Tittig häst - vad är acceptabelt

[Zussi]

Jag köpte min första islänning förra sommaren, och jag börjar väl komma hyfsat underfund med honom nu, men det är en sak som jag inte riktigt är med på ännu.
Han är väldigt "tittig" i skogen. Inte alls som mina araber, som är tittiga på ett lite vaket sätt, mer åt det lite nervösa hållet om ni förstår.
Den här killen verkar mest vilja glo på allt och alla som finns i skogen, mest för att ha koll. Han är INTE nervös, utan det känns mest som att han vill ha koll på läget. Jag kan ju köpa att ett flyktdjur vill ha koll, men det får ju vara måtta på det.

Det hela hade inte varit något egentligt problem om det inte varit så att han går åt det håll han tittar. Tittar han åt höger så går han åt höger (eller faller vänster bog ut). Han är fortfarande väldigt instabil i sig själv (har aldrig haft en så vinglig häst!), så när han inte har koll rakt fram så börjar han snubbla något helt oerhört. Noll koll på fötterna, liksom.
I början vinglade han fram och tillbaka över vägen och snubblade i vart och vartannat steg. Efter snart ett år går det mycket bättre, men inte riktigt bra. Jag får vara "på" väldigt ofta och korrigera så att han håller rak linje, och det börjar bli lite tröttsamt. Jag vill ju kunna ge honom helt lång tygel ibland och ändå kunna stanna på vägen.

Är islänningar "trögare" på att fatta sådana här saker? Eller ligger det i deras gener att de SKA ha koll på omvärlden mer än andra raser?
Jag tror ju så klart inte att han är korkad (snarare tvärt om) men jag har aldrig varit med om en häst som det tar så lång tid att lära saker t ex sänka huvudet, flytta sig för ett litet "pet" i sidan, Perelli-lekar, one rein stop etc etc.
Ni som kan islänningar - ÄR de så här?

 

[Fiorano]

Jag tycker det låter som om det ev är nåt fysiskt fel på hästen. Nu har jag visserligen inte ridit islandshäsar mycket men stått i stall och hanterat ett gäng. Alltid gett intryck av att vara enkla lättlärda hästar som är väldigt klok. Så tvivlar på att islänningar skulle vara "tröga".

 

[Grazing]

Jag köpte min första islänning förra sommaren, och jag börjar väl komma hyfsat underfund med honom nu, men det är en sak som jag inte riktigt är med på ännu.
Han är väldigt "tittig" i skogen. Inte alls som mina araber, som är tittiga på ett lite vaket sätt, mer åt det lite nervösa hållet om ni förstår.
Den här killen verkar mest vilja glo på allt och alla som finns i skogen, mest för att ha koll. Han är INTE nervös, utan det känns mest som att han vill ha koll på läget. Jag kan ju köpa att ett flyktdjur vill ha koll, men det får ju vara måtta på det.

Det hela hade inte varit något egentligt problem om det inte varit så att han går åt det håll han tittar. Tittar han åt höger så går han åt höger (eller faller vänster bog ut). Han är fortfarande väldigt instabil i sig själv (har aldrig haft en så vinglig häst!), så när han inte har koll rakt fram så börjar han snubbla något helt oerhört. Noll koll på fötterna, liksom.
I början vinglade han fram och tillbaka över vägen och snubblade i vart och vartannat steg. Efter snart ett år går det mycket bättre, men inte riktigt bra. Jag får vara "på" väldigt ofta och korrigera så att han håller rak linje, och det börjar bli lite tröttsamt. Jag vill ju kunna ge honom helt lång tygel ibland och ändå kunna stanna på vägen.

Är islänningar "trögare" på att fatta sådana här saker? Eller ligger det i deras gener att de SKA ha koll på omvärlden mer än andra raser?
Jag tror ju så klart inte att han är korkad (snarare tvärt om) men jag har aldrig varit med om en häst som det tar så lång tid att lära saker t ex sänka huvudet, flytta sig för ett litet "pet" i sidan, Perelli-lekar, one rein stop etc etc.
Ni som kan islänningar - ÄR de så här?

Har nog inte med rasen att göra, dom har ju olika personligheter och han har den typen av personlighet. Man når fram till hästar på olika sätt, bara att leta sig fram till det sättet som passar honom.

 

[Teilani]

Hur gammal är hästen? Vad gäller att behöva titta på saker och glömma bort vad man håller på med så mognar en del väldigt sent bortåt 8-10 år.

Vad gäller vingligheten så är det svårare för en liten häst att bära upp en människa, de behöver mycket grundarbete, stärkas i sidorna, jobba med inner bak. Om det inte blir bättre med den typen av arbete så får man titta på andra saker. Är hästen okej? Ligger utrustningen okej? Sitter du stadigt? Islänningar är känsliga för vikthjälper i och med att de är små, sitter inte du stadigt utan byter sittben omedvetet så kommer hästen att "vingla" fram på de signalerna om den är känslig.

Jag har också en "vinglig" häst, och hon är helt enkelt osäker, släpper jag tyglarna helt så vet hon inte riktigt vad som förväntas av henne och tappar då fart och riktning. Hon behöver fortfarande vid 17 års ålder att matte håller henne lite i "handen" för att gå framåt lugnt och rakt.

 

[mackan]

Han är fortfarande väldigt instabil i sig själv (har aldrig haft en så vinglig häst!), så när han inte har koll rakt fram så börjar han snubbla något helt oerhört. Noll koll på fötterna, liksom.
I början vinglade han fram och tillbaka över vägen och snubblade i vart och vartannat steg. Efter snart ett år går det mycket bättre, men inte riktigt bra. Jag får vara "på" väldigt ofta och korrigera så att han håller rak linje, och det börjar bli lite tröttsamt. Jag vill ju kunna ge honom helt lång tygel ibland och ändå kunna stanna på vägen.

Det är knappast rasbundet , vissa unghästar är inte sällan så och även vissa äldre individer om de inte är så starka i kroppen och/eller balanserade/vana att ridas ut kuperat etc.

Det är ju svårt utifrån att bara läsa en text att förstå hela scenariot, men jag reagerar på det du skriver om att vilja kunna rida på lång tygel.

Det är en förutsättning om man vill träna upp koordination, balans och bärighet på hästen att man då rider den på lång tygel. Det går inte att vid ridning ute i skog och mark ”träna” den om man sitter och stödjer den via tygeln . På vissa får man inse att de måste få vingla och snubbla och ska man korrigera behöver man i första hand göra det med sitsen om de vinglar . Snubbla lär de sig bort från om man släpper ut tygeln när man rider dem i terrängen (skritt givetvis)

 

[Ridinglady]

Min erfarenhet är att tittighet snarare är kopplat till individ än ras. Jag har iberiska hästar som ju är pigga och alerta, men jag har haft två helsystrar där den ena var väldigt tittig och ”feg” och snurrade runt alternativt hoppade år sidan för minsta lilla, medan den andra är vaken och väldigt alert, men ”modig” och ytterst sällan gör ngt mer än slänger ett ögonkast på det ’farliga’ och om möjligt går fram och nosar på det. Dessa olika personligheter kunde man se från tidig ålder.

 

[Whirlie]

Jag köpte min första islänning förra sommaren, och jag börjar väl komma hyfsat underfund med honom nu, men det är en sak som jag inte riktigt är med på ännu.
Han är väldigt "tittig" i skogen. Inte alls som mina araber, som är tittiga på ett lite vaket sätt, mer åt det lite nervösa hållet om ni förstår.
Den här killen verkar mest vilja glo på allt och alla som finns i skogen, mest för att ha koll. Han är INTE nervös, utan det känns mest som att han vill ha koll på läget. Jag kan ju köpa att ett flyktdjur vill ha koll, men det får ju vara måtta på det.

Det hela hade inte varit något egentligt problem om det inte varit så att han går åt det håll han tittar. Tittar han åt höger så går han åt höger (eller faller vänster bog ut). Han är fortfarande väldigt instabil i sig själv (har aldrig haft en så vinglig häst!), så när han inte har koll rakt fram så börjar han snubbla något helt oerhört. Noll koll på fötterna, liksom.
I början vinglade han fram och tillbaka över vägen och snubblade i vart och vartannat steg. Efter snart ett år går det mycket bättre, men inte riktigt bra. Jag får vara "på" väldigt ofta och korrigera så att han håller rak linje, och det börjar bli lite tröttsamt. Jag vill ju kunna ge honom helt lång tygel ibland och ändå kunna stanna på vägen.

Är islänningar "trögare" på att fatta sådana här saker? Eller ligger det i deras gener att de SKA ha koll på omvärlden mer än andra raser?
Jag tror ju så klart inte att han är korkad (snarare tvärt om) men jag har aldrig varit med om en häst som det tar så lång tid att lära saker t ex sänka huvudet, flytta sig för ett litet "pet" i sidan, Perelli-lekar, one rein stop etc etc.
Ni som kan islänningar - ÄR de så här?

Jag reagerar lite som Mackan - vad är det som hindrar att du har lång tygel? Om det bara handlar om att vingla lite, kan du inte korrigera med vikthjälper och skänkeln som är in mot vägen för att få honom att gå rakt? Eller menar du att du hindrar hästen från att titta genom att ha kort tygel, och då slipper korrigera med vikt- och skänkelhjälper.

Hur reagerar hästen när du ställer vänster- och höger, kan den hålla sitt spår då och vara rakriktad? Om du flyttar bogen eller rumpan något, i bogen in eller lite tagen bakdel (heter det så, början till sluta - har glömt), hur reagerar hästen då? Är det bättre eller sämre åt något håll?

Är hästen ordentligt genomkollad av veterinär? Om det inte handlar om unghästvinglighet (vilket jag tolkar ditt inlägg att det inte gör) så kanske det kan vara värt att utreda. Om det uppstår smärta när hästen flyttar tyngd- och balanspunkten för att vrida på halsen så är det troligt att den då skulle flytta iväg kroppen för att komma undan smärtan. T ex skjuta ut bogen.

 

[lil-sis]

Nej de är inte ”sådär” i allmänhet.
Är din häst genomgången av veterinär? Ser han ”normalt”?

 

[Skjøldur]

För många år sedan då Skjöldur var ung så visste han inte vart han hade fötterna och så var det där med balansen. Jag ledde honom på ett kalhygge och sen började jag rida där, mkt försiktigt. Då var han tvungen att tänka på vårt han satte fötterna. I paddoken på jag ut två rader med gamla bildäck utan fälg. Han fick lära sig gå över dom. Först trodde han inte att det gick men han lärde sig styra benen och sen gick det också bra. Jag red inte över däcken.