Tankar kring att "hitta" traven

[menina]

Jag har ganska nyligen (och av ren slump som jag såhär i efterhand är extremt glad för) gått över från 3-gångare till islandshäst och min erfarenhet av islänningar har varit mycket begränsad - typ någon enstaka turridning som barn.

Jag hade mina förutfattade meningar och blev sålledes också väldigt överraskad över vad det innebär (och hur krävande det är) att rida islandshäst. Till en början var det väldigt svårt att överhuvudtaget veta vad som försiggick när jag red . Tack vare mina tillkortakommanden som ryttare blev det (och blir fortfarande) en väldans massa taktfel och mixande och gud vet vad. Rent spontant känns det som att man som tregångsryttare fått en del gratis...

Jag har turen att få rida ett flertal olika hästar och stöter oftast på patrull när det kommer till att hitta traven, både på 4- och 5-gångare. Såvida jag inte rider "passageraren" så blir det trav- eller passtaktig tölt vilket jag anar har med att göra att jag inte har bakbenen med mig. Förra veckan var jag på träning och fokus var att hitta taktren tölt och tanken slog mig såhär efteråt: kan det vara så att vägen (eller snarare en av vägarna) till traven kan vara genom en taktren tölt där hästen arbetar korrekt med ryggen?

De gånger jag ridit passageraren har traven kommit efter mycket drivning, så jag tänker att det kanske kan vara så att jag kan driva ur tölten till traven?

Hur tänker ni kunniga när det kommer till trav och svårigheter med att hitta den? Självklart tar jag hjälp av tränare i praktiken men jag tycker det vore intressant att höra hur folk med mer erfarenhet tänker.

 

[saraaandersson]

Jag tränar islandshästar och jag använder mig av tölten för att hitta traven.
Att köra på "passageraren" KAN få en häst att trava, men traven kommer av det inte att förbättras.
Genom att rida tölt, få hästen taktren, lösgjord och att ta i kommer traven ofta som ett brev på posten. Och där kan man även förbättra traven och genom att hästen redan är lösgjord, samlad ect (det tog man igenom i tölten). Är hästen tillräckligt lösgjord brukar den även ibland "fråga"/bjuda mot trav själv. Det är en häftig känsla och guld värt kvitto på att man guidat hästen rätt!
För vissa hästar räcker det med 30min och så hittar man traven, medan andra hästar kan ta veckor på sig.
Men får du trav genom att göra "passageraren" skulle jag tro att du ganska snart kan komma till en bättre trav; men genom tölten

 

[Roheryn]

Instämmer i det @saraaandersson säger, med tillägget att det ofta funkar bäst på böjt spår de första gångerna man ber om trav sedan man tränat lösgjordhet mm i tölt. Kanske för att det oftast är lättare att jobba med lösgjordheten på böjt spår?

Jag rider för närvarande en fyrgångare som har väldigt lätt för att bli spänd. Då åker huvudet upp, han spänner underhalsen, tölten blir passtaktig och han blir "omöjlig" att böja. I det läget kan jag bara glömma att be om trav. Om jag däremot från det läget jobbar honom lugnt och metodiskt mot lösgjordhet i skritt och tölt tills han töltar i bra takt och OK form, så kan jag be om och få en BRA trav om jag rider in på böjt spår, driver och låter honom söka sig framåt-nedåt. Men då måste jag ha jobbat honom så mycket i skritt/tölt att han faktiskt vill och kan söka sig framåt-nedåt. Nuförtiden får jag i stort sett alltid till detta 10-15 min in i ridpasset, men i början dröjde det veckor innan han tog ett travsteg...

En annan sak du som före detta "tregångsryttare" kanske har nytta av att tänka på är att för en islandshäst betyder högre samlingsgrad oftast tölt. Ha därför inte hästen för samlad när du ber om trav, utan tänk lösgjordhet och att "släppa fram" hästen till trav, var följsam och låt den hitta sin balans. Jag upplever också att många hästar som blivit jobbade i tölt en stund tycker att det är skönt att få "pausa" i trav och sträcka ut överlinjen. Och det kan man som ryttare förstås utnyttja!

 

[Lella]

Det är mycket man får gratis med 3-gångare Själv sitter jag med 4-gångare (ej islandshäst) och för att ens kunna drömma om trav måste min häst vara helt lösgjord och avslappnad i ryggen. Spänner hon ryggen det minsta försvinner traven helt, och ja, för att gör allt mer komiskt: det är en töltande travare jag har

 

[Lona]

Vad menas med "passageraren"? Tror faktiskt inte att jag hört uttrycket förr .

 

[menina]

@Lona

Passageraren innebär att man rider på lång tygel och driver framåt och försöker utöver det störa så lite som möjligt så att hästen får hitta sin balans och självmant ta traven. Man är passagerare och fokus ligger på att känna vad som är vad.

På 5-gångaren jag rider mest fick jag till en början grisepass-passtaktig skritt-travtaktig tölt-förvirrat uppslag i galopp och till sist trav. Vid minsta anstymmelse till tygelkontakt blev det travtaktig tölt.

Att försöka sortera ut vad som var vad samtidigt som jag gjorde försök att rida blev inte direkt någon succé, men när jag fick sitta och bara känna blev det lättare.

Jag hade väl aldrig kunnat tro att jag var så kass i min ridning att jag inte skulle klara av att be hästen om trav... Men att rida islänning är ju helt klart avslöjande... Och sjukt roligt!

 

[Roheryn]

Måste erkänna att jag ytterst sällan lyckats få till någon vidare trav med "passageraren", utan det blir precis som @menina beskriver - flängigt, massa gångarter på en gång, ingen vidare travkvalitet...

 

[Koppen]

TS: tränare ta hjälp av en duktig tränare

 

[menina]

TS: tränare ta hjälp av en duktig tränare

Såklart!

 

[Koppen]

Såklart!

Idag hade min häst svårt att hitta traven.
Det blev passtaktig tölt...
Galopperade i 5-10 min ca sedan kom traven med undertramp tom