halvblods_tjejen
Trådstartare
Tänk vad skört livet kan vara, att allt bara kan vara som vanligt, för att sen ett par timmar bara vändas upp och ner. Trode först att allt sådant bara hände på film och att det inte händer oss. Men tänk så fel man kan ha.
För lite mer än ett årsedan födde jag tvillingpojkar. Det var verkligen en helt underbar start på ett nytt liv ( om jag bara viste vad som skulle hända)
Allt började när vi skulle åka på semester veckan efter barnen hade fyllt 1 år.
Rasmus ( Hans tvilling heter Oliver) började med att han var magsjuk, först trodde vi att det hade med att göra den långa bilresan (Skulle bila upp till norrland ca100 mil.) men det varade ett par dagar och sen fick vi andra det också, sen blev allt bra, men när vi väl skulle kära hem igen blev han åter igen magsjuk, och denna gången fick han även feber.
När han hade haft feber i 4 dygn ringde jag och åkte in med honom, väl inne på sjukhuset gav den honom vätskeersättning och alvedeon sen skickade dem hem oss. men han blev inte bättre så jag ringde vårdcentralen på fredagen och då fick vi komma in, men väl där lyssnade dem bara på hjärta, lunger och sa att allt låter bra så han kan ha feber i 10 dagar utan att det är någon fara.
Vi åkte hem och ja när det hade gått tio dagar blev han bättre, men sen på fredagen blev han sämre igen med 38,8 graders feber ringde vi vårdcentralen igen och åter igen ville dem avvakta över helgen. Helgen gick och han hade fortfarande feber.
På måndagen den 25 juli 2011, åkte sambon in med rasmus på barnakuten.( Jag var och jobbade) nästan hela dagen gick, och till sist framåt eftermiddagen ringde sambon och sa att du måste komma in till sjukhuset, minns fortfarande vilken panik jag fick, något var verkligen fel. bönade och bad att han skulle tala om vad det var som var fel, och till slut gick han med på att säga vad det var.
Det visade sig att Rasmus hade fått Leukemi. Min första tanke var att allt var kört, varför ska ett så litet barn som bara är dryga 14 månader bli så allvarligt sjuk?
Trode inte att det var sant allt hade verkligen förändrats på bara över en dag, han tänka många tankar den dagen, var det mitt fel att han blivit sjuk?, om jag bara hade gjort något annorlunda så kanske han hade varit frisk nu?, varför ska det drabba just ett så litet barn? och varför ska det drabba just oss?
Den natten sov man inte många timmar. allt bara snurrade.
Dagen efter började ett helt nytt liv, vi åkte ner till Lund där dem kunde bekräfta att han hade leukemi, och han fick börja sin behandling, en behandling som kommer ta 2. 2/5 år.
Vad jag vill med denna tråden är att:
Snälla ta inget för givet, och slösa inte bort ert liv, utan lev här och nu, och säg gärna mer än en gång till nära och kära att ni verkligen älskar dem, för en dag kan allt vara för sent.
Fast det bara har gått snart två månader så tänker vi helt annorlunda nu, vi lever verkligen i nuet, planerar dag för dag och tar absolut inget för givet.
Det är bara synd att något sådant här ska hända för att man ska förstå hur skört livet verkligen är!
//Sandra
För lite mer än ett årsedan födde jag tvillingpojkar. Det var verkligen en helt underbar start på ett nytt liv ( om jag bara viste vad som skulle hända)
Allt började när vi skulle åka på semester veckan efter barnen hade fyllt 1 år.
Rasmus ( Hans tvilling heter Oliver) började med att han var magsjuk, först trodde vi att det hade med att göra den långa bilresan (Skulle bila upp till norrland ca100 mil.) men det varade ett par dagar och sen fick vi andra det också, sen blev allt bra, men när vi väl skulle kära hem igen blev han åter igen magsjuk, och denna gången fick han även feber.
När han hade haft feber i 4 dygn ringde jag och åkte in med honom, väl inne på sjukhuset gav den honom vätskeersättning och alvedeon sen skickade dem hem oss. men han blev inte bättre så jag ringde vårdcentralen på fredagen och då fick vi komma in, men väl där lyssnade dem bara på hjärta, lunger och sa att allt låter bra så han kan ha feber i 10 dagar utan att det är någon fara.
Vi åkte hem och ja när det hade gått tio dagar blev han bättre, men sen på fredagen blev han sämre igen med 38,8 graders feber ringde vi vårdcentralen igen och åter igen ville dem avvakta över helgen. Helgen gick och han hade fortfarande feber.
På måndagen den 25 juli 2011, åkte sambon in med rasmus på barnakuten.( Jag var och jobbade) nästan hela dagen gick, och till sist framåt eftermiddagen ringde sambon och sa att du måste komma in till sjukhuset, minns fortfarande vilken panik jag fick, något var verkligen fel. bönade och bad att han skulle tala om vad det var som var fel, och till slut gick han med på att säga vad det var.
Det visade sig att Rasmus hade fått Leukemi. Min första tanke var att allt var kört, varför ska ett så litet barn som bara är dryga 14 månader bli så allvarligt sjuk?
Trode inte att det var sant allt hade verkligen förändrats på bara över en dag, han tänka många tankar den dagen, var det mitt fel att han blivit sjuk?, om jag bara hade gjort något annorlunda så kanske han hade varit frisk nu?, varför ska det drabba just ett så litet barn? och varför ska det drabba just oss?
Den natten sov man inte många timmar. allt bara snurrade.
Dagen efter började ett helt nytt liv, vi åkte ner till Lund där dem kunde bekräfta att han hade leukemi, och han fick börja sin behandling, en behandling som kommer ta 2. 2/5 år.
Vad jag vill med denna tråden är att:
Snälla ta inget för givet, och slösa inte bort ert liv, utan lev här och nu, och säg gärna mer än en gång till nära och kära att ni verkligen älskar dem, för en dag kan allt vara för sent.
Fast det bara har gått snart två månader så tänker vi helt annorlunda nu, vi lever verkligen i nuet, planerar dag för dag och tar absolut inget för givet.
Det är bara synd att något sådant här ska hända för att man ska förstå hur skört livet verkligen är!
//Sandra
