Hur utbildar man sig för att nå drömmen?

[AW]

Jag som gick naturbruksgymnasie med inriktning häst och natur säger till alla som frågar att inte göra det. Bättre att läsa något som man vill under gymnasiet eftersom de flesta blir ganska skoltrötta och sen om du vill i stället komplettera med ett tekniskt basår som dessutom ofta ger "förtur" in på flera civilingenjörutbildningar.

Efter gymnasiet kan du ta ett nytt beslut om du vill fortsätta att plugga till ett "riktigt" yrke eller slita inom hästvärlden . Jag jobbade som hästskötare efter gymnasiet och slet en hel del men skulle aldrig vilja byta ut det eftersom jag lärde mig så otroligt mycket som jag har fantastisk nytta av, även utanför hästvärlden.

Jag är nästan framme vid att starta Grand Prix (tävlat Int A på 64.5%) och gjort det genom att köpa föl och utbilda själv. Jag har under åren vidareutbildat mig både genom utbildningar och kurser men också genom att alltid vara öppen och intresserad av att lära mig mer. Utan att ha möjlighet att köpa en färdig häst får man bara vara inställd på att det kommer att ta längre tid, å andra sidan har man väldigt lång tid på sig att bli bra inom dressyr

(Det gäller även utbildningar i vanliga yrken. Jag har en bekant som är 70+ som när hon var 40 började läsa till psykolog och jobbade sen mer än 20 år inom sitt nya yrke. Själv har jag röntgenförändringar i ryggen och efter läkarens rekommendation slutade jag som ridlärare och började nytt jobb och påbörjade studier.)

 

[Haflinger89]

Gå en gymnasieutbildning med hästinriktning och där du får behörighet till högskolan. Behöver inte nödvändigtvis vara naturvetenskapligt program utan välj gymnasieprogram efter intresse (de flesta gymnasieprogram, om inte alla, ger ju behörighet till högskolan).

Nej, alla gymnasieprogram är inte högskoleförberedande och därmed har man inte automatiskt behörighet till högskolan. Dock kan man oftast få ihop en högskolebehörighet genom att välja rätt kurser av de valbara. Studie- och yrkesvägledare på skolorna ska kunna ge råd kring detta.

 

[a1agnlju]

Nej, alla gymnasieprogram är inte högskoleförberedande och därmed har man inte automatiskt behörighet till högskolan. Dock kan man oftast få ihop en högskolebehörighet genom att välja rätt kurser av de valbara. Studie- och yrkesvägledare på skolorna ska kunna ge råd kring detta.

Ja, jag skulle väl lägga in ett (?) för att förtydliga min osäkerhet. Gå ett basår efteråt om man senare skulle vilja plugga vidare funkar ju också (det gjorde jag. Utmärkt beslut )

 

[Horseaholic Amanda]

Jag håller med @tanten en bra lön är det bästa så att du kan ha egen häst när du blir äldre. Dessutom en utbildning som du är intresserad av och om du vill jobba med djur varför inte satsa på t.ex. veterinär? Om du går natur har du en bra grund för det.

Du kan ju om du inte riktigt vet vad du vill jobba med också gå natur nu, sen ta ett sabbatsår efter gymnasiet och jobba i något stall utomlands och sen kanske du vet mer vad du vill. Jag vill inte döda dina drömmar men hästskötare är slitigt, tufft och om du skaffar dig erfarenheten utomlands kan du ju känna efter om det är ett liv du vill ha. För oavsett egna hästar eller andras, det är ett tufft liv att rida, ha hästar och ska man vara professionell ryttare får man ju alltid vara beredd på att bli av med bästa hästen för de har man inte råd att äga själv på högsta nivån. Beridartjänst utomlands vet jag inte hur lätt det är att få efter en beridarutbildning men kanske går det att höra med Flyinge lite hur det har gått för tidigare elever och vilka tjänster som är vanligast att få efter utbildningen om den har funnits ett tag. Oavsett vad du väljer så lycka till med dina drömmar och mål @Horseaholic Amanda

