Tjafsig i munnen.

[malumbub]

Sv: Tjafsig i munnen.

Vad red ni med då för bett/huvudlag m m?
Vad gjorde ni när hon började slå/säga ifrån?

 

[shady]

Sv: Tjafsig i munnen.

Red på ett vanligt massivt smalt tränsbett, två delat. Samma som vid longeringen endera dagen. Det var när vi tog in henne på volter i vänster varv. Inte mkt bara någon enstaka gång. Inget i höger varv. Sedan var det vid avskrittning på rakt spår på lång tygel.

 

[Wyall]

Sv: Tjafsig i munnen.

(Hejsan förresten, jag är ny här)

En unghäst ska inte vara tjafsig i munnen, det är varken normalt eller önskvärt eller något som går om av sej själv. Den ska vara van vid bett o tyglar innan ryttaren sitter upp första gången så att den accepterar bettet och inte "känner" det mera. I praktiken innebär det att hästen lärs att en lätt kontakt i tygeln är det som gäller, och det tar inte länge.

Om din häst är ok när du longerar och alltid är dålig i munnen när den rids så är det tyvärr någonting i själva ridningen som stressar den. Kolla att hästen står stilla och är fullständigt lugn under sadling och uppsittning, kolla att den förstår framåtdrivande hjälper och förhållande. Klickar det någonstans så kan det tyvärr hända att hästen associerar den lilla stressen med hela ridningen, och blir spänd, nervös och dålig i munnen. Det är inte bra - psykiskt eller fysiskt.

 

[malumbub]

Sv: Tjafsig i munnen.

Red på ett vanligt massivt smalt tränsbett, två delat. Samma som vid longeringen endera dagen. Det var när vi tog in henne på volter i vänster varv. Inte mkt bara någon enstaka gång. Inget i höger varv. Sedan var det vid avskrittning på rakt spår på lång tygel.

Jag får upp tankar som att hon klagar på att det är jobbigt, att hon inte får det stöd hon behöver/vant sig vid eller att hon inte är nöjd med nåt på böjt spår åt vänster (t ex ryttarens vikt eller så). Det är det jag kommer att tänka på så här sent en lördag...

Men jag vet hur det är att rida ett sto som klagar m munnen. Jag har valt att rida bettlöst så gott det går, då hästen trivs då. Inget nervöst beteende i munnen. Jag tömkör med rakt bett med fasta ringar, vilket fungerar mkt bra. Hon klagar när det blir jobbigt, men om jag bara håller mig mjukt stabil&bestämd så ger hon sig o jobbar på.
Sen att de håller på i skritten på lång tygel kan ha helt andra orskaker. Det kan alla hästar göra om d funderar eller t ex upptäcker att det fastnat nåt på bettet eller dyl, men det kan ju också vara att hästen inte trivs m bettet och att den nu kan röra bettet då d e tryckfritt.

Svammel svammel svammel...

Hoppas ni löser det här!

 

[Lina_Zacha]

Sv: Tjafsig i munnen.

har inte läst alla svar nu, så med risk för att det blir repris:

*hästar brukar inte vilja ha bett när de tappar tänder, oavsett var i munnen detta sker. Sidepull är därför ett perfekt alternativ under dessa perioder.

*två-delat bett är det som de flesta använder. Tyvärr är det ett dåligt bett för hästens mun. Hästtandläkare rekomenderar ett rakt, men gärna svagt bakåtböjt, då dessa ligger still i munnen och inte inbjuder till jox. Själv använder jag gärna sk. Billy Allen, ett bett som är tredelat men samtidigt stelt. Det ligger som ett rakt bett i munnen, men höger och vänster-sida är tack vare lederna oberoende av varandra. De flesta hästar trivs mycket bra på detta och de som vart joxiga kopplar av bra. Finns att köpa i westernbutiker.

*kolla upp att bettet passar hästens mun. För långa eller för korta är inte bekvämt för hästen. Likaså kan hästen uppleva bettet som för tjockt eller för smalt.


Viktigast är ändå att hitta orsaken till hästens protest, inte tysta ner den med fler remmar.

 

[shady]

Sv: Tjafsig i munnen.

Den här hästen är van vid träns och bett sedan den var 1 år. Mkt hanterad efterkonstens alla regler sedan födseln.

Hon är dock ej alltid ok vid longering. Ibland tjafsig då också. Hon är absolut inte stressad av någon form. Lugn som en filbunke, i alla lägen som du assosierar till.

Men jag tror fortfarande att det har med tänderna att göra.

Idag skrittade han henne, ute i skogen och luffade bara. Vid skritt på vägen, ngt tjafsig, något slag här och där. När vi först kom in i skogen blev det mera släng ocg slag.

Sedan red han rakt ut i skogen, bland stock och sten. Red lite serpentiner runt träden och då bara försvann allt. Kan ju vara så att hon tycker det händer för lite så det är därför hon går och slår.

Det har ju blivit bättre så det är bara att hoppas vidare.

Välkommen förrästen.

 

[shady]

Sv: Tjafsig i munnen.

Viktigast är ändå att hitta orsaken till hästens protest, inte tysta ner den med fler remmar.

Precis. Hitta orsaken är ju det jag bara vill. Tänker inte spänna på henne en massa fler saker bara för detta. Vill ju reda på orsaken till det också.

 

[Lina_Zacha]

Sv: Tjafsig i munnen.

ibland kan det komma huvudkast eller annat tjafs även om man rider utan bett. I de fallen handlar det oftast om att hästen blivit uttråkad. Då är det läge att gå tillbaka till att bara få den att tänka framåt. Rid mycket i skog och mark, och gärna i trav och galopp. Ta helt enkelt en "lekperiod" där ni lägger utbildningen åt sidan ett tag.
Uttråkningen kan även höra ihop med att hästen är i behov av att vila huvud och kropp. Så antingen är en viloperiod på sin plats, eller som jag skrev ovan: släpp allt och ha kul!

 

[shady]

Sv: Tjafsig i munnen.

En ny viloperiod är kanske inte läge för nu, då hon bara varit i gång ungefär 2 veckor efter 4 veckors ledig het. Ut i skogen och har kul är hon, kräver inte allt för mkt av henne ännu. Tar en dag i taget. Vill få ordning på detta med munnen/tjafsigheten först.

 

[Lina_Zacha]

Sv: Tjafsig i munnen.

på så vis. nå, då borde det ju bero på tandlossningen. testa som sagt sidepull (eller grimma) och se om hon är likadan då.

 

[Lina_Zacha]

Sv: Tjafsig i munnen.

det är förresten inte så att hon kommit in i en växtperiod, så hon behöver vila trots tidigare ledighet? *just checking*

 

[shady]

Sv: Tjafsig i munnen.

Nej, så är det inte. Hon visar tydligt när det är dags för vila i en växtperiod. Hon kan knappt gå och vill bara ligga ner. Nu rejsar hon i hagen med sin 3 åriga ponny kavaljer, hela dagarna, ja nästan.

 

[shady]

Sv: Tjafsig i munnen.

Idag red Mathias henne igen. Var nog ganska nervös efter vurpan härrom dagen (hon brallade av honom). Så länge han bara skritta på lång tygel och lät henne traska på, slog hon med huvudet.

Men när han kortade upp henne och började jobba lite så försvann slagen, dom återkom bara när han lyckades att klämma åt henne ordentligt så det blev jobbigt.

Så lite framsteg blev det dock allt. Longerade henne innan och inga slag alls med huvudet då. Kanske tänderna börjar bli OK.

 

[Capable Case]

Sv: Tjafsig i munnen.

Det kan inte handla om att ryttaren är "för" mjuk i sin hand? Med det menar jag att jag har en kompis vars häst reds med vädigt lösa tyglar (glappande) för att hon inte ville ta sin häst i munnen och det gjorde att hästen försökte leta efter stödet från handen hela tiden. Resultatet blev en väldigt orolig mun med frenetiskt tuggande och skallrande med bettet. Det beteendet satte sig som en fix grej och slutade inte fastän man bytte bett.

Samma resultat kan man få om man har bettet för långt ner. Be någon som är duktig på att passa in bett se över ifall du kanske har bettet tex. ett hål för långt ner. Har nämligen sett det fenomenet oxå. Då har bettet knappt haft kontakt med mungipan för att "vara snäll mot" hästen. Vad som händer då är att bettet inte hamnar i lanerna som den ska utan kanske ligger och skallrar mot tänderna och då kan man ju förstå att en höst blir orolig i munnen, alla vet vi ju hur skönt det är attha något som bonkar till tänderna även löst. (Om bettet ligger för långt ner så kan faktiskt en varningssignal vara just att hästen lägger tungan över ofta.. Det blir nämligen mycket lättare då.)

Börja med att kolla detta. Om det inte fungerar så skulle jag nog misstänka att felet ligger i att hästen har ont. Ligger sadeln väl tex?

Hoppas det löser sig.

Mvh Jeanette