Tankar om tygelkontakt och bärighet

Jag tycker filmen är super, den visar ju att det faktiskt går att rida dressyr på GP nivå utan tyglar och bett. Något som många, genom alla trådar som handlat om ämnet, hävdat skulle vara omöjligt. Det är för mycket tryck och energi i den ridningen hävdas det och då behöver man något att "tygla" den med.

Men som jag brukar säga, det handlar om balans, både fysiskt och mentalt, så att hästen känner sig väl till mods med alla rörelser och övningar man ber dem göra, DÅ kan man rida med tryck och energi, utan att behöva kontrollera hästens varje steg, bara guida den. Har man kommit dit kan man släppa tygeln helt, inte bara några steg då (om man kommit längre än grundnivå), utan genom hela program och/eller övningar.

Men jag tror själv att man behöver tylgar för att komma dit, dom allra flesta av oss i alla fall, men absolut inte just bett, utan bara tyglar kopplade till hästens nos, som en hjälp för oss människor att visa hästen vad vi vill innan den lärt sig att förstå och följa känslan från sätet. Det är mer HUR man använder tyglarna som avgör. Formen och rörelserna kommer ur dom övningar man visar hästen till, med sätet eller tygeln, men bara visa då inte "domdera". Man behöver ge det lite mer tid bara.

Det handlar om kunskap om hur hästens biomekanik fungerar, så att man vet och känner VAD hästen behöver göra för få till det, då visar man hästen dit, men låter den få göra det själv. På en enkel grundläggande nivå måste man dela upp det i mindre enkla delar, inte ställa så stora krav på perfekt form och balans, utan mer fokusera på VAD och låta hästen själv lära sig HUR. Mer "perfekt" balans och form kommer sedan då hästen behärskar tekniken och känner sig väl till mods med rörelser och övningar och den energi man "trycker in". Därför måste man göra det enkelt från början, ge hästen kredit för det minsta lilla försök, om det så bara är en känsla av att man är på rätt väg. Steg för steg kan man sedan höja ribban, utan att försätta hästen i spänning som leder till den "ballar ur" så att man måste börja DRA och HÅLLA EMOT med tyglarna, skulle det ändå balla ur så bara guidar man hästen ur frustreringen via böjning och sidoförflyttning tills hästen är i harmoni igen, sen sänker man kraven och börjar om.

Angående bett, så är jag ingen bettmotsåndare. Fast jag brukar bli beskylld för det. Jag använder inte bett själv när jag grundutbildar, men det beror främst på att jag följer en lära där det Am. hackamoret (bosalen/repgrimman) är verktyget man skolar hästen med. Men det skulle lika gärna kunna vara ett tränsbett. Det är främst okunskapen till hur bett fungerar som jag ifrågasätter och vänder mig emot. Det plus den idiotiska klyschan om att det bara är med bett man kan få till det på dom "högre" nivåerna. Det säger mer om denna typ av bettryttare än om hur det verkligen är. Det är ändå grunden som avgör hur långt man kan gå, och grunden handlar knappast om någon "hög" nivå, utan mer om det jag beskrev ovan och då handlar det mer om hur skicklig tränaren är på inlärning, förståelse för hästens förutsättningar, dagsform och biomekanik än om vilket verktyg man använder.
 
Det klippet du älskar på dressyrhästen är en Grand Prix häst och är utbildad på bett och kandar.

Vidauban-20120225-3597.jpg
Och? Det är väl ändå HUR man använder dessa verktyg som avgör, inte ATT man använder dom.

Det paradoxala är ju att om man skolar hästen till att inte behöva verktygen, varför är dom då så avgörande enligt vissa? Varför är det då så viktigt med STÖD? Eller sträckta tyglar?

Att man sedan använder just bett till skolning av dressyrhäst som tävlar dressyr är väl ändå inte så anmärkningsvärt, förklaringen till det hittar du ju tex i TR...
 
Lager
I filmen som du lade in så är det alldeles för mycket tryck i tygeln, den är inte välskolad i mina ögon, även om den kan vissa "konster". För att komma till harmoni och känsla med hästen, krävs att den kan reglera tempo och energi utan tryck i tygeln alls. Den måste lära sig följa sätet och känslan från ryttaren för att komma dit. I alla riktningar, även i böjning och sidoförflyttning. Inget tryck i tyglen, inga "mothållande" tyglar på utsidan, osv..då först kan vi börja fundera välskolad...
 
@Fiador Poängen är ju att denna häst fortsätts ridas regelbundet med bett. Och då fungerar det även när bettet tas bort.

