Tips mottages väldigt gärna.

doglover

Trådstartare
När sonen trotsar som bara den. Hur göra för att bäst behålla lugnet?
Loke är 2 år och ibland kan han trotsa järnet som bara den.

Säger bara "nä!!!" till typ allting.

Och när han väl blir på det humöret då han börjar skrika/gråta etc så kan det dra ut lååååångt på tiden.

Så, hur håller man huvudet kallt som en ishink? Räknar till tio?
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

Ger aldrig sonen alternativ så han kan säga nä. Det är "Nu tar vi på pyamasen" eller "Nu går vi till köket" reaktionen blir ibland nä, lägga sig på golvet och skrika, men jag ger mig inte.

Vid nattning har han 2 alternativ. 1 Sitta still i soffan och äta välling 2. Borsta tänderna sen sova.

Frågar honom sällan "vill du....."
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

Loke bryr sig icke alls om han får alternativ eller ej.:p

Det är just chillandet jag vill få tips om hur jag fixar fram.:D

Loke får absolut inte alltid göra som han vill, då gör jag ju honom bara en björntjänst. Men det verkar inte han tycka!:rofl:
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

Sådär är Isak också.
Dock trotsar han genom skrik, gnäll och genom att slå huvudet i saker.
Hur får jag honom at sluta med det? Han skadar sig ju:(
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

Räkna till 10 typ 10000 ggr om och tänka att 2 års trotsen är den jobbigaste trotsen och de som kommer sen kommer vara superenkla ;)
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

När det är som allra värst så tänk så här: mitt barn kommer aldrig hoppa för att någon säger hoppa, mitt barn kommer alltid ifrågasätta istället för att svälja allt, mitt barn kommer bli en stark vuxen som ingen kan trampa på, mitt barn kommer kunna stå emot grupptryck som tonåring för jag ger fasta ramar, jag står för vad jag har sagt oavsett vad.

Trots är ett ord jag avskyr, jag ser (såg) det som utveckling för det är precis vad det är.
De provar vad som händer om de gör si eller så, det kanske ser ut som om de bara skriker nej utan relevans men inom dem pågår en utveckling som går med en rasande fart.
De ser hur omgivningen reagerar och intergrerar med den, de lär sig helt enkelt hur man beter sig som människa.
Om man ger sitt barn fasta ramar med massor av frihet inom dessa ramar så får man tillslut ett barn som vågar testa men som inte testar för att jäklas.
Dvs. som tonåring så behöver de inte testa allting bara för att se vad som händer för de vet redan vad som händer när man går utanför ramarna för det lärde man sig redan som liten, då blev det fel och man mådde inte så bra.

Jag har haft enkla regler för mina barn, de har fått göra allt de vill så länge de inte skadar sig själv eller någon annan.
Givetvis har regeln varit uppdelad efter hur gamla de har varit, tex har en regel varit att man inte får springa ut på gatan. Den regeln behöver de ju inte när de sitter i vagn som ett-åringar och när de är 18 år så behöver man ju inte säga det till dem heller (förhoppningsvis;))

Men likaväl som regeln om när man ska lägga sig finns så finns regeln att man aldrig kör full för då skadar man sig själv och likaväl som att regeln finns att man inte mobbar någon lika självklart är det att man bryr sig om sina medmänniskor för annars skadar man någon annan.

Utvecklingsåldrar (ja det kommer fler:devil::love:) är jobbiga men ju mer man var glasklar själv vid förra tillfället ju enklare blir det för varje gång.

Så stå på dej!
Var tydlig!
Låt ditt barn studsa mot din kärlek så lär sig ditt barn var gränserna går.

Och räkna till en miljon om det behövs men har du sagt något så är det vad som gäller.
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

När det är som allra värst så tänk så här: mitt barn kommer aldrig hoppa för att någon säger hoppa, mitt barn kommer alltid ifrågasätta istället för att svälja allt, mitt barn kommer bli en stark vuxen som ingen kan trampa på, mitt barn kommer kunna stå emot grupptryck som tonåring för jag ger fasta ramar, jag står för vad jag har sagt oavsett vad.

:bow:

Det är något jag ser hos Rasmus och sett redan innan han kom på det här med Nej och kasta sig på golvet eller kasta iväg alla saker. Det är fantastiskt hur en sån liten människa kan vara så stor ändå. Redan innan de börjar prata lixom!
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

När det är som allra värst så tänk så här: mitt barn kommer aldrig hoppa för att någon säger hoppa, mitt barn kommer alltid ifrågasätta istället för att svälja allt, mitt barn kommer bli en stark vuxen som ingen kan trampa på, mitt barn kommer kunna stå emot grupptryck som tonåring för jag ger fasta ramar, jag står för vad jag har sagt oavsett vad.

