Här är en till med katastroftänkande och långa, intrikata masterplans. Men det tar ju så mycket tid och energi också blir det ju ALDRIG som man planerade
.Jag har KBTat om det där men inte helt bemästrat det, 35år inövat beteende förändrar man inte i en handvändning direkt.
Jag tror att det där planerandet och kontrollerandet av yttre omständigheter hänger ihop med att jag inte litar på att jag har kontroll över mig själv och att jag inte har självkänsla nog att tro att jag klarar av situationerna när de spontant uppträder. Så för mig ( i min lilla tankevärld) är det lättare att styra omständigheterna så jag klarar av dem, snarare att kontrollera mig själv så jag klarar av omständigheterna som de är.
Hur som helst har jag övat mycket på att att när jag börjar med mina inre tirader om allt som kan gå åt skogen och hur jag ska hantera alla olika scenarior som kan tänkas uppstå tillföljd av detta så, får jag försöka avbryta mig (här använder vissa att gummiband som man snäpper, lite som en klicker
fast tvärtom) och tänka -det här är bara en tanke! Nu tänker jag att allt kommer att gå åt skogen, det är inte en sanning. Vid det här laget är jag på nivån att när det händer att jag kan tänka - Nu gör jag det igen... Ett tips jag fick från en av mina psykologer var att då försöka komma på när jag hade beteendet sist det distraherade hjärnan tillräckligt för att man skulle släppa taget om sin tankespiral och istället hugga tag i något annat, typ titta ett rådjur
.En hjälp för att släppa taget om de här tankarna har varit mindfullness/meditation. Det finns guidad mindfullness här:
http://www2.orebroll.se/LH/1-Andningsankare.mp3
http://www2.orebroll.se/LH/2-Uppmarksamhetsmeditation.mp3
http://www2.orebroll.se/LH/3-Kroppsscanning.mp3
http://www2.orebroll.se/LH/Lov_p%C3%A5_strommen.mp3
I princip så tränar man på att acceptera att man har tankarna men inte haka sig fast vid dem. Men det krävs övning och underhåll för att det ska fungera, iallafall för mig.
För mig ser det lite ut så här i min hjärna när jag mediterar/mindfullnessar:
"La la la här sitter jag och andas. Jag andas in och jag andas ut. in, ut hm.. imorgon är det ju det där mötet. Fast jag skulle ju tänka på andningen.. in ut. Men mötet det verkade jobbigt... det är den där jobbiga snubben med. Har jag kommit ihåg att skriva ut det och det dokumentet. Hupp nu gör jag det igen... jag skulle ju andas. Andas in, andas ut, fokusera på andningen. In ut, in ut, en annan tanke dyker upp samma hantering. Efter ett tag så är jag så fokuserad på min inre process att jag glömmer att tänka på det andra."
Beroende på hur splittrad jag känner mig så blir jag ibland tvungen att använda olika starka saker att fokusera på tex man kan lyssna efter ljud och koncentrera sig på att lyssna på saker nära eller långt bort osv.
Egentligen handlar det om att göra saker som är så distraherande att man inte kan fundera på annat samtidigt och använda det fokuset sedan även i resten av livet. För mig har det alltid varit därför jag gillar hästar och djur så mycket, de KRÄVER mitt fokus när jag är där. Men det märks också nu när jag mår dåligt att jag inte är fokuserad när jag är på plats för då blir inte hästerier heller vad det ska och det flaxar runt betessugna ponnier här och var i smålandsskogen :P.
Senast ändrad:
