Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Kusebuse

Trådstartare
Känner på mig att det här blir långt.

Min 6-årige son (J) blir illa behandlad av sina sk kompisar!
Han leker mycket med grannens jämnåriga pojke (K), och det är ju egentligen det jag hoppats på - att de två skulle finna varandra och bli vänner.

Men deras vänskap är så skev!
Jag märkte det när (K) var här och lekte.
J hade fått en bilbana, men han fick inte köra med den för han "var så dålig på det". Han skulle i stället titta på och berömma K för att han kunde så bra.

Naturligtvis blev jag jätteledsen över ett sådant beteende, och jag försökte så lugnt jag kunde, förklara att båda fick leka med banan, eller skulle de hitta på något annat att leka.
Ibland sitter de vid datorn, och jag har då alltid varit noga med att det ska vara rättvist. Att de turas om och sitter lika länge osv...

K tycker nog att jag lägger mig i för mycket, för numera är det väldigt sällan han är här och leker.
Varje dag är det samma sak...
Han kommer hit och fikar, men sedan ska de gå hem till honom och leka.

K bestämmer - J ska lyda!
K spelar datorspel - J får titta på.

Ibland är en annan pojke (P) med och leker.
K och P går då ihop mot J.
Både K och P är väldigt bossiga medan J är ganska vek.

De tar hans kläder, låser in honom så han inte kan gå hem, stänger in honom i ett uthus där det finns ett getingbo (J är livrädd för getingar).
De kallar honom tönt och mes, och verkar bara vilja ha honom med som slagpåse.

Strax innan midsommar visade de honom ett buskage där de sa att huggormarna bor. J blev skräckslagen. (Hans mormors hund höll på att dö efter ett ormbett, och hans reaktion på det blev hemskt stark).
När J ville gå därifrån puttade de in honom i buskarna och ropade att han säkert skulle bli biten.

Jag tyckte då att det fick bli ett slut på leken! Försökte prata lite försiktigt med föräldrarna till K och P, men utan resultat.
De lägger sig inte i vad, hur eller var barnen leker...

Har de rätt? Ska man låta barnen hålla på så där?
Ska jag finna mig i att min pojke dag efter dag umgås med barn som säger taskiga saker, som hotar honom, som tvingar honom att göra saker han inte vill, som ofta bara får sitta bredvid.

Gör jag fel som pratar med barnen om rättvisa, om att alla är olika, om vikten att vara sams?
Kanske är det jag som gör min son till en "mes"?

Hur skulle ni ha gjort?
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Finns det inga andra barn för din son att leka med?
Det låter ju inte som de barnen är bra kompisar.
Jag har väldigt svårt att se något positivt i den sortens lek och jag hade pratat med min son och hjälpt honom att hitta bättre kompisar om vi var i er situation.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Han började leka med en kille i klassen, och de fungerade jättebra ihop.
Men så slutade skolan och den nya vännen kommer att vara borta hela sommaren.

Det gör ont i mig varje gång han följer med de andra pojkarna, och jag oroar mig varje minut över vad de ska göra med honom.....

Jag pratar mycket med min son, frågar om vad de har lekt och hur det har gått. Han säger att det har gått ganska bra, men jag ser på honom att han är ledsen.

Jag vill verkligen inte att han leker med dem, men samtidigt har jag inte hjärta att hindra honom...

Det är svårt att hitta nya kompisar. De flesta barnen i närheten är 0-3 år.

Nu ska han i alla fall ha paus från "kompisarna" några dagar.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Jag tycker absolut inte att du ska låta din son umgås med de här killarna. Det låter som ren och skär mobbing.

Finns det ingen aktivitet han kan börja på där han kan hitta nya kompisar utanför förskola/skola? Om man har svårt med kompisar i skolan kan det vara skönt att ha ett annat sammanhang där man kan få en annan roll och hitta andra kompisar.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

K bestämmer - J ska lyda!
K spelar datorspel - J får titta på.

Ibland är en annan pojke (P) med och leker.
K och P går då ihop mot J.
Både K och P är väldigt bossiga medan J är ganska vek.

