Sv: Tankar om avel
mina tankar om inavelsgrader...
egentligen spelar det ingen större roll hur stor inavelsgrad de enskilda avelsdjuren har, så länge de inte är släkt med varandra blir det ingen hög grad hos kullen. blir faktiskt smått förskräckt när folk närmast skriker "INAVLAD" om en hund och vägrar ens överväga honom för avel, trots att han har "alla rätt" med mentalitet, funktionalitet, hälsa och utseende, och när den tilltänkta tiken över huvudtaget inte är släkt med honom. det visar en stor bristande kunskap vad gäller genetik och grundläggande nedärvning, och är något jag anser alla som vill föda upp hundar SKA kunna (inte på molekylnivå, skks uppfödarutbildning är tillräckligt för grundläggande kunskaper).
med det här vill jag absolut inte verka nedvärderande eller "besserwissrig" ( tjusigt ord
), utan mer reflektera över vad man ofta ser i olika inlägg av personer som inte är så vana vid avelstänk (och jag ingår själv i dem, det erkänner jag villigt), där man (självklart) enbart vill ha mh-testade, friröntgade osv osv djur utan att riktigt förstå vad de olika testen och meriterna egentligen innebär (tex "enbart hd A", trots att B också är "ua" om man sätter sig in i det hela osv)
jag ser det som varje uppfödares ansvar och skyldighet att sätta sig in i sin ras och dess ärftliga sjukdomar osv, och är glad att se att det är fler än jag själv som funderar och frågar i god tid före. lycka till med att hitta din hane ("min" exporterades till england för ett halvår sedan *suck*), och ha roligt och diskutera med olika uppfödare medan du letar, det är otroligt bra med många kontakter