Tatueringar i arbetslivet

[Inte_Ung]

Om dom på toppositioner redan är kriminella så spelar det ingen roll hur "rena" personerna är vid anställning.

Om andra företag och organisationer har råkat ut för korruption så är det ju ytterligare en indikation på att det behövs ett smalt urval och en hård kontroll.

Jag och du vill nog inte leva i samma samhälle då jag inte är för att storebror ser dig i allt du gör.

Så du tycker att det är okej med den korruption som du beskrev ovan?

Eller hur tänkte du här?

 

[nullo-modo]

Om andra företag och organisationer har råkat ut för korruption så är det ju ytterligare en indikation på att det behövs ett smalt urval och en hård kontroll.



Så du tycker att det är okej med den korruption som du beskrev ovan?

Eller hur tänkte du här?

Tror inte kontroll och övervakning är rätta vägen på samhällsnivå (var samhället du skrev). Det drabbar mest oskyldiga som då känner sig straffade och övervakade som ger misstro till samhället speciellt ihop med annat fuffens och brottsligt som kommit fram dom sista åren.

Tror inte det är rätt sätt att ta tag i problemet på företagsnivå häller iofs då det skrämmer bort många bra om du kan bli utredd om hur du har råd med en tatuering eller för spelande på travet till helgen.

 

[Amha]

Tror inte kontroll och övervakning är rätta vägen på samhällsnivå (var samhället du skrev). Det drabbar mest oskyldiga som då känner sig straffade och övervakade som ger misstro till samhället speciellt ihop med annat fuffens och brottsligt som kommit fram dom sista åren.

Tror inte det är rätt sätt att ta tag i problemet på företagsnivå häller iofs då det skrämmer bort många bra om du kan bli utredd om hur du har råd med en tatuering eller för spelande på travet till helgen.

Du har ju ett val; låt bli tjänster där det finns behov av kontroller.

 

[nullo-modo]

Du har ju ett val; låt bli tjänster där det finns behov av kontroller.

Övervakning på samhällsnivå så blir det att flytta isåfall.

Att ha kontroll ser fint ut på pappret men frågan är hur många det stoppar eller vad som händer när dom är anställda.
Problemet är större än vilket jobb jag inte vill ha.

 

[Amha]

Övervakning på samhällsnivå så blir det att flytta isåfall.

Att ha kontroll ser fint ut på pappret men frågan är hur många det stoppar eller vad som händer när dom är anställda.
Problemet är större än vilket jobb jag inte vill ha.

När de är anställda och det landar i ett beroende, knepig privatekonomi etc. Plockas de antagligen bort från "känsliga uppgifter" och erbjuds hjälp/vård. Under förutsättning att det kommer fram alltså.

Hela poängen är att vissa uppgifter inte ska komma ut och att man måste arbeta för att säkra det så gott det går. Det är naturligtvis ingen garanti men det finns ju anledning att arbeta för att sortera bort de som ses som en risk.

 

[Hoarfrost]

Själv kan jag inte bry mig mindre om tatueringar oavsett placering. Undantag kanske då hakkors och liknande, då hade jag nog blivit en aning misstänksam.
Om någon vill ha en kuk tatuerad på kinden däremot - who cares. Är personen vettig så är den liksom.

Däremot tror jag att många andra bryr sig.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker att snygga tatueringar är jättesnyggt.
Men vågar inte för egen del p.g.a. hälsorisker.

 

[skogaliten]

Själv kan jag inte bry mig mindre om tatueringar oavsett placering. Undantag kanske då hakkors och liknande, då hade jag nog blivit en aning misstänksam.
Om någon vill ha en kuk tatuerad på kinden däremot - who cares. Är personen vettig så är den liksom.

Däremot tror jag att många andra bryr sig.

Har du verkligen samma förtroende för t.ex. en läkare som har lite udda tatueringar i ansiktet som för samma läkare utan udda tatueringar som en kuk i ansiktet? T.ex. en manlig gynekolog eller barnläkare?

Jag skulle bli rätt tveksam, att låta mitt barn bli hanterat av den läkaren, och ansett att den verkar ha, eller ha haft, dåligt omdöme dels när vederbörande gjorde den tatueringen, och varför han inte tagit bort den "som vuxen".

 

[skogaliten]

Det här är förstås tabu att säga på Buke, men...

Jag förstår mig inte på trenden med tatueringar alls egentligen. Varför vill man ha komplexa och dyra konstverk som inte på ett enkelt sätt går att ändra på kroppen?

Men det är jag det, jag som inte använder och aldrig använt smink, och som tycker att naturligt är bäst.

Alltså man ändrar sig ju som människa över åren, och det man tycker är fint som 20-åring, tycker kanske ens 45-åriga jag är super fånigt.

Min teori är att trenden kommer att klinga av, när många ledsnar på sina rynkiga gamla tatueringar, och att det som kändes upproriskt och fräscht, istället känns unket och nattståndet.

 

[sjoberga]

Det här är förstås tabu att säga på Buke, men...

Jag förstår mig inte på trenden med tatueringar alls egentligen. Varför vill man ha komplexa och dyra konstverk som inte på ett enkelt sätt går att ändra på kroppen?

Men det är jag det, jag som inte använder och aldrig använt smink, och som tycker att naturligt är bäst.

Alltså man ändrar sig ju som människa över åren, och det man tycker är fint som 20-åring, tycker kanske ens 45-åriga jag är super fånigt.

Min teori är att trenden kommer att klinga av, när många ledsnar på sina rynkiga gamla tatueringar, och att det som kändes upproriskt och fräscht, istället känns unket och nattståndet.

Jag tänker nog mest att jag inte behöver förstå den företeelsen heller, så länge folk tatuerar sig själva och inte mig.

Det finns väldigt många företeelser som inte passar mig, och som jag inte förstår utifrån det egna perspektivet som är mikroskopiskt singulärt i det stora prismat av perspektiv som finns hos gruppen människor.

 

[Septicemia]

Jag förstår mig inte på trenden med tatueringar alls egentligen. Varför vill man ha komplexa och dyra konstverk som inte på ett enkelt sätt går att ändra på kroppen?

Kanske just för att det är komplexa och permanenta konstverk?

Älskar för övrigt "gamla rynkiga" tatueringar på gamla människor. Förstår inte vad det fula i dem skulle vara alls. Tur att man får tycka olika

 

[BornAgain]

Jag har skräckhistorier om vad folk med "fel" tatueringar råkat ut för (ofta "Svensson" som skaffar något de tycker är coolt, men som ger dem problem när de skaffar fel lekkamrater eftersom de inte alltid vet betydelsen). Det skulle göra att jag gärna såg att mina anställda vid behov kunde dölja sina tatueringar och/eller faktiskt hade "förtjänat" dem om jag var chef eller på annat sätt ansvarig för någonannans säkerhet.

Personligen vill jag tro på att låta folk vara folk (som sagt om de tycker det är fint med en kuk på kinden eller hade en period när de tyckte det var fint - so what?) Och om folk har levt och kanske gjort en och annan dumhet ska de aldrig få komma igen? Ett team blir effektivare om det inte består av en klon. Men det är inte jag som rekryterar åt alla Sveriges företag. Och oavsett vad jag vill tro, så skulle jag nog undvika någon som hade t.ex. axelklaffar

 

[Sassy]

Det här är förstås tabu att säga på Buke, men...

Jag förstår mig inte på trenden med tatueringar alls egentligen. Varför vill man ha komplexa och dyra konstverk som inte på ett enkelt sätt går att ändra på kroppen?

Men det är jag det, jag som inte använder och aldrig använt smink, och som tycker att naturligt är bäst.

Alltså man ändrar sig ju som människa över åren, och det man tycker är fint som 20-åring, tycker kanske ens 45-åriga jag är super fånigt.

Min teori är att trenden kommer att klinga av, när många ledsnar på sina rynkiga gamla tatueringar, och att det som kändes upproriskt och fräscht, istället känns unket och nattståndet.

Tja, många människor ser det inte som ett problem att de har förändrats över tid och att det kan tillåtas få synas? De skulle snarare kunna anse att det är ängsligt eller till och med förnekande av vem man en gång var att känna ett behov av att dölja det?

Sen kan man ju ofta göra om tatueringar som man inte längre vill stå för, framförallt de ofta "enklare" motiv som man kanske gjort utan så mycket eftertanke, och bygga in det i något som man vill stå för idag.

Jag har inga tatueringar själv, men kan verkligen inte förstå behovet av att se ner på andras val?

 

[Bison]

Det här är förstås tabu att säga på Buke, men...

Jag förstår mig inte på trenden med tatueringar alls egentligen. Varför vill man ha komplexa och dyra konstverk som inte på ett enkelt sätt går att ändra på kroppen?

Men det är jag det, jag som inte använder och aldrig använt smink, och som tycker att naturligt är bäst.

Alltså man ändrar sig ju som människa över åren, och det man tycker är fint som 20-åring, tycker kanske ens 45-åriga jag är super fånigt.

Min teori är att trenden kommer att klinga av, när många ledsnar på sina rynkiga gamla tatueringar, och att det som kändes upproriskt och fräscht, istället känns unket och nattståndet.

En väldigt långvarig trend isf.
Jag gjorde min första 2003 när jag var 18, har än så länge inte tröttnat.
Alla tatueringar är heller inte upproriska, mina är det verkligen inte.
De speglar min personlighet och det jag tycker om. Så länge jag inte genomgår en lobotomi och fullkomligt ändrar personlighet kommer jag troligen fortsätta tycka om dem.
Tvärtom mot dig tycker jag det är vackert med åldrande tatueringar på åldrande människor, precis som jag tycker det är vackert med grått hår och rynkor.

 

[skogaliten]

En väldigt långvarig trend isf.
Jag gjorde min första 2003 när jag var 18, har än så länge inte tröttnat.
Alla tatueringar är heller inte upproriska, mina är det verkligen inte.
De speglar min personlighet och det jag tycker om. Så länge jag inte genomgår en lobotomi och fullkomligt ändrar personlighet kommer jag troligen fortsätta tycka om dem.
Tvärtom mot dig tycker jag det är vackert med åldrande tatueringar på åldrande människor, precis som jag tycker det är vackert med grått hår och rynkor.

Trenden kom till Sverige i mitten/slutet på 1990-talet, mycket pådriven av amerikanska reklam-tv program om tatuerare och en intensiv marknadsföring på Internet.
20-25 år är speciellt länge, givet hur gamla människor blir.

Den som hoppade på trenden som typ 20-åring när den kom, har knappast hunnit bli så värst rynkig än.

Dessutom var det fortfarande suspekt att tatuera sig, samtidigt som trenden kom, det var fräckt och lite upproriskt att tatuera sig i början av trenden. Medelålders har oftast slutat vara så värst upproriska, det är något som hör ungdomen till.

Så var träffar du alla de där åldrade, rynkiga med stora tatueringar?

Jag känner massor med folk som är låt säga mellan 20-30 med stora tatueringar, men knappast någon med mer än "en fjäril vid ankeln" typ, som är 50+.

 

[skogaliten]

Tja, många människor ser det inte som ett problem att de har förändrats över tid och att det kan tillåtas få synas? De skulle snarare kunna anse att det är ängsligt eller till och med förnekande av vem man en gång var att känna ett behov av att dölja det?

Sen kan man ju ofta göra om tatueringar som man inte längre vill stå för, framförallt de ofta "enklare" motiv som man kanske gjort utan så mycket eftertanke, och bygga in det i något som man vill stå för idag.

Jag har inga tatueringar själv, men kan verkligen inte förstå behovet av att se ner på andras val?

