Min Aussie var såhär. Jag matade honom med det han ville äta, bytte foder, gav olika sorter, blandade ut med gotta. Hundar kan ha anorexia och då ska man verkligen inte vänta ut hunden. Min hund är nu över två år och äter som är vanlig hund nu.
Okej, då är det som jag numer har försökt göra efter jag insåg att det inte fungerade särskilt bra att vänta ut honom. Vill han inte ha tinad MUSH, testar vi med frusen mush, vill han inte ha det heller kanske han vill ha med äggula på, i "värsta fall" får han det torrfoder han fått tidigare (detta äter han 9 gånger av 10), men det vill jag helst inte ge då magen fungerar sämre på det (inte jättedåligt, men såpass att jag fick tömma analsäckarna ett par gånger medan han åt det då han bajsade lite för löst).
Antar att du är säker på att han är helt frisk, fin i munnen osv?
Även veterinär bör nog ta en titt så inget är knasigt i mun och svalg.
Är hunden lugn och tillfreds annars?
Han har jättefin mun, såvitt jag kan se (läser ändå till veterinär och jobbat som djurvåradare och varit med vid tandsaneringar så tycker att jag borde märka av allvarliga fel, han älskar också att tugga på sitt horn och han äter kycklingvingar och liknande, så han har inga problem med hårda saker (han äter ju sånt som är gott (kycklingvingar, köttbullar (som godis) och torkad lever... allra oftast iallafall)) Han är glad och pigg och upplever honom som en frisk och kry individ. Han har varit såhär redan från första veckan och då hade han ju också gått igenom vet-kontrollen. Han har varit hos vet och tagit blodprov för att utesluta infektion (även inskickat prov för anaplasma) med fina resultat, vid ca fem månaders ålder.
Okej. Ja är det stress så förstår jag det bättre. Men kan man verkligen kalla det anorexia då?
Kanske även illamående kan vara en bidragande orsak?
Jag märkte tex på fd schäferhanen att om jag lurade i honom bara 1 dl eller liknande i matbelöning till frukost/inom ngn timme efter att vi vaknat så åt han även mer på kvällen sen. Och man kunde även få i honom tidigare.
Så i hans fall tror jag han blev sur i magen av att vänta, vilket gjorde det till en ond cirkel. Även om han aldrig matvägrade eller blev mager. Lite tunn bara och åt helst bara 1 ggn om dagen. Framförallt som ung.
Vissa dagar har jag upplevt att han mår illa (han smackar lite och sådär). Det enda jag brukar få i honom då är knäckebröd så då får han det. Detta brukar inte påverka matintaget särskilt mycket, utan har han matlust den dagen äter han och har han inte så får jag erbjuda annat.
Ett urgammalt och kanske lite brutalt tips.... en nödlösning.
Min första flat var jättesvår i maten som liten och ung. Familjen lärde honom kommandot "ät".
Det fungerade. Han blev bättre efter några månader. Det var som om han behövde komma igång med regelbundet ätande för att fungera.
Får man fråga hur hunden lärde sig "lyda" kommandot... tänker hur ni belönade ätandet?
Variera mellan olika sorters Mush och stirra dig inte blind på vilken sort som är fetast. Variation skapar ofta bättre matglädje
I övrigt skulle jag inte oroa mig så mycket med en hund i den åldern när hormonerna spökar och mycket annat än mat är intressant. Så länge hunden inte svälter och faktiskt äter skapligt och inte är vrålmager så skulle jag ta det lugnt
Okej! Får försöka variera mer, är svårt att variera varje dag då jag bara får plats med en 10kg-kartong i min frys åt gången. Men får väl komplettera med andra kul grejer och variera varje gång det är dags att köpa ny 10kg-kartong
Han är inte vrålmager, men han har mer midja än jag skulle önska (uppfödaren håller med, men han har blivit något bättre då han inte längre ser ut som en vinthund (inget illa menat mot vinthundar alltså, men en tollare har ju inte riktigt samma kroppsbyggnad som en vinthund normalt sett utan det känns som han var lite väl tunn då.) Nu ser han bättre ut men fortfarande inte lika fin i hull som sina syskon.
Jag och
@Tonto har likadan erfarenhet av hundar med anorexi.
TA INTE BORT MATEN!
- erbjud det hunden vill ha
- ta bort tuggben
- ge små portioner
- handmata, ge maten som belöning
- jobba med hunden, ge den ordentligt med motion och hjärngympa. Mat efter jobb.
Hunden måste få in en vana. Bara den börjar äta regelbundet blir det lättare. Allt gammalt struntprat om att ta bort maten kan du glömma
Det funkar kanske med hundar som är lite kräsna eller som har tröttnat på sin mat. På sin höjd. En anorektiker vänjer sig vid att äta lite, och det gör saken värre.
Plus på det.
Min sista(?) var en mager omplacering. Han åt dåligt. Vi såg till att det fanns en överfull skål med mat framme hela tiden.
Han åt när han blev exalterad. När det kom folk på besök, när man busade med honom. När det hände något åt han. Och han åt lite i taget. Men han åt och höll sig i jättfint hull. Inte tjock inte mager.
Alla hundar är olika. På honom funkade fri tillgång. Ungefär som till unghästarna i lösdriften
Det kan funka. Men med en anorektiker kan det göra att hunden aldrig hinner bli hungrig, utan äter en kyla nu som då. Jag hade hellre rekommenderat att man ger mat 2-3 gånger. Det kan funka med bara en gång också.
Men som du säger är det ju individuellt.
@em-pirre och
@Tonto hur funkar anorexia på hund? Jag förknippar ju anorexia med den mänskliga benämningen att det handlar om skeva kroppsideal och rädslan att gå upp i vikt.
Ts, har du bild på hunden från sidan och uppifrån?
Annars så hade jag försökt göra maten mer intressant, byta mat ofta, låta hunden jobba för den, gömma den, slänga ut ute på gräsmatta/skog, använt den som belöning i spår osv. Och gett mat efter motion, det brukar göra dom hungriga.
Jo, jag har märkt att aptiten ofta minskar ju längre tid som går som han inte äter så det känns som det viktigaste är att han får i sig mat. Han äter oftast mycket sämre efter en vilodag ( vi har vilodag mellan 1 gång/vecka och 1 gång varannan vecka) då vi inte gör så mycket. Annars rör vi oss mycket, framförallt i skog och mark, och ju mer vi rör oss desto bättre aptit får han oftast (nackdelen är ju att han ju också gör av med mer då... men det känns ändå mer värt att han äter bättre. Dock funkar inte detta alltid.) Han är en ganska lättdistraherad hund, med mycket åsikter om allt och äter inte om han är på "fel" humör. Han måste liksom "känna för att äta" känslomässigt (som jag uppfattar honom). Han kan inte äta om han är för glad och exalterad (ex. om en kompis (obs människa) är och hälsar på i ett par timmar), han vill inte heller äta när denna människa går för då är han alldeles förskräckligt ledsen och upprörd över att hen har åkt ifrån oss. (Han blir upprörd över en massa saker så detta känns som det som oftast sätter käppar i hjulet för hans ätande, räcker med att han fick hälsa på en hund på promenaden och att vi sen måste gå hem. Han blir förstörd över att vi ska lämna den hunden då och äter inte när vi kommer hem). Han vill såklart inte äta om han är för trött (typ om vi varit iväg ganska många timmar och hälsat på någon eller varit på kurs eller liknande) då vill han bara sova, ibland kan han då "känna för att äta" senare på kvällen (typ 22-23) så då får han mat då istället. Han kan inte få obegränsad tillgång på mat för då blir han aldrig hungrig och äter inte alls. Han äter endast mat som serveras kvällstid, så han får mat 1 gång per dag, på kvällen. Han vill oftast inte heller ha för mycket mat i skålen/tallriken på en gång utan ca 100 g kanske och sen får den fyllas på allt eftersom. Annars blir han typ mätt bara av att se mängden mat han ska äta...
Ibland har han perioder som han äter riktigt bra, men av någon anledning kommer alltid perioderna med dålig aptit tillbaka och detta räcker för att han inte ska gå upp i vikt(hull (han går dock inte ner i vikt av det så det är positivt, han behåller den vikt han har). Ibland hjälper det att ge mat i en kong (men all mat får ju inte plats så han får oftast i sig för lite även om jag fyller kongen tre gånger (han börjar tröttna efter det så hjälper inte att fylla den fler gånger) (Får se om jag kan köpa mig en större kong kanske
). Sprida ut på gräsmattan brukar inte fungera han bryr sig inte om det... Har inga nya bilder men ska se om jag kan ta några tills imorgon :-) Dock syns det sådär då han har lång päls, men man kan se (enligt mig och uppfödaren) att midjan är väldigt markerad (man kan också känna att revbenen är mer tydliga mot händerna än de borde om man känner efter).
Blev lååångt inlägg, men tack för alla svar!
