Temperament

[Hiddeous]

Sv: Temperament

Ja, det är klart, men det hindrar ju inte att hästar har ett vissa psykiska grundförutsättningar, t ex när det gäller flyktbeteende.

Nej, absolut. Vad jag menar är att uppfödare och ryttare ofta överdriver hästens medfödda egenskaper och samtidigt ofta bortser från hantering och motion och rent inlärda beteenden. Ryttaren kanske har lärt den "skarpa" hästen att stegra sig, genom att varje gång den ställer sig på bakbenen ge en mycket stor eftergift. En annan häst hade protesterat med att vända 180 grader och fly, men det ena är inte nödvändigtvis bättre än det andra. Väldigt ofta får den mycket rädda hästen eller den dumma hästen uppmuntran att fortsätta beteendet av sin ryttare.

 

[Mabuse]

Sv: Temperament

Nej, absolut. Vad jag menar är att uppfödare och ryttare ofta överdriver hästens medfödda egenskaper och samtidigt ofta bortser från hantering och motion och rent inlärda beteenden. Ryttaren kanske har lärt den "skarpa" hästen att stegra sig, genom att varje gång den ställer sig på bakbenen ge en mycket stor eftergift. En annan häst hade protesterat med att vända 180 grader och fly, men det ena är inte nödvändigtvis bättre än det andra. Väldigt ofta får den mycket rädda hästen eller den dumma hästen uppmuntran att fortsätta beteendet av sin ryttare.

Just därför tycker jag en ridskola ger en ganska bra bild av hästars olikheter, eftersom alla hästar får samma behandling där. De flesta hästar går att pressa till att stegra eller bocka, men jag skulle ändå hävda att många hästar har en benägenhet att ta till det ena eller andra när de blir arga/frusterade/känner sig trängda. Vi har hästar som aldrig någonsin stegrat sig eller gjort ansatser ditåt, det faller dem inte in, och vi har hästar som i tillräckligt pressade situationer kan lätta lite fram, men aldrig någonsin bockar, t ex. Och åter andra som är så genomsnälla att de oavsett vad ryttaren gör och hur pigga de än är aldrig vare sig bockar eller stegrar sig.

Att en häst stegrar säger i sig ganska lite om hur skarp den är, tycker jag, men det säger i alla fall så mycket som att det är en häst som säger ifrån när det blir för mycket. En annan häst hade kanske ignorerat ryttaren i samma situation, eller blivit stressad och olycklig och försökt springa ifrån problemet. Det är olika.

Sen går det självklart att komma tillrätta med det mesta med rätt träning, men grundbenägenheten finns där.

Skulle någon t ex komma på idén att betäcka den flyktbenägna hästen jag beskrev, så fick det lov att vara med en stencool hingst, annars vore ju risken överhängande att avkomman blev ännu värre, t ex. Har man en häst som väljer strid i varje konflikt och inte drar sig för att ta kommandot, så vill man kanske ha en lite mildare hingst, som är mån om att vara tillags. Och är det en överdrivet mild och försiktig häst, ja då kanske man vill ha lite skärpa.

Sen är det ju fortfarande stort spelrum för vad olika människor gillar för temperament hos hästar. Det ser man ju också på ridskolan, det finns hästar som jag älskar, som andra som rider lika bra tycker är hemska, och vice versa. Man är olika, och passar med olika hästar.

 

[Hiddeous]

Sv: Temperament

De flesta hästar går att pressa till att stegra eller bocka, men jag skulle ändå hävda att många hästar har en benägenhet att ta till det ena eller andra när de blir arga/frusterade/känner sig trängda.

Nu är det ju framför allt unga hästar som mer tenderar att uttrycka sin frustration på det sättet och där skulle jag snarare säga att praktiskt taget vilken häst som helst, under rätt förutsättningar, skulle kunna komma på att "Wow, det här med att visa magen fungerade ju utmärkt - gör jag så här får jag fri tygel och kan bestämma färdriktningen själv!" Det är nog mer ett uttryck för ett visst mått av uppfinningsrikedom och intelligens, än "skarpt temperament". Jag håller med dig om att det beteendet inte är att likställa med en skarp individ, men jag sätter min sista dollar på att väldigt många andra skulle sätta dit ett likhetstecken.

Egentligen tror jag att du försöker slå in en öppen dörr här, för jag har aldrig hävdat att alla hästar är likadana. I så fall skulle själva tanken med riktad avel falla platt. Däremot hävdar jag att uppfödare och ryttare hellre diskuterar hästars temperament, än hästfolkets förmåga att forma och utbilda individer att fungera i de sammanhang vi önskar.

 

[Sickan]

Sv: Temperament

Tyvärr blir det väldigt lätt snack kring en hingst. Många av dem som pratar har aldrig sett varken hingsten eller några avkommor, möjligen en. Men då tänker de inte på stoet, uppväxt, uppfostran o s v.

 

[Mabuse]

Sv: Temperament

Däremot hävdar jag att uppfödare och ryttare hellre diskuterar hästars temperament, än hästfolkets förmåga att forma och utbilda individer att fungera i de sammanhang vi önskar.

Jag tycker tvärtom att det är otroligt mycket prat om framförallt andra ryttares oförmåga att hantera och utbilda individer. Nu är ju detta avelsforumet, och då är det väl ganska självklart att fokus ligger på hästens temperament, och inte på ryttarens förmåga att hantera detsamma? Det senare finns det ju flera andra forum för - ridning, hästhantering, och så vidare.

Det är två helt olika saker, som jag ser det. Tar jag hästen jag rider, exempelvis, så är det en häst som har en benägenhet till istadighet, fortsätter man pressa i de lägena reser han sig. Han har en morfar som i hög grad ger det beteendet, och vi har en halvbror med annan mamma som aldrig rest sig i hela sitt liv. Så långt avel och medfött temperament. Hanteringsmässigt är det en annan sak, vet man hur man ska ta honom så reser han sig aldrig, då syns inte den tendensen. Men det är ju en helt annan fråga.

Jag tycker det är tråkigt att nästan alla diskussioner om hästars temperament ofta slutar med någon sorts allmän relativism, att allt beror på hur man hanterar hästen, och att alla hingstar lämnar allt. Hur man hanterar hästen gör väldigt mycket för vilket beteende hästen visar upp, men inte så mycket för det grundläggande psyket, som jag ser det. En flyktbenägen häst kommer alltid att vara föyktbenägen, även om en rutinerad ryttare kan hitta ett sätt att hantera det, så att det inte märks så mycket. Men benägenheten finns ju fortfarande där.

 

[Flippeti]

Sv: Temperament

Saken är den att det inte är svart eller vitt, en hästs beteende är ju alltid en produkt av både arv och miljö. Nu när det finns en hel del uppväxta kloner efter ganska många "kändishästar" så borde det gå att få reda på mer om hur de är i temperamentet jämfört med "originalen". Jag tycker att det är konstigt att man inte hör mer om dessa kloner och om forskning kring dessa. Snacka om möjlighet att se vad som är arv och vad som är miljö! Men det kanske är svårt att få ägarna att ställa upp på beteendeforskning på deras hästar. På människa förekommer ju "tvillingforskning", dvs man jämför enäggstvillingar med varandra, nu vore det möjligt att göra det även på hästar.

Jag tror f ö att hästarnas beteende i vuxen ålder är mer miljö än arv, även om jag kan se tydliga grundskillnader mellan olika stons avkommor. Man har ju t ex kommit fram till att man inte ska använda surrogatmammor av kallblodsras vid embryotransfer från varmblod. Varmblodsavkommorna blir för "flegmatiska" i temperamentet om de fötts och uppfostrats av ett kallblodssto.

Lägger till lite... Ser att ni har skrivit om olika sätt som hästarna kan protestera på. Vissa hästar väljer att bocka, andra väljer att "busa" eller protestera genom att stegra sig eller något annat. Detta tror jag till viss del beror på vilken kroppsbyggnad och balans hästen har (vilket ju till stor del är ärftligt så klart). Hästar med kort rygg har ofta lätt för att "ta till" bockningar. Andra hästar har lättare för något annat och då känns väl det mest naturligt för dem att ta till. Sedan är ju alla däggdjur duktiga på att lära sig genom "härmning", dvs de tittar på hur de andra i flocken gör, framförallt hur deras mamma gör.

 

[Mabuse]

Sv: Temperament

Det är väl självklart att det faktiska beteendet är ett resultat av arv och miljö, men det innebär väl inte att man kan diskutera både hur man ska hantera ett visst beteende, dvs miljön, som man gör på forumet hästhantering, och hur hästar skiljer sig i grundläggande temperament, dvs arv, här på avelsforumet?

Att man fokuserar en diskussion på en aspekt innebär inte att man tror att den andra delen inte finns.

När det gäller en hästs sätt att protestera, eller om den alls väljer att göra det (alla hästar protesterar inte genom att ta till våld), så tror jag det sitter i huvudet, faktiskt. Jag ser ingen exteriör gemensam nämnare hos de hästar som väljer att stegra, jämfört med de hästar som t ex sparkar eller drar iväg istället. En del hästar har en tendens till istadighet, och andra inte, skulle jag säga.

 

[Flippeti]

Sv: Temperament

Vaknat på fel sida? Jag har inte påstått att man inte får diskutera temperamentets arvbarhet. Vissa hästar har mer tendens till istadighet än andra, javisst. Men tendensen kan både bero på hästens gener och hästens miljö. Jag tror att miljöpåverkan överväger (men den är inte 100% givetvis).

Det är väldigt svårt att dra några slutsatser/identifiera speciella blodslinjer eftersom en egenskap kan uppfattas som negativ av en del (t ex "skarp"), men exakt samma egenskap kanske uppskattas av andra ryttare och då kallar man det för något mer positivt (som t ex "tycker om att jobba hårt" etc).

Hur "arbetsvillig" en häst är beror ju till stor del på hur väl den är skapt för uppgiften som den ska göra. T ex så finns det hästar som bedöms som "ovilliga" att samla sig. De kanske bara har svårt, rent kroppsligt, för att korta sig och därför har de en tendens att protestera mer (svårigheten kan vara genetiskt eller för fet/otränad häst osv). På vilket sätt den protesterar (springa ifrån/stoppa upp/bocka/stegra) tror jag också till viss del beror på kroppsbyggnad.

Det kan också bero på att hästen inte är van att behöva ta i. En häst som har lullat runt i 5 år accepterar troligtvis jobb sämre än en häst som haft lagom krav på sig redan som unghäst.

Uppväxten är otroligt viktig, man vet med säkerhet att hjärnan formas väldigt mycket efter miljön. Så visst sitter temperamentet i huvudet, men hjärnan formas som sagt av miljön.

 

[Mabuse]

Sv: Temperament

Men nu var det ju inte ärftlighet i termer av vilken hingst som ger vad som tråden handlade om, utan hur man kan beskriva en hästs temperament, med vilka ord, och vad de betyder.

Ett svar i stil med "det går inte att beskriva en hästs temperament, för det beror på miljön" känns lite som en återvändsgränd i det läget, tycker jag.

 

[the_connemara]

Sv: Temperament

Gör en liten spinoff på Vart är Briar-tråden.

Jag har funderat på detta flera gånger innan, men inte kommit mig för att ta upp det här. Men nu är det dags.
Jag får en känsla av att olika människor väger inte helt olika saker i hästars temperament. Och när det pratas om att en hingst ger skarpa eller nerviga avkommor, så tror jag att det tas på väldigt olika sätt, beroende på vem som läser och dennes referensramar.

Några uttryck som ofta används är till exempel
Skarp
Nervig
Nerv
Het
Cool

Vad väger ni in i olika uttryck? Det finns säkert många fler än de jag tog upp. Hur resonerar ni? Vad är ett dåligt temperament? Vad är bra? (Rent generellt, givetvis så är det olika beroende på om man vill ha en skogsmulle eller en tävlingsindivid. Men om vi ser till avelsmålen för swb tex.)
Spåna fritt! Jag är intresserad av alla svar

För mig, som föredrar välavlade ponnyer på hobbyträningsnivå i dressyr/hopp/fälttävlan, så ser definitionerna ut ungefär såhär:

Skarp förknippar jag med "farlig" agressivitet. Inget jag önskar öht. Något som lätt lockas fram om hästen tycker något annat och som lätt kan bli farligt. Hästen är arg "på riktigt". Inte att förväxla med en häst som är tjurig/sparkig eller liknande och som tar en tillsägelse, utan snarare en häst som triggas av tillsägelser och lätt tar strid.

Jag vill ha en häst som visar vad den tycker och inte låter sig tramsas med men som ändå ALDRIG går att få över kanten till att vara farligt hotfull och bli "stridslysten" vid normal hantering. Hästen kräver bra grunduppfostran och är den för bortklemad blir den direkt farlig vid konfrontation. Jämför med typ rottweiler (som vi själva har).

Nervig är för mig en oharmonisk häst som är otrygg i sig själv och/eller med sin människa. Det är ofta något som kan bli mycket bättre med rätt människa och hantering men är hästen i grunden nervig så är den inget för mig.

Min tid i stallet vill jag ska vara harmonisk och samspelt, en häst som hela tiden behöver en filbunke till ryttare som vaktar minsta rörelse orkar jag inte med. Jämför med en osäker människa.

Nerv Något som verkar vara väldigt positivt bland tävlingsryttare? För mig är det mer förknippat med en väldigt prestationsinriktad häst som "ångar på lite extra" när det behövs. Kräver en ryttare som kan fortsätta rida. Mycket nerv för mig är inte en häst som mitt i "extra" läget kan slappna av totalt och lunka iväg, det är mer en häst likt GP-dressyrna som efter avslutad ritt trampar iväg på lösa tyglar sådär extremenergiskt. Nästan lite stressat men mer stressat på ett "positivt" sätt. Som när man är helt hög på

Jag vill inte ha mycket nerv alls enligt ovan betydelse. Jag vill ha en häst som är pigg och glad men mer "lugn" i sin prestation. Jag klarar verkligen INTE av att rida när det blir "för mycket". Min häst kan elda upp sig när vi är ute och galopptränar och bli ganska stark i galoppen. Men vill man skritta nästa kurva så är det bara att lätta på tyglarna/sitsen, prata lite och sedan lunkar han vidare på långa tyglar helt avslappnad.

När man tar tyglarna igen är det dock "ON"-läge igen och han är väldigt "på". Det vill jag ha. Men det är för mig ett lugnare läge än "nerv". Blir det fel i hans "ON"-läge får man på sin höjd lite glada/engeriska skutt men han blir aldrig stressad/tar illa vid sig. Blir det fel när nerven slår till så blir hästen med stressad och tar mer illa vid sig. Mao inget för en hobbyryttare som jag

Het är för mig en häst som försvarar sig genom att stressa, ofta genom att springa. Och en häst som ofta blir stressad av att springa.

Jag tycker även hästar som är "lätta att hålla" kvalar in i kategorin. Hästar som blir sjöblöta av stress men där ryttaren har koll på det fysiska tempot, bara det psykiska som går på högvarv liksom. Eller är det något annat?

Inget för mig kan ni kanske lista ut enligt ovan

Cool är för mig en häst som är trygg i sig själv. Jag tänker ofta även på flegmatisk men vet inte om det är att blanda ihop benämningarna? Vad är en bra cool häst som inte är flegmatisk, är den bara cool då?



Är det någon som förstår vad jag pratar om med "ON"-läge? Vad är det för någon egenskap egentligen? Att hästen lätt växlar mellan av/på liksom på ett trevligt sätt.

 

[Flippeti]

Sv: Temperament

Jo, fast det var ju faktiskt du som gick utanför trådens ursprungliga innehåll och diskuterade ärftlighet. TS frågade om hur folk tolkar orden/uttrycken, inte om temperamentet är medfött eller inte. Jag fortsatte bara på din inslagna väg. Men vi kan lämna hela det ämnet, så att tråden kan återgå till den ursprungliga frågan.

Till TS: Jag tycker att orden står för ungefär samma sak som de flesta andra redan har skrivit. Däremot tycker jag att det känns fel att säga att en häst är skarp, som om det vore något statiskt, eftersom jag tror att en hästs negativa beteende till största delen består i hur den har blivit/blir behandlad och i vilken situation den är i. Jag tror inte att hästar är medvetet elaka mot människor till exempel (finns säkert extremt ovanliga undantag). Däremot så kan hästar vara mer eller mindre flyktbenägna/spända.

Håller förresten med Hiddeous i det hen har skrivit i tråden

 

[Hiddeous]

Sv: Temperament

Jag tycker tvärtom att det är otroligt mycket prat om framförallt andra ryttares oförmåga att hantera och utbilda individer. Nu är ju detta avelsforumet, och då är det väl ganska självklart att fokus ligger på hästens temperament, och inte på ryttarens förmåga att hantera detsamma? Det senare finns det ju flera andra forum för - ridning, hästhantering, och så vidare.

Jaha, den bilden har jag inte fått. Men det har ju i allra högsta grad med avel att göra, eftersom det är vad vi som föder upp och säljer hästar har att förhålla oss till. Jag skulle nog hävda att förväntningarna på hästarnas temperament många gånger är orealistiska. Ryttare (under elitnivå, de som är aktiva inom toppsporten har helt andra referensramar) vill ha grand prixämnen som ska kunna byta säkert, kunna ta placeringar i st george/svår klass, ha nerv och energi, och vara snälla att rida ut på, ensam och i grupp. Jag blir lite ställd när jag hör den typen av önskemål. Vaddå snäll att rida ut på? Vad innebär det? Var det inte en grandprix-häst du skulle ha? Jag börjar misstänka att vad vi borde avla fram är hästar som rör sig för grand prix, men som är lika lata som sina ryttare. Annars blir sporten tyvärr för farlig.

En flyktbenägen häst kommer alltid att vara föyktbenägen, även om en rutinerad ryttare kan hitta ett sätt att hantera det, så att det inte märks så mycket. Men benägenheten finns ju fortfarande där.

Självklart. Problemet är ju att de flesta hästar rör sig inom normalspannet när det gäller flyktighet, nervositet, lugn, nyfikenhet, osv. Gråzonen är mycket stor och marginalerna små. är lite nervositet bra? Är lite för mycket lugn dåligt? Är hästen som inte reagerar på sin omgivning alls verkligen vaken när det krävs? Blir hästen som är framme för hjälperna hela tiden med en duktig ryttare aningens för het när en mindre duktig ryttare sitter upp? osv osv. Just flyktbenägenhet är väl en egenskap som få skulle vilja se hos sin häst, men nästan alla andra egenskaper har ju både för- och nackdelar.

 

[Mabuse]

Sv: Temperament

Självklart. Problemet är ju att de flesta hästar rör sig inom normalspannet när det gäller flyktighet, nervositet, lugn, nyfikenhet, osv. Gråzonen är mycket stor och marginalerna små. är lite nervositet bra? Är lite för mycket lugn dåligt? Är hästen som inte reagerar på sin omgivning alls verkligen vaken när det krävs? Blir hästen som är framme för hjälperna hela tiden med en duktig ryttare aningens för het när en mindre duktig ryttare sitter upp? osv osv. Just flyktbenägenhet är väl en egenskap som få skulle vilja se hos sin häst, men nästan alla andra egenskaper har ju både för- och nackdelar.

Självklart har nästan alla egenskaper för- och nackdelar! Annars hade man ju avlat bort dem för länge sen. Till och med flyktbenägenhet har sina fördelar, hästen ifråga är nämligen väldigt försiktig inte bara när det gäller saker i sin omgivning, utan också när det gäller hinder. Med andra ord, den river aldrig. Och det är ju en positiv egenskap.

Det är också en positiv egenskap i andra hästars ögon, så den funkar utmärkt i flock, är ranghög och funkar med alla - de andra hästarna tycker förståss det är perfekt med någon som har sån örnkoll på alla faror som kan dyka upp.

Men det går ju att beskriva en häst, utan att nödvändigtvis värdera den. Få egenskaper är ju entydigt bra eller dåliga, utan beroende på vad man ska hästen till och vem som ska ha den, så kan samma egenskap vara en fördel eller en nackdel. Som med människor - få människor är ju alltigenom bra eller dåliga, men olika människor kommer bättre till sin rätt på olika jobb i olika situationer, t ex.

 

[Mabuse]

Sv: Temperament

Jaha, den bilden har jag inte fått. Men det har ju i allra högsta grad med avel att göra, eftersom det är vad vi som föder upp och säljer hästar har att förhålla oss till. Jag skulle nog hävda att förväntningarna på hästarnas temperament många gånger är orealistiska. Ryttare (under elitnivå, de som är aktiva inom toppsporten har helt andra referensramar) vill ha grand prixämnen som ska kunna byta säkert, kunna ta placeringar i st george/svår klass, ha nerv och energi, och vara snälla att rida ut på, ensam och i grupp. Jag blir lite ställd när jag hör den typen av önskemål. Vaddå snäll att rida ut på? Vad innebär det? Var det inte en grandprix-häst du skulle ha? Jag börjar misstänka att vad vi borde avla fram är hästar som rör sig för grand prix, men som är lika lata som sina ryttare. Annars blir sporten tyvärr för farlig.
.

Fast det låter ju mest som okunskap. Har de människorna ens suttit på en häst med kapacitet för grand prix, och vet vad som krävs i termer av stora (och inte alltid så lättridna) gångarter, känslighet och vilja för att en häst ska kunna gå på den nivån? Sen går det förståss att träna även en svårklasshäst till att kunna ridas ut, åtminstone de flesta, men man får kanske vara beredd att lägga lite jobb på det, och leva med att det aldrig blir en snäll och trygg skogsmulle. Åtminstone inte samtidigt som den är tävlingshäst. En kompis släkting tog över Lussans gamla Walk on Top när han blev pensionär, och han blev faktiskt en riktigt snäll skogsmulle som pensionär. När han var tävlingshäst hade det dock inte funkat att vara det, då hoppade han till för allt mellan borstar i stallgången och sina egna hovspår i manegen.

Det beror säkert på vad man har för folk runtikring sig, men det jag ser verkar det vanligaste snarare vara att man tänker sig uppåt i klasserna, och köper en häst som kanske kunde klara det med en skicklig ryttare - men nånstans på vägen inser man hur svårt det är, och hur otroligt mycket jobb och kunskap som krävs, och trappar ner planerna lite. Och så blir det en trevlig lättklasskamrat av hästen, snarare än den där som skulle lyfta en uppåt i klasserna. En stor anledning till det är naturligtvis att de flesta inte har råd att köpa en färdig svårklasshäst som dessutom är frisk, trevlig och lättriden, såna är ju rimligen snuskigt dyra.

Eller så letar man helt enkelt en trevlig lättklasskompis redan från början, eller en som kan gå Msv, om man själv redan är på den nivån. Men tävlar man Msv med bra resultat är man oftast såpass kunnig att man vet ungefär vad som krävs av en häst för att kunna göra det.

 

[Flippeti]

Sv: Temperament

Håller med.

Dessutom: En häst som är skolad till att vara framme på hjälperna och till att vara snabb i reaktionerna kan inte helt plötsligt fatta att den ska vara seg som kola och tåla att man sitter snett och stutsar runt i sadeln från en dag/timme till en annan, bara för att en ryttare vill ha den på ett sätt och en annan ryttare vill ha den på ett annat sätt.

En dressyrhäst som ska gå de högsta klasserna måste ha så pass mycket energi så att den orkar och vill tränas i stort sett varje dag (eftersom det krävs mycket träning för att lära sig och stärka sig). En sådan häst kanske inte blir lika lugn och trygg om den bara rids ett par gånger i veckan eftersom den har överskottsenergi och skulle då upplevas som "skarp"
Hästen som är otränad upplevs som kanske som supersnäll och med supertemperament hos "2-dagar/vecka-ryttaren" men blir tjurig och protesterar hos "6-dagars-ryttaren" för att den sätts på hårdare prov, och upplevs därför som skarp.

 

[Hiddeous]

Sv: Temperament

Åtminstone inte samtidigt som den är tävlingshäst. En kompis släkting tog över Lussans gamla Walk on Top när han blev pensionär, och han blev faktiskt en riktigt snäll skogsmulle som pensionär. När han var tävlingshäst hade det dock inte funkat att vara det, då hoppade han till för allt mellan borstar i stallgången och sina egna hovspår i manegen. .

lysande exempel på vad jag har velat säga. Samma häst men ändå inte. Visst skulle jag kunna beskriva min häst såsom jag uppfattar den, men jag har ju känt denne i många år, sett den under många olika ryttare och i olika miljöer. Det är ju inte många andra personer som hade kunnat sas ge hästen en rättvis beskrivning. På det sättet tycker jag att de längre bruksproven utomlands verkar vara bättre än vårt korta svenska.

Det beror säkert på vad man har för folk runtikring sig, men det jag ser verkar det vanligaste snarare vara att man tänker sig uppåt i klasserna, och köper en häst som kanske kunde klara det med en skicklig ryttare - men nånstans på vägen inser man hur svårt det är, och hur otroligt mycket jobb och kunskap som krävs, och trappar ner planerna lite. Och så blir det en trevlig lättklasskamrat av hästen, snarare än den där som skulle lyfta en uppåt i klasserna. En stor anledning till det är naturligtvis att de flesta inte har råd att köpa en färdig svårklasshäst som dessutom är frisk, trevlig och lättriden, såna är ju rimligen snuskigt dyra.

Det har jag all förståelse för. Men detta var just en av de dyrare hästarna, om man ska jämföra snittpriser. Kanske tänker man sig att en häst som kostar en miljon borde kunna ha alla de där motstridiga egenskaperna samtidigt.

 

[Mabuse]

Sv: Temperament

Det har jag all förståelse för. Men detta var just en av de dyrare hästarna, om man ska jämföra snittpriser. Kanske tänker man sig att en häst som kostar en miljon borde kunna ha alla de där motstridiga egenskaperna samtidigt.

Ja, så kan det säkert vara. Men det kan väl ändå inte vara så vanligt att en genomsnittlig fritidsryttare har en miljon att köpa häst för? De flesta hobbyryttare verkar snarare leta i prisklassen 50-150 000, och då väntar man sig nog inte en snäll skogsmulle som går grand prix.

Jag har aldrig varit i närheten av att rida en miljonhäst, så jag har ens svårt att föreställa mig hur fantastisk en sån häst måste vara. Tycker redan de som kostar hälften verkar vara mer häst än vad en hobbyryttare kan hantera. Att köpa en miljonhäst som fritidsryttare som gärna vill rida ut, det känns lite som att köpa en ferrari för att ha när man handlar mjölk på ICA, ärligt talat. Och förmodligen ungefär lika lämpligt för ändamålet.

 

[Hiddeous]

Sv: Temperament

Ja, så kan det säkert vara. Men det kan väl ändå inte vara så vanligt att en genomsnittlig fritidsryttare har en miljon att köpa häst för?.

Nja, det beror kanske på. Jag tror att i USA, tex, är det inte helt ovanligt. Det kan ju rör sig om satsande unga ryttare också, som vill ha en häst att vinna SM med. De är kanske inte så rutinerade, men ändå beredda att satsa allt på att komma långt inom sporten.

Men hur som helst, det här med temperament är inte lätt, konstaterar jag. En sak som jag däremot har noterat när det gäller hästar jag har haft i min närhet är att samtliga som har gått svår klass (dressyr) - eller varit på väg dit - har varit ovanligt kloka. De har haft en vilja att jobba och att kommunicera med ryttaren. Lite "jaha, är det så här du menar att jag ska göra? Men då förstår jag". Jag tror att intelligens är en bra egenskap hos hästen om den ska kunna utbildas långt. kombinerat med fysisk talang, förstås.

 

[ANNAorlunda]

Sv: Temperament

Jag läste en artikel i en western tidning en gång där man överförde hundsportens benämningar till häst. Detta var väldigt intressant läsning. Eftersom hästar är flyktdjur kanske det inte är helt enkelt att överföra hundsportens mentalitetstester men jag tror helt klart att anledningen till att vi har så svårt att definiera temperament eller mentalitet på häst är att det är oklart hur man skulle testa detta på just häst. Jag har iaf börjat tänka mer åt det hållet när jag försöker skapa mig ett hum om en hästs mentalitet.
Här kommer lite ord källa:http://www.yvenus.se/mentalbeskrivning.htm
När man talar om mentalitet på hund brukar man använda speciella ord:

Dådkraft: Motsvarande mänsklig egenskap är mod. Dådkraften visar hundens förmåga att
styra sina handlingar trots den rädsla den känner.

Skärpa: Karaktär som gör att en hund reagerar aggressivt när den känner sig hotad och
utgör en varning till den som hotar.

Försvarslust: Hundens benägenhet att aktivt genom angrepp eller angreppstendens försvara
sin flock, (familj) sig själv och sitt revir.

Kamplust: Det är kamp för kämpandets egen skull utan aggression. Leklust förknippad med
kampmomentet utgör den väsentliga beståndsdelen.

Nervkonstitution: Hundens medfödda anlag för starka eller svaga nerver. Hur nervös den är.

Temperament: Avser graden av livlighet i uppträdandet, snabbhet i uppfattningen och
förmågan till anpassning i nya situationer och miljöer.

Hårdhet: minnets benägenhet att kvarhålla obehagliga upplevelser. En hård hund glömmer
snabbt ganska stora obehag.

Tillgänglighet: Hur gärna en hund söker spontan kontakt med främmande personer.

Godmodig: Hund som inte visar aggressivitet annat än som svar på verkligt hot.

 

[Fenestra]

Sv: Temperament

Hahaha tyckte hundlistan var rätt intressant!

Har en häst hemma med mkt dådkraft och mkt nerv såtillvida mkt energi och reaktiv, känslig för förändringar det yttrar sig genom att hon är vaken.

MEN skulle jag bara beskriva henne med mkt nerv så tror jag många skulle tolka det som att hon är nervös och lite feg.

Hon är dock väldigt modig och följer även om det är läskigt till tusen så otroligt god "dådkraft"

Skärpan kanske man kan översätta till att hästen försvarar sig ex tjurar ihop vid ridning eller hantering istället för att ta tillrättavisningen? Vilket inte alls är samma sak som hård.

Har en annan med hög dådkraft och mkt hårdhet som adrig är dum/agressiv.

Gott temperament har de och Hög tillgänglighet på alla hästar här hemma