det är en del i utbrändhetsproblematiken. Ledningen/politiker/ägare tar inte sitt ansvar och skapar inte de förutsättningar verksamheten behöver. Ansvarstagande medarbetare kompenserar sig sjuka.
Så jättebra att du bestämt dig för att byta!

 

[Fraggel_Tess]

Nu har jag sett att du ska byta jobb, jättebra!! Men jag vill ändå kommentera det här, kanske något att ta med dig (eller för någon annan) att ta med framöver.

Du kan - och ska - ta ansvar för det som är ditt att ansvara för. Du ska se till att ta hand om dig själv och ge dig själv de bästa förutsättningarna för att göra ett bra jobb, på jobbet, utan att det påverkar dina förutsättningar att vara den du vill för din familj och dig själv.

Det som inte är ditt att ta ansvar för, t ex ledarskapet som gör att arbetsplatsen inte fungerar optimalt, ska du inte ta på dig. Lägg ansvaret där det hör hemma och ta ansvar för det som är ditt.

Allt för många tar ansvar och mår i förlängningen dåligt över saker, situationer som de inte har mandat att påverka. Det är bortkastad energi som de flesta av oss behöver till mer konstruktiva saker. Jag tror tyvärr det är en del i utbrändhetsproblematiken. Ledningen/politiker/ägare tar inte sitt ansvar och skapar inte de förutsättningar verksamheten behöver. Ansvarstagande medarbetare kompenserar sig sjuka.
Så jättebra att du bestämt dig för att byta!

Nej jag vet att jag ofta tar på mig rollen som spindeln i nätet. Jag trixar och fixar med scheman, ser möjligheter att lösa problem utan chefen behöver engagera sig. Men jag tänker på en ny arbetsplats får jag låta bli med det.