Tack så jättemycket för svaret! Jaa är väl medveten om den tuffa delen men när jag tänker på mig själv i framtiden kan jag verkligen inte se mig framför en datorskärm på ett kontor eller liknande. Det blir nog rätt kämpigt att bli beridare då man verkligen måste vara duktig för att tjäna en bra summa vad jag förstått. Men samtidigt vill jag inte riktigt ge upp på det så ska nog hitta ett sätt, att bli veterinär och bli beridare "hemma" asså köpa, utbilda, tävla och sälja hästar typ och sen bygga upp det kanske funkar. Känner mig lite korkad nu som inte tänkt på att skriva till Flyinge heh det ska jag verkligen göra. Tack för tipsen!

 

[Horseaholic Amanda]

Satsa på din dröm!
Vill du rida Grand Prix i dressyr är det vad du ska satsa på. Men då kommer du få jobba stenhårt för det.
Jag satsar hårt inom ett yrke som få klarar av att leva på och även då lever man fattigt. Men det finns inga alternativ för mig, det här är det enda jag vill göra.

Så känner du att hästar är ditt kall och ditt enda alternativ, satsa på det. Det värsta som kan hända är att du inte lyckas nå dit du vill, men då har du i alla fall försökt.

Åååå vad glad jag blev! Relaterar så hårt så det finns inte! Precis så känner jag, jag har ju en dröm och det är det enda jag kan se mig göra sen får jag jobba skiten ur mig men det får jag väl göra!
Vad jobbar du som?

 

[nickan1]

Tack så jättemycket för svaret! Jaa är väl medveten om den tuffa delen men när jag tänker på mig själv i framtiden kan jag verkligen inte se mig framför en datorskärm på ett kontor eller liknande. Det blir nog rätt kämpigt att bli beridare då man verkligen måste vara duktig för att tjäna en bra summa vad jag förstått. Men samtidigt vill jag inte riktigt ge upp på det så ska nog hitta ett sätt, att bli veterinär och bli beridare "hemma" asså köpa, utbilda, tävla och sälja hästar typ och sen bygga upp det kanske funkar. Känner mig lite korkad nu som inte tänkt på att skriva till Flyinge heh det ska jag verkligen göra. Tack för tipsen!

Äsch korkad tycker jag verkligen inte du ska känna dig, du undersöker ju olika vägar och ber dessutom om råd och det är ju jättebra! Låter som en plan med veterinär och ha verksamhet hemma, man får börja i liten skala och sen bygga upp långsamt och växa i lagom takt så att man inte får för stora kostnader på en gång.

 

[Horseaholic Amanda]

Jag tror du får fundera lite vad det är du verkligen vill göra inom hästeriet. Varför är det ditt drömjobb? Vad i allt det innebär är det som drar?

När jag var 15 var jag skoltrött. Jag hade sen innan hängt en del på just Solvalla och red hästar där. Jag hade tur ang vilken tränare/stall jag råkade hamna i och lärde mig mycket pga det.
Jag tog sabbatsår från skolan och var ist där innan jag sen gick estet på gymnasiet, dvs ingen hästlinje.

Jag fick egen ponny som 15-åring. Men ingen support att träna. Så jag lärde mig mer överleva en galen ponny än rida dressyrövningar.
Jag red alla hästar jag fick rida. Jag hade tur och fick iom att jag slitit länge med mockning och andra hästskötar-saker rida en del välutbildade hästar och lära mig sånt jag inte kunde få till med min outbildade ponny.

Efter ett gäng år snubblade jag över några tränare som var bra. Tränade mkt för dem bla för pengar jag jobbat extra för. Sen gick jag som lärling hos dem och jobbade och bodde hos dem. Jag såg till att ha ett team med andra kompetenser att lära av; veterinär, hovslagare etc.

Så gjorde jag för att ta mig till att kunna jobba som tränare och leva på det.

Men med det sagt:

Man måste antingen vara väldigt, väldigt bra tävlingsmässigt eller nischad inom något ovanligt för att kunna ta bra betalt.
Jag är nischad och har iom det kunnat ha en bättre timlön än många som faktiskt har en hästutbildning a la ridlärare/C-tränare.
Det finns så många utbildade ridlärare eller C-tränare tex. De tjänar inte bra direkt de flesta.
Är man egenföretagare, vilket många är, så kan man behöva jobba alla dagar i veckan i värsta fall.
Få i hästvärlden vill betala skäligt. Som egen måste man ju räkna in bla semester, pensionsspar etc i sin timpeng. Blir man för dyr förlorar man kunder om man inte är väldigt bra på sin grej.
Och skadar man sig och inte kan rida/träna hästar så blir man väldigt ekonomiskt sårbar. Det är en väldigt tuff bransch.

Många ryttare idag måste ju försöka gå runt genom olika sponsorer etc. Sociala medier kan hjälpa till att dra rätt sponsorer, samarbeten, kunder etc. Och för de ryttare som hinner/vet hur man använder det så kan det ge stor lättnad ekonomiskt och skapa fler möjligheter. Man kan också vara återförsäljare för foder, behandlingsmaskiner, hästutrustning etc för att få in mer pengar.

Jag tror många har en romantiserad bild av vad häst som yrke innebär. Och att man faktiskt inte riktigt drömmer om hästjobbet utan om vad man tror hästjobbet innebär.

Jag hör vad du säger och det är det som får mig att tveka lite. Min lite mer "realistiska" dröm är att jobba som beridare i Tyskland eller Holland och sen Grand Prix är liksom en väldigt optimistisk dröm så att säga.
Som beridare vet jag att jag kommer behöva börja med skitgöran för att senare gå vidare till att rida "på riktigt" eller ja du förstår vad jag menar och det är inget problem för mig. Men det jag är orolig över är ekonomin då det inte ger jätte bra betalt om man inte blir en av de bästa (vad jag förstått ?). Samtidigt skulle jag inte behöva en stor summa lön då jag är glad så länge jag är runt stallet men när jag ska gå i pension och inte fått tillräckligt med lön hur löser jag det då?

Får nästan ångest då det är det här jag vill och känner redan nu hur jag kommer ångra mig om jag tar ett "vanligt jobb" när jag blir vuxen.

 

[Horseaholic Amanda]

Jag som idag har 14 egna hästar och egen gård och kommer från liknande förhållande som du d v s föräldrar som både saknade hästerfarenhet och pengar. Säger som de flesta skaffa en ordentlig utbildning och ett välbetalt arbete. Inget fel att göra som du gör redan med träning och att vara i olika stall.
Faktum är att många av de ryttare vi ser och har sett i världseliten har en ordentlig utbildning i ryggen. Ofta något som antingen hjälper dom att driva sin verksamhet som företagsekonomi eller något man kan ha vid sidan som extra inkomst t ex juridik eller journalistik.

Vad kul att du fick till det trots din familjebakgrund. Hur gammal är du nu och hur lång tid tog det för dig att skaffa din egna gård?

 

[Horseaholic Amanda]

Gå en gymnasieutbildning med hästinriktning och där du får behörighet till högskolan. Behöver inte nödvändigtvis vara naturvetenskapligt program utan välj gymnasieprogram efter intresse (de flesta gymnasieprogram, om inte alla, ger ju behörighet till högskolan). Försök få möjlighet att vara i stallet mycket och lär dig av de erfarna. Efter skolan kan du kanske jobba utomlands ett tag?

Visst, de flesta blir verkligen inte rika på att jobba med hästar, men är det det man vill göra med sitt liv (eller en del av sitt liv) så är väl det alldeles utmärkt. Jag har några vänner som lever sin dröm. Någon är uppskattad hästskötare i USA sedan många, många år. Hon har valt det livet, det är hennes kall. Tjänar väl så hon klarar sig, men mer än så är det knappast.

Sedan finns det ju de där riktiga talangerna inom ridningen (eller travet) som tids nog får igång en affärsrörelse på hög nivå men de är ganska få. Men, vem vet! Det kan ju vara du

Jag tycker att du ska följa din dröm. Om du upptäcker att det inte var för dig, så är inte det hela världen. Du är ung och har många år på dig att prova olika inriktningar i ditt liv. Så kör på. Gå ett program med hästinriktning och prova på om det är något för dig.

Känner precis som du förklarar din vän, jag kanske klarar mig precis men som jag känner nu så skulle jag nog vara nöjd med det. Det är mitt kall och jag kan inte se mig som något annat.

Tack för att du delar med dig

 

[parellikusken]

Åååå vad glad jag blev! Relaterar så hårt så det finns inte! Precis så känner jag, jag har ju en dröm och det är det enda jag kan se mig göra sen får jag jobba skiten ur mig men det får jag väl göra!
Vad jobbar du som?

Är konstnär.

 

[Masse]

Vad kul att du fick till det trots din familjebakgrund. Hur gammal är du nu och hur lång tid tog det för dig att skaffa din egna gård?

Min första gård köpte jag när jag var 25 år. Då hade jag tre egna hästar. Sedan var jag dum nog att gifta mig utan äktenskapsförord och blev av med allt i en skilsmässa några år senare.
Startade om med en travarkorsning som enda häst och en ny gård. Tog emot unghästar för inridning och när den gården blev för liten köpte jag den jag har nu. Jag har köpt billigt på magkänsla och har idag riktigt fina hästar. Jag har skadat mig och ska inte rida enligt läkarna vilket jag lyder sådär.... Men officiellt håller jag idag på med uppfödning av både rid- och travhästar.
Med undantag av skilsmässan så det jag ångrat mest är att jag inte brukade allvar i skolan. Gick ut gymnasiet med hyfsade betyg, fast alla lärare kallade in mig och sa att om jag bara varit där lite mer och inte i stallet hade jag haft mycket bättre betyg. Nu kunde dom inte ge det p g a min höga frånvaro.

 

[tuaphua]

Jag hör vad du säger och det är det som får mig att tveka lite. Min lite mer "realistiska" dröm är att jobba som beridare i Tyskland eller Holland och sen Grand Prix är liksom en väldigt optimistisk dröm så att säga.
Som beridare vet jag att jag kommer behöva börja med skitgöran för att senare gå vidare till att rida "på riktigt" eller ja du förstår vad jag menar och det är inget problem för mig. Men det jag är orolig över är ekonomin då det inte ger jätte bra betalt om man inte blir en av de bästa (vad jag förstått ?). Samtidigt skulle jag inte behöva en stor summa lön då jag är glad så länge jag är runt stallet men när jag ska gå i pension och inte fått tillräckligt med lön hur löser jag det då?

Får nästan ångest då det är det här jag vill och känner redan nu hur jag kommer ångra mig om jag tar ett "vanligt jobb" när jag blir vuxen.

Ja, ekonomin är ju vad som gör att många antingen måste ha andra deltidsjobb eller rent av byta bana. Jag har ju träffat flertalet utbildat folk som på pappret har utbildning jag inte har, som har tävlingsresultat som är drägliga etc som fått skaffa ett annat jobb för att gå runt.
Det är en reell risk att man kan få en rejält dålig ekonomi.

Och sen är det så att det man som hobbyryttare och kanske ännu mer som yngre hobbyryttare tror att man ska bli lycklig bara man får vara i stallet. Att jobba med sin hobby och leva häst dygnet runt gör att det för många blir mindre roligt med hästeriet. Hobbymys-känslan mattas gärna av något.
När det blir ens yrke är det inte alltid kul. Det kan vara rätt dränerande om man inte själv kan bestämma vilka man vill jobba med, hur man vill jobba etc. Och för de flesta är det så att man kan inte välja vilka. Man kan heller inte alltid välja hur man vill jobba. Är du anställd så får du ju vackert göra vad din chef säger åt dig att göra. Och det finns väldigt många olika sätt att ha häst på. Sätt man själv inte känner känns rätt.
Och om man alltid har ont om pengar så kan det ju bidra till att man tycker det känns mindre kul.
Samma sak om man endast har tid för jobb och inte hinner träffa kompisar/partner/familj etc.
Det är ju en hel del hårt satsande som därför helt plötsligt är äldre, utan pengar, utan familj och med ett umgänge som endast finns i hästvärlden.

Jag har ju lyxen att ha en sambo som också är i hästbranschen. Vi kan lägga våra tider så vi kan umgås även om vi ibland måste jobba då våra vänner/familj är lediga. Just iom att våra kunder har jobb så kan det ju vara så att man måste jobba då de flesta andra är lediga.

Missförstå mig inte nu. Jag ångrar inte för en sekund att jag inte valde att tex jobba på kontor kontorstider.
Men ska man välja att jobba med häst ska det ju det beslutet vara ett informerat beslut. Så man inte står där en dag och drabbas av insikten att det inte var vad man trodde, man blir pank, står utan utbildning etc.

Om du har nära till Spånga/Solvalla så måste det ju finnas en massa andra ridstall etc som gärna har någon som kommer och hjälper till. Om det är dressyr du vill rida så bör det väl finnas någon sån häst.
Då kan du kombinera det med en utbildning som ger dig möjlighet att söka fler olika alternativ om du sen vill vidareutbilda dig.
Då kan du när du gått ut skolan se om du faktiskt fortfarande vill jobba med häst. Och under den här tiden kanske du kan lära dig mer om vad som egentligen krävs för att jobba med häst och också då ha råd med pensionsspar, buffert vid skada/sjukdom, driva eget etc.
Hittar du ett bra ställe att vara på kan det vara en väg in för dig både vad gäller att få rida och lära dig och ev tjäna lite extra pengar som ju kan gå till hästeriet om du vill det.
Nu är du ju ändå så pass ung att allt kan hinna ändras. Plus att iom att du inte ridit så mycket etc så vet man ju inte riktigt vad du kommer vilja satsa på, vad du är bra på, om det är rimligt med en framtid i branschen etc.

Önskar dig lycka till med allt! Och jag förstår att det är tufft att i din ålder behöva fatta beslut som rör ditt liv så långt framöver.

 

[Nevermind]

Jag går själv i 3an på naturvetenskap. Mitt råd är att du ska läsa ett högskoleförberedande program, så att du har möjlighet att studera vidare sen om det skulle behövas.

Det finns gymnasium där du kan gå naturvetenskap kombinerat med häst (Flyinge, Bollerup tex) om du vill det. Annars kan du gå hästinriktning på naturbruksprogrammet, de flesta skolor kan erbjuda en högskoleförberedande variant även där. Du kan även gå helt vanlig naturvetenskap, som jag gör, och läsa vidare till tex hippolog senare, men då får du kanske inte så mycket hästeri och ridning just nu.

Försök hitta ett stall i närheten som du kan hänga i eller kanske hjälpa till lite i något dressyrstall. Är du 15 kan du ju ta moppekort, men en cykel funkar också bra som transportmedel så länge det inte är superkasst väder. Så började jag när jag var 13 och jag fick till slut rida lite! När jag var 15 hade jag sparat ihop till min första egna häst (sen har jag föräldrar som sponsrar mig med de löpande kostnaderna, det förstår jag att inte alla kan). Jag jobbar idag helger i ett dressyrstall och går som sagt vanlig natur. Jag har alla möjligheter att göra i stort sett vad jag vill efter gymnasiet, och det gillar jag!

 

[Twihard]

Titta om det finns något gymnasium som erbjuder både häst och programmet natur, så kan du få det bästa av två världar. Fortsätt hänga i stall, ta alla chanser att lära dig mer.

Ja, som Vretagymnasiet i Östergötland

 

[Twihard]

Jag jobbade 5 år som stallskötare i ett stall. Jag kan väl säga såhär att det inte var vidare vitt det arbetet. Jag var ung och dum men ångrar det inte - samtidigt som jag gör det. Jag lärde mig mycket, men hade inget liv. Jag jobbade alla dagar i veckan utom varannan helg - fick lite fickpengar och boende gratis för mig och min häst. Jag hann knappt ta hand om min egen häst och träffade sällan vänner eller familj. De helger jag var ledig åkte jag hem och sov.

Jag hade INGET socialt liv, och hann inte ta körkort så var fast där i skogen. Efter fem års slit började jag inse att jag behövde tänka på framtiden. Jag hade inget pensionsspar, "levde utanför radarn", inget socialt liv, ingen framtid. Jag började längta efter egen familj, hus och barn. Varje gång jag började känna så, mutade mina chefer mig att stanna genom beröm, gåvor etc... eller känslomässigt utpressade mig (vilket jag då inte var medveten om, trodde bara på dem).

Jag minns att jag en gång sa till min vän att det enda sättet för mig att lämna gården är om vi skulle bli osams, jag är för äckligt lojal och arbetstrogen så ville "inte ge upp". Så kom en dag då jag faktiskt behövde lämna gården illa kvickt för att skydda mig från mer skada än vad som skedde. (kort och gott blev jag misshandlad av en manlig kollega, cheferna hotade att ljuga i rätten om jag anmälde honom då de fick betalt för att ha honom där, så jag flyttade snabbt hem. Rädd för att åka dit för svartjobb om jag anmälde).

Detta gav mig distans från mina 5 år på stallet. Jag skulle lyssnat på mina nära och kära, sett tecknen när en efter en av de andra stallarbetarna gick in i väggen och slutade. Nu var jag rädd och ensam i mig själv, men fri. Jag skulle nu söka jobb, samtidigt som jag skulle förklara vart jag varit i 5 år på mitt CV, vågade inte skriva stalljobb ifall det granskades. Men skrev in det som 5årig praktik.

Jag kände mig 10 år efter mina jämnåriga vänner som hade man, hus, barn... Men jag fann min väg, började vikariera och tjänade tredubbla det jag tjänade i stallet, på att vikariera 3 dagar i veckan. Vad mycket tid jag fick över för annat nu! Och nu utbildar jag mig till förskollärare, ett jobb med bra inkomst och avtal. Jag är fortfarande stressad över att jag inte har pensionssparat så länge (3 år nu), men känner mig ändå glad. Även om jag varken har hus, barn eller man

Hästjobbet dödade mitt hästintresse. Jag har kvar min ridhäst och min ponny, men kommer nog inte skaffa fler hästar i framtiden. Samtidigt är jag tacksam över dessa år i hästbranschen. Lärde mig massor om häst, om hur man arbetar hart men främst om mig själv.

Detta var kanske inte så roligt att läsa. Men det jag menar är att det garanterat finns bättre hästjobb än det jag tog mig an. Med bra lön, bra kollegor, troligen usel arbetstid men något man ändå vill göra. Men enligt mig måste man vara extremt begåvad eller otroligt rik för att lyckas och jag är varken eller.
Min utbildning (gick häst på gymnasiet) hjälpte mig inte i jobbet. Mina chefer skrattade mest åt min utbildning och sa att de inte kollade på folks papper utan hur hårt man arbetade - därför var jag nog kvar så länge. Jag slet som ett djur.

Vad du än gör önskar jag dig lycka till, du kan lyckas med din hästdröm men lova mig att vara lite smartare än vad jag var och välj ett VITT hästjobb, med kollektivavtal och vettiga chefer. Inget jobb är värt att offra sin själ på. Lyssna på varningstecknen och låt ingen annan påverka dig.

 

[Snurrfian]

Jag jobbade 5 år som stallskötare i ett stall. Jag kan väl säga såhär att det inte var vidare vitt det arbetet. Jag var ung och dum men ångrar det inte - samtidigt som jag gör det. Jag lärde mig mycket, men hade inget liv. Jag jobbade alla dagar i veckan utom varannan helg - fick lite fickpengar och boende gratis för mig och min häst. Jag hann knappt ta hand om min egen häst och träffade sällan vänner eller familj. De helger jag var ledig åkte jag hem och sov.

Jag hade INGET socialt liv, och hann inte ta körkort så var fast där i skogen. Efter fem års slit började jag inse att jag behövde tänka på framtiden. Jag hade inget pensionsspar, "levde utanför radarn", inget socialt liv, ingen framtid. Jag började längta efter egen familj, hus och barn. Varje gång jag började känna så, mutade mina chefer mig att stanna genom beröm, gåvor etc... eller känslomässigt utpressade mig (vilket jag då inte var medveten om, trodde bara på dem).

Jag minns att jag en gång sa till min vän att det enda sättet för mig att lämna gården är om vi skulle bli osams, jag är för äckligt lojal och arbetstrogen så ville "inte ge upp". Så kom en dag då jag faktiskt behövde lämna gården illa kvickt för att skydda mig från mer skada än vad som skedde. (kort och gott blev jag misshandlad av en manlig kollega, cheferna hotade att ljuga i rätten om jag anmälde honom då de fick betalt för att ha honom där, så jag flyttade snabbt hem. Rädd för att åka dit för svartjobb om jag anmälde).

Detta gav mig distans från mina 5 år på stallet. Jag skulle lyssnat på mina nära och kära, sett tecknen när en efter en av de andra stallarbetarna gick in i väggen och slutade. Nu var jag rädd och ensam i mig själv, men fri. Jag skulle nu söka jobb, samtidigt som jag skulle förklara vart jag varit i 5 år på mitt CV, vågade inte skriva stalljobb ifall det granskades. Men skrev in det som 5årig praktik.

Jag kände mig 10 år efter mina jämnåriga vänner som hade man, hus, barn... Men jag fann min väg, började vikariera och tjänade tredubbla det jag tjänade i stallet, på att vikariera 3 dagar i veckan. Vad mycket tid jag fick över för annat nu! Och nu utbildar jag mig till förskollärare, ett jobb med bra inkomst och avtal. Jag är fortfarande stressad över att jag inte har pensionssparat så länge (3 år nu), men känner mig ändå glad. Även om jag varken har hus, barn eller man

Hästjobbet dödade mitt hästintresse. Jag har kvar min ridhäst och min ponny, men kommer nog inte skaffa fler hästar i framtiden. Samtidigt är jag tacksam över dessa år i hästbranschen. Lärde mig massor om häst, om hur man arbetar hart men främst om mig själv.

Detta var kanske inte så roligt att läsa. Men det jag menar är att det garanterat finns bättre hästjobb än det jag tog mig an. Med bra lön, bra kollegor, troligen usel arbetstid men något man ändå vill göra. Men enligt mig måste man vara extremt begåvad eller otroligt rik för att lyckas och jag är varken eller.
Min utbildning (gick häst på gymnasiet) hjälpte mig inte i jobbet. Mina chefer skrattade mest åt min utbildning och sa att de inte kollade på folks papper utan hur hårt man arbetade - därför var jag nog kvar så länge. Jag slet som ett djur.

Vad du än gör önskar jag dig lycka till, du kan lyckas med din hästdröm men lova mig att vara lite smartare än vad jag var och välj ett VITT hästjobb, med kollektivavtal och vettiga chefer. Inget jobb är värt att offra sin själ på. Lyssna på varningstecknen och låt ingen annan påverka dig.

Kan inte låta bli att undra om vi har jobbat på samma ställe. Jag har en liknande historia, även om jag aldrig blev fysiskt misshandlad. Jag lärde dock känna min man genom jobbet, när vi blev ihop började han öppna ögonen på mig, det är absurt att jag skulle morgonfodra senast 6:15 och jobba hela dagen för att sedan ha ansvaret för kvällsfodringen kl 22, att jag skulle fråga om lov för att åka på bio på kvällen. Jag flyttade från gården och fick drägligare arbetstider men blev istället utsatt för att alla andra gick och fikade utan att säga till mig, gick på lunch, grejer som jag var tvungen att fixa som leta grimma i lerhage osv. Till slut sa min man att det är inte normalt att gråta en timme när man kommer hem varje dag, jag måste sluta. Det var det bästa jag har gjort!

Jag hade gått rakt in i väggen och jag ville mest skrika om jag såg en häst. Tack och lov hade vänner till oss hästar i närheten, efter ett tag kunde jag börja klappa dem, till att så småningom hitta tillbaka till glädjen med hästar igen.

Sen jobbade jag först lite andra vikariat på olika ställen, kyrkogårdsvaktmästare, lokalstädare och annat smått och gott. Därefter tog jag över kontoret på makens företag och jobbade många år innan jag bestämde mig för att läsa in behörighet för högskola och börja plugga. Nu är jag på väg mot ett annat risk yrke, lärare.

 

[Twihard]

Kan inte låta bli att undra om vi har jobbat på samma ställe. Jag har en liknande historia, även om jag aldrig blev fysiskt misshandlad. Jag lärde dock känna min man genom jobbet, när vi blev ihop började han öppna ögonen på mig, det är absurt att jag skulle morgonfodra senast 6:15 och jobba hela dagen för att sedan ha ansvaret för kvällsfodringen kl 22, att jag skulle fråga om lov för att åka på bio på kvällen. Jag flyttade från gården och fick drägligare arbetstider men blev istället utsatt för att alla andra gick och fikade utan att säga till mig, gick på lunch, grejer som jag var tvungen att fixa som leta grimma i lerhage osv. Till slut sa min man att det är inte normalt att gråta en timme när man kommer hem varje dag, jag måste sluta. Det var det bästa jag har gjort!

Jag hade gått rakt in i väggen och jag ville mest skrika om jag såg en häst. Tack och lov hade vänner till oss hästar i närheten, efter ett tag kunde jag börja klappa dem, till att så småningom hitta tillbaka till glädjen med hästar igen.

Sen jobbade jag först lite andra vikariat på olika ställen, kyrkogårdsvaktmästare, lokalstädare och annat smått och gott. Därefter tog jag över kontoret på makens företag och jobbade många år innan jag bestämde mig för att läsa in behörighet för högskola och börja plugga. Nu är jag på väg mot ett annat risk yrke, lärare.

Ja det låter lite likt Det var vidrigt om än lärorikt. Väggen var där men jag girade undan. Även om hästintresset dog på kuppen. Däremot inte min kärlek för mina 2 hästar.

Haha lite som mitt nya ridkyrke förskollärare! Bara mycket mer i inkomstlön

 

[fio]

Kan inte låta bli att undra om vi har jobbat på samma ställe.

Troligtvis inte! Det finns ju fler av dessa ställen än ställen med vit lön och vettiga arbetstider!

 

[Twihard]

Troligtvis inte! Det finns ju fler av dessa ställen än ställen med vit lön och vettiga arbetstider!

Ja det finns ju tyvärr det. Under mina 5 år var det ungefär 12 stalltjejer som började och sluta. De flesta gick in i väggen efter 2 månader, som längst var en av dem kvar 6 månader. Jag borde sett tecknen och själv slutat men hängde ihärdigt kvar 5 år.

 

[Snurrfian]

Troligtvis inte! Det finns ju fler av dessa ställen än ställen med vit lön och vettiga arbetstider!

Ja tyvärr, jag hade till och med vit lön, men den var låg och inte i närheten av att täcka upp för arbetstiden. Boendet sågs som en förmån och rent krasst var månadshyran extremt hög, samtidigt som det räknades med att jag skulle låta praktikanter sova hos mig, eller kunder som behövde övernatta.