Tävlingspsykologi

[Kansi bansi]

Vad har ni för intställning till ert tävlande?

Jag har anmält mig till ett meeting (hoppning) nästa helg och har en lite smått orolig känsla i magen av att det inte kommer att gå bra. Jag vet inte vad känslan grundar sig i då min häst i princip aldrig vägrar och är väldigt positivt inställd och tycker det är kul med hoppning.
Hur som helst. Jag vet inte VAD jag oroar mig för, har bara en liten känsla av att "jag platsar inte in här, kommer vi att klara detta?" Hinderhöjden hoppar hon på träning utan problem men har bara startat ca 4 klasser detta året på samma höjd. Egentligen finns det ingen anledning till oro så länge jag fokuserar på det jag ska och är i tid och rider fram ordentligt osv osv..
Kan det vara presentationsångest?
Hästen är i bra kondition och senast igår startade vi två klasser och det gick bra.

Hur känner ni innan en tävling? Rider ni in på banan med inställningen "nu tar vi hem det här!" Hur går era tankar?
Förväntar ni er att ni ska placera er eller är det tur/dagsformen som avgör hur det kommer att gå?

Vill gärna höra hur ni tänker innan och på tävling samt vad ni har för inställning till ert tävlande

 

[Seabaz]

Sv: Tävlingspsykologi

Min kompis kör med inställningen "du kan ju inte mer än dö, så lika bra att ha roligt och satsa 100% på vägen dit"

 

[Ullmerkott]

Sv: Tävlingspsykologi

Att överleva är ett väldigt bra mål! Förhoppningsvis klarar man det, då är allt frid och fröjd. Klarar man det inte behöver man åtminstone inte må dåligt över det efteråt

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Tävlingspsykologi

Jag tävlar dressyr så det är väl lite annorlunda kanske, jag kan väl mera räkna ut i förväg hur det kan gå. Oavsett hur jag känner när jag är på marken ändrar jag inställning när jag sitter upp.

På framridningen plockar jag upp mig själv ordentligt och ibland kan jag spana ut konkurrenterna och tänka för mig själv att 'den rider jag bättre än'/'den hästen kan jag slå', så att jag känner mig på topp och definitivt hör hemma där (kanske inte i procent, men jag kommer ikapp, vänta ni bara). Det sitter kvar och när jag rider runt banan så brukar jag tänka 'nu ska ni få se en fin ritt!'. Sitter som Anky, snyggt som bara den, och ler, njuter av stunden, 'det här kommer gå fint, blir det inte kanoners har jag iaf ridit väldigt snyggt och prydligt och ev. situation som uppstår kommer jag att lösa på ett effektivt och bra sätt'.

Eftersom jag är noga med att jag ler och är glad så blir upplevelsen gladare. Går det bra är jag snabbare att berömma hästen, går det inte bra är jag på såpass bra humör att jag inte låter det ta, utan 'det sket sig men det tar vi igen direkt'. Det gör faktiskt ett par procents skillnad med den inställningen!

 

[Remix]

Sv: Tävlingspsykologi

Ha hellre låga mål du vet att du kan klara. Du behöver inte vinna alla klasser ett helt meeting.

Jag är sällan nervös men blir lätt irriterad när det viskas om min utrustning och mina hästar. Jag tycker det är kul att lägga ner pengar på utrustning även fast jag tävlar på lägre nivå.

Utöver det har jag aldrig kommit hem utan placering från tävling.

 

[SKEK]

Sv: Tävlingspsykologi

Där är jag precis som Remix.. Jag lägger också ner mkmt pengar och gillar när utrustningen "matchar" och kostar lite mer.
Blir sjukt irriterad över att andra kanske då tkr att man har för fin utrustning för tävlingens "Status".

Men jag är själv alltid jätte nervös inombord även om det bara är ett litet pay n' jump.
Men jag tänker rätt och säger till mig själv, gör som du gör på träningarna.
Du ska vinna över dig själv, så länge man vet att man gör sitt bästa så är det det som räknas!

BTW, tycker alltid min häst är finast!

 

[Mitrolle]

Sv: Tävlingspsykologi

Är det hoppning blir jag sällan nervös eftersom jag vet att vi kan och det är roligt.

I dressyr som inte är vår huvudgren så känner jag väl mer att det förmodligen inte kommer ge så bra poäng oavsett hur bra det känns själv och det förtar lite av glädjen. Men vi kämpar väl på..

Fälttävlan är det bara en stor lycka

 

[Docka]

Sv: Tävlingspsykologi

För mig är det väldigt olika. När jag tävlade som absolut mest på jobbet hade jag egentligen mer krav på mig att lyckas då jag fick betalt för att tävla hästarna (då vill man ju göra bra ifrån sig) - men då var jag helt kolugn hela tiden.
Nu har jag inte tävlat så mycket med min bäbis, men då har det också varit väldigt kravlöst o lugnt...
Med förra hästen var jag alltid lugn innan, sedan när de ropade att jag skulle hålla mig beredd var det en miljard fjärilar i magen, men väl inne på banan var jag lugn igen.

Har väldigt få gånger suttit på hästar som jag faktiskt kan vinna med, utan det har alltid varit unga hästar och skolrundor som ridits. De gånger jag vet att jag kan vinna blir jag dock superfokuserad och blir ibland förvånad över hur mycket jag vill vinna