Tankar som förföljer mig

Status
Stängd för vidare inlägg.
Igår var jag till stallet och skulle rida. Där träffade jag hästens ägare. Hon berättade att hon legat på sjukhus i några dagar. När jag fick höra vad som hänt så fick jag ångest. Och tankarna på vad som hänt lämnar mig inte ifred. De mal och skapar ångest hos mig. Jag vill inte ens åka till stallet igen idag. Igår åkte jag hem utan att rida för att jag fick ångest.

Hur fan ska jag hantera det här? Jag borde inte ha fått reda på något alls. Men nu är det för sent.
 

Bara för att du inte tycker det är ett problem betyder inte att jag tycker samma sak. Jag räknar med att få ångest av terapin och att då sitta 6 mil hemifrån vore hemskt. Jag räknar egentligen med att få ångest när som helst numera.

Alternativet är att vänta på en ledig tid hos terapeuten på allmänpsyk.


Jag åker inte ens till Stockholm i dagsläget.


Jag ska inte rida idag. Det har redan gått ett dygn sedan jag skulle rida, vilket jag gjorde också.
Kan inte boendestöd hjälpa till med att köra åt dig? Fast dom kanske inte gör sånt?
 
Hon brukar inte vara i stallet samtidigt som jag.


Tveksamt. Det finns något som heter förebyggande sjukpenning, som väl skulle vara tillämpligt här, men det är vissa krav på det som jag inte vet om jag uppfyller.

Jag är egentligen inte intresserad av att träffa en massa människor i grupp. Helst träffar jag bara en eller max två i taget.

Ok, vad synd! Det kanske iaf ka vara värt att lyfta frågan med psykologen etc för att se om de har erfarenhet av att sånt görs.
Kanske vet din kontaktperson, eller kan hjälpa dig ta reda på om det känns intressant.

Just iom att du ju känner dig ensam tänkte jag att det måste vara svårt att bryta den ensamheten om man kan triggas så väldigt av saker som kan dyka upp i vanliga samtal.
 
Ja.


Ja, jag har provat det. 30 minuter samtal är alldeles för kort. Dessutom är jag rätt anti mot såna där tjänster då de tar resurser från den ordinarie vården.

Ingen av de terapiformer som mindler erbjuder är något som kan bota min fobi.

Förstår. Tänker att det kan vara bra att komma ihåg att de finns dock, till exempel för stödjande samtal. Antingen i väntan på lämplig terapi någon annanstans, eller om du kommer till en punkt där du behöver få stöd nupåengång, om ångestattackerna blir helt övermäktiga eller så. :heart

Angående att själv bilpendla 6 mil till terapi som behandlar trauma eller fobier så håller jag med dig, det är verkligen ingen bra idé. Kanske särskilt när det gäller EMDR som är en väldigt speciell terapiform, dessutom i kombination med din utmattning. Man behöver så goda förutsättningar som möjligt för att terapin ska ha bästa chans att ge resultat. Om möjlighet till sjukresor finns blir situationen dock bättre.

Att kolla upp möjlighet till förebyggande sjukpenning vore inte dumt heller. Med tanke på hur mycket fobin begränsar dig (och förmodligen drar igång ångestreaktioner som sträcker sig över andra områden) så känns det som att det mycket väl kan vara befogat. Betona att det är saker som bidrar till sänkt arbetsförmåga i nuläget, och att den sjukpenningen skulle ge dig en god chans att öka din arbetsförmåga och även minska risken för fortsatt långa sjukskrivningar. Prova att söka.
 
@Magiana Har du sett att region Örebro län har en internetbehandling för panikångest nu?

Det kanske inte är något för dej men tänkte att jag kunde tipsa ändå.
Man kanske kan få med sej något nyttigt utav det?
Kbt. Nej, det är inget för mig. Jag har redan försökt med kbt.
 
Jag förstår att du har det riktigt tufft, ångest är väldigt svårt att förstå sig på om man själv aldrig haft det och är hemskt oavsett anledning till den, fobi/panik/generell.
Jag känner inte dig alls och jag har inte följt tidigare inlägg osv men av det jag läser här så tror jag först och främst att du behöver jobba med en målbild och motivation. Inte gå på det stora målet som jag antar är att bli av med fobin, utan delmål och anledning till varför det är bra att jobba för att livet ska bli bättre. Kan vara tex att veta hur du ska hantera situationer som den med hästägaren, för du kan inte skydda dig från världen runt omkring, saker händer. Men om du vet hur du ska hjälpa dig själv i det läget så blir det också lättare att våga och orka fortsätta kämpa!
Det är skitläskigt att lämna det trygga (konstigt tycker många men så är det ofta) som ohälsan ger, att jobba med sig själv och att grotta runt i det är så svårt varför man ofta omedvetet väljer att stanna kvar där det är jobbigt men där man vet vad man får. Hänger du med? Det är alltså ingen kritik mot dig eller ditt sätt att förhålla dig till din fobi utan så vi (hjärnan) generellt fungerar.
Mitt råd är att försöka få kontakt med någon (via mindler om du inte har nån bra kontakt i vården nu?) som kan hjälpa dig att komma fram till vad du behöver just nu först och främst för att vardagen ska bli lite lättare och för att du ska orka fortsätta jobba med dig själv.
 
Jag förstår att du har det riktigt tufft, ångest är väldigt svårt att förstå sig på om man själv aldrig haft det och är hemskt oavsett anledning till den, fobi/panik/generell.
Jag känner inte dig alls och jag har inte följt tidigare inlägg osv men av det jag läser här så tror jag först och främst att du behöver jobba med en målbild och motivation. Inte gå på det stora målet som jag antar är att bli av med fobin, utan delmål och anledning till varför det är bra att jobba för att livet ska bli bättre. Kan vara tex att veta hur du ska hantera situationer som den med hästägaren, för du kan inte skydda dig från världen runt omkring, saker händer. Men om du vet hur du ska hjälpa dig själv i det läget så blir det också lättare att våga och orka fortsätta kämpa!
Det är skitläskigt att lämna det trygga (konstigt tycker många men så är det ofta) som ohälsan ger, att jobba med sig själv och att grotta runt i det är så svårt varför man ofta omedvetet väljer att stanna kvar där det är jobbigt men där man vet vad man får. Hänger du med? Det är alltså ingen kritik mot dig eller ditt sätt att förhålla dig till din fobi utan så vi (hjärnan) generellt fungerar.
Mitt råd är att försöka få kontakt med någon (via mindler om du inte har nån bra kontakt i vården nu?) som kan hjälpa dig att komma fram till vad du behöver just nu först och främst för att vardagen ska bli lite lättare och för att du ska orka fortsätta jobba med dig själv.
Jag har ett helt liv med psykisk ohälsa bakom mig och har bemästrat min ångest förut. Jag lärde mig att hantera det så pass att jag kunde bryta en ångestattack på 30 sekunder. Det kan jag inte längre. Jag anser mig vara expert på ångesthantering men nu är det omöjligt att hantera.

Jag fick några friska år men har nu varit sjuk i 2½ år igen. Efter rätt många turer så går jag nu hos en psykolog, som jag tyvärr inte tycker ger mig något resultat. Jag är fortfarande ledsen, deprimerad och apatisk.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
848
Senast: Tuvstarr
·
Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 413
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom...
Svar
15
· Visningar
1 810
Senast: SiZo
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 934

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp