Migo
Trådstartare
Jag måste bara få skriva av mig om min helt överväldigande arbetsupplevelse med Frodo idag.
För er som inte är bekanta med mig och mina hundar så jobbar jag som fårklippare och "fårdräng" tillsammans med mina border collies. Frodo är en omplacering som kom till mig för 1½ år sedan med kommentar från tidigare tränare att "den hunden är det nått fel på, han är helt oträningsbar". Jag har odlat gråa hår, slitit i dem, gråtit och dunkat pannan i väggen ett otal gånger och spenderat många sömnlösa timmar funderande på hur man ska lägga upp träningen för att nå fram till den här lilla speciella hunden. Senaste tiden har han gjort stora framsteg, men fortfarande på en väldigt grundläggande nivå och under kontrollerade former.
Idag ringde en "fårbekant", de hade kris. Ett drygt hundratal tackor och lamm hade helt slut på sitt bete och behövde flyttas till en annan hage, men ägarna fick dem inte att följa med. Självklart lastade jag in hundarna, hämtade upp henne och hennes jätteduktiga arbetshund och så åkte vi till fåren.
Får som inte är vana vid vallning kan vara väldigt aggressiva mot hundar, speciellt om de har lamm med sig, men nöden har ingen lag. Bättre att flytta dem med hund än att de svälter! Lite lät de sig flyttas av de två mest rutinerade hundarna, men så fort de kände sig det minsta trängda mot staketet och grinden så gav de sig på hundarna och gick till anfall i samlad trupp. Efter många om och men var vi tvungna att låta hundarna vila och vi fick se över vår strategi. Betet var slut så djuren MÅSTE flyttas...
Eftersom jag vet att Frodo går igång på svårigheter och motstånd så ville jag testa att se hur han skulle reagera. På med en långlina för att kunna hjälpa honom (inte direkt läge att kräva lydnad, bara peppa) och så gav vi oss på att samla och flytta igen. Och visst tänkte tackorna jaga honom - men tji fick dem! Han stod pall och vände var enda tacka. Även när de laddade med flera meters sats för att gå på honom. Så fort de vände och gick så samlade han ihop sig, fortsatte kontrollera flockens riktning och jag kände mig mest som en vikt där bak i linan...
Med en hund som vågade stå pall för tackornas anfall så tog det inte lång tid att få dem att lugnt och snällt gå till nya betet.
Det är självklart inte en idealisk situation, men tack vare en modig hund så löste det sig lugnt och samlat och tackorna har nu gott om mat till sig och alla lammen. Självklart kom inga djur till skada, även om en stolthet eller två hos tackorna har fått sig en törn
Och jag är helt sjukt stolt över mitt lilla "särbarn". Trots en av de svåraste situationer jag någonsin satt en hund i, trots högt gräs och en vrålpeppande matte, trots att tackorna nyss lärt sig jaga hundar - så höll han huvudet kallt, lydde alla kommandon och gjorde precis det han skulle 99% av tiden. Han stöttade upp den andra hunden, vände alla tackor som tittade åt honom och jobbade på sin linje med en enorm målmedvetenhet.
"Oträningsbar" my ass!
För er som inte är bekanta med mig och mina hundar så jobbar jag som fårklippare och "fårdräng" tillsammans med mina border collies. Frodo är en omplacering som kom till mig för 1½ år sedan med kommentar från tidigare tränare att "den hunden är det nått fel på, han är helt oträningsbar". Jag har odlat gråa hår, slitit i dem, gråtit och dunkat pannan i väggen ett otal gånger och spenderat många sömnlösa timmar funderande på hur man ska lägga upp träningen för att nå fram till den här lilla speciella hunden. Senaste tiden har han gjort stora framsteg, men fortfarande på en väldigt grundläggande nivå och under kontrollerade former.
Idag ringde en "fårbekant", de hade kris. Ett drygt hundratal tackor och lamm hade helt slut på sitt bete och behövde flyttas till en annan hage, men ägarna fick dem inte att följa med. Självklart lastade jag in hundarna, hämtade upp henne och hennes jätteduktiga arbetshund och så åkte vi till fåren.
Får som inte är vana vid vallning kan vara väldigt aggressiva mot hundar, speciellt om de har lamm med sig, men nöden har ingen lag. Bättre att flytta dem med hund än att de svälter! Lite lät de sig flyttas av de två mest rutinerade hundarna, men så fort de kände sig det minsta trängda mot staketet och grinden så gav de sig på hundarna och gick till anfall i samlad trupp. Efter många om och men var vi tvungna att låta hundarna vila och vi fick se över vår strategi. Betet var slut så djuren MÅSTE flyttas...
Eftersom jag vet att Frodo går igång på svårigheter och motstånd så ville jag testa att se hur han skulle reagera. På med en långlina för att kunna hjälpa honom (inte direkt läge att kräva lydnad, bara peppa) och så gav vi oss på att samla och flytta igen. Och visst tänkte tackorna jaga honom - men tji fick dem! Han stod pall och vände var enda tacka. Även när de laddade med flera meters sats för att gå på honom. Så fort de vände och gick så samlade han ihop sig, fortsatte kontrollera flockens riktning och jag kände mig mest som en vikt där bak i linan...
Med en hund som vågade stå pall för tackornas anfall så tog det inte lång tid att få dem att lugnt och snällt gå till nya betet.
Det är självklart inte en idealisk situation, men tack vare en modig hund så löste det sig lugnt och samlat och tackorna har nu gott om mat till sig och alla lammen. Självklart kom inga djur till skada, även om en stolthet eller två hos tackorna har fått sig en törn
Och jag är helt sjukt stolt över mitt lilla "särbarn". Trots en av de svåraste situationer jag någonsin satt en hund i, trots högt gräs och en vrålpeppande matte, trots att tackorna nyss lärt sig jaga hundar - så höll han huvudet kallt, lydde alla kommandon och gjorde precis det han skulle 99% av tiden. Han stöttade upp den andra hunden, vände alla tackor som tittade åt honom och jobbade på sin linje med en enorm målmedvetenhet.
"Oträningsbar" my ass!
Grattis! 
