Tacksam

[SaraXX]

Jag har läst så ledsamma trådar som Lupins om sitt svårt sjuka barn och Enyas om den lille pojken som nu är en ängel.

Jag tittar till vårt underverk som ligger och snusar nöjt i sängen just nu och påminner mig om att jag är så lyckligt lottad. Det är så lätt att fastna i att jag stundtals är så trött att jag knappt vet vad jag heter och annat vardagsjox men..... jag har ett friskt barn.

Jag är så tacksam!

 

[Mitten]

Sv: Tacksam

Ja, jag känner så ofta... jag hade ju svårt att bli gravid också, det tog många år och nu har jag mitt lilla mirakel, frisk och pigg och super på alla sätt. Ändå blir jag arg på henne, irriterad, vill vara ifred... gah, vilket samvete jag får ibland, jag borde bara gå på moln varje dag hela livet!
Men man är ju bara människa .

 

[ako]

Sv: Tacksam

Håller med fullkomligt!! Man älskar dem ju så otroligt mycket så att man nästan går sönder bara vid tanken på att de faktiskt kan drabbas som ovan nämnda barn...

 

[Cilla]

Sv: Tacksam

känner samma tacksamhet för mina 2 med medfödda fel.

 

[Cilla]

Sv: Tacksam

tänker lite vidare, då denna tråden fastana i hjärnan på mig igår....

innan min äldsta föddes frågade många om vi visste vad det var? nej, vi hade inte tagit reda på det och det spelade ingen roll, bara barnet var friskt.
snopet, då hon kommer ut och inte är det.....

samma sak med tvåan, vi kollade inget kön, vi ville bara ha ett friskt barn.
framför allt ville jag ha en revansch på spädbarnstiden, eftersom allt blev så fel med Matilda, amningen sket sig, anknytningen sket sig, INGET blev som jag hade tänkt.

men tji fick vi, för i magen låg det en filur med hjärtfel. tack och lov upptäcktes det tidigt och vi fick gott om tid att förbereda oss på sjukhusvistelse och en annan start än vad vi hade önskat.

allt som gick fel med Matilda satt med Villiam, vilket gör mig otroligt glad!

jag är otroligt tacksam för mina två. dom är mitt allt och är helt underbara varelser och jag älskar dom inte trots deras fel, jag älskar dom med deras fel.

jag förstår vad TS menar och ni andra åxå, men vi med sjuka barn är lika tacksamma vi.

 

[Chlo]

Sv: Tacksam

*kl*
Ja, nu när man fått barn har man verkligen upptäckt vad mycket konstiga sjukdomar och åkommor det finns som man aldrig hört talas om innan. Själv tog jag helt enkelt för givet att jag skulle få ett friskt barn. Alla andra fick ju det... William föddes fullt frisk och toppoäng på den där apgar-skalan och förlossningen gick hur smidigt som helst. Ett halvår senare börjar han krampa på något konstigt sätt några gånger om dagen (jag trodde först han hade ont i magen). Doktorn på vc säger att det är inget farligt när barnet gör så, men som förälder märker man ju ändå när något är fel. Det visade sig att han fått en ovanlig form av epilepsi där de ofta går tillbaka i utveckligen osv. Han fick starka mediciner och det var otroligt jobbigt att gå på föräldraträffarna och se alla andra barn jollra och le åt sina mammor medans min lilla älskling bara satt där utan att röra en min och tittade rakt igenom mig. Han var liksom inte kontaktbar... Som tur väl var var det den tillfälliga medicinen som gjorde honom sådan, men det visste vi ju inte då.

Nu är han en fullt frisk 4-åring som i somras blev friskförklarad och hans läkare talade om att sen hon började på 70-talet är det bara William och en till av hennes patienter som har blivit fullt friska från denna sjukdom. Då blir man oerhört TACKSAM och lycklig!!!

Jag kan tillägga att jag var riktigt nervös när dottern började närma sig 6-månaders åldern... Jag bara väntade på att det skulle hända henne också.

 

[Mitten]

Sv: Tacksam

Jag tänkte också på att det kunde låta lite illa - det jag egentligen är tacksam för att jag har fått en bebis överhuvudtaget. Och jag hade ju varit jättetacksam även om hon haft något fel för att jag fått just precis henne.

 

[Lupin]

Sv: Tacksam

jag förstår vad TS menar och ni andra åxå, men vi med sjuka barn är lika tacksamma vi.

Jag förstår jag med, men kände ändå en tagg när jag läste först. Jag är ju precis lika tacksam jag! Skulle aldrig kunna tänka mig att byta ut något av mina barn. Även om jag hellre hade haft en frisk son, så skulle jag aldrig byta min son mot ett annat, friskt, barn. Jag älskar ju inte honom mindre för att han har en svår sjukdom.

 

[ameo]

Sv: Tacksam

man ska nog njuta av det man har medan man har det , friskt eller inte
det kan vara ett ögonblicksverk att förändra den saken, om oturen är frammme

 

[Lupin]

Sv: Tacksam

man ska nog njuta av det man har medan man har det , friskt eller inte
det kan vara ett ögonblicksverk att förändra den saken, om oturen är frammme

Huvet på spiken. Njuta av nuet, fast utan att gå sönder av oro för allt som kan hända. Det är banne mig inte lätt att vara förälder! Men samtidigt det mest fantastiska och underbara som finns.

 

[ako]

Sv: Tacksam

Men om man får omformulera sig då: Jag är enormt tacksam över mitt barn ö h t, och dessutom tacksam över att han mår bra!

 

[SaraXX]

Sv: Tacksam

Men oj, jag hade inte en tanke på att det kunde uppfattas så. Jag menade självklart inte att ett friskt barn är mer värt att älska än ett sjukt!

Jag menade att det är så lätt att grotta ner sig i mina vardagsproblem och glömma att njuta av det jag har. Och att jag inte kan föreställa mig vad man går igenom som förälder om barnet blir svårt sjukt eller tom dör.

Förlåt igen ni som tog illa upp, jag ska tänka efter bättre nästa gång.

 

[Mabuse]

Sv: Tacksam

Tänkte faktiskt också lite så när jag läste trådstarten - det var lätt att tolka som "Tack gode gud att mina barn inte är som Lupins!". Och det är kanske inte så kul att läsa när man har ett sjukt barn, hur glada alla med friska barn minsann är att deras barn inte är lika sjuka som ens eget. Det blir lite in-your-face, liksom. Särskilt som man inte ens behövde öppna tråden för att se det, eftersom det låg i början på inlägget.