Tips på bra hästraser!

[ladydelicious]

Hej!
Jag behöver tips på en hållbar, sund och frisk hästras...
Jag ska köpa häst igen och har endast dåliga erfarenheter av varmbloden/halvbloden som vi har haft tidigare. De skadade sig såfort dom såg hagen i stort sett och jag har känt överlag att de är så ömtåliga (trots uppväxt på lösdrift med skogshagar osv). Jag vill ha mina hästar ute på dagarna och vill inte behöva känna att jag har porslinshästar. Det kanske är så att jag har haft otur med mina, men jag är så rädd att det ska bli samma sak om jag skaffar en sådan häst igen.
Därför försöker jag vidga mina vyer och försöker få kunskap om de andra raserna som finns! :-)
Jag rider dressyr och tränar gärna, men oftast kombinerar jag lite träning i form av uteritter. Varierad ridning helt enkelt.
Snälla kom med tips å råd, berätta er erfarenhet av diverse ras! :-)

Tack på förhand,

 

[Sryoqwe]

Haflinger?
Nu tror jag inte att skaderisken är särskillt mycket lägre på dem, men iaf min hade oftast koll på benen. Den häst som känns mest hållbar av mina är nog det engelska fullblodet, han har tävlat aktivt i galopp i femton år och aldrig vart skadad. Men fullbloden är kända för att hitta skador, så det är inte en rekommendation.

 

[Novalisa]

Jag är ju svag för PRE. Vet dock inte om de är friskare och mindre skadebenägna än andra.
Tror inte det handlar om ras utan individ och kanske till viss del temperament!
Min nuvarande är korsning ridponny/ PRE och tycker hon klarat sig bra i hagen.
Framför allt har hon ett fantastiskt temperament som hon ärvt av sin PRE pappa. I princip inget skrämmer henne och är framåt och vill göra rätt i ridningen.

 

[Karoliten]

Tror också det handlar till viss del om individ. Tex söker jag gärna hästar med breda skenben, hyfsat korrekt exteriör, osv
Annars har jag har jag mkt fullblod och visst skadar de sig men de utsätts också för väldigt hårt arbete. Det viktiga med fullblod är och hitta nån med bra hovar och som är van redan som tävlingshäst att gå i hage

 

[Islandshästryttare]

Hej!
Jag behöver tips på en hållbar, sund och frisk hästras...
Jag ska köpa häst igen och har endast dåliga erfarenheter av varmbloden/halvbloden som vi har haft tidigare. De skadade sig såfort dom såg hagen i stort sett och jag har känt överlag att de är så ömtåliga (trots uppväxt på lösdrift med skogshagar osv). Jag vill ha mina hästar ute på dagarna och vill inte behöva känna att jag har porslinshästar. Det kanske är så att jag har haft otur med mina, men jag är så rädd att det ska bli samma sak om jag skaffar en sådan häst igen.
Därför försöker jag vidga mina vyer och försöker få kunskap om de andra raserna som finns! :-)
Jag rider dressyr och tränar gärna, men oftast kombinerar jag lite träning i form av uteritter. Varierad ridning helt enkelt.
Snälla kom med tips å råd, berätta er erfarenhet av diverse ras! :-)

Tack på förhand,

Islandshäst kanske? Rider på islandshästridskola vi rider dressyr, hoppar men inte så högt och rider gångartsträning såklart. Hästarna går på lösdrift, behöver aldrig ha täcke såvida det inte är eksemhäst och är robusta och tåliga. Dock om du är ute efter en häst att tävla dressyr med så är inte islandshäst det bästa valet då de har lite fler gångarter att trassla in sig i.

 

[Iszka]

För mig är araben utan tvekan den hästras som passar mig allra bäst och kommer nog aldrig äga någon annan ras. Klok, lyhörd och lojal, vad mer kan man önska De som jag har ägt har funkat till allt från dressyrpass och hoppning till härliga skogsturer och tolkning på vintern. De är positiva till nästan allt så länge man själv tycker det känns roligt! En stor förändring från vissa andra raser jag ägt då det verkligen kändes som de aldrig tyckte nåt var kul, de ville bara hem till stallet och maten... Jag älskar att man aldrig måste ta hårt i en arab och att det alltid finns ”en växel till” när man önskar det. Och när man väl känner varenda känns det mer tankeläsning än ridhjälper många gånger. Klyschan att de ska vara ömtåliga har jag aldrig upplevt. Min står på lösdrift och det fungerar utmärkt.

 

[Rosett]

Kallblodstravare. (Nordsvensk travhäst hette den förut). Det finns de som föds upp till ridhästar och aldrig går på travet. Finns även omskolade från travet.
De används som skogsmullehästar och till akademisk dressyr. Funkar till vanlig dressyr och lättare hoppning också.

 

[Rosett]

Glömde skriva om min egen erfarenhet av kbl travare. Har varit medryttare på en som blev över 30 år. Alltid glad och positiv.
Ridit en valack som också var glad och positiv. Han blev nog över 28, minns inte riktigt.
Norröver är det hyfsat vanligt med kallblodstravare som ridhästar.

 

[__sofia__]

Hej!
Jag behöver tips på en hållbar, sund och frisk hästras...
Jag ska köpa häst igen och har endast dåliga erfarenheter av varmbloden/halvbloden som vi har haft tidigare. De skadade sig såfort dom såg hagen i stort sett och jag har känt överlag att de är så ömtåliga (trots uppväxt på lösdrift med skogshagar osv). Jag vill ha mina hästar ute på dagarna och vill inte behöva känna att jag har porslinshästar. Det kanske är så att jag har haft otur med mina, men jag är så rädd att det ska bli samma sak om jag skaffar en sådan häst igen.
Därför försöker jag vidga mina vyer och försöker få kunskap om de andra raserna som finns! :-)
Jag rider dressyr och tränar gärna, men oftast kombinerar jag lite träning i form av uteritter. Varierad ridning helt enkelt.
Snälla kom med tips å råd, berätta er erfarenhet av diverse ras! :-)

Tack på förhand,

Jag har en rysk basjkir, vilket passar in i hållbar, sund och frisk hästras. De får rejäl päls på vintern och har inga problem att gå på lösdrift, bra hovkvalitet, hyfsat lättfödda, stabila mentalt (kan dock vara lite envisa och matglada) och brukar inte bli sjuka eller skadade.

Det man kan behöva komma ihåg (som jag själv märkt av på min knappt inridna häst) är att de har en tendens att vara lite överrörliga (några hästar har mer än 3 gångarter, t.ex. min hästs farfar) och att de behöver jobba på att stärka bakdelen. Och det är inte den enklaste hästen om man vill tävla dressyr, i och med att de inte direkt är avlade för samling.

Det är en dock väldig allroundhäst, och det finns basjkirer i Sverige som tävlar i dressyr, hoppning, fälttävlan, western, WE, distans, beridet bågskytte etc. - dock inte på de högre nivåerna. Framförallt har det varit väldigt vanligt att ha de som turridningshästar.

Sen är det inte helt lätt att få tag i en om man är intresserad - den absoluta majoriteten av basjkirer som sålts de senaste cirka två åren har varit unghästar.

 

[Marvin]

Welsh cob? Robusta och verkar vara trevliga allroundhästar. Har inte haft någon själv dock.

 

[Kjerulfia]

Connemara av större modell? Bra och trevliga allroundhästar/ponnyer.
Jag har två och är väl partisk antar jag.
Det man ska se upp med är den genetiska sjukdomen HWSD, som innebär dålig hovkvalitet, men överlag har de bra hovar.

 

[__sofia__]

Connemara av större modell? Bra och trevliga allroundhästar/ponnyer.
Jag har två och är väl partisk antar jag.
Det man ska se upp med är den genetiska sjukdomen HWSD, som innebär dålig hovkvalitet, men överlag har de bra hovar.

Jag tror de flesta som skrivit här har varit ganska partiska

 

[Oknytt]

Jag har en stor Žemaituka. Inhemsk gammal ras från Litauen. Finns mest i ponnystorlek men på senare år har man börjat avla in större hästar så nu kommer de i två versioner- den "vanliga" Žemaitukan i ponnystorlek (varierar från typ B-ponny till maxad D) samt den större Žemaitukan som är maxad D- upp till ca 155-160.

För mig som är en hobbyryttare med dragning åt dressyr, började rida som vuxen och är höjdrädd och något feg passar rasen som handen i handsken. Otroligt bussig, lugn i temperamentet utan att för den delen vara slö i ridningen och verkligen en allround häst i mindre förpackning. Har hunnit äga lite olika raser nu och denna klickar verkligen i alla rutor för mig.

 

[__sofia__]

Hej!
Jag behöver tips på en hållbar, sund och frisk hästras...
Jag ska köpa häst igen och har endast dåliga erfarenheter av varmbloden/halvbloden som vi har haft tidigare. De skadade sig såfort dom såg hagen i stort sett och jag har känt överlag att de är så ömtåliga (trots uppväxt på lösdrift med skogshagar osv). Jag vill ha mina hästar ute på dagarna och vill inte behöva känna att jag har porslinshästar. Det kanske är så att jag har haft otur med mina, men jag är så rädd att det ska bli samma sak om jag skaffar en sådan häst igen.
Därför försöker jag vidga mina vyer och försöker få kunskap om de andra raserna som finns! :-)
Jag rider dressyr och tränar gärna, men oftast kombinerar jag lite träning i form av uteritter. Varierad ridning helt enkelt.
Snälla kom med tips å råd, berätta er erfarenhet av diverse ras! :-)

Tack på förhand,

Eftersom ingen har sagt det hittills - fjording. Även det tänker jag är en hållbar, sund och frisk hästras som inte brukar bli sjuka. Inga problem att gå ute på lösdrift. Jag har haft en ung fjording (4-6 år) som jag aldrig minns snubblade över något - hon kunde skritta upp på och över en låg stenmur och köra full galopp på en crossbana med bucklor och gropar på sina ställen. Min egen hade extremt trevligt och stabilt temperament, men var ändå pigg och glad i allt. Vi tävlade utan problem LC i hoppning som ungponny, och hennes helbror gick LA dressyr bland storhästar med seger. Det finns flera fjordingar som går MSV dressyr, och fjordingar som tävlar en massa andra grenar.

 

[nullo-modo]

Skulle hålla mig ifrån rörliga hästar så som travarna, engelskfullblod, ridvarmbloden. Islandshästar för exem och problem med spatt, quarterhästar har ju också sin beskärda del av sjukdomar. Riktigt tunga kallblod har sina hovbroskförbeningar.

Är du inte rädd för fång så fjording eller varför inte welsh cob.

 

[skogaliten]

...Och eftersom ingen tagit upp det tidigare, så är Nordsvensk Brukshäst, en frisk och sund ras, lugn och trygg, som fungerar utmärkt för dressyrträning, förutom för att ridas ute i skog och mark. Det är också en utmärkt körhäst, om man är intresserad av det.

Ska man köpa en Nordsvensk Brukshäst, så kan man inte förvänta sig att hitta färdigutbildade dressyrhästar.
Vidareutbildningen blir man tyvärr tvungen att fixa själv, även om det finns en hel del exempel på Nordsvenska Brukshästar som tävlar MSV dressyr, det är dock ytterst sällan som jag sett någon sådan till salu.

Det man kan hitta till salu är föl/unghästar som är orörda (förutom hantering), eller något utbildade i körning, unga hästar som är grundridna och eventuellt inkörda, eller äldre hästar med väldigt olika bakgrund.
Välutbildade, medelålders, körhästar kostar i dagsläget 80-100.000 kr.

Det finns lättare och grövre linjer bland NSV, och vill man i första hand ha en ridhäst, så kan man välja en häst som är lite nättare.

Normal mankhöjd är mellan 150-160 cm.

 

[cello]

Jag har (vågar knappt skriva det, men..) inte haft en enda hagrelaterad skada på någon av mina hästar. Inte ens ett sår (som behövt behandling). Jo, min unghingst markerade en dag i trav, men det är allt. Och de går på lösdrift i väldigt varierad terräng, mycket skog, stenig knölig mark, några sura partier, osv.

Jag har en kallblodstravare, fyra russ och en b-ponnykorsning typ welsh. Kallblodstravaren har haft träningsrelaterade skador.

Vad jag vill säga är att jag tror att de flesta hästar som har vuxit upp i flock på lösdrift klarar att gå ute utan att skada sig, så det skulle jag vara noggrann med att hästen har gjort, oavsett ras.
Självklart kan olyckor hända, men det ger betydligt bättre förutsättningar.

Ridning innebär en större skaderisk, men att hitta en individ som exteriört passar till den träning man har tänkt sig, och inte minst ett passande temperament, tror jag att man kommer långt på!

 

[Bluefish]

Jag tycker du ska titta på korsningar också, samtliga jag haft har varit billiga att försäkra och väldigt långt mellan skadorna om några alls. Inte en enda kotledsinflammation Araber verkar tåliga, men många avlas ju för show och inte ridning och steget inte så kul att jobba med som dressyrryttare alltid. Finns ju nättare modell av fjordingar som verkar trevliga och långlivade.

 

[Görel]

Jag har (vågar knappt skriva det, men..) inte haft en enda hagrelaterad skada på någon av mina hästar. Inte ens ett sår (som behövt behandling). Jo, min unghingst markerade en dag i trav, men det är allt. Och de går på lösdrift i väldigt varierad terräng, mycket skog, stenig knölig mark, några sura partier, osv.

Jag har en kallblodstravare, fyra russ och en b-ponnykorsning typ welsh. Kallblodstravaren har haft träningsrelaterade skador.

Vad jag vill säga är att jag tror att de flesta hästar som har vuxit upp i flock på lösdrift klarar att gå ute utan att skada sig, så det skulle jag vara noggrann med att hästen har gjort, oavsett ras.
Självklart kan olyckor hända, men det ger betydligt bättre förutsättningar.

Ridning innebär en större skaderisk, men att hitta en individ som exteriört passar till den träning man har tänkt sig, och inte minst ett passande temperament, tror jag att man kommer långt på!

Jag som haft flera halvblod har inte heller haft det. Mina har haft god balans och kroppskännedom, vana vid att gå i flock och kan hästspråk. Min nuvarande som är egen uppfödning släppte jag ut i en kuperad fårhage när hon var fyra dagar gammal.

Så jag håller med dig att det mera handlar om individ än om ras.

 

[Görel]

Mitt förslag till TS är Welsh Cob och kallblodstravare. Har erfarenhet av båda raserna och jag tycker att de är trevliga och vettiga hästar som man kan ha till precis allt.