Tankar kring jobb o gå ner i tid

[vtok]

Kort bakgrund: jag mår psykiskt dåligt. Jag har i ett antal månader varit i kontakt med vc. Jag har fått medicin -- just nu bara ångestdämpande. Jag har blivit remitterad till psykiatrin o ska få en första tid där om x veckor. Min kontakt på vc är avslutad men jag väntar på vidare professionell hjälp.

Mitt mående svänger.. mkt -- från ok till nattsvart på minuter.. sekunder. Oftast funkar det bra på jobbet -- när jag måste ha tankarna på annat o är bland folk. Då funkar jag som bäst. Men sen är jag slut. Jag orkar ingenting. Eller får i vart ingenting gjort. Försöker hålla igång efter jobbet med promenader, kanske ngt biobesök, träning osv. Ibland hjälper det att ha ngt planerat -- men ibland går det inte ändå. Jag är för trött eller för ledsen eller har för mkt ångest..

Jag vet att det är den tuffaste tiden på året nu när det fortfarande känns som mitt i natten bara ngn timme efter att man gått från jobbet -- men jag vet ärligt inte om jag längre orkar jobba fullt ut just nu. Jag vill absolut inte på ngt sätt 'släppa' jobbet -- det är det o rutinerna runt detta som alls håller mig på benen.

Men jag skulle vilja känna att jag orkar ngt mer! Att jag kan kan gå till gymmet innan kl fem då varenda kotte går dit -- det är också en såndär fruktansvärt ångestframkallande sak -- att behöva trängas med andra -- när jag mår som sämst. Det blir helt oöverstigligt. Eller att jag kan ta mig ut o springa en runda innan energin åker helt i botten. Jag behöver hitta andra rutiner också för att kunna må bra igen!

Jag är -- både fysiskt o mentalt -- helt nedgången efter en lång vinter mestadels tillbringande på soffan med extremdålig kost, många långa nätter nästan helt utan sömn, ångest som skaver o sätter självförtroendet helt ur balans, olika tabletter med jobbiga biverkningar o så denna ångest kring att aldrig aldrig aldrig stanna hemma från jobbet.

Men -- gå ner i tid då?... Hur funkar det? Kan man lyfta frågan om att få göra det en begränsad period? Vad händer då? Hur påverkar det -- utöver det uppenbara i inkomstbortfall?

Jag har inte pratat med ngn på jobbet om hur jag mår -- kanske finns det en o annan spricka i fasaden... -- men jag skulle förstås isåfall vara tvungen att förklara lite för chefen. O jag har mkt bra förtroende för hen -- men hen är ändå min chef. O mitt jobb är viktigt för mig -- jag vill inte riskera ngt -- mitt förtroende eller framtida utveckling eller löneökningar tex. -- genom att säga att jag faktiskt inte orkar jobba 100% -- just nu. Men det kanske är oundvikligt?

Eller hur ser en arbetsgivare på det? Skulle jag riskera ngt om jag ville gå ner i tid? Bara några procent -- säg från 100 till 85, 90%.. Så länge jag bara fortsätter jobba varje dag tror jag inte det skulle påverka mitt arbete såtillvida att jag inte skulle hinna med mina viktigaste uppgifter. Dvs. det skulle inte va ngt som skulle påverka på så sätt att ngn annan skulle vara tvungen att rycka in i min frånvaro eller ta över uppgifter. Men jag vet inte hur arbetsgivare -- o för den delen kollegor -- skulle se på det ändå..

Är det kanske i a f bättre -- på sikt -- att bara.. härda ut? Vänta tills det -- förhoppningsvis -- vänder? Om jag inte är beredd att riskera min arbetsgivares förtroende för mig?...

 

[Shudde]

Måste du berätta allt för chefen då? Det är inget kontroversiellt med att vara tjänstledig inom de flesta jobb. Jag har varit det i varierande grad från min heltidsanställning i 3 år för att jobba deltid med andra projekt. När jag var halvtidstjänstledig fick jag stå tillbaka lite beträffande utvecklingsmöjligheter kanske men nu när jag är tjl på 20% märker jag inget sånt. Det är väl bara säga att du vill prova att ha mer fritid.

Jag har kollegor som jobbar deltid pga elitsatsningar, egna företag, barn och faktiskt bara för att de inte vill jobba heltid utan hinna med annat (iaf är det förklaringen utåt, jag har aldrig hört ngn ifrågasätta någon anledning..)

Däremot låter det som att det är bra för dig att jobba varje dag, men det är du ju själv inne på och kan säkert avgöra bäst själv och ihop med vården.

 

[vtok]

Måste du berätta allt för chefen då? Det är inget kontroversiellt med att vara tjänstledig inom de flesta jobb. Jag har varit det i varierande grad från min heltidsanställning i 3 år för att jobba deltid med andra projekt. När jag var halvtidstjänstledig fick jag stå tillbaka lite beträffande utvecklingsmöjligheter kanske men nu när jag är tjl på 20% märker jag inget sånt. Det är väl bara säga att du vill prova att ha mer fritid.

Jag har kollegor som jobbar deltid pga elitsatsningar, egna företag, barn och faktiskt bara för att de inte vill jobba heltid utan hinna med annat (iaf är det förklaringen utåt, jag har aldrig hört ngn ifrågasätta någon anledning..)

Däremot låter det som att det är bra för dig att jobba varje dag, men det är du ju själv inne på och kan säkert avgöra bäst själv och ihop med vården.

Nej jag tänker nog inte att jag måste berätta allt eller alltför djupgående för chefen. Men det skulle kännas jättekonstigt att utan förvarning komma o säga att jag vill gå ner i tid helt 'utan anledning'? En sak om man har små barn, satsar på ngn sport, ska plugga eller ngt men jag har ju ingenting sånt. Vore inte det mer som om jag bara 'struntar' i eller nedprioriterar jobbet? För så känner jag inte alls?

Eller kan det vara 'värre' -- mer alarmerande -- ur arbetsgivarens perspektiv att berätta att man mår dåligt?...

Jobbet är somsagt viktigt för mig o absolut behöver jag rutinen det innebär att gå dit varje dag. Bara att komma hemifrån, tvingas ut bland folk även dom dagar jag bara vill dra täcket över huvudet o har ångest för allt, få känna mig lite nyttig o höra till ett sammanhang -- ibland även kunna känna att jag har kul (känslan som är så svår att oavsett sammanhang framkalla just nu)! Det är nog det som gör att jag inte redan ligger platt. Så ngt annat vore inte aktuellt.

Det vore bara så skönt att kunna gå hem o kunna glida vidare lite på den energin jobbet ger -- istället för att komma hem först när energin redan är slut.. det är då ångesten slår till med full kraft.

Jag tror det måste till förändringar i mitt liv för att mitt mående ska bli stabilt -- o min förhoppning är att kunna kombinera det med heltidsjobb -- men det känns som att bestiga berg att försöka få till förändringar när energin saknas o det mesta bara känns tungt.

 

[Shudde]

Nej jag tänker nog inte att jag måste berätta allt eller alltför djupgående för chefen. Men det skulle kännas jättekonstigt att utan förvarning komma o säga att jag vill gå ner i tid helt 'utan anledning'? En sak om man har små barn, satsar på ngn sport, ska plugga eller ngt men jag har ju ingenting sånt. Vore inte det mer som om jag bara 'struntar' i eller nedprioriterar jobbet? För så känner jag inte alls?

Eller kan det vara 'värre' -- mer alarmerande -- ur arbetsgivarens perspektiv att berätta att man mår dåligt?...

Jobbet är somsagt viktigt för mig o absolut behöver jag rutinen det innebär att gå dit varje dag. Bara att komma hemifrån, tvingas ut bland folk även dom dagar jag bara vill dra täcket över huvudet o har ångest för allt, få känna mig lite nyttig o höra till ett sammanhang -- ibland även kunna känna att jag har kul (känslan som är så svår att oavsett sammanhang framkalla just nu)! Det är nog det som gör att jag inte redan ligger platt. Så ngt annat vore inte aktuellt.

Det vore bara så skönt att kunna gå hem o kunna glida vidare lite på den energin jobbet ger -- istället för att komma hem först när energin redan är slut.. det är då ångesten slår till med full kraft.

Jag tror det måste till förändringar i mitt liv för att mitt mående ska bli stabilt -- o min förhoppning är att kunna kombinera det med heltidsjobb -- men det känns som att bestiga berg att försöka få till förändringar när energin saknas o det mesta bara känns tungt.

Det tycker jag inte. Jag har som sagt flera kollegor som jobbar/jobbat mindre under perioder utan anledning. En del har varit öppna med att det är pga stress/mående medan andra bara angett typ "jag vill lägga mer tid på träning/drejning/friluftsliv osv".

Det behöver ju inte vara krångligare än att du under en period vill prova att jobba lite mindre. Egentligen.

 

[Gimlan]

Jag har också flera kollegor som jobbar mindre i perioder "utan anledning". Inget konstigt i det.

 

[nickan1]

@vtok när jag har jobbat mindre i perioder så har jag sagt att jag just nu känner att jag vill ha en bättre balans mellan arbete och fritid. Har inte haft några svårigheter att få ledigt eller fått några vidare frågor om det. Dock är det ingen absolut rättighet att få tjänstledigt för att gå ner i tid utan det är upp till din arbetsgivare det kan vara bra att känna till.

 

[vtok]

@Shudde @Gimlan @nickan1

Tack för era svar! Jag visste inte det var 'såpass vanligt'. Dom arbetsplatser jag har varit på har personer bara gått ner i tid för tex. föräldraledighet eller sjukskrivning. Varav det sistnämnda kanske hade kunnat vara aktuellt i mitt fall men jag har aldrig ens vågat diskutera det med läkaren -- det känns så stort. Fastän jag var o varannan morgon känner att jag bara inte orkar. Det _gör_ jag bevisligen tillslut men somsagt -- det underlättar inte energin o ångesten..

Jag ska nog höra med min chef. Jag tror iaf. inte jag skulle bli nekad så länge jag fortfarande skulle hinna med mitt ansvarsområde. Det är mer frågetecken kring min arbetsförmåga jag är rädd för. Men är jag tydlig med att det bara är under en tidsbegränsad period kanske det inte är ngn fara på sikt då.