De tar hans kläder, låser in honom så han inte kan gå hem, stänger in honom i ett uthus där det finns ett getingbo (J är livrädd för getingar).
De kallar honom tönt och mes, och verkar bara vilja ha honom med som slagpåse.

Strax innan midsommar visade de honom ett buskage där de sa att huggormarna bor. J blev skräckslagen. (Hans mormors hund höll på att dö efter ett ormbett, och hans reaktion på det blev hemskt stark).
När J ville gå därifrån puttade de in honom i buskarna och ropade att han säkert skulle bli biten.


Hur skulle ni ha gjort?

Det är utstuderad mobbing de utsätter ditt barn för!

Inte en chans att barn som beter sig så mot mina barn skulle få fortsätta umgås med dem. Inga vänner är bättre än dylika sk "vänner".
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Det är utstuderad mobbing de utsätter ditt barn för!

Inte en chans att barn som beter sig så mot mina barn skulle få fortsätta umgås med dem. Inga vänner är bättre än dylika sk "vänner".

Håller med dig!

Ts, bor du i närheten av Torshälla/Eskilstuna, har jag en trevlig kille här på snart 6 som gärna leker trevliga och roliga lekar med din grabb :)
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Kanske är det jag som gör min son till en "mes"?

Hur skulle ni ha gjort?

Det är möjligt att din konflikträdsla "smittat" av sig på sonen. Din son är utsatt för mobbing, visar att han är ledsen och du försöker prata lite fint med de andra? Han blev inknuffad till huggormar för jösse namn...??
Jag hade nog pratat ganska fult med föräldrarna och satt stopp för umgänget direkt om jag inte känt att jag fått någon respons.

Lär din son att stå upp för sig själv och man inte ska gå med på vad som helst bara för att ha vänner. Hur skulle han klara sig i tonåren med en sån inställning.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Vem har sagt att jag är konflikträdd?

Jag har alltid sagt vad jag tycker och tänker och stått för mina åsikter.
Jag har aldrig haft något att förlora, och en människa till som tittar snett på mig har inte spelat mig någon roll.

Men för att J inte ska få ett h-e försöker jag numera lägga band på mig, och på ett fredligt sätt lösa de problem som uppstår.

Jag tänker nog tvärtom; att jag gör honom vek genom att skydda honom hela tiden...prata med barn och föräldrar, att försöka medla....
Att jag inte ursäktar beteenden med att "ja de är ju pojkar...."

Kanske måste protesterna komma från honom själv?

Humelibumlan: En trevlig kompis är precis det vi önskar, men tyvärr bor jag i Småland....
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Jag tolkade det som konflikträdsla då du skriver att du pratat lite fint med föräldrarna, inte fått något gensvar men ändå låter pojken fortsätta umgås med dessa s.k. vänner.

Vad säger du till sonen när han berättar att han blivit inknuffad till ormar? Instängd bland getingar? Låser in honom? m.m. Att pojkarna är elaka, att det inte är hans fel...?
Får han något stöd från dig? Vissa barn behöver att en förälder sätter stopp just för att de inte klarar det själva (du beskriver honom som vek). Kanske kan du peppa honom att börja säga ifrån själv men frågan är om det kommer att hjälpa eller stjälpa det lilla självförtroende han tycks ha. Blir han utskrattad eller ännu värre mobbad så har han lärt sig en väldigt negativ läxa. Jag anser att han är för liten för att kunna reda ut en mobbingsituation själv och att förvänta sig att han ska klara det är att förvänta sig för mycket.

Gör honom vek genom att skydda, eller gör honom stark genom att guida honom in i situationer och vänskapsförhållanden som är positiva och stärker honom så att han kan bygga upp ett självförtroende och tillförsikt?
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

hade mitt barn utsatts för det som din utsatts för när det gäller de rent farliga delarna hade jag definitivt inte pratat lite f int med några föräldrar och hade någon av mina utsatt ett annat barn för det som din son har hade jag blivit lika vansinnig.

Att knuffa in ngn där ngn tror att det finns huggormar eller låsa in där det finns getingbo är så utstuderat att det inte är klokt. Inga oskyldiga pojkstreck utan direkt vidriga grejer.

Och nu hoppas jag att alla bukefalister i Småland med trevliga barn i 6-års åldern vinkar och hojtar och kanske har lite tid
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Min uppfattning är att 3 barn nästan aldrig kan leka med varandra. Det brukar va bäst med 2 eller 4 eller flera.
Jag hade nog försökt prata med "kompisarna" en och en. Hjälper inte det kan man kanske ta upp det med deras föräldrar. Normala föräldrar vill inte att ens barn beter sig så..... Lycka till!!!
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Jag hade pratat med föräldrarna. Hade mitt barn betett sig sådär hade jag velat veta om det och kunnat ta tag i saken.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Naturligtvis får min pojke allt stöd han vill ha och behöver.

Vi pratar mycket om det han utsätts för. Jag har märkt att han behöver prata mycket om samma sak. Ibland kan det gå flera dagar och sedan behöver han prata om det igen.
Han frågar mycket, och jag svarar så enkelt jag kan.
Men nej, jag skulle aldrig säga att de andra pojkarna är elaka!

Jag tycker också att han är för liten för att klara upp situationen på egen hand, men jag har stöttat och peppat, och idag fick vi lite utdelning.

J gjorde en liten revolt mot sina "kompisar". Sa till dem att "Nej, jag vill inte leka med er för ni bara bråkar och slåss".

Pojkarna såg lite snopna ut när de gick härifrån.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Det är så sorgligt, men K:s föräldrar vet vad som händer.
pojkarna leker ju oftast där inne, och föräldrarna är nästan alltid någonstans i trädgården.

Det var K:s pappa som skrattande berättade för mig om episoden med getingboet! Han såg inget fel i det, utan tyckte det var ganska underhållande!

När jag flyttade hit för 7 år sedan skar det sig mellan mig och dessa grannar meddetsamma, och vi har bråkat en hel del.
Det senaste året har jag tvingat mig att hålla någorlunda god min för min pojkes skull.
Inte bara för att han leker med K, utan också för att K:s mamma är vikarie i min sons klass.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Men du kan inte lägga dig platt bara för grannsämjan och för att mamman är vikarie i ditt barns klass. Vilka signaler sänder du då ? Att man alltid ska böja sig för överheten hur de än behandlar en ?

Jag tycker att du skall gå på föräldrarna mycket tuffare. Och om de är så knasiga att de tycker det är KUL som episoden med getingarna så tycker jag att du ska fråga om de hade tyckt det var okej att deras son vart utsatt för något han tycker är mycket obehagligt och att det är okej att vuxna står bredvid och tycker att det är underhållande. Om de svarar ja på dessa frågor så är det ju bara att aldrig mer låta barnen leka. För då är föräldrarna rubbade.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Bra gjort av lill-killen! :)

Hade det varit min grabb hade jag letat med ljus och lykta efter andra lekkamrater.

Det hans "kompisar" utsätter honom för är pennalism och utstuderat! Om dessutom den ena killens pappa tycker det är roligt, förstår man ju var det kommer ifrån.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Men fy vilka hemska kompisar din lille son har! Tycker så synd om honom när jag läste här.. Och även synd om dig om jag ska vara ärlig för just det du är med om nu är min mardröm.. Om du bor i södra småland får du gärna höra av dig - här hemma finns en snäll 5-årig pojk som gärna vill ha en ny kompis :laugh:!

Kan heller inte förstå hur någon förälder kan acceptera att deras barn beter sig som din sons "kompisar" gör. Här hemma hade det blivit ett allvarligt snack och om det inte hade hjälpt hade jag gått drastiskt vidare..
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Men du kan inte lägga dig platt bara för grannsämjan och för att mamman är vikarie i ditt barns klass. Vilka signaler sänder du då ? Att man alltid ska böja sig för överheten hur de än behandlar en ?

Jag tycker att du skall gå på föräldrarna mycket tuffare. Och om de är så knasiga att de tycker det är KUL som episoden med getingarna så tycker jag att du ska fråga om de hade tyckt det var okej att deras son vart utsatt för något han tycker är mycket obehagligt och att det är okej att vuxna står bredvid och tycker att det är underhållande. Om de svarar ja på dessa frågor så är det ju bara att aldrig mer låta barnen leka. För då är föräldrarna rubbade.

Ibland handlar det inte om att lägga sig platt, ibland handlar det om att använda sig av smart taktik.

Okej, man kan inte ändra på andra människor, men jag tycker att det låter som att TS är inne på rätt spår ändå. Jag skulle oxå ha uppfostrat lekkamraterna i mitt hem vid sånt beteende. Jag skulle även ha hållit i mig i närheten för att kunna "gripa in" när det går över styr och talat om vad att här hos oss är vi snälla mot varandra och man säger inte si eller så, för då blir man ledsen etc. Kan man inte vara snäll så får man (till slut) gå hem. Så, nej jag hade inte låtit mitt barn leka med dessa två.

TS, finns det inga andra barn runt omkring? Har kanske nån vän till dig några barn som kan leka?

När mina barn var små och uppåt bodde vi så att det var ganska stort åldersspann på områdets barn, så dom fick lära sig att leka med varandra över åldrarna.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Dottern har en liknande vän, hon är lite äldre och vi har pratat dottern och jag om hur man är kompis och hon har själv börjat säga ifrån att hon inte vill leka med henne.

Sonen som är 6 år är faktiskt tuffare, även om han är mjuk till sättet, han går ifrån de som han inte vill leka med, och väljer att inte ringa till dem. Vilket å ena sidan gör kompiskretsen mindre, men å andra sidan så är det kompisar som det fungerar jättebra med.

Men när båda barnens kompisar är här så har jag alltid ett öra och öga på dem och går in när det blir något dumt eller tjafs.
 
Sv: Taskiga "kompisar".. Hur mycket ska man lägga sig i?

Känner så väl igen mig i det där....har en 6 åring som leker med barn ett par hus bort, vilket inte fungerar eftersom deras föräldrar inte säger ifrån vid konflikter, vilket gör att deras barn lärt sig att man löser det själv med diverse, hugg o slag och framförallt hot om slag.
Vi har löst det så att vår son inte får lov att leka hos grannen- ska de leka får de vara hos oss så man har koll och kan ingripa vid behov. Barnen är 6 år- självklart ska du ingripa utan att känna det minsta att du lägger dig i!!!!!!

Om nu grannpojken inte leker så ofta beror det säkert på att hos dig finns det regler och man får inte göra som man vill= självklart väljer barnet den enklare vägen och hellre leker där man kan göra sådana övergrepp som du beskrivit och dessutom komma undan med det, gång på gång.

Vår grannpojk satt för ett tag sen vid vår rabatt, vår son var också där. Plötsligt hör jag grannpojken säga att "om du inte gör som jag säger så slänger jag stenen i huvudet på dig". Behöver jag säga att det var färdig"lekt" för den dagen....? Mitt jobb som förälder är att stötta MITT barn, lära MITT barn att säga ifrån om något är fel- och det gör man genom att visa barnet ATT säga ifrån. Att tiga är att samtycka enligt många...även barn!

Just nu har vi förbjudit vår son under en vecka att leka med just de grannarna eftersom det inte fungerar just nu- då ä det bättre att barnet faktiskt skyller på sina föräldrar att dem har fattat detta beslutet, pga att det inte fungerat så bra på sistone. Vi vuxna måste stå upp för vad som är rätt o fel för våra barn även om det innebär konflikter för oss. Här har vi sökt upp andra riktiga kompisar istället som inte använder knytnäven.....
Det du beskriver är ren o skär mobbing- och ska ALDRIG accepteras!! No matter what!! Lycka till- uppdatera gärna hur det går!
 

Liknande trådar

Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
3 347
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 086
Senast: monster1
·
Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
1 182
Senast: Praefatio
·
Övr. Hund Hej, Jag och min sambo skaffade hund i mars, en springer spaniel hane. Vi har sen innan pratat om att vi gärna skulle ha två hundar. Vi...
2
Svar
25
· Visningar
1 787

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp