Jag känner så väl igen det där med att man inte vill "svika" barnen. Jag jobbar sedan tre terminer på en skola, och fram för allt två av mina elever började noja redan vid terminsstart att jag kanske inte kommer tillbaka i höst. Min första termin var det flera elever som bönade och bad om att jag skulle komma tillbaka efter sommaren (då jobbade jag bara 25% och hade inga planer på att jobba heltid). Det är jobbigt, för det blir så personligt. Fördelen för dig, kan jag tänka, är att du har yngre barn som säkert lättare "glömmer" och som inte i förväg kan ge dig lika mycket samvetskal som de 10- till 13-åringar som jag fått det av.
Kollegerna däremot är vuxna och bör ha lärt sig att golk byter jobb och att det förvisso är tråkigt, men livet går vidare.
För övrigt är jag också en dålig "hoppare": jag klamrar mig gärna fast. Mitt ena syskon är lite likadan, kom vi fram till i går när vi pratade om jobb, medan vårt andra syskon lättare tar nya chanser och risker.
Kollegerna däremot är vuxna och bör ha lärt sig att golk byter jobb och att det förvisso är tråkigt, men livet går vidare.
För övrigt är jag också en dålig "hoppare": jag klamrar mig gärna fast. Mitt ena syskon är lite likadan, kom vi fram till i går när vi pratade om jobb, medan vårt andra syskon lättare tar nya chanser och risker.