Varför är det att "se ner på" att undra vad den egentliga drivkraften är, när man istället kan säga att "friskt och naturligt är snyggast"?

 

[Liten]

Det här är förstås tabu att säga på Buke, men...

Jag förstår mig inte på trenden med tatueringar alls egentligen. Varför vill man ha komplexa och dyra konstverk som inte på ett enkelt sätt går att ändra på kroppen?

Men det är jag det, jag som inte använder och aldrig använt smink, och som tycker att naturligt är bäst.

Alltså man ändrar sig ju som människa över åren, och det man tycker är fint som 20-åring, tycker kanske ens 45-åriga jag är super fånigt.

Min teori är att trenden kommer att klinga av, när många ledsnar på sina rynkiga gamla tatueringar, och att det som kändes upproriskt och fräscht, istället känns unket och nattståndet.

Du behöver inte förstå eller hålla med om alla val som andra gör. Däremot respektera dem, och respektera och förstå det faktum att andra gör olika val och gillar olika.

Personligen tycker jag att några av de vackraste människorna som jag ser på Instagram, t.ex, ofta är just äldre kvinnor med mycket tatueringar.
Jag har gjort mina större tatueringar nu som 30+ (även om jag har ett gäng som jag gjorde tidigare i livet också. Min allra första är nu täckt av en av de stora, mest för att jag helt enkelt ville ha en stor tatuering på överarmen). Och flera stora lär det bli. Jag kan ärligt säga att jag hellre blir rynkig och färgglad när jag blir gammal, än bara rynkig - det är ju inte heller så att hela kroppen plötsligt kommer att se ut som ett russin när jag vaknar på min 65årsdag . Mina tatueringar är konst som gör mig glad. De är inte det minsta upproriska, åtminstone inte motiven.

Tatueringar är inte heller vad jag skulle kalla för en trend. Det är ett väldigt gammalt sätt att "smycka" kroppen. Jag har träffat flertalet människor som är i 40-50årsåldern och äldre, med stora och synliga tatueringar. I Sverige. På stan, på fritiden, i yrkeslivet.

 

[Inte_Ung]

Trenden kom till Sverige i mitten/slutet på 1990-talet, mycket pådriven av amerikanska reklam-tv program om tatuerare och en intensiv marknadsföring på Internet.
20-25 år är speciellt länge, givet hur gamla människor blir.

Jag var sugen på att tatuera mig i slutet på 1970-talet, så det där håller jag nog inte med om.

 

[skogaliten]

Jag var sugen på att tatuera mig i slutet på 1970-talet, så det där håller jag nog inte med om.

Ja visst har det alltid funnits tatueringar, men som en trend dyker den upp under 1990-talet.

 

[athena_arabians]

Jag har skräckhistorier om vad folk med "fel" tatueringar råkat ut för (ofta "Svensson" som skaffar något de tycker är coolt, men som ger dem problem när de skaffar fel lekkamrater eftersom de inte alltid vet betydelsen). Det skulle göra att jag gärna såg att mina anställda vid behov kunde dölja sina tatueringar och/eller faktiskt hade "förtjänat" dem om jag var chef eller på annat sätt ansvarig för någonannans säkerhet.

Personligen vill jag tro på att låta folk vara folk (som sagt om de tycker det är fint med en kuk på kinden eller hade en period när de tyckte det var fint - so what?) Och om folk har levt och kanske gjort en och annan dumhet ska de aldrig få komma igen? Ett team blir effektivare om det inte består av en klon. Men det är inte jag som rekryterar åt alla Sveriges företag. Och oavsett vad jag vill tro, så skulle jag nog undvika någon som hade t.ex. axelklaffar

Det beror väl lite på vem de sitter på... är det en svennebanan är det med extremt stor sannolikhet en poser (vilket iofs inte är ett säljargument vid en anställningsintervju sas). Sitter de på någon med rysk brytning hade jag gått omvägar...