Sv: terrarium
Skäggagam lever i öknen i Australien så den är ökenlevande.
Bakgrund
I familjen Pogona ingår sju underarter. Dessa är:
vitticeps, barbata, henrylawsoni, minima, minor, mitchelli och nullarbor.
Detta skötselråd inriktar sig till den vanligaste skäggagamen Pogona vitticeps. Vissa andra av släktet Pogona kräver en annan skötsel. Därför är det tillrådligt att leta efter råd via andra sidor på internet eller i böcker.
Skäggagam (Pogona vitticeps) håller utomlands sakta men säkert på att gå om leguanen som den vanligaste reptilen i fångenskap. Jämfört med leguanen blir skäggagamen ofta lätt tam, den är lätt att hantera, och den har en lämplig storlek för ett sällskapsdjur.
Skäggagamen är en ominivor (allätare). Ju äldre djuret blir desto större del av födan utgöres av vegetabilier. För att underlätta matsmältningsprocessen, och för att reglera kroppstemperaturen, solbadar djuren, och söker då nå platser med temperatur runt 35 grader. Djurens sociala rangordning avspeglar sig i hur framträdande (=soligt) deras solbadningsplats befinner sig
En vuxen skäggagam blir ca 40 - 50 cm lång inklusive svans. Livslängden i fångenskap uppges till mellan 4-10 år gamla. Sitt svenska namn har ödlan fått av att när ödlan känner sig hotad spänner den upp sin hals med luft, varvid taggarna pekar rakt ut som ett svart skägg. Känner ödlan sig kraftigt hotad håller den dessutom munnen öppen för att förstärka det farliga intrycket. Detta gäller främst hannar, men även honor kan (om än sällan) göra detta, och då vid parningssässong.
Beteenden
Att sitta och titta på ett par skäggagamer som är i full gång med sina beteenden kan vara roligt tidsfördriv.
Hannen dominerar med sina attacker och huvudnickningar (bobbningar). Detta är speciellt utpräglat under parningssässong. Då han även spänner ut sitt skägg som vid den här tiden är väldigt mörkt, nästan helt svart.
Honan svarar då med långsamma bugningar/nickningar. Samt att hon börjar veva med armen.
Vevandet gör hon för att visa "akta mig, jag är inte farlig".
Hannen är också den som äter först. När han har ätit färdigt så släpper han fram honan. Har man två hannar så är det den dominerande hannen som äter först. Men att ha två hannar är inte att rekomendera. Då skäggagamer slåss om sitt revir. Och i vissa fall så kan det bli ganska allvarligt. Två honor går däremot bra att ha.
Skäggagamer är aktiva ödlor som behöver mycket plats. De kan hållas ensamma, i par, eller i grupper om en hane och två eller flera honor. För en ensam ödla är minimimåtten på terrariet 150 cm långt och 60 cm brett. För varje ytterligare ödla bör ytterligare 50 cm läggas till längden av terrariet. Trängsel kan leda till aggressioner och stress, då det underlägsna djuret inte har någon plats att fly undan till. Stress i alla former är en av de vanligaste orsakerna till aptitlöshet och sjukdom hos reptiler.
Terrarium
Det naturligaste underlaget är någon typ av sand, reptibark eller eller annat material som fyller upp bra. Använd hellst inte kattsand, spån eller annat material som kan medföra risk för förstoppning eller avge farliga ämnen. Skäggagamer har en tendens att göra ifrån sig överallt, därför bör man gå efter att det ska vara lättskött.
Eftersom skäggagamer tycker om att klättra och ofta tillbringar mycket tid i buskar och låga träd, så ska det finnas tillgång till Klättermöjligheter. Detta genom att exempelvis fästa upp en stor gren alternativt stubbe. Det bör även finnas någon form av gömställe där ödlan kan dra sig undan närgången uppmärksamhet. Lagen säger att gömstället ska vara lika stort som ödlan i sig. Detta för att ödlan ska känna sig trygg i gömstället. Gömställen bör finnas i både terrariets varma och kalla ände. Har du flera ödlor i terrariet så måste det finnas tillräckligt med gömställen för alla djur.
Terrariumet bör också vara av den storleken att man kan få en god värmeskillnad både på djupet och på bredden. Jordbruksverkets regler säger att för en vuxen skäggagam så skall terrariumet vara av en minsta bottenyta på 0,90 kvm och ha en höjd på minst 0,5 m. Terrariet bör även vara välventilerat, och samtidigt kunna hålla kvar värmen. Lampor och andra värmekällor bör vara så att ödlan inte kan komma i kontakt med elementen i sig samt att all elektrisitet skall vara placerad så att det inte går att komma åt för ödlan. En jordfelsbrytare är också att föredra.
Värme/Ljus
Fastän Skäggagamer är öken/savann levande ödlor, så tillbringar dom ändå den varmaste delan av dygnet på någon sval plats. För mycket värme kan vara lika farligt som för lite värme.
Temperaturen under ljustimmarna bör ligga mellan 23 grader C på den kalla sidan till 32 grader C på den varma sidan, med en solplats som ligger mellan 35 - 38 grader C. Under natten så kan temperaturen gärna sjunka ner till 21 grader C på den kalla sidan. Vill man få upp värmen under natten så kan man inföskaffa en keramikvärmare som man enkelt kan reglera med en dimmer eller termostat. OBS, denna måste sitta i en keramiksockel. Detta för att den kan bli väldigt varm och då finns det rick för brand. Mät upp värmen på olika ställen med en säker termometer, samt mät mer än en gång. Detta för att få en klarare bild över din värmeskillnad i terrariet.
För att slippa tända och släcka varje morgon och kväll, så styr man ljuset med en timer.
'tips' Sätt gärna olika timer till olika lampor. Detta för att kunna reglera olika tänd och släcktider. Det blir lite behagligare för ödlan och kommer att likna en solupp och nedgång ganska bra.
Skäggaga behöver daglig tillgång till UVB källa. Antingen genom daglig sol eller genom annan kompletterande UVB källa. Detta får dom bäst genom UVB ljusrör. Dom som rekomenderas är: Duro-test´s VitaLite eller VitaLite Plus, ZooMed´s Iguana Light eller liknande fluoroscerande ljuskälla. Andra ljuskällor är i regel bara användbara som värmekällor, eftersom dom inte avger
det full-spectrum ljus som alla ödlor i regel behöver, som UVA och UVB ljus. Se till att ljuset verkligen avger det full-spectrum som dom verkligen ska göra. Många tillverkare säger att dom evger full UVB strålning som ödlorna verkligen behöver för att uppta calsiumet i kroppen. Detta leder oftast till MBD (Metabolic bone disease/Benskörhet).
Diet
Felaktig utfodring med framför allt brist på kalk i födan, är en av de vanligaste anledningarna till sjukdom hos skäggagamer!
Animalisk föda
I det vilda äter skäggagamen en stor variation av insekter och små däggdjur. Det är viktigt att försöka variera kosten även i fångenskap, för att ombesörja intag av alla nödvändiga aminosyror. Du kan utfodra med syrsor, kackerlackor, mjölmask och zoophobasmask. Likaså kan små musungar (pinkisar) ges. En tumregel säger att man kan utfodra med ett bytesdjur som inte är större än 2/3 av skäggagamens huvud.Insekterna kan äta av en bra salladsblandning samt av hundmat, kaninmat eller annan vitaminrik kost. Detta kallas på engelska att "gutloada" dom.
Insekterna ska pudras med vitamin- och mineraltillskott innan de ges till ödlan. Till unga skäggagamer pudras insekterna med ett kalk-vitamin D-3-preparat 2-3 gånger/vecka, och ett multivitaminpreparat en gång/vecka. Till vuxna skäggagamer används kalk-D3-preparatet på insekterna 2 gånger/vecka, och multivitaminerna en gång varannan vecka.
Vuxna skäggagamer bör utfodras med insekter 2-3 gånger per vecka, medan ungar ska erbjudas insekter 2 gånger dagligen. Mata hellre med små syrsor än med stora.
Vegetabilisk föda
Mörkgröna bladiga grönsaker som t ex romansallad, rödbladig sallad, maskrosblad, kinakål, endiver, persilja, och broccoli ska utgöra basen i ödlans salladsblandning. Andra grönsaker som morot, squash, ärtor, spenat och bönor kan erbjudas i mindre omfattning och mer sällan. Hacka salladsblandningen fint och lägg i en skål, spraya vatten över blandningen just före utfodringen. Ett rent kalkpulver (köps på apoteket) bör också blandas i salladsblandningen dagligen.
"
Tänk på att ensidig kost kan leda till sjukdomsproblem. Att bara äta olika kål-grönsaker kan t ex orsaka nedsatt sköldkörtelfunktion. Att äta mycket spenat och persilja kan i stället ge påverkan på njurarna. Bästa sättet att undvika diverse foderframkallade hälsoproblem är att se till att din skäggagam erbjuds, och även äter, en mängd blandade grönsaker dagligen.
Vatten
Skäggagamen ska alltid ha tillgång till rent vatten i en stor skål som ödlan lätt kan ta sig ner i för att blötlägga sig i. Vattendjupet bör endast gå till i höjd med ödlans mage. Förutom denna vattenkälla kan det vara bra att spraya ödlan dagligen med en blomspruta.
Om skäggagamen inte vill bada på egen hand, kan man då och då blötlägga ödlan för att stimulera den att dricka. Blötläggning är även bra för att underlätta normal ömsning.
och lämnade spåret ganska mycket.
