Irival
Trådstartare
Hej!
Det är så att jag står lite rådlös inför ett "problem" som har uppkommit med min häst. Eller, egentligen är det kanske inte ett problem och jag tror att jag gör en stor grej av det..
Min häst är en riktigt stor fegis. Så långt funkar allting helt okej eftersom att jag inte är rädd av mig.
Vi har tagit oss ifrån att knappt kunna rida runt på stallplanen till att faktiskt kunna rida ut själva utan större problem nu. Han är visserligen fortfarande rätt så feg men han förstår nog att matte har bra koll. När han börjar fjanta överdrivet mycket brukar jag bara vänta ut honom den tid det tar.
Problemet, som vi kan kalla det, är att han hela tiden att rädd för en del saker som han har sett förut. Och det är ju normalt. Men vi har till exempel en vattengrav (pulvermangrav) på ridbanan så han numera skyggar för (endast nu när vi börjat hoppa den). Jag kan viga en stor del av ett ridpass till att han ska kunna gå förbi den och vara avslappnad. Jag slutar alltså inte förrän han obekymrat kan gå förbi. Likförbannat så skyggar han alltid för den nästa gång. Det spelar dessutom ingen roll om en lugn häst går före eller vad som helst..
Första gången vi skulle hoppa vattengraven ville han verkligen inte hoppa - inte ens med draghjälp. Och då har han ändå hoppat samma vattengrav med tidigare ägare utan problem. Efter MYCKET envishet gick det dock och han kunde sen hoppa ett par gånger som inget. När jag efteråt försökt hoppa graven så har han först vägrat ett par gånger för att sen hoppa. Tilläggas ska väl att hästen älskar att hoppa och stannar inte på något annat. Hoppar helt obekymrat vanliga terränghinder och däribland vatten... När han dessutom hoppat graven en gång på ett pass så hoppar han sedan utan problem och med öronen rakt framåt.
Jag vet inte riktigt om jag ska tro att det är bättre att hoppa graven så ofta det bara går för att tona ner grejen eller om man inte ska göra det hela tiden så han inte tror att man alltid måste hoppa den där för att man är på ridbanan. Nu vet jag att jag förmänskligat honom men ja.. Det verkar ju inte som att grejen tonas ned i alla fall.. Eftersom att han skyggar för den utan att jag ens rider ned mot den. Och det har han alltså inte gjort förut. Vilket tror ni är bättre?
Det är liksom som att han skyggar bara för att se om jag hänger på. Vilket jag ju inte gör.. Det känns ju lite som att han testar mig.
Angående ledarskapet tycker jag att det är rätt klart i övrigt. Förutom den här incidenten alltså.
Så frågan är väl egentligen om jag helt enkelt överdriver det här i mitt eget huvud?
Ibland är verkligen självförtroendet nere på noll...
Det är så att jag står lite rådlös inför ett "problem" som har uppkommit med min häst. Eller, egentligen är det kanske inte ett problem och jag tror att jag gör en stor grej av det..
Min häst är en riktigt stor fegis. Så långt funkar allting helt okej eftersom att jag inte är rädd av mig.
Vi har tagit oss ifrån att knappt kunna rida runt på stallplanen till att faktiskt kunna rida ut själva utan större problem nu. Han är visserligen fortfarande rätt så feg men han förstår nog att matte har bra koll. När han börjar fjanta överdrivet mycket brukar jag bara vänta ut honom den tid det tar.
Problemet, som vi kan kalla det, är att han hela tiden att rädd för en del saker som han har sett förut. Och det är ju normalt. Men vi har till exempel en vattengrav (pulvermangrav) på ridbanan så han numera skyggar för (endast nu när vi börjat hoppa den). Jag kan viga en stor del av ett ridpass till att han ska kunna gå förbi den och vara avslappnad. Jag slutar alltså inte förrän han obekymrat kan gå förbi. Likförbannat så skyggar han alltid för den nästa gång. Det spelar dessutom ingen roll om en lugn häst går före eller vad som helst..
Första gången vi skulle hoppa vattengraven ville han verkligen inte hoppa - inte ens med draghjälp. Och då har han ändå hoppat samma vattengrav med tidigare ägare utan problem. Efter MYCKET envishet gick det dock och han kunde sen hoppa ett par gånger som inget. När jag efteråt försökt hoppa graven så har han först vägrat ett par gånger för att sen hoppa. Tilläggas ska väl att hästen älskar att hoppa och stannar inte på något annat. Hoppar helt obekymrat vanliga terränghinder och däribland vatten... När han dessutom hoppat graven en gång på ett pass så hoppar han sedan utan problem och med öronen rakt framåt.
Jag vet inte riktigt om jag ska tro att det är bättre att hoppa graven så ofta det bara går för att tona ner grejen eller om man inte ska göra det hela tiden så han inte tror att man alltid måste hoppa den där för att man är på ridbanan. Nu vet jag att jag förmänskligat honom men ja.. Det verkar ju inte som att grejen tonas ned i alla fall.. Eftersom att han skyggar för den utan att jag ens rider ned mot den. Och det har han alltså inte gjort förut. Vilket tror ni är bättre?
Det är liksom som att han skyggar bara för att se om jag hänger på. Vilket jag ju inte gör.. Det känns ju lite som att han testar mig.
Angående ledarskapet tycker jag att det är rätt klart i övrigt. Förutom den här incidenten alltså.
Så frågan är väl egentligen om jag helt enkelt överdriver det här i mitt eget huvud?
Ibland är verkligen självförtroendet nere på noll... 