Så ingenting är bevisat med denna videon. Hade de aldrig mer satt på utrustning och en video med liknande kvalité hade lagts upp ett år senare -ja då hade man kunnat tala om att förespråkarna för bett var motbevisade. Men inte nu.
 
@Fiador Poängen är ju att denna häst fortsätts ridas regelbundet med bett. Och då fungerar det även när bettet tas bort.

Så ingenting är bevisat med denna videon. Hade de aldrig mer satt på utrustning och en video med liknande kvalité hade lagts upp ett år senare -ja då hade man kunnat tala om att förespråkarna för bett var motbevisade. Men inte nu.

Nej det paradoxala är att man hävdar att detta resultat beror på att den utbildats med bett och kandar, fast man utbildat hästen till att inte behöva det alls. Så allting är bevisat. Nämligen att det handlar om HUR och inte med VAD, man utbildar med.

Lagers film är ett bra exempelt på hur det INTE fungerar med tex tryck i tygeln, varken med eller utan bett på vägen dit....
 
För mig var den gamla tråden inte en fråga om man skulle använda bett eller ej. Jag skolade själv om min häst med bett och rider med det fortfarande. Det är frågan om hurvida hästen är beroende av STÖD som jag finner mest intressant!
 
Jag tror alla välskolade hästar med en bra grund, en bra grundridning försvinner aldrig, kan ridas samlat utan bett eller stödet. Hästen har lärt sig att bära sig själv helt enkelt och förhoppningsvis då har styrkan och är inte i behov av hjälpen stödet ger.

Däremot så finns det hur många sätt som helst nästan att lära hästen samling och att bära sig och ryttare rätt, jag tror att bettet eller annat huvudlag nästan är ett måste för att skola och visa hästen rätt. Sen när man kommit dit däremot, då är det nog relativt fritt fram att rida på olika huvudlag eller inga alls, hästen ska inte vara beroende av stödet för att hålla ihop.
 
Jag tror inte hästen behöver lära sig bära sig själv alls, det gör den redan från början. Däremot behöver den lära sig att bära ryttare och att samtidigt göra olika rörelser/övningar som kan vara lite krävande. Till detta behöver den hjälp, dock inte stöd i form av något tryck i tyglarna, utan hjälp med övningar som leder till att den kan hantera sig själv och ryttarens vikt utan att bli spänd och orolig så att den kan öva sig på tekniken utan att bli övertänd, och det är det vi ska hjälpa hästen med, inget annat, och det är det tyglarna är till för. SEN när hästen är i harmoni, känner sig säker på tekniken och ryttarens signaler, då behövs inte tyglarna mer....
 
Jag tror inte hästen behöver lära sig bära sig själv alls, det gör den redan från början. Däremot behöver den lära sig att bära ryttare och att samtidigt göra olika rörelser/övningar som kan vara lite krävande.
Antog jag var en självklarhet att en häst kan bära sig utan ryttare på rätt sätt sålänge den inte blivit förstörd av dålig ridning.
 
Det jag bland annat gillade med blogginläggen från speakinghorse var att de just diskuterar vad som egentligen är en bra form. Och vad innebär bärighet för er?
 
Vad som är en bra form beror ju så mycket på i vilket läge man är i. Vad man gör för just tillfället. Det är ju olika former beroende på vad man tränar.

Bästa är ju att hela tiden se till att hästen arbetar med ryggen och har bakbenen med sig alltså att hästen bär sig korrekt, sen att man varierar sig ofta, sänker och höjer och länge och kortar, så inte det blir en konstant form vilket sliter en hel del.

Bärighet är för mig iallafall och vad jag lärt mig just att hästen ska bära sig själv, hjälp och stöd från ryttaren absolut men hästen ska inte hänga och bli framtung. Den ska vara öppen i fram, manken högsta punkt och fria bogar.
 
Bärighet är för mig iallafall och vad jag lärt mig just att hästen ska bära sig själv, hjälp och stöd från ryttaren absolut men hästen ska inte hänga och bli framtung. Den ska vara öppen i fram, manken högsta punkt och fria bogar.
Kan man uppnå 100% självbärighet om hästen är beroende av stöd i tygeln, om än väldigt lite? Om hästen tappar bärighet om du tar bort stödet, vad kan man då dra för slutsat av det?
 
Antog jag var en självklarhet att en häst kan bära sig utan ryttare på rätt sätt sålänge den inte blivit förstörd av dålig ridning.
Inte självklart för alla, var kommer annars detta stödtänk från? Så jag ville bara förtydliga.

kl
Det är för övrigt stört omöjligt att "bära upp" en häst rent fysiskt sittandes uppepå. Kanske om man står på marken är lång och stark och har en mkt liten häst.

Så det måste den klara själv hur som, sen kan man göra det mer eller mindre bekvämt för hästen, beroende på tryck eller inget tryck alls i tyglarna. Bärighet är nog mer tänkt i hur den använder sin kropp, om den är framtung eller eller inte, låst i bogarna eller inte, men att hålla upp framdelen med tyglarna rent fysiskt är stört omöjligt. Hästen håller nog upp huvudet och framdelen själv hursom i så fall, om inte annat för att slippa obehag från tygeln, eller om man jobbar med övningar och rörelser, för att dessa kräver lätthet fram och då kan tygeln vara lös.
 
Kan man uppnå 100% självbärighet om hästen är beroende av stöd i tygeln, om än väldigt lite? Om hästen tappar bärighet om du tar bort stödet, vad kan man då dra för slutsat av det?
Förstår verkligen inte var detta stödtänk kommer ifrån.

Hur som så rent fysiskt är det omöjligt. Enligt fysikens lagar i alla fall. Däremot så får ju ryttaren stöd från tygeln, om det nu är det man menar. Annars är det kanske ett stöd tänkt rent mentalt, att tygeln anger ramen, men för det behövs inget tryck, man kan tom ha slack i tygeln och ändå ha en ram. Om det blir "ryckigt" och obehagligt för hästen då så är det ryttaren som behöver stöd och bättre balans, inte hästen. Möjligen om hästen är i obalans rent fysiskt så det blir ryckigt för det, men då får man väl sänka farten och öva på balansen och rytm i steget i långsammare takt tills hästen (och ryttaren) är mogna för mer fart. Skritt är en bra gångart att börja med.

Bärighet uppnås ju genom att hästen kommer loss från bogarna, det jobbet måste den göra själv.
 
Det är för övrigt stört omöjligt att "bära upp" en häst rent fysiskt sittandes uppepå.

Jag tänkte mer att om hästen tappar takt, blir flack, ostadig och faller isär om du släpper tygeln så borde ju ryttaren ha utvecklat ett beroende hos hästen att behöva hjälp att balansera sin egen kropp, därav mina funderingar kring "självbärighet"!
 
Jag tänkte mer att om hästen tappar takt, blir flack, ostadig och faller isär om du släpper tygeln så borde ju ryttaren ha utvecklat ett beroende hos hästen att behöva hjälp att balansera sin egen kropp, därav mina funderingar kring "självbärighet"!
Jo jag tror jag förstår hur du menar, det är intressanta frågeställningar du tar upp, så jag spånar lite jag också:D.

Jag tror att det handlar om inlärning och inövade reflexer. Har man från början lärt hästen att det ska finnas ett visst konstant tryck i tygeln så kommer den att vara beroende av det sen också, annars blir den "vilsen" när detta försvinner och vet inte (förstår inte) vad/hur den ska göra. Man kan säga att den är "tygelstyrd" helt enkelt, men att den kanske inte behöver tygeln för att svänga just då, men att trycket från tyglen hör ihop med allt övrigt som den känner igen, inlärda reflexer som triggas igång av det som den känner igen. En mental grej helt enkelt. Har ingenting med om den är "självbärig" rent fysiskt att göra tänker jag.

Har man inget tryck i tyglarna från början, utan lär hästen följa signalerna utan, ja då lär det inte behövas sen heller.

Jag tror inte hästen är/blir mer självbärig (rent fysiskt) oavsett teknik.
 
Poängen är ju att denna häst fortsätts ridas regelbundet med bett. Och då fungerar det även när bettet tas bort.

Så ingenting är bevisat med denna videon. Hade de aldrig mer satt på utrustning och en video med liknande kvalité hade lagts upp ett år senare -ja då hade man kunnat tala om att förespråkarna för bett var motbevisade. Men inte nu.

Exakt... det är bara en upprepning av 100 andra diskussioner där det påstås men aldrig så kommer det några konkreta bevis. (Eller där någon lägger in en film på bettlöst men så kommer det ändå fram att hästen är en högt utbildad dressyrhäst med bett) Men så länge man har en helt annan syn på vad kvalité innebär lär diskussionen mala på från andra hållet.

Kommer det upp något nytt inom nästa sekel kan man ju ta upp diskussionen igen. Punkt!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp