Sv: Tempoväxlingar och övergångar
Hur använder ni era hjälper när ni t.e.x ska göra tempoväxlingar i trav?
Brukar inte göra det så ofta faktiskt, snarare isf rätta till ett tempo som hästen valt själv som är för högt. Då blir det halvhalter (med tyglarna, kramningar, räta upp sig och spänna bålen ngt) och jobba med övningar för att få bakbenen på plats och tillbaka balansen som gått förlorad i det för höga tempot!
När ni ska öka farten/steget?
Om jag vill öka farten behöver jag bara smacka och släppa fram!
Gör som sagt sällan det eftersom vi tappar allt vad form och balans heter. Däremot länga steget gör vi dock inte så mycket att vi tappar balansen utan bara lite i taget. Länger tygeln = ramen helt enkelt, ev. en tydlig drivning med skänkeln om hästen tänker bakåt (men då gjorde den ju det även i den kortare steglängden). Om man tränar samla-läng så brukar hästarna vara mer än villiga att länga vid eftergiften!
Och sakta ner/minska?
Sakta ner - halvhalter, oftast kramningar på innertygeln. Minska är ungefär samma sak som samla eftersom vi oftast minskar i syfte att lära hästen samla sig, då sätter jag mig mer "belastande" dvs rakare rygg och se till att sträcka på sig ordentligt med vikten i rumpan, höjer handen något (nej, vi pysslar inte med tävling så det gör inget att det är inkorrekt!
) och om det behövs så kramar/vibrerar jag i tyglarna som förhållning och om det behövs försöker jag plocka med ett bakben mer eller peta in en bog med hjälp av vikt/skänklar.
Hur använder ni era hjälper när ni t.ex. ska göra en övergång mellan skritt och trav?
Ökar energin, samlar upp lite, driver med innerskänkel på innerbak vid behov, smackar. Ibland räcker det med att tänka trav, ibland måste jag "kicka till" en gång med innerskänkeln för att han ska förstå att det var trav jag ville ha, men när vi väl travat en gång för dagen brukar han knappt vilja göra annat!
Är egentligen inte sån som förstärker skänklarna med skänklarna sas utan föredrar en dutt med spö i såna situationer, men eftersom det så sällan behövs och kusen blir lite stressad/orolig av spö så fuskar jag.
Och sakta ner från trav till skritt?
Här fuskar jag något enormt och brukar bara andas ut - länga tyglarna ordentligt och tänka skritt. Räcker inte det för att vi inte jobbat tillräckligt så hästen uppskattar vilan, då kramar jag förhållningar i tyglarna så att jag förhindrar tvåtakten (svårt att förklara rent tekniskt, går efter känslan...) kan ta en ordentlig förhållning om det behövs också för att sen släppa efter så snart takten börjar ändras till skritt-takt. Ibland gör vi först halt (oftast lättare) för att sen "låta" hästen gå över till skritt.
Är inte sån som låser mig vid vissa ramar utan brukar vara flexibel beroende på vad som passar hästen, med "minsta möjliga" som motto men vill ändå få så bra kvalitet som möjligt. När det känns som att man rider med bara tanken (vilket är målet) så är det ju oftast ändå små små omedvetna hjälper man ger, men som kan vara svårt att definera..