Jag undrar hur man klarar av att tänka övht när barnet har skrikit i 90 minuter i sträck, illvrålat, för att hon inte fick klättra upp på spisen/banka på fönster/plocka med sig allt i affären/krama grannens hund/dränka sig i toaletten.

Min dotter är hemsk, jag tror hon är djävulens avkomma, på riktigt! Dagarna här hemma är ett ständigt krig, oftast så somnar hon av utmattning för att hon varit så j*vla förbannad.

Avleda/distrahera? Omöjligt.
Kramas och försöka mysa? Lika omöjligt, om man vill ha ögonen kvar.
Ignorera? Ja, men då skriker hon tills hon slocknar.


Jag skulle vilja skicka ungen till sibirien och gömma mig i ett skåp resten av livet.
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

Väldigt bra skrivet. :bow:

TS: Man tar ett djupt andetag och räknar till 10. ;)
Sedan får man välja sina strider. Man måste ha bälte på sig i bilen. Men man måste kanske inte ha byxor på sig om man bara ska vara hemma.
Man planerar sin tid. Så man slipper släpa en skrikandes unge till bilen/bussen för att man har bråttom och blir stressad och arg för det.
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

Jag sätter mig alltid ner på Rasmus nivå när han får sånna extrema utbrott, kräver inte att han ska vara nära mig utan visar bara att jag finns där. Pratar lugnt med honom och försöker hitta anledningen till varför (som han oftast glömmer bort för han blir arg på något sen arg på allt...) det enda han inte får göra är att slå eller kasta saker på mig för jag har ju inte gjort fel!
Förklarar att mamma blir ju arg när man klättrar på spisen för det är farligt.
Så sitter jag bara där, även om han springer iväg och skriker. Efter ett tag, de kan var 5 minuter eller 45 minuter. Kommer han och kramar om mig och lugnar ner sig och brukar sitta hos mig ganska länge sen brukar jag fråga om vi ska gå och rita eller bygga lego.
 
Sv: Tips mottages väldigt gärna.

Jag sätter mig alltid ner på Rasmus nivå när han får sånna extrema utbrott, kräver inte att han ska vara nära mig utan visar bara att jag finns där. Pratar lugnt med honom och försöker hitta anledningen till varför (som han oftast glömmer bort för han blir arg på något sen arg på allt...) det enda han inte får göra är att slå eller kasta saker på mig för jag har ju inte gjort fel!
Förklarar att mamma blir ju arg när man klättrar på spisen för det är farligt.
Så sitter jag bara där, även om han springer iväg och skriker. Efter ett tag, de kan var 5 minuter eller 45 minuter. Kommer han och kramar om mig och lugnar ner sig och brukar sitta hos mig ganska länge sen brukar jag fråga om vi ska gå och rita eller bygga lego.

Jag är alltid på hennes nivå när jag pratar med henne. Jag håller alltid en god min och lugn ton för att hon ska förstå att det inte finns något skäl att hetsa upp sig. Men hon är väldigt våldsam och otroligt stark, har jag haft sådana märken i ansiktet ibland att folk faktiskt tagit mig åt sidan för att fråga om sambon slår mig. :crazy: Hetsigt temperament har alla i våran familj, men ingen har någonsin haft de gränserna och de tålamodet att vara arg i de propotionerna som min tös har. Hon är inte bara arg, hon är rabiat, helt galen, när hon sätter den sidan till. Sätter jag mig på huk på golvet så springer hon fram och drar mitt hår, river i ansiktet, slår mig eller drar i mina kläder och smycken, samtidigt som hon skriker. Lyfter man upp henne så måttar hon sparkar i mage, bröst och mot ansiktet om hon kommer åt. Ignorerar jag henne så ger hon sig "bara" på inredningen. Att markera att det inte är okej att slåss är ju nödvändigt, men det triggar bara igång henne mer.

Jag tackar min lyckliga stjärna att hon till störst del faktiskt är ett fantastiskt barn som inte är så här jämnt, 6 av 10 dagar är hon genomglad och bara mysig rakt igenom. :laugh:
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 845
Senast: Anonymisten
·
Småbarn Tankar, tips och input mottages tacksamt. Mitt barn (R), drygt 2 år gammal, började på fsk i september. Han har trivts bra hela tiden...
4 5 6
Svar
113
· Visningar
16 842
Senast: Badger
·
Relationer Alltså... min bonusmamma. Jag blir så trött på henne ibland. Hon tycker att jag och min bror kan dela rum (vi är totala motsatser till...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 438
Senast: a1agnlju
·
Småbarn Sonen är konstant arg/upprörd/frustrerad/ledsen nuförtiden. Jämt. Hela dagen från att vi går upp tills han somnar är fylld av missnöje...
2
Svar
23
· Visningar
11 600
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Passar inte med min hund :(
  • Skällande hundar
  • Freestyle och htm

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp